Skatter

Förändrad fastighetsskatt ökar rörligheten

26 maj 2010 10:05

Jag sitter just och lyssnar på Thomas Östros som går igenom socialdemokraternas förslag till ändring av fastighetskatten. Jag skriver ändring av fastighetsskatten och inte återinföra, eftersom fastighetsskatten, i motsatts mot vad de fyra borgerliga partiledarna lovade innan valet, aldrig avskaffades. Fastighetskatten bytta bara namn och sattes ett tak på, eller som lagrådet skrev i sin remiss till regeringens förslag:

“Som framgår av remissen råder inte någon tvekan om att fastighetsavgiften statsrättsligt i sin helhet utgör en skatt. Något argument för att den nya fastighetsskatten ändå bör betecknas avgift förs inte fram i remissen. Det är angeläget att en pålaga som de facto utgör en skatt också benämns skatt /…/”

Resultatet av den borgerliga förändringen av fastighetsskatten har främst varit att de med högt värderade villor fått mycket lägre skatt. Samtidigt har skatten, för den som väljer att flytta ökat, något som resulterat i inlåsningseffekter och minskad rörlighet. Det senare är något som kritiserats av villaägarna och effekten visats i en studie från KTH.

De rödgröna planerar att göra tre förändringar utifall man vinner valet i höst.

  • Rättvisa: De som har de dyrare villorna värda över cirka sex miljoner (dvs. ett taxeringsvärde om 4,5 miljoner eller mer) kommer att få höjd skatt. Begränsningsregeln utvidgas så att fler småhusägare omfattas och skyddas av höjningen. Vår begränsningsregel innebär att ingen ska betala mer än 4 % av sin inkomst i fastighetsskatt för sitt permanentboende.
  • Neutralitet: Fastighetsskatten för hyresfastigheter och bostadsrättsföreningar sänks från 0,4 till 0,22 procent. Neutraliteten mellan olika boendeformer utreds och åtgärder vidtas .
  • Rörlighet: Uppskovsskatten och begränsningen för uppskov tas successivt bort, givet att det statsfinansiella läget så tillåter och att det finansieras på ett fördelningspolitiskt acceptabelt sätt.

Just den sista punken, rörligheten är ett av de stora problemen med den förändring av fastighetsskatten som alliansen införde. Skälet till detta är att alliansen, för att finansiera taket i fastighetsskatten, införde ett tak på hur stort uppskov av reavinstskatt som var möjligt, samt införde en ränta på detta uppskov.

Där man tidigare kunde skjuta upp beskattningen av den vinst som gjordes vid försäljning av ens bostad, förutsatt att man investerade denna vinst i en ny bostad, finns numera ett tak på uppskovet som för 2010 uppgår till 1 450 000 kr. På detta belopp tas dessutom ut en skatt på motsvarande 0,5 % av det uppskjutna beloppet.

Låt oss se hur detta drabbar exempelvis en barnfamilj i Stockholm som väljer att flytta från en mindre bostad till en större. Har familjen bott några år i sin bostad är det relativt troligt att bostaden numera är värd mer än den köptes för. Låt oss säga att familjen gör en vinst på 2 000 000 kr vid försäljning. Eftersom vinsten är över 1 450 000 kr så måste familjen betala reavinstskatt på 550 000 kr, skatten är 22% av vinsten alltså 121 000 kr. Därtill kommer att familjen kommer att årligen betala 7250 kr i ränta på sin uppskjutna vinst. Det blir med andra ord en väldigt dyr affär att flytta.

Jag använder Stockholm som exempel eftersom 50 % av uppskoven finns i Stockholm. Vilket är skälet till att denna skatt fått smeknamnet stockholmsskatten.

Eftersom att dessa kostnader bara uppkommer när man väljer att flytta så minskar detta folks benägenhet att flytta. Resultatet, minskad rörlighet på bostadsmarknaden. Man kan självklart tycka att det är trist att betala skatt för ens boende, men faktum är att bostaden också är en investering som det går att göra en rätt ordentlig vinst på. För att inte bostäder skall bli ett skattefrälse behöver denna vinst på ett eller annat sätt beskattas, på samma sätt som vinst från andra källor beskattas. I slutändan är det då bättre att beskatta denna vinst redan i förväg, genom en skatt på taxeringsvärde, än att ta ut en skatt när fastigheten säljs. Vi vill nämligen ha rörlighet på bostadsmarknaden, och en försäljningsskatt hämmar denna rörlighet.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , och .

Skattesänkningar före ordning på finanserna?

24 maj 2010 14:34

Noterar att på SvD:s ledarsida hyllar kolumnisten Elise Claeson den nyvalda brittiska höger regeringens planer på att höja grundavdraget för inkomstskatt till 10 000 pund, ca 110 000 kr. Jag ställer mig själv tveksam till visdomen i en sådan politik. Storbritannien hade förra året ett underskott 160 miljarder pund, detta är mer än 100 gånger större än Sveriges underskott under samma tid.

