Övrigt

Mitt liv som nanotekniker eller varför jag inte bloggat på ett tag

Det var ett tag sedan jag skrev något på min blogg, så för att visa att bloggen inte somnat in totalt tänkte jag att det kunde vara på sin plats att berätta vad jag gjort istället. Vad jag gjort istället och vad jag just nu gör istället är mitt examensarbete, för att om ödet eller någon skäggig man på ett moln så vill, snart kunna lämna KTH som civilingenjör.

Mitt examensarbete ingår i ett projekt för att tillverka biosensorer för realtidsdetektion av proteiner eller DNA. Ett projektet som är ett samarbete mellan KTH, Uppsala Universitet och Acreo, med finansiering från Vinova.

Sensorn bygger på samma princip som en Fält Effekts Transistor (förkortat FET). Och eftersom du läser dessa ord på min blogg så betyder det att du just nu använder någon sorts manick som i sig har ett antal miljoner av dessa transistorer i sig. Fält effekts transistorer utgör nämligen grunden i nästan all form av modern elektronik. I varje dator, mobil och MP3 spelare finns miljontals av dessa små gynnare, exempelvis innehåller bara processorn som sitter i den dator jag skriver detta på, ungefär 300 000 000 transistorer.

Nyttan med en FET är att man kan styra hur mycket ström som flyter mellan transistorns in och utgång (kallad drain och source) genom att lägga på en spänning över en elektrod (kallad Gate), se bilden ovan. Spänningen gör att laddningar ackumulera i Gate elektroden och motsatta laddningar i kanalen under gaten, mellan drain och source, vilket påverkar ledningsförmågan. Ju högre spänning desto större ström kan passera. I en dator används detta mestadels för att slå på eller slå av en ström, datorns ettor och nollor, men transistorn kan även användas till att förstärka en spänning, vilket är vad biosensorerna i detta projekt gör.

Skillnaden mellan dessa biosensorer och en klassisk transistor är att i biosensorn är Gate-elektrod utbytt mot biomolekyler. Dessa biomolekyler har den egenskapen att de binder sig specifikt till ett visst protein eller en viss DNA-sekvens. Eftersom DNA och proteiner har en egen laddning innebär detta att när dessa binder sig till biomolekylerna på biosensorns yta kommer dessa att påverka vilken ström som flyter mellan sensorns source och drain, precis som i en transistor.

Så långt är principen väldigt enkel. Det har dock funnits ett litet problem. Även om DNA och de flesta proteiner är laddade är laddningen extremt svag och därmed svår att detektera. För att så små laddningar i huvud taget skall kunna påverka en transistor måste transistorn vara extremt liten, närmare bestämt i nano meters storlek, vilket gjort att det först nu har varit möjligt att försöka få denna teknik att fungera. Det här är alltså verklig nano-teknik.

Målsättningen med att skapa en sådan här sensor, är att kunna skapa ett billigt, portabelt och snabbt instrument för diagnosticera olika sjukdomar. Att detektera både proteiner och DNA går nämligen utmärkt redan idag, dock kräver det ett laboratorium med utrustning för miljoner, och analysen tar timmar eller till och med dagar. Med en fungerande biosensorer skulle analysen kunna ske på några minut med en utrustning som inte skulle behöva vara större än en mobiltelefon och skulle kosta ungefär lika mycket.

Intressant?

Förtroenderådet startar

Sitter på läktaren i andrakammarssalen där socialdemokraternas förtroenderåd sammanträder. Något över hundra ledamöter från hela Sverige, med uppdrag att välja valberedning samt ta del av rapporten från kriskommission. Och sådant sker inte utan diskussion.

Bland yrkanden under dagen är några av de mer noterbara krav på medlemsomröstning, att hela partistyrelsen ställer sina platser till förtroende samt att de som kandiderar till partiledarposten faktiskt kliver fram. Alla dessa tre punkter har framförts från olika representanter inom netroots och öppna kriskommissionen.

Av dessa förslag är jag helt för de två senare. Däremot är jag inte helt övertygad om att en medlemsomröstning nödvändigtvis är den bästa metoden. Grund problematiken med rena medlemsomröstningar är att dessa förutsätter någon form av valkampanj om dessa inte enbart skall bli en ren populäritetsomröstning, och med ett val redan i mars är jag tveksam till om någon tid eller möjlighet finns för en sådan valkampanj. Därmed inte sagt att tanken inte är intressant.

Nu valde förtroenderådet ultimat att avslå alla yrkanden som syftade till något av det ovan, men att yrkandena görs visar att diskussionen är väckt.

