Det här måste vara ett sällsynt djur i den svenska avtalsskogen. Fackförbund och arbetsgivare som är överens men ändå tvingas det till konflikt. Historien är egentligen bara absurd, arbetsgivarorganisationen Svensk Handels och dess fackliga motpart Handels var överrens om ett treårigt avtal bara för att vara med om att Svenskt Näringsliv går in och tvingar arbetsgivaren att stranda förhandlingarna. Nu tvingas alltså facket att ta till stridsåtgärder mot en arbetsgivare som man inte egentligen har en konflikt med. Samtidigt måste medlingsinstitutet blanda sig i leken för att medla mellan två parter som redan är överense.
Om Svenskt Näringsliv tyckte att spektaklet i Göteborg med den numera vitt kända salladsbaren Wilde and Fresh var vad man ville kalla fackligt övervåld så undrar man ju vad de vill kalla detta? Själv kan jag komma på en massa saker att kalla det, för det mesta är det synonymer till ordet dumhet. Svenskt Näringsliv hävdar att de sa nej till det avtal som Svensk Handels och Handels förhandlat fram eftersom att det skulle ge för hög löneökning. Men jag undrar, borde inte arbetsgivarna inom Svensk Handels vara kapabla att själva bestämma vad de har råd med för löneökning? Det är ju torrots allt de som skall betala den? En intressant fråga är också, hade motsattsen varit möjlig, att låt oss säga att LO hade gett handels bakläxa och sagt att, nej ni måste förhandla fram ett bättre avtal även om ni och era medlemmar är nöjda? Vad hade det blivit för rubriker i tidningarna då?
Nej vi får hoppas att allt löser sig annars kommer jag nog skicka ett tackbrev till Urban Bäckström och tacka för en förstörd påsk.