Opinion

Om retoriska falasier eller varför borgare röker Reinfeldt

7 januari 2010 05:49

Så utifrån Aftonbladets årliga popularitets undersökning, där 1000 personer får att sätta betyg på regeringen, noterar Dick Erixon att alliansregeringens snittbetyg är högre än den förra socialdemokratiska regeringen under Göran Persson.

Förutom att diverse borgerliga bloggare uppmärksammat detta så har även regeringens eget statligt subventionerade propagandaorgan SvD och dess ledarredaktion. Nu kan man ju så som våran egen Johan Sjölander frågar sig hur man ska tolka att regeringen är mer populär än den förra socialdemokratiska regeringen, men ändå har de rödgröna haft övertag i opinionsmätningarna sedan några månader efter valet.

Den liberala bloggaren Åsa Carlsson ser detta istället som ett bevis för att vi nu har en kompetent regering. Logiken är alltså att vi har en regering som fler än tidigare har förtroende för, alltså har vi en kompetent regering. Argumentation kallas inom retoriken för argumentum ad populum, en retorisk fallasi, där man försöker hävda att något gäller därför att flera påstår eller tror på det. Fallasin är väldigt vanlig i reklam och ett klassiskt exempel är Camels reklam med sloganen ”more doctors smoke Camels than any other cigarette”.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=gCMzjJjuxQI]

Själv drar jag mig till minnes att det här är inte första gången som den samlade borgerligheten blir lite till sig i trasorna av någon popularitets undersökning och gärna vill göra en stor sak av det hela. Jämförelser mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt har framför allt dragits fram för jämna, inte minst av SvD’s ledarredaktion.

Genom att återupprepat påpeka den relativa populariteten implicerar man med andra ord att den borgerliga regeringen är bättre än en rödgrön. Precis som man genom att visa på Reinfeldts högre popularitet jämfört med Mona Sahlin vill visa att Reinfeldt är en bättre statsminister än Mona. Det är så klart upp till var och en att använda vilka retoriska tricks man vill men det kan ju vara bra att komma ihåg att valet i september inte handlar om vem som folk säger sig ha högst förtroende för i en opinionsundersökning utan vilken politik vi vill ha.

Läs gärna Tokmoderatens i övrigt roande betygssättning på nuvarande och föregående regering samt andra bloggares åsikter om , , ,

Analys en natt

11 december 2009 02:09

Så idag, eller nå egentligen igår, kom SCB’s stora opinionsundersökning. En massa intressant har skrivits av diverse bloggare och media. Själv har jag suttit och pluggat inför en tenta, men eftersom jag hela tiden blivit distraherad av diverse funderingar så känner jag att jag måste skriva av mig lite.

Dagens resultat där de rödgröna får majoritet i den största av de opinionsundersökningar som genomförs är förstås mycket glädjande. Intressant är också att notera att denna undersökning är gjord före det att den senaste sjukpenningsskandalen briserade. Med andra ord moderaterna har inte blivit bestraffade för den negativa press de fått de senaste veckorna.

Kent Persson (m) påpekar i sin blogg att dagens resultat för moderaterna på 26,2% innebär att man tangerar föra valresultatet, ett resultat som historiskt var ett mycket bra resultat för moderaterna. Därför är det så klart svårt att se dagens resultat som ett misslyckande för moderaterna, något som annars både DN’s Henrik Brors och SvD’s Lena Hennel föreslår.

Nej jag håller helt med Kent Persson, resultatet av SCB’s stora opinionsundersökning kan inte riktigt ses som ett stort misslyckande för just moderaterna. Mer allvarligt, om man ser till föregående valresultat, är situationen för de borgerliga småpartierna.

Lite enkel matematik säger oss att om moderaterna tangerar sitt tidigare resultat så måste hel den borgerliga nedgången beror på att småpartierna, FP, KD och C tillsammans backat. Och vist är det så, inte bara tillsammans utan vart och ett av partierna har backat. Jämfört med valet så har Folkpartiet förlorat 13% av sina väljare, Kristdemokraterna har förlorat 27% av sina, och centerpartiet har förlorat hela 37% av sina väljare.

Ser man till väljarströmmarna så förlorar kristdemokraterna väljare till socialdemokraterna. Folkpartiet förlorar väljare till både socialdemokraterna och miljöpartiet. Centerpartiet blöder både åt höger och vänster då väljare går likväl till socialdemokraterna och miljöpartiet som till moderaterna och folkpartiet.

