Retorik

Och ingen av felen berör sambandet CO2 – global uppvärmning

Idag har SvD en serie artiklar om klimatförändringarna och den kritik som har riktats mot IPCC till följd av vissa fel i en av deras rapporter. Sorgligt nog, om än något ironiskt, återfinns flera fel i SvD:s artikel något som uppmärksammats av uppsalainitiativet.

Något som jag tycker är viktigt att påpeka är att inget av fel som SvD tar upp handlar om sambandet mellan mänskliga utsläpp av koldioxid och dess uppvärmande effekt. Faktum är att felen som uppmärksammats inte återfinns i den rapporten som behandlar detta samband. Istället härstammar de uteslutande från en rapport som berör följdverkningarna av global uppvärmning.

IPCC har nämligen tre grupper vilka var och en publicerar en egen rapport. Den första och mest kända behandlar den mänskliga påverkan på klimatet, det vill säga i princip sambandet mellan ökat utsläpp av koldioxid och global uppvärmning. Den andra behandlar följderna för mänskan och miljön av klimatförändringarna, det vill säga hur vi påverkas av att klimatet blir varmare. Den sista tar upp metoder för att bekämpa klimatförändringarna.

Det är alltså i den rapport som kommer från grupp två som vi återfinner de fel SvD tar upp. Sorgligt nog försöker diverse skeptiker till global uppvärmning använda just dessa fel som ett argument emot sambandet mellan global uppvärmning och koldioxidutsläpp genom att försöka misskreditera IPCC och klimatforskningen. Detta som sagt trotts att sambandet mellan global uppvärmning och koldioxidutsläpp inte ens behandlas i den rapporten. Retoriskt är denna metod för ifrågasättande relativt vanligt; hitta ett fel hos motståndaren som inte nödvändigtvis behöver ha något att göra med det som argumenteras och ifrågasätt med hjälp av detta fel motståndarens trovärdighet. Vetenskapligt är denna metod rent intellektuellt ohederlig.

För faktum kvarstår, de vetenskapliga stöden för ett samband mellan mänsklig påverkan och global uppvärmning är överväldigande. De grupper som ifrågasätter detta samband gör det inte genom att på ett vetenskapligt sätt ifrågasätta metoder eller resultat.  Istället gör man det genom att försöka ifrågasätta trovärdigheten hos diverse organisationer och forskare för att på detta sätt försöka få oss att tro att det inte går att lita på klimatforskningen eller klimatforskarna. Ett ovärdigt agerande enligt mig.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , och .

Om retoriska falasier eller varför borgare röker Reinfeldt

Så utifrån Aftonbladets årliga popularitets undersökning, där 1000 personer får att sätta betyg på regeringen, noterar Dick Erixon att alliansregeringens snittbetyg är högre än den förra socialdemokratiska regeringen under Göran Persson.

Förutom att diverse borgerliga bloggare uppmärksammat detta så har även regeringens eget statligt subventionerade propagandaorgan SvD och dess ledarredaktion. Nu kan man ju så som våran egen Johan Sjölander frågar sig hur man ska tolka att regeringen är mer populär än den förra socialdemokratiska regeringen, men ändå har de rödgröna haft övertag i opinionsmätningarna sedan några månader efter valet.

Den liberala bloggaren Åsa Carlsson ser detta istället som ett bevis för att vi nu har en kompetent regering. Logiken är alltså att vi har en regering som fler än tidigare har förtroende för, alltså har vi en kompetent regering. Argumentation kallas inom retoriken för argumentum ad populum, en retorisk fallasi, där man försöker hävda att något gäller därför att flera påstår eller tror på det. Fallasin är väldigt vanlig i reklam och ett klassiskt exempel är Camels reklam med sloganen ”more doctors smoke Camels than any other cigarette”.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=gCMzjJjuxQI]

Själv drar jag mig till minnes att det här är inte första gången som den samlade borgerligheten blir lite till sig i trasorna av någon popularitets undersökning och gärna vill göra en stor sak av det hela. Jämförelser mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt har framför allt dragits fram för jämna, inte minst av SvD’s ledarredaktion.

Genom att återupprepat påpeka den relativa populariteten implicerar man med andra ord att den borgerliga regeringen är bättre än en rödgrön. Precis som man genom att visa på Reinfeldts högre popularitet jämfört med Mona Sahlin vill visa att Reinfeldt är en bättre statsminister än Mona. Det är så klart upp till var och en att använda vilka retoriska tricks man vill men det kan ju vara bra att komma ihåg att valet i september inte handlar om vem som folk säger sig ha högst förtroende för i en opinionsundersökning utan vilken politik vi vill ha.

