Fildelning

Hur upprätthåller man en lag som ingen vill ha?

17 mars 2009 02:04

Sverige är en demokrati, och som sådan kunde man ju tro att lagstiftarnas uppgift var att stifta de lagar som folket ville ha. Men i fallet med IPRED (och andra stolliga lagar som tvingats på oss av upphovsrättslobbyn) så är det folkliga stödet i princip obefintligt, något som de flesta nog redan antog men som SIFO nu också bekräftat. Antingen är folk emot lagarna eller så är de likgiltiga, en liten men högljud minoritet är för. Trotts detta så är det minoritetens åsikt som blivit lag. Förklaringen stavas pengar och lobbying .

De flesta lagar vi har, existerar för att en majoritet av befolkningen anser att lagen är rätt och riktig. Lagar fungerar därför att de flesta skulle följa lagen även om den inte existerade. Även om du kunde mörda någon utan att riskera något straff, så skulle de flesta av oss aldrig någonsin göra det. På samma sätt stjäl eller snattar väldigt få av oss, även om allt för många stölder aldrig klaras upp. Däremot är mer än en miljon svenskar skyldiga till olaglig nedladdning. Vi har helt enkelt ingen som helst respekt för fildelningslagarna.

Så länge du och jag, mannen på gatan och tonåringen framför tangentbordet inte anser att fildelning är fel så kommer fildelningen aldrig att försvinna.

Att som upphovsrättslobbyn nu gör och försöka gå lagvägen för att få stopp på fildelningen är dömt att misslyckas. Med mindre än att lagföra en betydande del av alla som fildelar kommer gemene man aldrig bli avskräckt av fildelningslagar. Och att ens försöka släpa hundratusentals medborgare inför domstol på grund av ett brott som de flesta inte ens anser borde vara ett brott, är självklart fullständigt absurt för att inte tala om omöjligt. Svenska domstolsväsendet skulle helt enkelt inte klara av något sådant, lika lite som svensk ekonomi skulle det.

Samtliga riksdagspartiers ungdomsförbund är emot IPRED, vi har också ett parti Piratpartiet som både försöker komma in i riksdagen och i EU parlamentet. Detta är intressant eftersom att det ger en fingervisning åt vilket håll politiken håller på att röra sig.

Dagens lagstiftning är inte anpassad för den digitala tidsåldern den var lösningen på förra millenniets stora informationsexplosion orsakad av tryckpressen. Men som talesättet säger, gårdagens lösningar är dagens probelm. Upphovsrätten har sitt ursprung i England, och syftade från början till att skydda författare från att få sina verk tryckta och utgivna av förlag som inte gav något tillbaka till författaren. Logiken var att ingen skall få tjäna pengar på någon annans arbete utan att ge något tillbaka. Lite krasst kan man säga att syfte med lagen var att skydda författaren mot industrin. Dagens upphovsrätt har däremot glidit över till att vara ett sätt för industrin att skydda sig mot sina egna konsumenter.

En förändring av upphovsrätten kommer inte att skada själva artisten eller kreatören. Även om all form av upphovsrätt skulle avskaffas, något som inte ens piratpartiet förespråkar, så skulle till exempel musiker fortfarande kunna tjäna pengar på att spela musik, så länge som det finns ett intresse för livemusik. De som hotas av en förändring är istället den industri som byggt sina affärsmodeller på att distribuera upphovsrättskyddat material. Deras tjänster behövs nämligen inte till lika stor del när distributionskostnaden, tack vare internet, börjar närma sig noll. Värst drabbas självklart skivindustrin och lika självklart är det denna industri som skriker högst på ny lagstiftning.

Tyvärr har våra politiker lyssnat allt för mycket på upphovsrättslobbyn när de istället borde ha lyssnat till sina respektive ungdomsförbund. För just i denna fråga så är ungdomsförbunden mycket mer kunniga än sina moderpartier. Vi ungdomar är ju trotts allt digitala infödingar, meddans majoriteten riksdagspolitikerna som bäst är invandrare eller allt som oftast enbart tillfälliga turister.

Försöker skivindustrin avskaffa sig själv?

