Eftersom jag under en viss tid lagt upp diverse egenproducerade poll of polls på twitter så tänkte jag att det kunde vara en bra idé att ha en sida för dessa. Så därför har jag nu lanserat pollofpoll.se. Inte för att världen eller Sverige nödvändigtvis behöver fler poll of polls, utan mest för att det är rätt roligt. Nedan visas för övrigt senaste poll of polls.
Som Socialdemokrat blir jag så klart glad när tidningarnas rubriker basunerar ut att ”M tappar kraftigt” att detta är ett ”Chockras för Moderaterna” och ”Reinfeldts nya skräcksiffror” eftersom att ”Moderaterna rasar – S åter största partiet”. Därför har jag också full förståelse för att vänner inom partiet slår på stort med anledning av denna undersökning. Men tyvärr får jag nog erkänna att sanningen antagligen är att Moderaterna inte alls tappat över fem procentenheter, eftersom Moderaterna med all sannolikhet aldrig var uppe på 36 procent under augusti. Allt tyder nämligen på att Synovates augustimätning helt enkelt hade helt fel.
I Synovates augustimätning fick Moderaterna 36,9 procent, genomsnittet för samtliga andra opinionsundersökningar för augusti gav moderaterna 31,1 procent. Alltså ungefär vad Moderaterna fått i denna undersökning. Detta i sig själv tyder på att Moderaterna inte tappat 5 procentenheter utan antyder att förra mätningen helt enkelt överskattat Moderaternas väljarstöd.
Utöver ett obscent högt väljarstöd för Moderaterna, så finns det ytterligare underligheter med Synovates augustimätning. Hela fyra partier hamnade under riksdagsspärren, även detta ett osannolikt resultat.
En tänkbar förklaring till dessa underliga resultat går att finna om man tittar på antalet tillfrågade väljare. I augustimätningen skall Synovate ha frågat 1711 väljare om deras väljarsympatier, detta är nästan 1 000 personer färre än vad Synovates vanligen brukar intervjua. Sedan valet har Synovate i genomsnitt intervjuat 2 689 personer per undersökning, septembermätningen är inget undantag utan där ligger man på 2 685 tillfrågade. En tänkbar förklaring är då att Synovates augustimätning led av ett enormt bortfall och att detta påverkade resultatet.
Om så är fallet så måste tilltron till Synovates opinionsanalytiker Nicklas Källebring, som för Synovates räkning kommenterat augusit- och septembermätningen, kraftigt ifrågasättas. Att inga politiska journalister ifrågasatt mätningen är också symptomatiskt för något som nog närmast får anses vara en notorisk inkompetens inom skrået.
Att den moderatledda alliansregeringen inte längre har egen majoritet borde inte vara en nyhet, trots det så har den den samlade borgerligheten haft väldigt svårt att acceptera detta faktum. Från att tidigare ha försökt lämpa över ansvaret för att skapa en majoritet för regeringens politik på oppositionen. Har nu alliansregeringen och dess stödtrupper, iför risken att förlora en omröstning om det femte jobbskatteavdraget, bytt strategi. Nu ska man ta skydd bakom budgetreglerna, eller i alla fall sin egen tolkning av budgetreglernas syfte.
Strategibytet är givetvis logiskt. Att övertyga de rödgröna partierna om att deras löfte om att inte samarbeta med Sverigedemokraterna skulle tolkas som att Socialdemokrater, Miljöpartister och Vänsterpartister aldrig får lägga ett gemensamt förslag i riksdagen, eftersom risken då finns att Sverigedemokraterna stödjer detta, har inte varit så framgångsrikt.
Nu vill man istället hävda att det skulle vara ett brott mot de ack så heliga budgetreglerna om riksdagen valde att rösta ner det femte jobbskatteavdraget. Senast ut att hävda detta är Carl B Hamilton. Argumentationen, som även förts fram av Fredrik Reinfeldt, bygger på påståendet att syftet med budgetreglerna var att göra det enklare att regera i minoritet. Vilket är något av en vantolkning av budgetreglernas syfte.
Reglerna syfte är att förhindra de kroniska budgetunderskott som ledde fram till krisen under början av 1990-talet. Detta genom att förhindra att tillfälliga majoriteter röstar för större utgifter än statens intäkter kan täcka. Eftersom regler kräver att budgeten tas som ett samlat beslut, vilket gör att oppositionen måste vara eniga om samtliga utgifter för att fälla regeringens budget, blir det också enklare att styra Sverige som minoritetsregering. Men att det blir enklare att regera i minoritet är alltså inte syftet utan ett resultat av reglerna. Syftet är allt jämt att undvika underskott.
Därför är det också svårt att förstå hur ett beslut om att inte sänka skatten kan äventyra budgetreglerna. Att inte sänka skatten, eller att säga nej till utgiftshöjningar leder till stärkta statsfinanser och överskott, inte till underskott. Varken budgetreglernas bokstav eller deras syfte bryts därmed om riksdagen säger nej till det femte jobbkskatteavdraget.
Att regeringen är stressad av att inte längre ha en majoritet är fullt förståeligt. Men det är fortfarande regeringen, och framför allt statsministerns ansvar att säkra en majoritet i riksdagen för sin egen politik. Att försöka övertyga oppositionen om att den inte får bedriva oppositionspolitik, eller att försöka gömma sig bakom egna tolkningar av budgetreglerna, är inte att ta detta ansvar. Istället gäller det att följa Katrine Kielos uppmaning och börja förhandla. Och anser Reinfeldt inte att han klarar av detta med nuvarande regeringsunderlag, finns det två alternativ. Antingen ombildar han regeringen eller så avgår han.
