Viktor Tullgren

Löpsedelslogik

Jag verkligen älskar när kvällstidningarna hittat något att blåsa upp på löpsedlarna. Just idag har Aftonbladet haft krigsrubriker om att mobilstrålning kan orsaka tumörer. Samma sak kan läsas på Expressens sida:

”Mobil kan ge tumör – och göra dig döv”.

Men nå om man läser artikeln visar det sig att det inte är någon hemsk cancertumör som kommer att döda dig. Nej det är en godartad tumör som sätter sig på hörselnerven och kan orsaka nedsatt hörsel.

Men fortfarande nedsatt hörsel är rätt otrevligt så ska vi vara oroliga. Nja visserligen ökar risken med 87% enligt expressen, men samtidigt är det bara ungefär 100 upptäckta fall per år i Sverige. I en nation med över 9 miljoner invånare utgör 100 fall per år enbart 0,001% vilket känns som en försvinnande liten del. Jag undrar ju om inte användandet av mobiler som mp3 spelare riskerar att ge större skador på hörseln i form av tinnitus pga för hög ljudvolym.

En alternativ värld

Att läsa Svenska Dagbladets ledare är allt som oftast ungefär som att kliva in i en alternativ värld. Logiken som tillämpas mellan sida 3 och 5 tycks följa sina helt egna regler, ungefär som om ledaren är hämtad direkt från Alice underland.

Just idag har hattmakerskan Maria Abrahamsson, beslutat sig för att gå till attack mot Bo Rothstein och hans slutsatser på DN debatt. För att riktigt skjuta denna professor i sank spar Maria inte på krutet utan slår till med det starkaste argument hon har, ”tänk om unga mammor faktiskt kan tycka om att vara hemma med sina barn”.

Men kära Maria Abrahamsson, om ojämnlikheter i familjen bara beror på att mammor vill vara hemma med sina barn (och får vi anta att unga pappor flyr hemmet så mycket som möjligt), ja då har vi ju inget problem. Men eftersom att unga föräldrar säger sig stödja jämställdhetsideologin så måste vi dra slutsatsen att papporna vill vara hemma mer och att mammorna vill kunna göra karriär. Och då är vi tillbaka till ursprungsfrågan i Rothsteins artikel och når igen samma slutsats.

Appropå kärnfamiljen

Bo Rothstein skrev i dagens DN debatt, att:

”Heterosexuella kärnfamiljen ett antifeministiskt projekt”

Det är inte ofta man läser ett så insiktsfullt men ändå balanserat inlägg i jämställdighetsdebatten. Tyvärr är det ju så att feminismen har kapats av grupper som gärna uttrycker sig färgstarkt men sällan objektivt. Den sortens uppmärksamhet som detta skapat har tyvärr mest varit till skada. För även om det blir rubriker när man säger att alla män är talibaner, så är det tyvärr fel rubriker. Därför är det positivt när någon kommer in och ser på frågan på ett mer sansat sätt.

Det Bo Rothstein visar på är egentligen ett rätt spännande fenomen, när människor i sin önskan att göra det som är bäst i en given situation får större efterverkningar än de kan förutse. Egentligen kan man koppla det hela till frågan om vad som är frihet, men jag tror vi lämnar en sån djupdykning till en annan dag.

Hur som helst är artikeln läsvärd. Och den belyser ytterligare varför vi behöver en individualiserad föräldraförsäkring i Sverige, eftersom det, precis som Bo Rothstein påpekar skulle vara ett sätt att delvis ändra situationen.

En ironisk sidokommentar så här i slutet är att den slutsatsen inte nämns när Expressen låter referera artikeln, man kan ju undra varför…

Ordningsbetyg?

Den 23 januari kunde man på svensakdagbladets ledarsida läsa:

”Äntligen ska sveket mot de unga stoppas”

Någon konservativ ledarskribent har låtit skriva en lovsång över major Björklunds förslag om ordningsbetyg och hårdare tag. Uppenbarligen har nämligen:

” Svensk skolpolitik har varit på drift ända sedan socialdemokraterna tog tillbaka regeringsmakten 1994. Flummiga och handlingsförlamade skolministrar har låtit kunskaperna försämras och visat obefintlig förmåga att ta itu med bråk, stök och skolk.”

