Konstfack har uppenbarligen reagerat på den kritik som riktats mot dem efter Ann Odells spelade psykos och NUG:s graffitiaktion. I ett försök att hindra framtida kritik så ska de nu börja tillämpa censur av studenternas konst, i form av att inte ställa ut verk som kan vara tveksamma juridiskt. Rektor och jurister skall numer avgöra om ett verk får ställas ut.
Det här betyder med andra ord att konstfack inte förstått ett dugg av kritiken som riktats mot dem. Det är nämligen inte så som konstfack tycks tro att kritiken kommer utifrån att de ställer ut kontroversiella verk. Nej kritiken grundar sig på att de välsignat de i det här fallen olagliga och omoraliska handlingar som lett fram till skapandet av verket.
I graffitifallet är det inte själva filmen i sig som är det kontroversiella. Utan det faktum att konstnären själv valde att vandalisera en tunnelbanevagn och att detta mer eller mindre skedde med konstfacks goda minne och under deras överseende. Att filmen i sig visar någon som klottrar är inte det som gör folk upprörda, och hade konstnären antingen bett och fått SL’s tillstånd att klottra ner en vagn (kanske inte så troligt) eller om han valt att dokumentera någon ligist när denne vandaliserade en vagn så hade konstverket inte varit av något problem. Likadant är det med Anna Odells verk, det är inte själva produkten utan hur det producerades som är problemt.
Och det är här konstfacks ansvar kommer in. Det är inte nog att censurera studenters verk i efterhand, det är inte ens önskvärt! När konsten väl ställs ut är ju skadan redan skedd. Vad konstfack istället behöver göra är att föra en dialog med sina elever om etik och moral med avseende på konsten och dess skapande, och därmed försöka avstyra allt för oetiska eller omoraliska ageranden i skapandeprocessen. Jag tror nämligen inte för ett ögonblick att särskilt många bryr sig om ett teoretiskt skändande av svenska flaggan men om så skulle vara fallet så borde väll den diskussionen redan lyfts med eleven när verket påbörjades?