Allians för Sverige, så viktig för den borgerliga enigheten och valsegern har inte givit utdelning för de mindre allianspartierna. Delvis kan detta skyllas på den moderata dominansen i regeringen. Kanske är lite av problemet just enigheten. När alliansens partiledare bakom stängda dörrar förhandlar fram alliansens politik och sedan gemensamt och eniga pressenterar den så finns det inte mycket rum för diversifiering mellan partierna. För en väljare blir det då också svårt att se någon direkt skillnad mellan partierna. Om alla fyra allianspartier bara är allmänborgerliga, vad finns det då för skäl att rösta på något annat än det parti som syns och hörs mest? Det vill säga moderaterna.

För socialliberala väljare finns knappast några alternativ, både centern och folkpartiet har vandrat högerut och kristdemokraterna var aldrig ett alternativ. Alternativen har varit att gå över till det rödgröna blocket eller till moderaterna. Och ser vi till väljarströmmarna så är det exakt de alternativ som väljarna valt.

Jag har skrivit tidigare att jag tror att alliansen kommer att ha svårt att vinna utifall man inte lyckas med att lyfta de mindre partierna. Att moderaterna ensamma skall lyckas vinna valet känns osannolikt.

Nå nu räcker det med analys, tillbaka till att plugga inför tentan.

Läs även andra bloggares åsikter om , och .

Personangreppspolitiken

16 oktober 2009 21:08

I ett inlägg 9 september, skriver bloggaren Tokmoderaten ett inlägg som börjar med att han förklarar för sin son varför han var ”elak mot Mona”, varför han ”mobbade henne”. Förklaringen från den gode fadern Tokmoderaten, var att han inte alls mobbade Mona utan att han höll på med ”negative campaigning”. Någon förklaring till vad skillnaden mellan ”negative campaigning” och mobbning är får inte sonen eller vi bloggläsare istället ger sig Tokmoderaten ut på ett långt utlägg om varför han tycker att Mona är dålig. Det hela avslutas med vad som kan ses som en förklaring till varför Tokmoderaten mobbar Mona:

”Så länge folket anser att Fredrik Reinfeldt är en betydligt mer pålitlig, trovärdig och skärpt statsminister än Mona så har Alliansen detta kort på sin hand att spela ut när det behövs. Det kan komma att behövas om opinionssiffrorna håller i sig – för när 60% av väljarna ser Reinfeldt som en bättre ledare för Sverige måste man kunna utnyttja detta faktum. Allt annat vore tjänstefel…”

Ungefär samma slutsats, om än formulerad på ett något annat sätt pressenteras av Johan Westerholm i en artikel på Newsmill. Vad Johan Westerholm noterar är att alliansens och dess fans och företrädare har ett litet problem, alla siffror pekar åt fel håll. I fråga om arbetslöshet, klimat, EU ja på punkt efter punkt så har man misslyckats med sin politik. I brist på egna politiska framgångar väljer alliansen och dess fans och företrädare att istället för att prata politik, angripa motståndarens företrädare och då främst Mona Sahlin. Mobba Mona, är alliansens främsta strategi för valvinst 2010. Politik det vill man helst slippa tala om.

Ingen stans är detta så tydligt som i frågan om jobben, den fråga alliansen påstår sig ha vunnit valet på. Som bortförklaring för de egna misslyckanden används finanskrisen, närmast patetiskt hävdar man att den egna politiken egentligen fungerar men att finanskrisen råkade komma i vägen och förstöra. Att denna bortförklaring är ihåligt är alliansen väl medvetna om. Finanskrisen drabbat alla länder men för första gången någonsin har Sverige högre arbetslöshet än Finland och EU genomsnittet, med andra ord ett historiskt unikt misslyckande.

Inte undra på att borgerliga bloggare väljer att inte prata om arbetslösheten, att borgerliga politiker väljer att mörka ökningen av utanförskapet, detta till den grad att moderaterna väljer radera en artikel på den egna hemsidan som beskriver hur man beräknar utanförskapet.

