Nej det är nog inte bara en PR fråga

31 maj 2009 19:01

P J Anders Linder skriver i en krönika i SVD om varför han tror att ungdomar ratar alliansen. En fråga som säkert får en och annan borlig debattör att känna sig bekymrad för ser man till de senaste opinionsundersökningarna så ser läget dystert ut för alliansen när det gäller ungdomars stöd för borgerligheten.

Ur min synvinkel känns herr Linders förklaring till detta dystra läge väldigt krystad. Linder menar nämligen att svaret inte finns i sakfrågor eller i ”/…/ att de unga aktivt omfamnar de rödgröna”. Nej P J Anders Linder förklarar vist det hela med att det saknas en bild av vad regeringspolitiken går ut på. Det hela är alltså ett enda stort imageproblem för borgligheten. Så talar man om man inte tror att ungdomar kan eller vill bryr sig om att ta politisk ställning, utan som enbart lockas av ytlig reklam och PR kampanjer.

Själv är jag övertygad om att förklaringen till ungdomars brist på förtroende för alliansen beror just på den politik som de för och inte på grund av att de inte kunnat förpacka den samma i tillräckligt skinande paket.

Det är bara att titta på tre frågor som engagerar unga: miljön, ungdomsarbetslösheten och nätintegritet. På alla dessa tre områden saknar alliansen, och särskilt moderaterna all trovärdighet.

Miljöpolitiken bär sken av att vara mer ett offer för nödvändigheten än baserad på någon verklig övertygelse eller engagemang, där det enda partiet som tycks ha något genuint intresse av frågan är delar av centerpartiet.

Ungdomsarbetslösheten ligger den på rekordnivåer och alliansen tycks inte veta vad den ska göra och när de väl kommer med förslag så handlar de mest om att göra ungdomars vardag ännu otryggare, genom att till exempel undanta dem från LAS.

Och vad gäller nätintegritetsfrågorna så är det bara att nämna lite olika förkortningar likt IPRED och FRA eller minnas Reinfeldts löfte om att inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration.

Sen hjälper det förstås inte att sådana löften som höjt studiebidrag fortfarande inte infriats. Allt som allt är det kanske inte så konstigt att ungdomar inte känner så stort förtroende för den borgerliga alliansens politik. Och när rödgröna politiker visar genuint större intresse för dessa frågor så är det inte heller så konstigt att ungdomar håller sig till den vänstra sidan av den politiska planhalvan.

Jag kan i och för sig förstå om borgerliga debattörer hellre vill tro att det hela bara är ett imageproblem för då slipper man ju ta tag i den egna politiken, eller gud förbjuder, fundera över dess tillkortakommanden. För övrigt rekommenderar jag Johan Westerholms inlägg om varför han tänker rösta (S) och likt mig kryssa Åsa Westlund.

Loppet har börjat i stockholm och upplop i EU

30 maj 2009 14:10

Det närmar sig, slutspurten är inledd och snart kommer vi in på upploppet. Löpningsorienterade metaforer känns extra passande såhär dagen för Stockholm maraton, även om jag syftade på EU valet.

I Sifo:s senaste undersökning backar moderaterna och Marit Paulsen pressar upp folkpartiet. Kristdemokraterna ser ut att bli utan en parlamentariker och centerpartiet ligger farligt nära att drabbas av samma öde, samtidigt har piratpartiet planterat sig på 6 % enligt undersökningen. Allt detta i en opinionsundersökning där en mycket stor andel av de tillfrågade inte ens vet om de ska gå och rösta. Jag tittar djupt i min Te kopp för att se vad den säger men den är idag lika förvirrad som opinionen kanske vet den ändå något men vill inte berätta. Något mindre förvirrad är Claes Krantz som idag skriver ett längre inlägg om varför han tänker rösta på socialdemokraterna och varför han ska kryssa Olle Ludvigsson. Intressant läsning, särskilt för mig som aldrig hade hört talas om Olle innan han blev placerad som andra namn på socialdemokraternas EU vallista. Inte för att Claes Krantz övertygar mig jag tänker fortfarande kryssa Åsa Westlund socialdemokraternas tredje namn men det skulle inte skada om hon fick sällskap av Olle Ludvigsson. Hans fackliga erfarenheter kommer att behövas när den europeiska högern kämpar för att marginalisera de europeiska fackföreningarna och spela ut dem mot varandra.

Idag ringde jag hallå P3

29 maj 2009 11:20

Såhär runt 10 tiden så sänds hallå p3 i radiokanalen p3, dag ställdes frågan om vem eller vad man ska rösta på i EU valet. Jag satt och funderade ett tag på om jag skulle våga ringa men sen kom jag på att varför inte vad är det värsta som kan hända?

Sagt och gjort slog jag numret 099 51 00 och fick snabbt prata med någon som frågade mig om vad jag tyckte och så. Efter att ha förklarat att jag bestämt mig för att kryssa Åsa Westlund och varför så meddelade de att de skulle ringa upp mig snart så jag fick vara med i programmet.

Några minuter senare ringer det och jag får för första gången i mitt liv prata live i radio, nervöst.

Det var spännande att vara med, och förutom att förklara lite snabbt varför jag valde Åsa Westlund som min kandidat så försökte jag också förklara varför det spelar roll vem vi sänder även om vi bara har ungefär 20 parlamentariker av 785 vilket ju kan ses som försvinnande få.

