Idioti

250 meter, 223 miljoner kr och 255 tusen själar

DN debatt gör idag Stockholms Handels kammare och Socialdemokraterna i landstinget gemensam ska och kritiserar alliansens planer på att bygga 250 meter spårvagnsspår till priset av 228 miljoner kronor, en kostnad nära 1 miljon kronor per meter. Ett oerhört slöseri som visar prov på närmast katastrofal omdömeslöshet. Inte blir det hela bättre av att alliansen valt att stryka projektet att bygga ut tunnelbanan till norra stationsområdet och karolinska sjukhuset eftersom de ansåg att det projektet skulle blivit för dyrt!

Nu är det visserligen inte första gången som alliansen i landstinget slösar mer skattebetalarnas pengar på korkade idéer, i våras var det debaclet med Sodexo och maten i sjukvården och vårdval Stockholm där läkare tjänar mer på att behandla friska än sjuka. Nå åter till denna landstings alliansens senaste dumhet. I artikeln noterar författarna att:

”Trafiklandstingsrådet Christer Wennerholm verkar tycka att tunnelbanenätet är färdigbyggt. Det är en mycket märklig inställning när vi vet att tunnelbanan är den mest populära kollektivtrafiken med en miljon resor varje dag.”

Jag får väll bara hålla med artikelförfattarna om att en sådan inställning är märklig, särskilt om man betänker att sedan sista utbyggnaden av tunnelbanan avslutades 1994 (sträckan Bagarmossen-Skarpnäck) så har Stockholms läns befolkning växt med över en kvarts miljon mänskor, det vill säga ungefär antalet invånare i Malmö stad. Men det är klart alliansen föredrar kanske att bygga fler bilvägar?

Hur bögig ska man vara Migrationsverket?

Jag ska ha en tenta imorgon vilket borde betyda att jag borde sova nu men efter att ha läst en artikel i DN om jakten på irakiska homosexuella, där dessa mördas och stympas, och sedan läste en artikel om en irakisk homosexuell man som ska utvisas till detta vansinne så kunde jag inte låta bli att skriva något.

Migrationsverket anser att mannen inte tillräckligt levt ut sin homosexualitet i Irak för att den ska kunna utgöra ett hot. Och därmed skall han utvisas till Irak. Själv undrar jag på ren svenska om handläggarna på migrationsverket lever i samma universum som oss andra.

Hur menar migrationsverket egentligen att han inte levt ut sin homosexualitet tillräckligt? Mannen har ju uppenbarligen haft en pojkvän när han levde Irak vilket borde vara så utlevat homosexuell som man i huvudtaget kan vara där utan att riskera att bli skjuten så fort man kliver utanför dörren. Jag vet rätt många i män i Sverige som inte vågar leva ut sin homosexualitet, mer än att just ha en pojkvän i smyg, eftersom de är rädda för följderna, och då är ändå risken att bli mördad genom att få lim upp sprutad i anus relativt sätt låg på dessa nordliga breddgrader. Hur mycket skall man leva ut sin homosexualitet enligt Migrationsverket för att de ska anses nog? Krävs det att man öppnar en gay-klubb i Basra eller måste man gå (antagligen som enda deltagare) i pridetåg i centrala Bagdad? Nej det säkraste för att få stanna är nog att tatuera in en pride lagga i pannan, klä sig enbart i rosa och se till att vicka så mycket på höfterna när man går att migrationsverkets handläggare blir sjösjuk bara av att se på en.

Låt oss förlåta vårt inkompetenta landstingsråd

Om man som ordförande och yttersta ansvarig för en jätteupphandling om 1,6 miljarder inte ens klarar av att se till att frågan kommer upp på dagordningen inom det utskott som skall ha ansvar för upphandlingen, så kan det inte ses som något annat än grov inkompetens. Detta är exakt vad landstingsrådet och ordföranden för Produktionsutskottet Maria Wallhager (FP) lyckats med. Nu har även SKL i en rapport förklarat att hela upphandlingen, som Maria Wallhager (FP) var yttersta ansvarig för, var olaglig och odemokratisk.

Som skattebetalare och bosatt inom Stockholms län skulle jag önska att den ytterst ansvarige för en upphandling om tusentals miljoner skall visa prov på att vara kompetent, det handlar trotts allt om mina skattepengar och den service dessa ger, så ett sådant krav är knappast överdrivet. Slutsatsen borde därför blir att visar man som Maria Wallhager (FP) att man inte ens når upp till detta lägsta krav av kompetens så bör man inte sitta kvar på sin post. Men så enkelt är det ju inte.

För som Maria Wallhager (FP) påpekar; så har de kollegor, till henne, som avgått runt om i världen, avgått för att de agerat med uppsåt. Med andra ord bör vi givetvis förlåta Marias brist på kompetens.

Detta resonemang är helt oklanderligt för vist det stämmer det. Vi har ministrar som tvingats avgå för att de inte betalat TV-avgift på 16 000 kr, vi har en fackbas som hoppat av bolagsstyrelser för att hon satt med och fattade beslut om en pension som sedan blev större än beslutat och vi har en statsministerkandidat som hoppat av för att hon köpt toblerone och blöjor med riksdagens kreditkort. Dessa ageranden skedde med ett klart uppsåt! Stegö Chilò hade med uppsåt inte betalat TV-avgift, Vanja fattade med uppsåt ett beslut om en VD pension (som sen blev större än beslutat och som VD:n delvis fick betala tillbaka) och Mona hade med uppsåt köpt toblerone och blöjor. Självklart är detta värre än att klanta till en upphandling om 1,6 miljarder. Trotts allt det senare skedde ju på grund av inkompetens och inte på grund av uppsåt.

