Landstinget

250 meter, 223 miljoner kr och 255 tusen själar

DN debatt gör idag Stockholms Handels kammare och Socialdemokraterna i landstinget gemensam ska och kritiserar alliansens planer på att bygga 250 meter spårvagnsspår till priset av 228 miljoner kronor, en kostnad nära 1 miljon kronor per meter. Ett oerhört slöseri som visar prov på närmast katastrofal omdömeslöshet. Inte blir det hela bättre av att alliansen valt att stryka projektet att bygga ut tunnelbanan till norra stationsområdet och karolinska sjukhuset eftersom de ansåg att det projektet skulle blivit för dyrt!

Nu är det visserligen inte första gången som alliansen i landstinget slösar mer skattebetalarnas pengar på korkade idéer, i våras var det debaclet med Sodexo och maten i sjukvården och vårdval Stockholm där läkare tjänar mer på att behandla friska än sjuka. Nå åter till denna landstings alliansens senaste dumhet. I artikeln noterar författarna att:

”Trafiklandstingsrådet Christer Wennerholm verkar tycka att tunnelbanenätet är färdigbyggt. Det är en mycket märklig inställning när vi vet att tunnelbanan är den mest populära kollektivtrafiken med en miljon resor varje dag.”

Jag får väll bara hålla med artikelförfattarna om att en sådan inställning är märklig, särskilt om man betänker att sedan sista utbyggnaden av tunnelbanan avslutades 1994 (sträckan Bagarmossen-Skarpnäck) så har Stockholms läns befolkning växt med över en kvarts miljon mänskor, det vill säga ungefär antalet invånare i Malmö stad. Men det är klart alliansen föredrar kanske att bygga fler bilvägar?

Låt oss förlåta vårt inkompetenta landstingsråd

Om man som ordförande och yttersta ansvarig för en jätteupphandling om 1,6 miljarder inte ens klarar av att se till att frågan kommer upp på dagordningen inom det utskott som skall ha ansvar för upphandlingen, så kan det inte ses som något annat än grov inkompetens. Detta är exakt vad landstingsrådet och ordföranden för Produktionsutskottet Maria Wallhager (FP) lyckats med. Nu har även SKL i en rapport förklarat att hela upphandlingen, som Maria Wallhager (FP) var yttersta ansvarig för, var olaglig och odemokratisk.

Som skattebetalare och bosatt inom Stockholms län skulle jag önska att den ytterst ansvarige för en upphandling om tusentals miljoner skall visa prov på att vara kompetent, det handlar trotts allt om mina skattepengar och den service dessa ger, så ett sådant krav är knappast överdrivet. Slutsatsen borde därför blir att visar man som Maria Wallhager (FP) att man inte ens når upp till detta lägsta krav av kompetens så bör man inte sitta kvar på sin post. Men så enkelt är det ju inte.

För som Maria Wallhager (FP) påpekar; så har de kollegor, till henne, som avgått runt om i världen, avgått för att de agerat med uppsåt. Med andra ord bör vi givetvis förlåta Marias brist på kompetens.

Detta resonemang är helt oklanderligt för vist det stämmer det. Vi har ministrar som tvingats avgå för att de inte betalat TV-avgift på 16 000 kr, vi har en fackbas som hoppat av bolagsstyrelser för att hon satt med och fattade beslut om en pension som sedan blev större än beslutat och vi har en statsministerkandidat som hoppat av för att hon köpt toblerone och blöjor med riksdagens kreditkort. Dessa ageranden skedde med ett klart uppsåt! Stegö Chilò hade med uppsåt inte betalat TV-avgift, Vanja fattade med uppsåt ett beslut om en VD pension (som sen blev större än beslutat och som VD:n delvis fick betala tillbaka) och Mona hade med uppsåt köpt toblerone och blöjor. Självklart är detta värre än att klanta till en upphandling om 1,6 miljarder. Trotts allt det senare skedde ju på grund av inkompetens och inte på grund av uppsåt.

Eller?

Sjukvård, Sodexo och minnen från lumpen

Sodexo som tack vare den borgliga majoriteten i landstinget numera leverera mat till bland annat södersjukhuset, har nu tagit över ICA:s gamla trick att märka om utgångsdatumen på maten. Detta med gammal mat är dock bara ett exempel på problem som uppkommit efter att landstingets upphandling förra året. Ansvaret för dessa misslyckanden och problemen som uppkommit vilar utan tvekan på den borgliga majoriteten i landstinget som uppenbarligen inte har en aning om vad de håller på med. För det är ju inte bara maten som blivit ett problem inom vården i Stockholm.

Problem med Sodexo och mat får mig direkt att tänka på en liten händelse från min värnplikt. En tradition inom lumpen är att man ska äta pankakor med ärtsoppa varje torsdag. En måltid som mitt gamla befäl från boden brukade kalla för ”veckans suprise”.

Just Sodexo och pankakor höll på bli en explosiv kombination när de tog över restaurangen vid armens tekniska skola i Östersund. I ett försök att dra ner kostnaden för maten försökte Sodexo införa som regel att vi lumpare bara fick ta fem pankakor och var vi inte mätta av detta fick vi väll äta mer ärtsoppa. Fem pankakor kan låta rätt lagom men för en hungrig lumpare är det absolut för lite, hade gränsen varit femton pankakor hade det hela kanske kunnat fungera. Nu blev istället resultatet att Sodexo och dess personal var mycket nära att drabbas av ett myteri, eftersom att ingen av oss lumpare i huvud taget tänkte acceptera dessa inskränkningar, något som vi även demonstrerade med stor tydlighet (oftast genom att helt enkelt ta så många pankakor vi villa ha). Tursamt nog valde personalen i detta läge att inte försöka upprätthålla reglerna och nästa torsdag syntes några pankaksransoneringar inte till.

Huruvida vi kan lära oss något av denna historia är dock tveksamt. Möjligen att det är lättare att ge dålig eller för lite mat till sjuklingar eftersom de inte har samma möjlighet att protestera.