Fredrik Reinfeldt lanserade idag från sin turné buss ett jobbcoachförslag, en satsning på 3 miljarder för 31.000 platser i coachning, praktik och utbildning där den största enskilda delen är 13 300 fler jobbcoachplatser. Jämfört med de rödgörnas 100 000 nya jobb, praktik- och utbildningsplatser känns det något magert. Man kan också ställa sig frågan vad denna vår statsministers övertro på jobbcoacher beror på.
Samtidigt som detta utspel görs så skriver den moderata partisekreteraren Per Schlingmann en artikel på politikerbloggen där han försöker hävda att man klarat finanskrisen bra.
Natten till den 15 september 2008 ansökte anrika Lehman Brothers om konkurs, detta brukar sägas vara den definitiva starten för finanskrisen. Sedan dess har denna kris varit Fredrik Reinfeldt och alliansregeringens ständiga förklaring för allt som gått dåligt sedan dess. Ändå försöker moderaternas partisekreteraren Per Schlingmann och statsminister Fredrik Reinfeldt hävda att man klarat krisen bra.
Det här är för att formulera mig enkelt skitsnack. Jämfört med övriga europa har Sverige klarat sig sämre än genomsnittet och att klara sig sämre än genomsnittet kan knappast betecknas som bra.
Att Sverige klarat krisen sämre än Europa i genomsnitt och sämre än Euroländerna i genomsnitt är rätt enkelt att visa. Med utgång från att krisen startade under andra halvan av 2008, kan vi se hur stor den relativa ökningen av arbetslösheten varit i Sverige sedan dess och jämföra detta med motsvarande förändring för Europa i genomsnitt samt för Euroländerna. Grafen nedan visar hur många gånger störe arbetslösheten är jämfört med andra kvartalet 2008 det vill säga precis före krisen bröt ut.
Som synes i grafen ovan är jämförelsen inte smickrande för Sveriges del. Precis som Mona Sahlin påpekade under sitt tal i tanto har arbetslösheten ökat snabbare i Sverige än i Euroländerna och EU i genomsnitt. Det är svårt att se hur Fredrik Reinfeldt och alliansregeringen kan bortförklara dessa siffror, särskilt som vårt grannland Finnland i sammanhanget klarat sig bättre. Visserligen är arbetslösheten i Finland högre än övriga Euroländer men den är ändå lägre än genomsnittet för EU.
Hade Fredrik Reinfeldt lyckats med att i alla fall bara se till att arbetslösheten i Sverige ökade i samma takt som Euroländerna, hade 25 000 färre varit arbetslösa idag. Det vill säga hade Reinfeldt och alliansen lyckats med att bara öka arbetslösheten så mycket som Euroländerna i genomsnitt så hade det gjort större nytta än detta sena jobbcoachförslag.
Intressant? Läs även Marikas inlägg om ekonomisk voodoo samt Peter Högberg och Martin Moberg om moderaternas plötsliga oro för synvillor, samt andras åsikter om jobb, moderaterna, Fredrik Reinfeldt, bussar och voodoo.
Kan Hillevi Engström inte räkna? Är matematisk inkompetens symptomatiskt för allianspolitiker? Kan man som moderat bli arbetsmarknadspolitisk talesman utan att ha klarat av grundskolematten?
Frågorna känns relevanta sedan Hillevi Engström likt ett antal allianspolitiker före henne, påståt att de rödgröna vill gör det ”dubbelt så dyrt att anställa unga”.
Hillevi Engström hänvisar här till de rödgrönas förslag om att ta bort den halvering av arbetsgivaravgiften för den som har en ungdom anställd och istället ta bort arbetsgivaravgiften för praktik och trainee platser samt för den som anställer en långtidsarbetslös ungdom.
Att ta bort halveringen av arbetsgivaravgiften kommer inte att gör det dubbelt så dyrt att anställa unga. Vilket kan visas trivialt med hjälp av lite mellanstadiemattematik. Jag har försökt förklara det här förut med tyvärr var jag nog inte tillräckligt pedagogisk så låt mig göra detta övertydligt så att även Hillevi Engström kan förstå.
Idag är arbetsgivaravgiften 15,49 % för ungdomar under 26 år, för övriga är den 31,42 % alltså dubbelt så hög. Ger jag en lön på 100 kr så blir min anställningskostnad 115,49 kr idag, med det rödgröna förslaget blir den istället 131,42 kr. Vill vi räkna ut hur mycket dyrare detta är så dividerar vi 131,42 kr med 115,49 kr vilket ger 1,137 eller med andra ord 13,7 % dyrare. Väldigt långt ifrån dessa 100 % dyrare som Hillevi Engström påstår.
Nu är som sagt inte Hillevi Engström ensam med att ha påstått detta. Även Adam Cwejman, Magnus Andersson, Charlie Weimers och Niklas Wykman d v s samtliga alliansens ungdomsordföranden liksom den centerpartistiska riksdagsledamoten Annie Johansson och min favorit bland centerpartistiska bloggare Elias Giertz, har alla påstått samma sak. Elias kan ursäktas han är 14 år, men övriga borde vara kapabla till att räkna procent.
För vist är det lite pinsamt att moderaternas arbetsmarknadspolitisk talesman inte klarar av mellanstadiematte?
Nu är det klart att anställer du någon som är långtidsarbetslös så blir ju situationen något annorlunda med det rödgröna förslaget. Då betalar du ju ingen arbetsgivaravgift alls. Vilket alltså gör det 13,41 % billigare än idag och hela 23,9 % billigare än att anställa en vuxen, men den delen glömde ju Hillevi Engström bort.
Fast det är klart kanske är Hillevi, Adam, Magnus, Charlie, Niklas och Annie inte matematiskt inkompetenta utan bara lögnare?
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om inkompetens, alliansen, moderaterna, lögner, matematik