Så var det dags igen, kårobligatoriet skall återigen avskaffas men denna gång kan vi anta att beslutet faktiskt genomförs. Det är självklart positivt att tvångsanslutningen till studentkårerna upphör, vad som är mer tveksamt är den ekonomiska kompensation som regeringen föreslår. Utredningen som regeringen lät göra anser att ersättningen borde vara ungefär tre gånger högre än vad regeringen föreslår.
Som jag ser det är den här snålheten helt obefogad och risken är mycket stor att den i slutändan leder till högre kostnader för universiteten.
Vad jag är rädd för är att kårerna, framförallt på mindre universitet och högskolor kommer att dö ut, eller marginaliseras då deras ekonomi havererar. Sannolikt kommer då universiteten tvingas ta över vissa av de uppgifter som idag sköts av studentkårerna. Skolorna kommer dock aldrig att kunna genomföra arbetet lika billigt som kårerna har kunnat göra.
Hur man än ser på frågan så gör nämligen studentkårerna ett arbete som behöver göras, och kårerna gör arbetet väldigt billigt. Den arvoderade personalen som finns jobbar för nästan inga pengar alls (tro mig jag har varit arvoderad), och mycket arbete görs helt ideellt. Skall någon annan ta över arbete kommer de att behöva ha anställd personal för att ersätta dels kårens arvoderade personal och dels för att ersätta delar av de ideellt engagerade detta kommer att kosta mycket mer.
Risken blir alltså att universiteten, till en högre kostnad än idag, tvingas ta över delar av det arbete som kårerna har gjort, alternativt väljer man att stödja sina kårer ekonomiskt, eftersom det är något billigare. Resultatet blir i båda fallen att en kostnad att läggas över på universiteten och i båda fallen kommer studenternas inflytande att minska.
Var det detta som var Lejonborgs och Co:s plan?