Integritet Och Upphovsrätt

Ökad kontroll av post för trygghet och säkerhet

31 augusti 2009 13:06

På väg till skolan läser jag idag i Metro om hur posten blivit en stor distributör av droger. Framför allt är det unga som på detta sätt får tillgång till droger på detta sätt, något som är oroande då enkelheten rimligtvis gör att fler ungdomar prövar på dessa tyngre droger. Sen tidigare vet vi posten även används för att leverera så kallade lagliga droger, det vill säga preparat som ännu inte hunnit narkotika klassas. Steget från laglig drog till olaglig är inte så stort och när tillvägagångssättet för att införskaffa preparaten är densamma är det lätt att ta klivet.

Postens distributionssystem har sen tidigare också används för diverse terrorist attentat. Mest välkänt är säkerligen Antrax breven som spreds i USA. Även om brev inte innehöll bakteriesporer så skapade dessa brev obehag och rädsla. Mer klassisk form av terror har utövats genom brevbomber, ett terrorredskap som används enda sedan postens införande och förekom i Sverige första gången redan 1904.

Att brev används till dessa illegala aktiviteter är en följd av anonymiteten som avsändaren åtnjuter och det faktum att ingen kontroll av innehållet sker. Så förutom som distributionsväg för droger och terror så används brev även för att framföra anonyma hot.

Detta anonyma och oövervakade brev skickande är därmed ett hot mot både demokratin och ungdomen. Åtgärder måste därför tas för att öka trygghet och säkerhet samt förhindra detta illegalt användande av posten. Lösningen står att finna i de åtgärder som redan tagits för att öka trygghet och säkerhet på nätet och vid användande av digital kommunikation. I likhet med datalagringsdirektiet bör även avsändare och mottagare av samtliga brev lagras. Lämpligen genom att avskaffa postlådor och låta all inlämnande av brev ske hos postens ombud, för att skicka brev behövs då legitimation visas och avsändarens personnummer skrivs på utsidan av brevet. Centralt lagras sedan avsändare och mottagare i ett register. Här kan också samtliga brev röntgas och alla misstänkta paket öppnas och undersökas. Genom en civil rättslig process bör intressenter kunna begära ut information om avsändare och mottagare i de fall någon lag brutits.

När vi redan har vidtagit mått och steg för att säkra nationens säkerhet genom FRA och Datalagringsdirektivet, och skyddat ungdomen från det olagliga piratkopierandets gissel genom IPRED är det nu dags att ta nästa logiska steg i trygghet och säkerhetens namn.

Reformera upphovsrätten, ytterligare ett skäl

13 augusti 2009 11:00

Att upphovsrätten behöver reformeras borde vara något som varje politiker förstod. Lagstiftningen är inte anpassad för dagens teknik eller för dagens samhälle. I skuggen av Pirat Bay rättegången har mycket av diskussionen handlat om fildelning denna fråga är dock inte den enda som förtjänar uppmärksamhet när det gäller problemen med upphovsrätten. Oxfords bibliotek uppmärksammar i en artikel i DN det problem som uppstår nu när Google försöker digitalisera litteratur. Problemet uppstår med de verk där upphovsmannen är okänd eller där det på andra sätt är oklart vem som innehar rättigheterna till verket. Eftersom ingen finns att tillfråga kan biblioteket inte ge tillåtelse att låta Google lägga ut dessa verk på nätet.

Reformer är inte synonymt med att avskaffa upphovsrätten, och faktum är ju att inte ens Pirat Partiet förespråkar något sådant (även om det ibland låter så på mediadebatten). Men i likhet med mer eller mindre samtliga politiska ungdomsförbund ser man att dagens upphovsrätt inte fungerar när den skall tillämpas över nätet.

Det gäller att inte glömma bort vad varför upphovsrätten existerar. Det är inte för att berika från skivindustrin, filmbolagen och bokförläggarna. Nej målet har alltid varit att sprida och stödja kultur. Upphovrätten precis som patenträtten är en särlagstiftning som ger en part, uppfinnaren eller upphovsmannen större rättigheter än denna skulle ha annat fall. Motiveringen till varför denna lagstiftning i huvud taget finns är för att samhället vill stödja inovationer och sprida kultur.

Utan patenträtten skulle uppfinnare så långt som möjligt försöka hålla sina upptäckter hemliga vilket skulle leda till att många upptäckter går förlorade när uppfinnaren en dag dör. För att motverka detta gör samhället en deal med uppfinnaren att i gengäld mot att uppfinnaren gör sin upptäckt tillgänglig får denna ett tidsbegränsat monopol.