Den brittiska statens utgifter motsvarar över 51 % av BNP, intäkterna motsvarar däremot bara ungefär 40 % av BNP. I ett sådant läge är inte massiva skattesänkningar den mest ansvarsfulla politiken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , och .

Ett duttifierat skattesystem

28 mars 2010 11:00

För mig handlar frågan om pensionärsskatten och mitt motstånd mot den om två saker; princip och moral. Pension är uppskjuten lön och därför skall den beskattas på samma sätt som lön. Alla eventuella avsteg från detta måste motiveras inte bara utifrån ett nyttoperspektiv utan också utifrån ett moraliskt perspektiv. Är det rätt att en person som arbetat och betalat skatt hela sitt liv, på sin ålders höst skall behöva stå för ett större skatteuttag än den som arbetar?

Alliansen har nu lovat att sänka skatten för pensionärer, detta beror dock inte på att man insett det moraliskt tvivelaktiga i att ha en speciell beskattning av pensionärer, man tänker nämligen fortfarande ha kvar denna skillnad. Istället tycks deras motiv vara att vinna pensionärsröster.

Tyvärr blottar detta en trend av att dutta ut skattesänkningar eller skattehöjningar baserad dels på tekniska motiv, men också på vart dessa sänkningar eller höjningar kommer att ha mest gynnsam effekt på den egna opinionen. Till detta är inte bara alliansen skyldig även de rödgröna kan kritiseras för samma tendens. Alliansen har dock under den senaste mandatperioden varit ovanligt driftiga i att dutta ut skattesänkningar, och därmed ökat (i brist på bättre ord) duttifieringen av skattesystemet.

Man har sänkt skaten för de som arbetar. Man har sänkt skatten något mindre för de som är pensionärer. Man har infört Rot och Rut. Och man har nästan avskaffat fastighetsskatten, det vill säga man har bytta namn på den, paketera om den och införde ränta på uppskjuten vinst.

Resultatet är att Sveriges skattesystem mer och mer börjar se ut som ett mellanting mellan en schweizerost och modern konst. Fyllt av hål men inte helt rätt att begripa.

Här kommer vi in till det rent principiella skälet mot pensionärsskatt. Det finns ett värde i att ha ett skattesystem som går att begripa även för den som inte är utbildad ekonom. Detta är särskilt sant för skatter som tas ut av privatpersoner, men gäller även skatter som tas ut av företag. Vist går det att motivera punktbeskattningar likt koldioxidskatt, alkoholskatt eller tobaksskatt, men dessa bör användas restriktivt. Det här är något som politiker på båda sidorna av blocket bör ha i minnet nu när vi går in i valrörelsen och vallöftena börjar hagla.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , och .

Om borglig skattepopulism

27 mars 2010 12:59

Idag publicerar Socialdemokraternas ekonomisk-politisk talesperson Thomas Östros en debattartikel i SVD där han går till attack mot regeringens skattepolitik. Igår möttes även Anders Borg och Thomas Östros i en debatt i SVT:s Gomorron Sverige.

[vodpod id=Video.3315618&w=425&h=350&fv=]

Thomas Östros har samlat ihop alliansens olika förslag på skattesänkningar, på samma sätt som alliansen gärna samlar ihop de rödgrönas förslag, och låtet riksdagens utredningstjänst räkna ut hur mycket dessa skattesänkningar skulle kosta. Resultatet landar på en minskning av statens inkomster med sammanlagt 92,2 miljarder.  Motsvarande summering av de rödgrönas förslagna reformer ger enligt Anders Borg en ökad utgift på 35 miljarder.

Hur vi rödgröna skall finansiera våra reformer är något som Borg och Reinfeldt och övriga alliansvänner och debattörer gärna frågar oss, med spelat bekymmer för de offentliga finanserna, och frågar om vi tänker höja koldioxidskatten med 2 kronor som miljöpartiet föreslår, eller tänker vi höja bolagsskatten som vänsterpartiet säger? Senast i partiledardebatten mot Mona Sahlin var koldioxidskatten något som Reinfeldt gärna ville ha svar på. Hur alliansen själva tänker skrapa ihop 92,2 miljarder talar de däremot tyst om eller som Peter Andersson skriver:

”När någon talar om en ny reform krävs berättigade svar på hur det ska betalas. När någon kräver en sänkt skatt som minskar antal kronor i den gemensamma kassan är inte balansräkningens andra sida lika påpassad.”

Men frågan är berättigad. Sänker du skatten måste du också dra in på någon utgift. Annars tvingas du låna pengar för att bekosta det som tidigare bekostades av de skatter du nu sänkt. Du tvingas låna till skattesänkningarna. Det är inget konstig med det, samma principer gäller för staten som för den egna privatekonomin. Om du går ner i arbetstid och därför tjänar mindre så måste du dra ner på dina utgifter, annars tvingas du ta av dina sparpengar eller om du inte har några pengar sparade så tvingas du låna. Att leva på sparade pengar fungerar men att låna till löpande utgifter är inte långsiktigt hållbart; inte för Sverige och inte för din privatekonomi. Och 92,2 miljarder är mycket pengar som Thomas Östros skriver:

”Det motsvarar mer än kostnaden för hela rättsväsendet inklusive polisen, statens budgetkostnad för universitet och högskolor samt hela statens kulturbudget.”