29 januari 2009 16:48

Jag måste säga att jag älskar Spotify. Genom den har jag omedelbart tillgång till otaliga låtar helt lagligt. Igår när pojkvännen och jag såg musikministeriet på svt:s webbtjänst kunde jag till exempel direkt leta upp en massa alster av Krzysztof Penderecki när programmet berättade om honom. Något som inte ens fildelnings alternativet erbjuder.

Därför känns det sorgligt att spotify tvingas ta bort musik från sin katalog och samtidigt också regionalt begränsa tillgången till vissa låtar. Förklaringen är att eftersom att tjänsten följer de lagar och regler som finns måste man anpassa sig till uråldriga licensavtal som skivindustrin har eller som Spotify säger i deras blogg:

” The reason for this is that our agreements contain strict rules as to what tracks can and can’t be played in various countries that we are now capable of implementing. These restrictions are a legacy from when most music was sold on tapes and CDs and they have continued over into streaming music, our hope is that one day restrictions like this will disappear for good.”

Ännu en gång visar det sig att skivindustrin inte är kompatibel med den moderna världen. När denna industri skapar denna sorts meningslösa restriktioner och problem med legala tjänster så är det ju inte så konstigt att folk väljer sig till mindre lagliga alternativ.

Spotify är en av de få kommersiella tjänster som enligt mig kan konkurera med fildelning vad gäller användarvänlighet och kvallite. Ur min synvinkel är det tjänster som denna som banar vägen för lagliga alternativ till fildelning. Enda nackdelen med Spotify är att jag inte kan få min musik från datorn till min mp3 spelare (vilket råkar vara min mobil) dock jobbar Spotify på en mobillösning. Denna lilla nackdel kompenserar dock Spotify med genom att jag inte behöver ladda ner någon musik utan har tillgång till all musik och alla mina spellistor bara jag har en internetuppkoppling. Eftersom min lilla bärbara inte är utrustad med en allt för stor hårddisk så är jag väldigt glad över att jag just inte behöver ha musiken på datorn.

Men men, skivindustrin gör uppenbarligen allt för att skjuta sig själv i foten och avskaffa sig själv. Jag kan bara hoppas att den en dag faktiskt lyckas med det.

DN

Varför ska vi nu ha IPRED?

23 januari 2009 14:42

Polismetodutredningen föreslår att polisen skall kunna begära ut information om vem som har ett IP nummer även om brottet bara har böter i straffskalan. Detta skulle därmed göra att polisen kan jaga fildelare, eftersom deras brott normalt inte ger mer än böter.

Personligen ser jag inte detta som ett jättestort intrång på den personliga integriteten att polisen skall kunna få tillgång till denna information. Information av detta slag bör kunna hanteras av polismakten, dock anser jag självklart att enbart polismakten bör ha dessa befogenheter. Med andra ord IPRED bör rivas upp.

Har polisen befogenheter att bedriva jakt på fildelare så varför ska privata företag ha den möjligheten? Visserligen kommer inte polisen att prioritera fildelning lika högt som till exempel mord, och varför skulle de? Bristen på prioritering är självklart inget argument för att privata intressen skall få polisiära befogenheter. Lika lite som polisens oförmåga att lösa villainbrott är ett argument för att tillåta medborgargarden. Nej polisiär verksamhet skall bedrivas av polisen och inte av privata särintressen.

Åsikten är gammal men till dess att våra politiker tar sitt förnuft till fånga och gör det enda logiska med denna rent ut sagt idiotiska lag, det vill säga river upp, så antar jag att det bara är att påminna och påminna igen. Likt Cato den äldre får vi väll alla börja avsluta våra tal och inlägg med: För övrigt tycker jag att IPRED bör rivas upp.

Lagstiftning löser inget…

8 januari 2009 00:52

Apple meddelar att man ska avskaffa DRM skydden på sina musikfiler enligt DN och SVD (men inte på filmer eller ljudböcker). Något som i mitt tycke borde ha skett för länge sen. DRM skydd är ett otyg som gör den köpta musiken mindre användbar och därmed mindre önskvärd en den fildelade. Skall kommersiella alternativ någonsin konkurera ut fildelning så måste dessa minst erbjuda samma kvalite som det som går att ladda ner från fildelningsnätverken.

