Läser idag en kolumn på SvD:s ledarsida vilken kort och koncist summeras av Johand Ulvenlöv så som:
”Mer skräp. Denna gång signerat Göran Skytte.”
Skytte funderar på om Mona oroas över miljöpartiets framgång och om detta kan ge upphov till splittring bland de rödgröna. Men utifrån den tankegången borde skytte egentligen ställa sig frågan hur mår Maud, Göran och Jan? Alla tre har fått se hur moderaterna äter upp de egna väljarna, och både Mauds centern, och Görans kristdemokrater har förlorat så många väljare att de nu är nere och studsar på 4 % spärren. Detta utan att ens ha glädjen av att kunna se den egna alliansen leda i opinionsmätningarna.
Men den glädjen har vi socialdemokrater och låt mig vara ärligt. Om priser för att miljöpartiet lockar till sig borgerliga väljare är att de även tar några väljare från oss så är det ett pris som i alla fall jag är villig att betala. Och jag tror inte jag är ensam.
Jag ser nämligen hellre att socialdemokraterna är största partiet i en regeringskoalition med Mona Sahlin som första kvinnliga statsminister, än socialdemokratin som största oppositionsparti under ytterligare fyra år av Fredrik Reinfeldt styre.
För trotts allt även i de mest pessimistiska opinionsundersökningarna har vi socialdemokrater ändå stöd av fler väljare än något annat parti någonsin haft sedan införandet av allmän och lika rösträtt. De enda som slår oss själva är oss själva, och vist vill jag att vi når vårt mål om 40 % av väljarna skall rösta på oss. Men över allt annat vill jag ha en rödgrön valseger. Och helt ärlig tror jag att Mona också vill det.
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Läs även andra intressanta bloggares åsikter om Göran Skytte, maria wetterstrand, Mona Sahlin, Politik och val 2010.