Jag kan inte riktigt förstå varför alla dessa borgliga kolumnister och ledarskribenter blivit så till sig i trasorna av årets mest meningslösa politiska fråga. Hur kan någon med någon som hels insikt i dagens skola tro att bråk, stök och skolk kommer att minska på grund av ordningsbetyg och beslagtagna mobiler?

Generellt sätt så är de som stökar mest de som bryr sig minst om betygen. Så vad gör ett IG i ordning och uppförande, när man ändå har IG i så många andra ämnen? De enda som kommer bry sig är de elever som bryr sig om sina betyg, men dessa elever är också de elever som är minst stökiga.

Så vad är meningen med förslaget?

Om tanken är att detta skall vara en signal till föräldrarna undrar ju jag om det är så effektivt att enbart kommunicera med föräldrarna två gånger om året i form av betyg. Vore det inte mer effektivt att helt enkelt ringa eller SMS föräldrarna direkt när det är problem med eleven?

Om tanken är att eleven ska förstå att han/hon gör fel så är det bortslösat. De elever som kommer att få dåligt omdöme i ordning och uppförande är och de elever som kommer att skita fullständigt i att de fått det.

Det enda som betyg i ordning och uppförande kan användas till är att sålla ut de elever som har problem med ordningen, inför senare studier. Man kan ju ställa sig frågan om inte vissa friskolor gärna skulle vilja ställa krav på att eleverna måste ha högsta betyg i ordning och uppförande för att få börja. Och med tanke på att major Björklund är en anhängare av elitskolor och liknande skulle det inte förvåna mig allt för mycket om han skulle tillåta något sådan.

Detta är visserligen spekulationer men jag kan faktiskt inte se någon annan nytta med betyg i ordning och uppförande.

Fast det troligaste är annars att förslaget är ett sätt att visa handlingskraft utan att egentligen behöva ha några idéer. Det kostar inget att införa ordningsbetyg, men det är lätt att få det att låta som att man gör något stort och ”nytt”. Att sen förslaget är i det närmaste meningslöst hör ju inte till. Huvudsaken är ju att man kan säga att man gör något.

Att tala med främlingar

Man kan få höra mycket intressant när man pratar med främlingar. Idag träffade jag just en sån främling. Idag träffade jag en man från Nigeria som tyckte att det var bättre när Afrika styrdes av vita kolonialherrar och som föredrog Sverigedemokraternas invandrar politik.

Han hade just missat bussen och efter att först ha klagat lite över att det var ”typiskt när man har bråttom”, jo han hade bråttom till advokaten, började vi prata om vädret. På den vägen kom vi in på politik.

Jag kan ju inte direkt påstå att jag håller med denna främling men jag kan på sitt sätt förstå den sorts pragmatism som fick hona att föredra vit kolonialmakt och sverigedemokrater. Hade Afrika fortfarande varit koloniserat skulle Europa aldrig kunnat ignorera svält, inbördeskrig och etniska utrensningar på det sätt som vi nu gör. Istället för att som nu säga att det är inre angelägenheter så skulle kolonialmakterna tvingats agera.

På samma sätt kan man förstå denna mans åsikter om Sverigedemokraterna. Självklart är det något absurt att en man född i Nigeria skulle föredra ett främlingsfientligt partis integrationspolitik. Men det finns logik i det. Hårdare tag mot invandrare som begår brott var något denne man förespråkade, ”skicka hem dom att svälta” som han sa. För i hans synvinkel så skapade kriminella invandrare problem för de invandrare som inte var kriminella. Från min egen synvinkel kan jag ju se det som att mänskor inte borde dra alla över en kam och inte döma alla invandrare bara för att några begår brott. Samtidigt kan jag förstå pragmatismen i att acceptera att även om det inte borde vara så, så är det så. Därför, även om vi vill bekämpa rasism i form av att motverka fördomar så kan jag förstå denna mans inställning som grundar sig på att helt enkelt acceptera att nu är det så, alltså måste vi göra något åt det.

Vad jag försöker säga med det här är att allt inte alltid är svart och vitt. Det är i och för sig en klyscha men ändå så glömmer vi oftast bort det. Det är lätt att se alla som har en annan åsikt som varande onda, eller se det som att de som inte tänker som jag har kategoriskt fel. Därför kändes det för mig väldigt upplyftande att få höra denna främlings åsikter när vi väntade på bussen ute i slasket och vinterkylan.