Ungefär samma tanke återfinns inom upphovsrätten, utbyte mot att upphovsrättsinnehavaren får ett tillfälligt monopol på sina skapelser så ska denne uppmuntras att fortsätta skapa. Hur länge ett verka har varit skyddat har genom tiden förlängts. Från att ursprungligen ha varit ett tiotal år är skyddet nu författarens livstid plus minst 50 år. Att denna skyddstid hela tiden förlängts är inte så konstigt. upphovsrättsinnehavarnas önskan att tjäna pengar har nämligen gått hand i hand med samhällets intresse av att maximera tillgängligheten för de kreativa skapelserna. Så länge någon har rätt till en bok ligger det i rättsinnehavarens intresse att se till att den finns i tryck och går att köpa. Men när ingen har rättigheterna till en bok så finns det ingen som specifik har intresse av att boken finns i tryck. Visserligen kan ett förlag välja att ge ut boken, om den är populär, men det skall mycket till för att ett förlag skall ex göra reklam för boken eftersom att risken alltid är att ett annan förlag börjar parasitera på reklamen genom att ge ut samma bok.

Både samhället och upphovsrättsinnehavaren har därmed haft ett intresse av att förlänga upphovsrätten, samhället för att böcker och andra kreativa verk skall fortsätta vara tillgängliga, och upphovsrättsinnehavaren för att de tjänar mer pengar. Men i och med internetts intåg, så är samhällets och upphovsrättsinnehavaren intresse inte längre samma. Samhällets intresse ligger i att göra kulturen tillgänglig och göra så att så många som möjligt så enkelt som möjligt kan ta del av den. Via nätet kan vi idag just ge tillgång till enorma mängder av kultur, exempelvis fildelning gör redan detta. Problemet är att med dagens lagstiftning är detta inte lagligt.

Ur spridningssynpunkt vore det därför positivt om upphovsrätten inte fanns i huvud taget, men ur skapande synpunkt behövs upphovsrätten för att uppmana till kulturellt skapande, samt göra de möjligt för dem som vill att leva på sitt skapande. Det skälet kan dock aldrig motivera varför upphovsrätten skulle fortsätta att gälla mer än ett halvsekel efter det att upphovsmannen dött. Man skulle därmed kunna säga att det ligger i samhällets intresse att ha en så kort skydds tid som möjligt.

Det viktiga med det hela är att utan att ens diskutera olaga fildelning, nätpirater eller huruvida jag borde ha rätt att ladda ner saker gratis, en debatt som inte tycks leda någonstans, så kan vi konstatera att upphovsrätten i sin nuvarande form skapar problem. Eller med andra ord, dags för reformer.

Intressant?

Logik vid 4% spärren

3 juli 2009 01:04

Krisdemokraterna, ni vet det där lilla partiet som i ständigt guppar runt och likt en simskoleelev försöker hålla huvudet över vattenytan, eller i detta fall opinionsstödet över 4%, får från lite olika håll råd om hur de ska bli ett stort parti.

Det ena rådet går ut på att förflytta sig mer mot höger, och det andra att bli mer allmänt konservativ och sluta driva sådana frågor som motstånd mot samkönat äktenskap eller vara för marknadsliberala.Dessa råd, om än oförenliga kan säkerligen vara bra för kristdemokraterna att fundera på. Görna Hägglund har dock istället valt att fortsätta med den stolta kristdemokratiska traditionen att leta upp någon fråga som man kan bli helt ensamma om att driva, en fråga som inget seröst parti skulle driva.

I år har våran rolighetsminister, Göran Hägglund, valt att bli upphovsrättsvurmare och piraternas baneman.

[vodpod id=Groupvideo.2866124&w=425&h=350&fv=]

more about ”Logik vid 4% spärren”, posted with vodpod

Även om upphovsrättsvurmare och fildelningsmotståndare med alla säkerhet är en minoritet i landet så är det ändå fler som stödjer IPRED och andra tokigheter än som röstar på kristdemokraterna. För ett parti som inför varje val måste mobilisera för att i huvudtaget stanna kvar i riksdagen är denna minoritet en outforskad guldgruva av potentiella väljare. Riktigt varför Hägglund ger sig på kulturvänstern är däremot en annan fråga.

Eftersom inget annat parti tydligt gjort upphovsrättslobbyns frågor till sina så har kristdemokraterna sin chans. Precis som man tidigare ensamma tagit ställning mot könsneutralt äktenskap och i klimatdiskussionens spår ensamma krävt sänkt bensinskatt.

För även om de flesta svenskar nog ser att ska vi bryta oljeberoendet och komma bort från fossila bränslen så kanske sänkt bensinskatt inte riktigt är rätt väg. Och även om de flesta svenskar nog tycker att lika rättigheter även skall gälla bögar och flator och att könet på den man älskar inte skall avgörande för om man får gifts sig. Ja även om de flesta svenskar tycker så, så finns det alltid några som tycker tvärt emot. Och det är klart lyckas kritdemokraterna skrapa åt sig dessa väljare så kan man kanske klara av att masa sig över 4% spärren och få övervintra ännu en mandatperiod i riksdagen.

Upphovsrätt vem tjänar på den?