Med alla dessa planerade skattesänkningar måste vi därför ställa oss frågan hur ska de betalas; vad är det alliansen vill dra in på? Tänker de försämra A-kassan ytterligare? Vill de införa än hårdare regler för sjukförsäkringen? Eller tänker de, som det låter på Anders Borg, fortsätta låna pengar och hoppas på att en framtida högkonjunktur för eller senare skall lösa problemet. Det senare känns inte ekonomiskt ansvarsfult.

Men med arbetslöshet på 9 % är det svårt att i huvud taget prata om ansvar för offentliga finanser, det är trotts allt arbete som skapar skatteintäkter. Regeringens hävdar därför att mer skattesänkningar är botemedlet mot arbetslösheten. De skattesänkningarna man redan har genomfört har också motiverats med att de skapar fler jobb. Men som Thomas Östros påpekar så finns det inget stöd för att detta fungerat. Snarare tvärt om.

Sverige har under finanskrisen klarat sig sämre än andra länder i Europa. Vi har högre arbetslöshet än Tyskland, något som är närmast unikt sedan öst- och väst- tyskland slogs ihop. Vi har till och med haft högre arbetslöshet än Finland, något som aldrig tidigare hänt så länge som arbetslöshetsstatistik har förts, och något som var sant så sent som i januari, just nu säger statistiken att vi har lika hög arbetslöshet både Sverige och Finland då båda hade 9 % arbetslöshet i februari. Och vi vet att delar av regeringens politik direkt har samband med den ökad arbetslöshet.

Försämringar i A-kassa och sjukförsäkringar, genomförda för att bekosta skattesänkningar, har ökat kommunernas kostnader för socialbidrag. På så sätt har regeringen flyttat över kostnader från staten till kommunerna. Resultatet av regeringens skattesänkningar är inte fler jobb utan 25 000 färre anställda inom offentlig sektor, färre lärare, färre vårdanställda.

Sverige behöver inte mer av en medicin som inte fungerar. Skattesänkningar är inte någon mirakelmedicin som löser alla problem från arbetslöshet till rättvisa och jämställdhet, även om moderaterna alltid tycks tro detta.

[vodpod id=Video.3316091&w=425&h=350&fv=%26rel%3D0%26border%3D0%26]

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Läs även andra intressanta bloggares åsikter om , , , , och .

Hur mycket lånar regeringen för din skattesänkning?

19 september 2009 22:09

Den krassa verkligheten är att Sverige som nation går back. Vi spenderar mer än vad vi drar in och lever på kredit. Ekonomistyrningsverket förutspår att Sverige kommer tvingas låna ungefär en kvarts biljon på två år vilket är riktigt mycket pengar (ungefär motsvarande kostnaden för tio södra länken). Över tre år, så kommer regeringen att låna ungefär 2000 kronor per arbetande person i Sverige varje månad, detta bör jämföras med att alliansen skryter med att de skattesänkningar man nu genomför och har genomfört har gett  1500 kr mer i  månaden till den ”vanliga arbetaren”. Det bör kanske också påpekas att Ekonomistyrningsverkets prognos publicerades innan Fredrik Reinfeldt förvandlades till pojken med guldbyxorna och började lova både skattesänkningar och mer pengar till kommuner, polis och annat roligt, vilket betyder att det faktiska lånebehovet riskerar bli ännu högre!

Men faktum är att Sverige faktiskt har råd att gå back så här mycket just nu, vi har råd att låna miljarder för tillfället, detta eftersom att Sveriges ekonomi tack vara 12 år av ansvarsfullt socialdemokratiskt styre har mycket stabila finanser. Vi har råd att tillfälligt leva på kredit. Faktum är att det antagligen är klokt att tillfälligt gå back för att pumpa in pengar i ekonomin så att den åter vaknar till liv, spritter till och börjar röra sig.

Nyckelordet här är dock tillfälligt. Låt mig upprepa, att tillfälligt gå back har vi råd med, tillfälliga stimulanser är klokt. Problemet är att största orsaken till att Sverige går back just nu är att alliansregeringen har sänkt skatten utan att dra ner på utgifterna. Alliansregeringen har sänkt skatten och fortsätter sänka skatten.

Tillhör man den borgerliga planhalvan så gillar man skattesänkningar och det är väll helt okej. Det är ju trotts allt för att vi har olika åsikter som vi har demokrati. Men vad som oroar mig är att man i ett läge av ekonomisk kris, när tillfälliga stimulanser vore klokt beslutar alliansregeringen sig istället för att genomföra permanenta inkomstminskningar. För eller senare behöver alltså ekonomin hamna i balans och då undrar jag, vad kommer alliansen att spara in på? Vad kommer man att skära ner? Hur ska man göra för att få plus och minus att gå ihop? Jag är rädd för att det kommer krävas en rödgrön regering för att återigen städa upp efter oklokt och oansvarigt borgerligt slösande.