Viktor Tullgren

CSN den analfixerade myndigheten

21 maj 2010 14:14

Flertalet media har lyft CSN:s orimliga krav på återbetalning från studenter som studerar heltid. Studenter på framför allt tekniska högskolor, som den jag själv studerar vid, KTH, har fått elaka brev från CSN där man begär tillbaka pengar för att CSN anser att de felaktigt fått ersättning för studier som de inte bedrivit. Skälet beror enbart på att CSN och högskolorna har olika sätt att se på heltidsstudier. Högskolan anser att heltid är att läsa 60 hp per år, meddans CSN anser att det är att läsa 30 hp per termin. Problemet uppstår då programmen som studenterna följer kan vara upplagda på så vis att studenten exempelvis är registrerad på 28 hp på hösten och 32 hp på våren.

CSN:s tolkning av det hela är att studenten felaktigt fått ersättning för höstterminen och ersättningen motsvarande 2hp 25% skall betalas tillbaka. Men CSN anser däremot inte att några extra pengar skall betalas ut för vårterminen, 32 hp räknas nämligen som 30 hp. Resultatet blir att den stackars studenten, som bara följt sitt program, får ett krav från CSN och hotas med polisanmälan om studenten inte betalar tillbaka.

Var och en vettig mänska borde med arslet och en bit krita kunna räkna ut att detta är helt absurt. Tyvärr så är byråkraterna på CSN uppenbarligen inte vettiga mänskor.

CSN gör dessa kontroller för att begränsa fusk. Tyvärr är det enda sättet som en programstudent kan komma undan just genom att fuska. Det CSN tittar på är nämligen inte hur många poäng du tar som student, utan hur många du är registrerad på. Det här innebär att det enklaste sättet att komma undan är att helt enkelt registrera sig på någon fristående kurs och sedan skita i den.

Egentligen är detta närmast absurt men det ger en enkel lösning för studenter som vill komma undan. Faktum är att det hela kan systematiseras och detta leder mig till ett briljant förslag för hur de berörda tekniska högskolor, likt KTH och Linköping kan lösa problemet för studenterna i framtiden.

Starta upp en fristående kurs som läses på distans som ni automatiskt skriver in studenter på. Kursen kan exempelvis heta ”tillämpad logik för CSN relaterad juridik och byråkrati”. Syfte är givetvis bara att fylla ut terminerna. Eftersom teknologer inte bör kunna få extra poäng av flumkurser bör kursen i sin uppbyggnad uppmana teknologerna till overksamhet. Detta kan uppnås genom att låta kursen bygga på självständiga litteraturstudier av CSN:s regelverk och dess tillämpning, med examination i form av en uppsatts där logiken i sagda regelverk förklaras. Eftersom det senare är omöjligt kan ni med gott samvete underkänna samtliga som läser kursen. Därmed blir CSN lyckliga, studenterna lyckliga, och högskolan lycklig. Win win för alla.

Eller så kan ju CSN ta sitt förnuft till fånga och inse det orimliga i att jaga studenter, kräva pengar av dem och hota dem med polisanmälningar bara för att de hamnat i klorna på en analfixerad myndighet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Demoskops undersökningar, spännande men…

6 maj 2010 19:17

Demoskop pressenterar idag en opinionsundersökning som fått väldigt stor uppmärksamhet. Förklaringen till uppmärksamheten är att den ger alliansregeringen ledningen. Något som gett upphov till stor glädje bland alliansväljare och supportrar, de har ju sällan så mycket att glädjas över.

Från ett journalistiskt perspektiv är antagligen Demoskops opinionsundersökningar de mest spännande. Spännande därför att de uppvisar ovanligt stor variation mellan sina undersökningar. Det här gör deras mätningar till en utmärkt källa för dramatiska rubriker.