Men få parlamentariker är inte samma sak som inga parlamentariker, och i EU parlamentet i mycket större grad än i svenska riksdagen är det viktigt att de parlamentariker som vi väljer till parlamentet är duktiga på att övertyga andra parlamentariker. Parlamentet är ett myller av stora och små partier från hela Europa och inte ens inom partigrupperna finns det några klara gemensamma åsikter. Allt måste diskuteras och kompromissas fram mellan partierna och de enskilda parlamentarikerna inom partigruppen men också inom hela parlamentet. Därför kan också en ensam parlamentariker i en partigrupp få en stark ställning om hon eller han kan övertyga hela sin grupp att ställa sig bakom det förslag eller den åsikt som hon eller han driver. Jag är helt övertygad om att Åsa är just en sådan person och tycker att hon redan visat prov på att kunna få socialdemokraterna i Europa med på det gröna tåget så därför vill jag att hon ska få ytterligare fem år på sig för att fortsätta driva sin kamp och se vilka mer frågor hon kan få igenom. Peter Andersson skriver annars bra på sin blogg om varför han kommer att rösta (S) och kryssa Åsa och socialdemokraterna. Får väll sätta mig och skriva en likadan åsiktsförklaring själv sen.

Får väll annars avsluta med några ord som en vän till mig brukar använda ”jag pratar i radio alltså finns jag”.

Ditt fokus är inte mitt fokus

28 maj 2009 11:06

Lite då och då vågar jag mig, likt den modiga äventyraren jag är, in i den borgliga fantasivärld som utgörs av svenska dagbladets ledarsidor. Här i denna mörkblåa värld råder andra logiska lagar än vad vi oftast är vana vid. Fria fantasier ses som självklara sanningar, personangrepp och osakliga argument som klar logik. I detta träsk av borgerlig sörja hittar jag idag en kort liten artikel signerad Sanna Ryman. I fem patosladdade stycken försöker Sanna Ryman driva sin tes om att socialdemokrater i allmänhet och Marita Ulvskog i synnerhet försöker flytta fokus i de frågor där Sanna Ryman anser att den socialdemokratiska politiken är ”/…/ful eller fel”.

Som exempel nämnder Sanna Ryman LAS, vilken hon menar leder till ”reellt utanförskap/…/” vilket socialdemokrater, och då särskilt Marita Ulvskog låter ”/…/ ursäktas med trygghet”

Men faktum är ju att ur ett socialdemokratiskt perspektiv så handlar LAS om just trygghet. Trygghet i att veta vilka regler som gäller på arbetsmarknaden, så att du inte riskerar att förlora jobbet bara för att chefen inte tycker om dig, kanske för att du vågar ta strid för dina rättigheter. Trygghet i att veta att maken att avgöra om du ska få jobba kvar inte ensamt vilar i händerna på ditt företags ledning. Trygghet i att veta att om inte facket och arbetsgivaren kan komma överens så finns det en klar och tydlig tågordning enligt vilken uppsägningar skall göras.

Att Sanna Ryman saknar förmågan att förstå att en och samma företeelse, så som LAS, kan ses ur mer än en synvinkel är rent ut sagt skrämmande. Har Sanna Rayman totalt missat att det är de olika synvinklarna som är grunden till varför vi har demokrati? Om alla såg alla problem och alla företeelser ur samma synvinkel och på samma sätt som Sanna Rayman ja då skulle vi ju kunna avskaffa det här med demokrati och istället låta Sanna själv utse allas vår kejsare. För om man är överens om vad problemet är, och hur man ska se på problemet så brukar det bara finnas ett sätt att angripa det. Poängen är att vi mänskor oftast inte är överens om vad problemet är eller från vilken vinkel vi ska se på det. När finansklipparen på Lidingö ser problemet som att hans villa beskattas för hårt, ser den ensamma morsan i Hässelby problemet som att hon inte har råd med nya vinterkläder till barnen om hon samtidigt skall betala den höjda a-kasseavgiften.

Så Sanna Ryman, att vi socialdemokrater flyttar fokus beror på att vi har ett annat fokus.

Det heter Spara och Slösa Reinfeldt

28 maj 2009 09:12

Nej Reinfeldt det heter inte spara och slarva, utan spara och slösa. Fast under onsdagens debatt var det inte bara namnen på karaktärerna som Reinfeldt glömde bort utan även vem som tagit vems skepnad.

När Reinfeldt & co tog över makten från oss socialdemokrater 2006 tog man också över ett finansiellt mycket välskött Sverige, bordet var dukat, och ladorna fyllda till följd av att det överskott den socialdemokratiska regeringen byggt upp under de goda åren. Tanken var att detta överskott kunde användas vid ett eventuellt kommande nergång i konjunkturen.

När Reinfeldt & co tog över makten 2006 var det fortfarande goda år, faktum är att de goda åren inte tog slut för än 2008, trotts det valde Reinfeldt & co att sätta sprätt på pengarna så fort de kunde. Skatter skulle sänkas, andra skatter skull bort och hushållsnära tjänster skulle subventioneras. Finansieringen av detta byggde på den optimistiska förhoppningen att högkonjunkturen och de goda åren skulle vara mandatperioden ut.

Resultatet av politiken ser vi idag. När den rödgröna oppositionen med Mona i spetsen vill investera för att få Sverige ur krisen så säger Reinfeldt & co att det har vi inte råd med. Förklaringen är att Reinfeldt & co redan slösat bort pengarna.

Sparar man i goda tider kan man investera i dåliga, det är den politiken Mona står för. Slösar man har man inget kvar när de dålig tiderna kommer, och det är just vad Reinfeldt & co har gjort.