Istället för att prata politik tar man till just det kort som Tokmoderaten beskriver, Mona, man pratar Mona. Målet är att förskjuta fokus från de egna misslyckandena och den egna politiken och istället fokusera på personfrågor. Det är strategiskt helt rätt. Alliansens styrka är att Reinfeldt som stadsminister har ett starkt förtroende. Väljarna har faktiskt ett starkare förtroende för han som person än vad det har för den regeringen som han leder och den politik han för. I popularitetsmätningarna leder han, i opinionsmätningarna har hans regering legat efter oppositionen i flera år, nu tappar man till och med stöd i storstäderna. Det här är ett problem för alliansen för det är opinionsmätningarna som visar hur väljarna tänker rösta därför står alliansens hopp till att kunna göra valet till en popularitetstävling för ökar alliansen sin chans att vinna.

Det är lätt att förstå hur alliansens företrädare och fans tänker:
Vi kan inte prata politik för väljarna gillar inte vad vi håller på med. Vi kan inte prata om vad vi lyckats med för vi vi har ju inte lyckats med något. Men om vi slänger tillräckligt mycket skit på vår motståndare så kanske någonting fastnar.

Så vad är då motmedlet från oss oppositionella, jag skulle säga att uppmärksam att alliansen och dess fans och företrädare pratar person och inte politik och fortsätta att prata politik. De borgerliga, de som numera utgöra alliansen gav för länge sedan upp att prata ideologi, de vet att de inte kan vinna den matchen. Vill borgarna nu även ge upp att prata politik så varför inte, jag tror inte att våra rödgröna företrädare i from av Mona, Maria, Peter eller Lars kommer göra det och jag tror inte att vi rödgröna fans kommer göra det heller.

Hur var det nu, hoppet är det sista som…

3 september 2009 14:02

På SVD:s ledarsida frågar sig Claes Arvidsson om Carina Perssons avhopp signalerar en förlust för Socialdemokraterna. Visserligen kan man se hjärttecken i allt, och som bekant litar jag själv starkt till min te-sumps förmåga att förutspå opinionsläget, men just för dagen skulle jag rekomendera Claes Arvidsson att ta en titt på den senaste opinionsundersökningen. Eller för att citera Svenskans egen rubrik: ”S stärker greppet”.

Inte helt pålitlig udersökning ger SD 5.6%

13 augusti 2009 12:15

Jag kunde inte undgå att notera något underligt med United Minds senaste undersökning där SD får sisådär 5,6%. I den förra mätningen som publicerades precis efter EU valet lät United Minds intervjua runt 2000 personer i denna undersökning är bara runt 1000 tillfrågade. Antingen tyder detta på att United Minds bytt metod, vilket skapar ett problem vid jämförelse med tidigare undersökning, eller så har man haft ett närmast katastrofalt bortfall i undersökningen.

Om det senare skulle vara fallet det så är undersökningen inte värd så mycket och det skulle vore journalistiskt oansvarigt av Aftonbladet att publicera den. Fast det är klart nu ska man ju inte hoppas för mycket på den granskande förmågan hos kvällstidningsjournalister då artikelförfattaren helt felaktigt påstår att SD blir vågmästare, något som inte är fallet eftersom KD faller ur riksdagen enligt mätningen. Räknat i mandat skulle Reinfeldt tvingas lämna rosenbad, även om han skulle kunnat tänka sig att regera med stöd av Sverigedemokraterna.

Nu anser jag dock att man ska just denna opinionsundersökning på allt för stort allvar. En undersökning gjord mitt i sommaren, genom nätenkäter, och om till råga på allt tillhör de mindre undersökningarna (1000 tillfrågade jämfört med de större på runt 2000), kan antas vara mindre exakt.

Sommarundersökningar är i allmänhet opålitliga då det finns ett stort bortfall bland de tillfrågade. Detta bortfall är inte fördelat jämt över befolkningen. Vissa personer är nämligen mer benägna än andra att resa bort eller på annat sätt bli onåbara under sommaren. Det är mer troligt att personer med god ekonomi är bortresta än någon med sämre. Det är mer troligt att en person anställd inom mer traditionell industri är ledig under det som kallas industrisemestern än någon anställd inom exempelvis handeln. Eftersom partisympatier även varierar i dessa grupper så blir undersökningen mer osäker. Arbetslösa som grupp röstar exempelvis annorlunda än personer med arbete. Undersökningen har som det heter en bias. På samma sätt så ger nätenkäter en bias då vissa personer är mer benägna att svara på nätenkäter än andra.

Då denna undersökning dessutom är en av de mindre så är det också mer troligt att just denna undersökning avviker från det opinionsläge som den försöker mäta. Sammantaget gör det hela att jag även i detta fall litar mer på min tekopp och det som tesumpen visar där.