Eller?

Kan politiska journalister inte räkna?

politikerbloggen skickar ut en enkät till 6500 förtroendevalda socialdemokrater. Ungefär 1500 av dessa bryr sig ens om att svara på den och av dessa säger ungefär en fjärdedel att de har lågt förtroende för Mona.

Politikerbloggen översätter detta till att en var fjärde s-politiker har lågt förtroende för Mona Sahlin. Sen förs det hela vidare i Expressen.

Visserligen säger de ju att kunskaperna inom matematik försämras men uppenbarligen är läget närmast akut bland journalister. För ärligt talat en fjärdedel av 1500 är ungefär 375 personer, och utav den samlade tillfrågade gruppen utgör dessa enbart ungefär 6 %. Så sanningen är att av de tillfrågad s-politikerna har 6 % har lågt förtroende för Mona Sahlin resten har antingen större förtroende för henne eller har inte svarat.

Det mest talande resultatet tycks faktiskt vara att ”Tre av fyra S-politiker bryr sig inte om svara på politikerbloggens enkät”. Samt möjligen att politikerbloggens Niklas Svensson samt hela expressenredaktionen borde läsa om grundskolematten.

(M)arknadslösningar i vården och varför det är dömt att misslyckas

Att den borgliga alliansen är fylld med politiker som har en närmast religiös tilltro till marknadslösningar är väll knappast något nytt. Oberoende av om en marknadslösning passar eller inte, så ska den införas eftersom det är det ideologiskt korrekta utifrån den borgliga synvinkeln. I Stockholm har vi under den senaste mandatperioden fått genomlida det senaste borgliga experimentet inom grenen tillyxade marknadslösningar i form av det som så vackert kallas Vårdval Stockholm. En lösning som nu resulterat i att privata vårdcentralerna nu kan maximera sin vinst genom att ge vård till friska patienter. Allt bekostat av skattepengar så klart.

Den grundläggande principen i en marknadslösning är att matcha tillgång och efterfrågan genom en varierad prissättning. När efterfrågan ökar går priset upp vilket dels minskar efterfrågan och dels ökar tillgången, och den som betalar bäst får det den efterfrågar. Systemet är i grunden självreglerande med undantag för att det ibland kan haverera, drabbas av bubblor eller sättas ur spel på grund av monopol och liknande.

Att införa marknadslösningar för vården är däremot dömt att misslyckas. För det första bör vi inte ha en vård där efterfrågan regleras genom att priset för patienten går upp. Men vad viktigare är, så bör inte vården i huvud taget vara efterfrågande styrd. Bara för att jag vill ha vård betyder det inte att jag behöver få vård. Istället bör vård ges efter behov.

Vist kan detta låta krasst men faktum är att trotts att det säkert känns bra att få tala med en läkare, och om jag varit en aktiv vårdväljare, lyckas få antibiotika utskriven för en simpel höstsnuva så finns det inget som helst behov för denna vårdinsatts. Jag kunde lika gärna gått ner till närmaste apotek och efter två minuters samtal med den kompetenta apotekaren blivit hänvisad till att köpa ett paket Alvedon och lite nässpray.

Ironiskt nog blir marknadslösningen ännu sämre när man som i vårdval Stockholm inte låter patienterna betala mer för mer kostsam vård. Eftersom man tar bort denna centrala del i varje marknadslösning så får havererar systemet fullständigt. Resultatet är nu att vårdcentralerna tjänar mest pengar på att erbjuda vård till friska patienter. Logiken är självklart väldigt enkel. Eftersom ersättningen per patient är densamma oberoende om patienten är sjuk eller frisk, så tjänar man ju mer på att ta emot en patient som man faktiskt inte behöver göra något med. Prata lite med patienten, lyssna lite på hjärtat, låt patienten hosta och skriv sen ut ett recept. Inga prover, remisser eller komplicerade diagnoser. Sjuka patienter måste man däremot ta hand om vilket tar mer tid och kräver mer resurser.

När systemet premierar vård av friska patienter, när den enskilda läkaren tjänar mer på att göra så få provtagningar som möjligt och på att förkorta varje patientbesök så mycket som möjligt, är risken överhängande att kvalliten på vården blir sämre. För faktum är att inför man ett ekonomiskt styrsystem så kommer verksamheten som regleras att anpassa sig till de krav som råder. Vi har redan sett exempel på sådant i Stockholm.

Alla dessa problem kommer av att den borgliga landstingsledningen försöker tvinga på en marknadslösning på ett område där det faktiskt inte passar. Sen kan man som Filippa Reinfeldt försöka försvara galenskapen med att tillgängligheten ökat, vilket stämmer men då bara för att man plötsligt låter läkare ta emot och behandla patienter som i huvudtaget aldrig skulle behövt träffa en läkare.

Nej vården bör inte regleras med halvbakade marknadslösningar och Filippa Reinfeldt borde inte i huvudtaget få ha något med vården i Stockholm att göra.