Igår på TV4 så debatterade Mona mot sverigedemokraterna och nu börjar debatten om debatten. Jag läste just en annan blogg ”Dagens Anti-Opposition” där något högerspöke förklarar att ”Mona tog fajten…och knockades…” därefter följer slutsatsen att ”Den stora flykten från S har bara börjat…” nå det senare kanske sifo, temo eller demoskop kan ge klarhet i om det stämmer, det förra, tja frågan är kanske inte om hon van eller förlorade, utan vilka hon vinner och förlorar.
Som högerspöket bakom ”Dagens Anti-Opposition” så tydligt visar så har vissa på den politiska högerflanken bestämt sig för att stödja sverigedemokraterna och dess partiledare mot socialdemokraterna. Antagligen följer det här logiken att min fiendes fiende är min vän. Men här har vi problemet, sverigedemokraterna och borgarna är lika mycket fiender, om inte mer så, som socialdemokraterna och borgarna. För säga vad man vill om borgarna, och jag kan tänka mig att säga ganska mycket, men alla de borgliga partierna i riksdagen är i grunden demokratiska och den grundläggande ideologin bygger på att alla mänskor är lika mycket värda. Så är inte fallet med sverigedemokraterna.
Har i ligger risken med denna debatt. Mona kan antagligen med denna debatt vinna tillbaka socialdemokratiska röster som gått över till sverigedemokraterna, men risken är att hon i processen, får borgliga väljare att sympatisera med just sverigedemokraterna. Tyvärr ser vi redan att i takt med att högeralliansen sjunker ihop som en punkterad sufflé så flyr vissa väljare över från de demokratiska högerpartierna till det odemokratiska extremhögerpartiet sverigedemokraterna
Det demokratiska dilemmat
Debatt
Idag sändes första debatten mellan den nye statsministern och den nye oppositionsledaren, eller med andra ord första debatten mellan Fredrik och Mona. Den första debatten av många.
En av de skiljelinjer som blev tydlig var inställningen till miljön. Där Mona ansåg att det var viktigt och nödvändigt att Sverige är ett föregångsland, var den borgliga statsministern nöjd med att Sverige gick i takt med andra länder. Framför allt fick vi ju inte gå före för det kunde äventyra jobben.
Det är egentligen sorgligt, men världen över verkar högern vara av inställningen att andra ska gå före, miljön är kanske viktig men inte lika viktig som ekonomi och liknande. Att borgarna i Sverige ändå pratar miljö, och att Moderaterna vill återuppfinna sig som det nya miljöpartiet, har inget att göra med att de plötsligt fått upp ögonen för den globala uppvärmningen eller något sådant. Nej skälet är att man har insett att man håller på att förlora väljare, och då kanske lite ny miljöpolitik kan vinna lite röster.
Borgarnas intresse för miljön är med andra ord inte äkta. Det finns ingen vilja att gå före och förändra men däremot en insikt i att de måste göra något för att tysta pöbeln. Där socialdemokratin ser miljön som ett prioriterat område därför att själva miljön engagerar och klimatförändringar skrämmer, så ser borgarna miljön enbart som prioriterad eftersom att makt lockar och deras dåliga opinionssiffror skrämmer.
Vi kommer aldrig att se en höger som lanserar reformer på miljöområdet som går längre än vad socialdemokratin skulle gå. Högern har varken engagemanget eller visionerna att se varför miljön är viktig, eller förstå varför det är meningsfullt att Sverige, som ju har möjligheterna, går före.
Möjligen kan man få Borgarna att förstå om de kan se ekonomiska möjligheter i det hela. Tyvärr är antagligen högerns fantasi för begränsad för att de skall kunna förstå att om Sverige går före, ställer högre krav och hjälper till att utveckla nya tekniker så kommer svenska företag ha en möjlighet att vara världsledande på just miljöteknik och därmed får vi en möjlighet att tjäna pengar på bättre miljö.
Tyvärr är det ändå rätt sorgligt att enbart en utsikt att tjäna pengar eller risken att förlora röster kan få en högerregering att tänka på miljön. På nått sätt tycker man att det borde vara självklart att prioritera miljön.