Se på V en öppen process behövs

Partiet står i dagsläget utan ledare och därmed behöver en ny utses. Frågan som nu verkställande utskottet brottas med är hur detta bäst görs. Jag har ingen aning om någon ur VU faktiskt läser min blogg men om så är fallet så tänkte jag i alla fall bidra med mina tankar.

Som jag ser det två realistiska alternativ till hur vi kan välja nästa partiledare:

Alternativ ett är att partistyrelsen beslutar att kalla till en extra partikongress för att välja en ny partiledare. En sådan bör i så fall hållas så snart som det är möjligt. Med det menas att partiet bör ha en ny partiledare senast till partiledardebatten i juni, varför en kongress helst inte bör hållas senare än i slutet av maj. Till dess bör partistyrelsen utse någon form av temporär partiledare som inte är intresserad av att ställa upp som kandidat till extrakongressen. Ett alternativ är att exempelvis att låta Carin Jämtin axla rollen som partisekreterare och partiledare fram till kongressen.

Alternativ två är att partiledningen inte kallar till en extrakongress utan låter valet ske i april 2013 på den ordinarie partikongressen. I så fall måste partistyrelsen utse en tillförordnad partiledare som man tror är kapabel att villig att leda partiet även efter kongressen 2013.

Jag vet att exempelvis Ulf Bjereld har föreslagit en kombination av dessa alternativ. Där partiledningen väljer en tillfällig kandidat som inte skall ställa upp som kandidat 2013, personligen tror jag att den lösningen är ytterst olycklig. Vi kan inte ha en partiledare som sitter i över ett år och som uttalat inte kommer att fortsätta efter detta. En sådan partiledare riskerar att bli impotent och spekulationerna om vem som kommer att ta över kommer då att under hela denna tid riskera att överskugga de politiska frågorna vi vill fokusera på.

Ur min synvinkel är det bästa alternativet att partiledningen kallar till extrakongress och ser till att ordna en öppen valprocess fram till detta. Alltså alternativ ett. Jag tror nämligen att det i dagsläget skulle vara svårt för en partiledare att få mandat om denne inte är vald av en partikongress.

En öppen process kan med fördel genomföras med Vänsterpartiets modell som förebild, med offentliga debatter och utfrågningar i partidistrikten. Eller förebild och förebild, jag tycker närmast man kan kopiera modellen rakt av. En sådan modell är enkel att införa och kräver inga stadgeändringar eller motsvarande.

Marta Axner har annars föreslagit en annan modell med medlemsomröstningar där kanadensiska socialdemokraterna är förebilden. Det är utan tvekan en modell som bör funderas på inför framtiden men en sådan modell kräver dels betydligt mer förberedelse och vad värre är troligen stadgeändringar, varför den inte lär kunna användas för än tidigast partikongressen 2017.

Det finns de som menar att en öppen process riskerar att skapa slitningar i partiet. Jag tror faktiskt att den inställningen är helt fel. Visst är det så att det finns slitningar i partiet, det finns olika åsikter och det finns potentiella kandidater som är mer och mindre omtyckte bland olika läger i partiet. Men skillnaderna är i många fall mindre än vad man tror och att låta dessa konflikter ventileras öppet blir en möjlighet att överbrygga dem. Därtill, den som kommer ur processen som vinnare kommer vara den kandidat som faktiskt har störst stöd inom partiet och de som motsätter sig denna kandidat kommer att ha haft alla möjligheter att pressentera sin syn på saken.

Givetvis finns andra skäl till en öppen process. Ska vi hävda att vi är ett modernt parti så måste vi ha en modern process för att välja partiledare. Det är ett skäl. Ett annat är att en öppen process faktiskt innebär att eventuella snedsteg kan komma fram innan personen är val, så som exempelvis Rossana Dinamarcas partiskatt, istället för efter. I slutändan är en öppen process också ett bra sätt att introducera mer okända namn för allmänheten. Ett probleme med Juholt var ju att det var ett namn som få utanför partiet kände till när han tillträdde, även om han var välkänd inom partiet.

Nu vill jag med detta inte säga att en snabbare process där partistyrelsen helt enkelt utser en ny partiledare skulle vara katastrofal. Är man kapabel att hitta någon som alla enhälligt och förbehållslöst är villiga att ställa sig bakom kan även detta fungera. Men med mindre än att Margoth Wahlström bestämmer sig för att återkomma risekrar detta att vara svårt att göra. Det är i alla fall min syn på saken.

Post Navigation