Ovanstående bild är tagen från Novus och visar skillnaden mellan alliansen och oppositionen enligt de olika opinionsinstitutens mätningar. Som synes hoppar Demoskop väldigt mycket mellan olika undersökningar. Faktum är att förändringen i blockskillnad mellan två på varandra följande Demoskop mätningar sedan januari 2007 är 4,27 %-enheter i genomsnitt, med en standardavvikelse på 2,90 %-enheter. Demoskop ser alltså en relativt stor förändring motsvarande att 300 000 väljare byter block varje månad. Jämför man med exempelvis Skop, vars undersökningar bygger på en jämförbar storlek av tillfrågade personer (ungefär 1000 st), ser man dessa har en genomsnittlig förändring av blockskillnaden på 1,93 %-enheter med en standardavvikelse på 1,40 %-enheter. Novus, vilkas undersökningar typiskt sett frågar ut dubbelt så många som Skop och Demoskop, visar ungefär lika stora förändringar som Skop, genomsittet är 2,01 %-enheter med en standardavvikelse på 1,61 %-enheter.

Vad jag vill säga med detta är egentligen bara att mer förvånansvärda resultat från just Demoskop bör tas med en stor nypa salt till dess de kan verifieras av något annat opinionsinstitut. En rekommendation som även diverse statsvetare fört fram. Det skulle nämligen inte förvåna mig om nästa mätning ger ett helt annat utfall.

För övrigt noterar jag att  Expressen har fel i sina rubriksättningar när man hävdar att alliansen är förbi. Rent statistiskt är skillnaden mellan blocken, 1,8 %-enheter, på tok för liten för att skall kunna säga att det ena blocket är större än det andra. En mer korrekt rubriksättning borde alltså vara att alliansen är ikapp enligt denna opinionsundersökning.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , och .

Och varför kritiserade (C) inte SL:s prishöjning?

27 april 2010 12:45

Noterar att centern likt alliansens lilla arga terrier har tagit sikte på Miljöpartiet och ger sig på de gröna av de rödgröna med mer och mindre sakliga argument. Maud Olofsson kritiserar exempelvis miljöpartiet och påstår att med Miljöpartiets politik kommer det för en normal familj kosta 2 000 kronor mer per år att köra bil.

Som stockholmare noterar jag att det är ungefär lika mycket dyrare som SL:s månadskort blivit för en normalfamilj. När alliansen tillträdde höjdes månadskortet från 620 kr till 690 kr, med två vuxna och ett månadskort i månaden blir detta en kostnadsökning på 12 * 2 * (690 – 670) = 1 680 kr, alltså ungefär samma kostnadsökning som Maud nu varnar för.

Undra varför Maud och de så kallade gröna Centerpartiet inte gick ut i media och protesterade när alliansen i Stockholm höjde biljettpriset?

Läs även andra bloggares åsikter interesanta om , , , och

Diskrepans

26 april 2010 14:03

Jag noterar en viss diskrepans mellan resultatet av de senaste sifo-undersökningarna vad gäller förtroendet i jobbfrågan. Enligt Sifo har väljarna större förtroende för moderaterna än socialdemokraterna i frågan om jobben och arbetslösheten. Samtidigt visar en annan sifo-undersökning att väljarna har större förtroende för en rödgrön regering när det gäller samma frågor än en borgerlig regering.

Riktigt vad man ska dra för slutsatser av detta är svårt att säga. Dock anser jag att den slutsats som pressenteras i expressen av den S-märkte statsvetaren Stig-Björn Ljunggren kan ifrågasättas:

”Ljunggren tror att Socialdemokraterna tappat i förtroende på grund av samarbete med Vänstern och Miljöpartiet.
– Socialdemokraterna är inte ensamma längre. Vi förknippar inte Miljöpartiet med sysselsättning utan miljö, och Vänsterpartiet förknippar vi mest med offentlig sektor.”

Eftersom laget, de rödgröna, har större förtroende än jaget, de enskilda partierna, så får jag svårt att se samarbetet som skälet till att socialdemokraterna tappat förtroende. Snarare tror jag att skillnaden återfinns bland antalet osäkra väljare i de båda undersökningarna. I undersökningen där frågan gäller enskilda partier är 33 % av de tillfrågade osäkra, i frågan om vilket block är enbart 18 % osäkra. En möjlig tolkning är därför att flertalet väljare vet vilket block de anser har bäst jobb politik men däremot är osäkra över vilket parti inom blocket som faktiskt är bäst.

Läs även andra bloggares åsikter om och .