Samtidigt som detta händer så vill socialdemokraterna ha en hearing om IPRED eftersom man vill täppa till vissa luckor i lagstiftningen nämligen anonyma IP nummer och öppna nätverk. Tyvärr som socialdemokrat måste jag säga att partiet är ute och cyklar! Nu borde Karl Sigfrid bli glad.

Skall man genom lagstiftning försöka att stoppa fildelning få man vara bredd på att detta kommer leda till en sorts lagmässig kapprustning. För varje ny lag som stiftas kommer fildelare att hitta på nya innovativa tekniska lösningar för att komma runt lagstiftningen, eller för att minska risken för en fällande dom. För att täppa till denna lucka måste nya lagar skrivas och så är kapprustningen igång.

Skall vi genom lagstiftning någonsin få bort fildelning så kommer det att krävas i princip drakoniska lagar. Grunden till varför fildelning existerar är nämligen att de som fildelar inte ser det som ett brott. Eftersom en kopia på nätet nästan sker utan kostnad eller ansträngning så ser den vanliga mänskan inte något skäl till varför en CD skiva skall kosta flera hundra kronor. Skivbolagen media industrin måste istället lära sig hur man tjänar pengar på något som är nästan gratis. Det eller se till att det som säljs faktiskt har ett pris som köparen är villig att betala.

Lagstiftningsvägen kommer inte att fungera. Varje gång våra lagstiftare varit framme och försökt lagstifta bort fildelningen så kommer någon ny teknik som gör lagen verkningslös. Torrent teknik är ett exempel på detta. Sidor så som thepiratebay.org är svåra att komma åt lagvägen eftersom de inte själva lägger ut något upphovsrättskyddat material på sin sida utan själva uppladdandet och nedladdandet av upphovsrättskyddat material görs av, och direkt mellan de enskilda användarna. Samtidigt har det varit svårt att lagföra den enskilda fildelaren eftersom de dels är så många och dels för att det har varit svårt att få fram bevis. För att lösa detta kommer nu IPRED vilket skall göra det lättare att få fram information om vem som har ett vist IP nummer, vilket vanligen är den enda information som en utomstående kan få fram från en fildelare.

Problemet är att det inte slutar där. Än så länge har fildelarna inte behövt dölja sina IP nummer eftersom risken att åka fast har varit så liten. Om risken ökar kommer också intresset, att på olika sätt dölja sin identitet på nätet, att öka. Eftersom teknik som möjliggör detta existerar så är sannolikheten stor att denna kommer att användas mer än den gör idag. Skall politikerna täppa till denna lucka så måste man förbjuda denna sorts anonymiserande tjänster.

Självklart kommer en sådan lagstiftning inte lösa något. Annat än att just ta bort möjligheten att vara anonym på nätet. Särskilt inte som det existerar alternativa metoder att komma runt eventuella antifildelningslagar. En väldigt enkel metod är att öppna sitt trådlösa nätverk hemma vilket skulle göra att kopplingen mellan IP nummer och en enskild person försvinner. Men självklart kan då lagstiftaren förbjuda öppna nätverk eller möjligen göra ägaren till IP numret ansvarig för all trafik i det egna nätet varken den är egen eller inte.

Men även om lagstiftning täpper till dessa luckor så kommer det inte heller att lösa något. För liksom tekniken än alltid varit ett steg före lagstiftarna så det finns inget som tyder på att denna trend inte kommer att fortsätta. Nästa steg blir möjligen krypterad nedladdning där uppladdare och nedladdare inte vet vem som laddar från vem.

Det som är faran med en sådan här lagstiftande är att varje ny lag kommer att minska friheten på nätet. Om detta sker utan att lagen ens har den effekt som är tänkt är detta skrämmande. I grund och botten är all lagstiftning som på detta sätt försöker skydda upphovsrätt och minska friheten på internet, nämligen ett hot mot yttrandefriheten och tryckfriheten. Det går faktiskt redan att se exempel på detta.