22 maj 2009 22:09

Mikael Popovic, som själv pressenterar sig som musikkreatör, musikutbildare och bloggare, skriver på SVD opinion ett inlägg i fildelardebbaten där han med lite logiska krumbukter försöker förklara varför fildelning är stöld. resonemanget tycks bygga på

Vad Popovic tycks missa är att upphovsrätten inte är någon sorts självklar skapelse utan en politisk produkt vars existens enbart kan försvars så länge samhället tjänar på den. Upphovsrätten i likhet med patenträtten ger nämligen skaparen ett tidsbegränsat monopol och inskränker senare ägare av verkets rättigheter.

Köper jag en bil eller en gräsklippare, så står det mig fritt att göra vad jag vill med det jag köpt. Jag kan välja att hyra ut dem mot betalning, jag kan måla om den och sälja den, eller helt enkelt ta isär den och bygga något annat av den, något som jag senare säljer. Köper jag däremot en bok eller en cd-skiva så är mina rättigheter däremot kringskurna av just upphovsrätten. Jag har inte rätt att hyra ut boken eller skivan, jag kan inte förändra den och sälja den, och jag får inte plocka isär den och skapa något nytt av den. Upphovsrätten ger alltså upphovsmannen större rättigheter än han normalt skulle ha haft om det han skapat inte ansågs vara ett kreativt verk.

Det är egentligen intressant det där med hur gränsen ser ut. Om jag designar en och massproducerar den och någon konstnär väljer att måla en tavla som föreställer min bil, så är det helt okej. Om jag däremot tar den bilden och gör ett tygmönster av den med vilken jag klär min bils säten ja då har jag antagligen begått ett upphovsrättsbrott. På samma sätt om jag köper en potatis och sedan planterar den kan jag skapa kopior av potatisen, kopior som jag sedan kan fortsätta kopiera och sälja. Gör jag samma sak med ett musikstycke så blir jag stämd på miljonbelopp.

Den här skillnaden kan egentligen bara försvaras med att det gynnar samhället att konstnärer och kreatörer får ett sorts monopol på sina produkter. Precis som med pattent systemet. Det finns ingen annan högre logisk eller moralisk grund som annars kan motivera denna särställning.

Det är också här som alla kritik mot upphovsrätten har sin grund. Kritiker stora som små menar nämligen att upphovsrätten i dess nuvarande form inte gynnar samhället lika mycket som en revision av upphovsrätten skulle göra. Om upphovsrättslobbyn och dess supportrar inte kan bemöta denna kritik på ett trovärdigt sätt så kommer de ha svårt att vinna gehör för sina åsikter. För faktum är att oberoende av alla logiska krumbukter så är inte kopiering samma sak som stöld.

EU parlamentariker gör rätt rösta nej

19 mars 2009 14:26

Det känns som om det är dags för politikerna att vakna och börja fundera över varför upphovsrättslobbyn vill ha alla dessa regler och lagar. Tyvärr tycks politikerna se på dessa intresseorganisationer som om de vore opartiska experter snarare än särintressen med egen ekonomisk vinning.

Att skivbolagen strävar efter att förlänga skyddstiden på inspelade verk beror inte på att de värnar om den enskilda musikern utan att de vill skydda sina egna inkomster. De vet nämligen om att deras framtid på inget sätt är säkrad.

Skivbolagen existerar eftersom det en gång i tiden var mycket dyrt och svårt att spela in, distribuera och marknadsföra musik. En vanlig musiker hade inte råd eller möjlighet att själv ge ut sin musik och därmed fick skivbolagen sitt existensberättigande. Idag är det varken dyrt eller svårt att spela in eller distribuera musik. Med en vanlig dator och rätt billig inspelningsutrustning kan vem som helst egentligen spela in och redigera sin egen musik. Med hjälp av internet är det sedan inget som helst problem att distribuera musiken. Det som fortfarande kan kräva viss expertis är att marknadsföra musiken, men det finns inget som säger att de klassiska skivbolagen kommer att fortsätta vara det bästa alternativet för marknadsföring.

När efterfrågan försvunnit på det som är skivbolagens egentliga tjänster (skivproduktion och distribution) så är det enda som skivbolagen har kvar en massa rättigheter till musik. Mycket av denna musik är inspelad på 60-talet men efterfrågan är fortfarande stor. Självklart vill därför skivbolagen säkra delar av sina inkomster i ytterligare 45 år. Det är inte helt osannolikt att 45 år framåt i tiden är ägandet av rättigheter till gammal musik är det enda som återstår av vissa av dagens skivbolag. Frågan är däremot vad vi medborgare har att vinna på detta?

Min förhoppning är att svenska EU parlamentariker tar sitt ansvar i den här frågan och protesterar mot regleringar som enbart syftar till att berika en industri vars existensberättigande håller på att försvinna.

DN: 1, 2, 3, 4