Sveriges genom tiderna (S)ämsta oppositionsparti

26 april 2010 12:52

Jag har sedan valet 2006 kommit fram till att jag är medlem i Sveriges sämsta oppositionsparti. Trotts snart fyra år av att vara i opposition så har mitt parti Socialdemokraterna fortfarande inte riktigt blivit bekväma med att inte vara synonymt med regeringen. Detta blir väldigt tydligt i varje form av debatt då Socialdemokratiska företrädare inte kan undgå att ikläda sig rollen som den minister man varit och den minister man kanske åter kommer bli. Mona Sahlin har sedan hon blev vald till partiledare varit statsministerkandidaten, aldrig bara partiledaren eller ens oppositionsledaren. Östros tycks i sitt sinne redan ha intagit finansministerposten och Bodström har antagligen aldrig någonsin lämnat rollen som justitieminister. Bodströms övertygelse tycks för övrigt så stark att likt en jedi riddare lyckats överföra sin övertygelse till nuvarande justitieminister som därför agerar som om hon vore en tillfällig ersättare som bara håller stolen varm till dess att den riktiga ministern återkommer från semestern.

Faktum är att övertygelsen om att Socialdemokraterna egentligen är regeringen och regeringen egentligen är opposition; att oppositionsledaren Mona Sahlin egentligen är statsminister och att statsministern Fredrik Reinfeldt egentligen är oppositionsledare, tycks vara så stark att den antagit epidemiska proportioner och smittat av sig på både media och regering.

Enligt en undersökning av ekot så har rapporteringen i media runt Mona Sahlin varit mer negativ än rapporteringen av statsministern. Detta noterar Peter Andersson är vad man kunde väntat sig om Mona Sahlin varit statsminister och Fredrik Reinfeldt oppositionsledare. Media tycks därför ha missat utgången av 2006 års val alternativt tagit ut de rödgrönas seger 2010 i förskott. Hur som helst så är media smittad av vanföreställningen att socialdemokraterna egentligen är regeringen.

Även Fredrik Reinfeldt, den tro det eller ej nuvarande statsministern, har intagit rollen som oppositionsledare i förskott. Något som varit tydligt i debatter men blev övertydligt när han i en artikel i Expressen krävde besked av de rödgröna, besked som han ville ha levererad i tabellform. Motsvarande krav ställs annars normalt av en opposition i riksdagen till regeringen, då det trotts allt är riksdagens uppgift att granska rikets styre i enlighet med 1 kap 4 § i regeringsformen. Att regeringen däremot ställer motsvarande krav på en riksdagsminoritet måste sägas höra till ovanligheterna. Vi kan därför dra slutsatsen att även statsministern lider av vanföreställningen att socialdemokraterna egentligen är regeringen.

Vist kan vi se detta som det yttersta tecknet på socialdemokratisk regeringsduglighet, att även i opposition agerar socialdemokraterna, regering och media som om socialdemokraterna fortfarande hade makten. Men nackdelen är att man lätt fastnar i den realpolitiska fällan och glömmer att dra nytta av alla de fördelar som en tid i opposition innebär. Som opposition har man trotts allt ett gyllene läge att föra fram en politik utan att behöva ta ansvar för konsekvenserna. Förslaget kommer ju ändå aldrig bli verklighet.

Som opposition kan man utlova skattesänkningar utan att bry sig om finansiering. Man kan lägga fram förslag utan att tänka på om man kan få en riksdagsmajoritet att ställa upp bakom förslaget. Man kan pressentera omfattande reformer utan att behöva utreda dem eller lyssna på remissinstanser. Trotts allt man kan vara hur oansvarig man vill utan att detta får några som helst konsekvenser, eftersom ens motioner och förslag ändå aldrig kommer att bli lag. Motsvarande agerande i regeringsställning riskerar däremot att få olyckliga följder.

Men, men eftersom alla ändå tycks tro att socialdemokraterna sitter i regeringsställning och att Mona Sahlin är statsminister så antar jag att det bästa för alla vore om så också blev fallet.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , och .
För övrigt bör det nog påpekas att det finns ett spår av ironi i detta inlägg.