Den amerikanska motsvarigheten till IPRED (och några andra lagar) kallar DMCA, vilket står för Digital Millennium Copyright Act. Denna lag har redan använda av kristna så kallade creationister (personer som tror på den bibliska skapelseberättelsen och argumenterar emot Evolutionsteorin) för att stoppa kritik mot deras påståenden att jorden skapades för 10 000 år sedan och att detta är ett vetenskapligt faktum. Metoden de använder är att hävda att citerande av deras påståenden utgör ett copyright brott. Även om citerande inte är ett copyright brott så är DMCA utformad på ett sådant sätt att den som anklagas för copyrightbrott delvis måste bevisa sin oskuld, något som gjort DMCA till ett effektivt verktyg för creationister för att få tyst på kritiker.

Så det här är vart vi är idag. Vi är fast i denna cirkus eftersom lagstiftarna inte förstår sig på teknik och allt för gärna göra som skivbolagen och media industrin vill. Kanske är det dags att skriva arga brev till sina politiker?

Omstart?

25 maj 2007 23:10

Igår lästa jag en artikel i SVD näringsliv om att det går dåligt för skivbolagen. Uppenbarligen har försäljningen rasat ytterligare och nu kräver man att det tas i med hårdhandskar mot alla fildelare.

Jag måste erkänna att jag har svårt att förstå mig på skivindustrin. De tycks ha bestämt sig för att gå under. Egentligen är skivbolagen sin egen största fiende, och de val de gjort genom åren är det som nu håller på leda till deras undergång. Skivbolagen har staplat upp misstagen, men istället för att lära sig av sina misstag och försöka ändra på sig, så väljer man att fortsätta på samma sätt som tidigare.

Skivbolagen tycks inte gilla sina kunder. Istället för att försöka locka kunder och ge kunderna vad de vill ha, tycks man ha inställningen att vi alla skall vara tacksamma som får köpa cd skivor till överpriser. Istället för att försöka följa med i utvecklingen gör de allt för att försöka hindra utvecklingen. Istället för att ge oss vad vi vill ha, försöker de få oss att köpa vad vi vill att vi ska köpa.

Vad vi konsumenter vill ha är inte cd skivor, vi vill ha mp3. Och man skulle ju kunna tro att musikindustrin skulle försöka ge oss kunder vad vi vill ha. Men skivbolagen vill sälja skivor, att folk inte vill köpa skivor ser de inte som något problem. ”Land ska med lag byggas” sa Vasa, skivindustrins motto tycks vara ”Med lag skall en bransch byggas”, eller om inte byggas så ska den i alla fall räddas. Vill folk inte köpa skivor, så får väll lagstiftarna se till att bolagen får pengar ändå. Vill vi inte ha musik på våra skivor så skall vi ändå betala till musikindustrin för våra tomma skivor! Och vill vi ha få musik från nätet ja då skall det till drakoniska lagar för att stoppa oss. Personligen tror jag inte att lagstiftning kommer att rädda skivbolagen. Vill de få oss att köpa musik så måste de ge oss konsumenter vad vi vill ha och inte det som de vill att vi ska vilja ha.

Men skivbolagen tycks inte förstå det här. När de till slut blev övertygade att tillåta försäljning genom nätet så valde de att skjuta sig själva i foten genom att kräva DRM skydd. Något som gjorde att när jag köper en låt på ex iTundes så har jag inte full frihet att göra det jag vill med låten utan tvingas till exempel använda apels produkter för annars kan jag inte spela upp min musik. Bara detta skulle få mig att se piratnedladdningen som ett bättre alternativ.

Jag tycker ju att skivindustrin på något sätt borde förstå att om de någonsin ska kunna överleva så måste det som minst erbjuda lika bra produkter som de jag kan ladda ner gratis. Varför skulle jag betala för en produkt om den är sämre än den jag kan ladda ner? Om skivbolagen tillät mig att på ett enkelt sätt hitta och köpa den musik jag vill ha i det format jag vill ha den, så skulle ju jag vara villig att betala ett skäligt pris för det. Men skivbolagen vill inte låta mig enkelt köpa den musik jag vill ha, de vill inte ge den i det formatet jag vill ha och för detta de inte vill låta mig göra vill de att jag betalar ett oskäligt högt pris. Är det då förvånansvärt att det går dåligt för skivbolagen?