Läs gärna Tokmoderatens i övrigt roande betygssättning på nuvarande och föregående regering samt andra bloggares åsikter om , , ,

Familjeföretagare jo jag tackar

Jag kan inte undvika att tycka att det är roligt att Antonia Ax:son Johnson, väljer att titulera sig själv som familjeföretagare. Inte för att hon ljuger, men det känns nog som om hela Axel Johnson Gruppen vars hel eller delägda företag omsätter 50 miljarder kronor enligt wikipedia är lite mer än ett vanligt familjeföretag.

Men det är klart att kalla sig kapitalist (vilket ju är en annan beskrivning av samma sak) kanske inte skulle passat så bra för att höja trovärdigheten i den egna argumentationen.

Sen måste jag väll erkänna att jag delvis håller med henne. Att använda AP-fonderna för politisk styrning av marknaden är inte helt lyckat. Inte för att marknaden inte behöver styrning, för är det något som finanskrisen visat så är det ju att marknaden inte klarar av att sköta sig själv. Inte heller handlar det om att jag ser något ideologiskt fel med politisk styrning av marknaden, något som Ax:son Johnson däremot gör. Men syftet med AP fonderna är trotts allt att förvalta våra pensionspengar och inte att vara regeringens förlängda arm. Det blir trotts allt rätt rörigt om AP fonderna skall få nya uppdrag och direktiv varje gång vi byter regeringe, risken skulle ju vara att fonderna glömmer bort vad det är de egentligen skall syssla med, och det vill vi ju inte.

För övrigt rekomenderar jag detta inlägg av Bengt Silfverstrand.

Metrologen Borg eller varför metaforer är farligt

Att enkelt förklara något så komplicerat som den nuvarande ekonomiska situationen är ironiskt nog ingen enkel uppgift. Knappt ens experterna förstår helt vad som händer och ska man försöka beskriva läget för någon som inte är expert behöver man ta till liknelser eller metaforer för att förenkla resonemangen. Vi beskriver nämligen gärna komplexa fenomen genom att jämföra dem med något annat. Genom metaforer och bilder gör vi en komplex värd greppbar.

Självklart leder detta också till vissa biverkningar eftersom hur vi beskriver ett problem påverkar hur vi föreslår att det ska lösas. Det låter kanske inte så extremt konstigt egentligen. Om vi beskriver ett problem som en sjukdom som äter upp kroppen inifrån så blir det ju något ologiskt om man föreslår att lösningen är att vänta ut problemet. Om problemet beskrivs som att vi har valt fel väg så blir den logiska lösningen att backa tillbaka och göra rätt, inte att gasa på.

Regeringen med Borg i spetsen beskriver gärna finanskrisen i form av olika vädermetaforer och metaforer kopplade till väder eller naturfenomen . Man talar om ”konjunktur moln” och ”finansiell storm”. Man talar om ”skit år”. Man ser inga ”vårtecken” och läget är ”nattsvart” Mer indirekt använder man ord som gärna associeras med metrologi så som ”prognos” och ”utsikter”. Men vad gör man då när det är dåligt väder? Man revar segel, söker trygga hamnar och vädrar ut stormen. Beskriver man ett problem som dåligt väder är det lätt att föreslå passiva lösningar för trotts allt vädret kan man ju inte påverka.

Om det ovan är den retoriska analysen av hur regeringen borde handla utifrån hur de själva beskriver problemen så är det ju inte särskilt förvånande att de faktiskt agerar just så som man skulle förvänta. För regeringen är passiv. Vid alla turer så har regeringen varit sent ute och enligt både expertis i form av KI, svenskt näringsliv och SKL och oppositionen så bör regeringen göra mer.

Här kommer också en skillnad. Oppositionen använder andra ord för att beskriva det ekonomiska läget. Man talar i högre grad om kris. Arbetslösheten galopperar, skenar eller så är det massarbetslöshet. Här blir ju också lösningarna annorlunda. Beskriver man ett problem som en kris så blir ju inte en trovärdig lösning att rida ut stormen, man rider ju vanligen inte ut en kris. Nej är det kris då behövs krispaket, krisåtgärder och allmänt aktivt handlande, vilket är just vad den Rödgröna alliansen föreslår.

Aftonbladet: 1, 2