Läs även Peter Andersson som också skriver om valberedningen. Eller Peter Johansson och Martin Mobergs tankar om förtroenderådet.

om Demografi och ekokammaren

Dagens debattartikel i DN lyfter en intressant fråga om hur en åldrande befolkning och med den en förändrad demografi kommer ställa krav på välfärden. Artikelförfattaren
Andreas Bergh från forskningsinstitutet Ratio driver tesen att ett välavgränsat offentligt utbud kompletterat med marknadsalternativ är det som skall ersätta dagens solidariskt finansierad system. En tes som är lätt att förstå med tanke på avsändaren.

Ratio är idag namnet på det som en gång i tiden var Näringslivets fond, en organisation med klart borgerliga kopplingar och agenda. Organisationen är alltså ungefär lika oberoende som LO eller kanske mer passande LO:s motpart, Svenskt Näringsliv. En aktör inom högerns ekokammare med andra ord.

Att inlagan är en partsinlaga betyder så klart inte att man skall bortse från den. De faktiska omständigheter som pressenteras är reella och något att ta i beräknande. Men artikeln är varken opartisk eller så vetenskaplig som den vill ge sken av. Det är trotts allt en partsinlaga och ett stycke står ut ur den i övrigt opartiska och akademiska fernissan lite som en broccoli i en mjukglass:

”När det gäller skattehöjningar finns visst utrymme. Momsen på livsmedel kan höjas till samma nivå som för andra varor. Fastighetsskatten kan göras om så att skatteintäkterna ökar. Merparten av statens skatteintäkter kommer dock från arbete, där Sverige redan ligger så högt att skatterna orsakar betydande problem på arbetsmarknaden, inte minst inom tjänstesektorn. Även om behoven inom sjukvård och äldreomsorg kommer att förhindra stora skattesänkningar framöver, sätter skatternas skadeverkningar alltså en gräns för stora skattehöjningar.”

Inställningen att skatternas ”skadeverkningar” sätter en gräns för skattehöjningar är inget faktum utan debattörens, eller i detta fall organisationen bakom debattörense, egen åsikt.

Det finns också en felaktighet i att sätta dagens skattesystem så som norm för ett framtida. Systemet så som det ser ut idag är ett resultat av en större reformation i under 80-talet och det finns absolut inget som säger att en ny reformering inte kan, eller bör, genomföras. Faktum är väll snarare att det finns behov av att se över hur hela skattesystemet fungerar delvis med hänvisning till detta men även med avseende på global hållbarhet. En sådan förändring skulle kunna vara en ökad beskattning av kapital och konsumtion mot en minskad beskattning av arbete.

Men en reform innebär inte att man ska frångå principen om en solidariskt finansierad välfärd. För låt oss vara ärliga. Om man anser att det är möjligt för den enskilde att lägga en större del av ens beskattade inkomst på välfärd, exempelvis i form av sjukvård, så finns det egentligen inget som hindrar att denna summa istället förmedlas genom beskattning. Det är svårt att förklara varför det på något sätt skulle vara bättre att betala exempelvis fem hundra kronor extra för en privat sjukförsäkring, för att täcka upp det som den solidariskt finansierade sjukvården inte täcker, istället för att betala motsvarande summa i skatt. Särskilt som erfarenhet, från framförallt USA, visar att kostnaden för sjukvården är högre om den finansieras via försäkringslösningar, något som antyder att denna högre premie blir högre än vad en beskattning skulle ge.

En åldrande befolkning och därmed en förändrad demografi kommer innebära att kraven på välfärden förändras. Men att med detta säga att Sverige med någon sorts empirisk nödvändighet måste frångå det som varit den bärande principen för hur välfärden finansierats, är inte seriöst. Samtidigt är det lätt att se att detta är ytterligare ett exempel på hur olika tankesmedjor och organisationer med högerkoppling på olika sätt försöker angripa grunden för välfärdssamhället. Ytterligare ett exempel på högerns ekokammare. Frågan är dock fortfarande intressant och förtjänar en mer seriös behandling.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om och .

Internationellt

Kan inte undvika att roas över hur den svenska sjukförsäkringsdebatten nu blivit uppmärksammad på andra sidan jorden.

En kommentar  på bloggen Americablog, en av USA’s största politiska bloggar tycker jag står ut som något humoristiskt en persson med smeknamnet Yuriska skriver:

Fredrik Reinfeldt – leader of the ‘Liberal Conservative Moderate Party’

Mona Sahlin – leader of the ‘Labour Party – Social Democrats’ I think the characterisation of conservative and progressive for the US audience is correct.

Som svar på detta skriver Thrasymachus:

Wait, the ‘Liberal Conservative Moderate Party?’ Talk about covering all your bases. What do they believe in? Not doing everything they can some of the time?

På något sätt tycker jag det passar när Moderaterna försöker kalla sig det enda arbetarpartiet.

Nu även en del av Alliansfritt Sverige

Bloggförfattaren, det vill säga jag, vill bara meddela att han numera även återfinns på Alliansfritt Sverige till vilka de mer renodlade allians kritiska inläggen kommer att flytta.