Homo

Att blanda ihop två debatter om äktenskap

Jonas Morian skriver i sin blogg angående könsneutralt äktenskap att:

”För mig är samhällets oreserverade stöd till vuxna människors kärlek och önskan att få sin samvaro officiellt erkänd, lika viktigt som värnandet av religionsfriheten. Därför anser inte jag att präster och andra religiösa samfunds företrädare ska tvingas att viga människor mot sin egen övertygelse. Och följaktligen bör enligt mig därför vigselrätten, precis som annan myndighetsutövning, vara förbehållen lämplig myndighet. Inget av de nu föreliggande förslagen är i mina ögon idealt. Problemet är att det goda riskerar att bli det bästas fiende. Våra folkvalda har fastnat i sina positioner och vi riskerar att landa i en lagstiftning som ytterst få kommer att känna sig nöjda med. Det är väldigt olyckligt.”

Jag kan förstå inställningen men anser samtidigt att det mest beror på en ihop blandning av två olika debatter. Äktenskap är något som regleras i lag och har till nu varit förbehållet en union mellan en man och en kvinna. Egentligen finns det inget som helst logiskt skäl till varför en union mellan två kvinnor eller två män inte skulle ses som ett äktenskap.

Frågan är symboliskt viktig eftersom samkönades pars exkluderande från möjligheten att ingå äktenskap markerat att deras kärlek i samhällets ögon är mindre värt. Är man seriös i sin inställning att så inte är fallet, utan att allas kärlek är lika mycket värd, måste man också stödja åsikten att äktenskap skall vara könsneutralt.

Nästa fråga har att göra med att äktenskap förrättas av religiösa samfund. Eftersom samfunden då blir en myndighetsutövare är det självklart logiskt att lagstiftaren har möjlighet att ställa krav på hur detta myndighetsutövande hanteras. Men eftersom myndigheten i detta fall är ett religöst samfund blir det hela lite knivigt då lagstiftaren i och med att den ställer krav på myndigheten också riskerar att tumma på religionsfriheten.

Det senare kan lösas genom att vigselrätten och där med myndighetsutövandet lyfts bort från de religiösa samfunden. Vilket råkar vara vad kristdemokraterna föreslår. Djävulen sägs dock bo i detaljerna och det är i en liten detalj som vi ser problemet med kristdemokraternas förslag. De vill nämligen ta bort ordet äktenskap (och ersätta med giftermål) därmed så fortsätter man förvägra samkönade par att ingå äktenskap samtidigt som man också tar bort möjligheten för heterosexuella par att ingå äktenskap borgligt. Allt det här är egentligen semantik men det hur fånigt det än låter semantik som är diskussionen, det vill säga vad orden betyder och för med sig för värden.

Diskussionerna är alltså egentligen två olika. Den ena är vem som ska få ingå äktenskap och den andra är vilka som skall vara myndighetsutövare. Att den första nu får en lösning och att samkönade par nu kommer att få ingå äktenskap betyder inte att den andra diskussionen måste ta slut. Men det är en annan debatt och de båda bör inte blandas ihop.

KD:s desperata kamp

Kristdemokraterna försöker i det sista att hitta något argument för att sätta stopp för könsneutralt äktenskap, eller i klarspråk att vi bögar och flator ska få ingå äktenskap. Från rent patetiska argumentationer, som att äktenskap enbart är till för de som vill reproducera sig (framfört av bland annat förra partiledaren Alf Svensson), har man nu övergått till att försöka hävda att det hela är ett hot mot religionsfriheten.

Nu vill KD istället införa en Giftemålsbalk som skall vara en civilrättslig samlevnadsbalk. Hela denna manöver är ett försök att hindra samkönade par från att ingå äktenskap. För just ordet äktenskap är heligt, eller för att citera Göran Hägglund ” Äktenskapet tillhör för många religionsutövningen och därmed är den religiösa aspekten i sig oerhört viktig/…/” vilket är ett annat sätt att säga att man inte vill dela ordet med de äckliga bögarna och flatorna.

Men om nu ordet äktenskap är det viktiga i sig själv så blir det ju ännu mer logiskt att just göra detta öppet för alla mänskor. Har ordet ett värde så skulle ju ett förnekande av samkönades rätt att använda ordet nedvärdera deras giftermåls värde, alltså är det viktigt att just använda ordet. Om ordet inte spelade någon roll ja då skulle ju inte heller Göran har något att bråka om.

Egentligen är det sorgligt att en sådan självklar fråga som denna ändå kan bli så inflammerad. Tacksamt nog så står de riksdagens övriga partier eniga, och eftersom de rödgröna är lite mer vuxna än borgarna väljer man att vara prestigelösa och helt enkelt stödja borgarnas motion om könsneutralt äktenskap.

SVD

De vise har talat

I en artikel på DN Debatt har ett antal namnkunniga politiker med Alf Svensson, Thorbjörn Fälldin och Ingegerd Troedsson i spetsen på ett klart och logiskt sätt förklarat varför bögar och flator inte skall få gifta sig. De förklarar att samkönat äktenskap strider mot det ”biologiska faktum att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion”. När nu så namnkunniga politiker, för att inte tala om en före detta statsminister nu sagt hur det skall vara så är det ju självklart att vi myste lyssna och lyda.

Äktenskap skall vara till för reproduktion, och i logikens namn borde även samkönade men sterila par förbjudas att ingå äktenskap, liksom självklart kvinnor som genomgått klimakteriet. Trotts allt kan inte äldre kvinnor få barn, så självklart borde dessa inte få hota det heliga äktenskapet genom att gifta sig.

Ja det är faktiskt det här som Alf Svensson, Thorbjörn Fälldin och resten av artikelförfattarna säger. Men man undrar ju om det var det som de tänkte när de skrev artikeln. Själv får jag direkt associationer till en bunt gamla politiska mumier, kvarlevor från ett annat millennium som nu reser sig ur sina kryptor för att försvara det heligaste.

Tyvärr för dessa ädla politiker, finns det ett hål i deras argumentation som är stort nog för att man skall kunna segla en oljetanker genom det. De har in, på något sätt, kunnat förklara varför ett samkönat par inte borde få ingå äktenskap. Bara för att barn kan bli till i ett heterosexuellt äktenskap betyder ju inte det att samkönade par inte ska få ingå äktenskap. För trotts allt, så vida man inte vill vara konsekvent i sin inställning till att äktenskapet är till för reproduktion och därmed just förbjuda sterila par och kvinnor efter klimakteriet att gifta sig, ja då kan man inte hävda att samkönade äktenskap skall förbjudas. Att göra så vore då inget annat än hyckleri, och enda motivationen för att göra det skulle var just homofobi, inget annat.