Högern, Propaganda Och Ekokammaren

Ibland undrar jag varför vissa ger uttryck för de åsikter de gör när de har så uppenbart dåliga argument för dem.

I en debattartikel i DN med titteln ”SVT:s trovärdighet borta efter Fichtelius projekt” låter den gamla SVT profilen Lars Adaktusson ösa galla över sin tidigare arbetsgivare med hänvisning till Erik Fichtelius dokumentär ”ordförande Persson”.

Adaktussons argument sammanfattas i artikeln med att ”Problemet illustreras av det faktum att skyddet av statsministern kan ifrågasättas både när SVT, /…/, valt att publicera Göran Perssons uppgifter och i de fall där företaget inte kunnat publicera intressant information till följd av den träffade överenskommelsen om anonymitetsskydd.”

Den första av dessa invändningar, att SVT valt att publicera information man fått från Göran Persson anonymt är egentligen en rätt konstig invändning från någon som arbetat med journalistik i så många år som Adaktusson faktiskt gjort.

Vi har trotts allt har vi något som kallas meddelarfrihet i Sverige och att tillämpa denna grundlag även på Sveriges statsminister är kanske ovanligt men knappast olagligt eller omoraliskt. Man kan ju undra hur Adaktusson själv hade reagerat om Göran Persson valt att komma till honom som en anonym källa, skulle Adaktusson då vägrat ta emot informationen eller vägrat publicera den så länge statsministern ville vara anonym?

Den andra invändningen att SVT på något sätt gjort fel när man lovat att inte publicera information från intervjuserien utan Perssons tillåtelse är också en rätt konstig invändning från någon så media van som Adaktusson.

Att en dokumentärfilmare i något skede sitter på information som allmänheten skulle kunna ha ett intresse av att ta del av är egentligen inget ovanligt. Att dokumentärfilmaren ändå inte går ut med denna information innan dokumentären är klar är inte heller något ovanligt i många fall skulle en förtidig publicering av det material man har omöjliggöra arbetet med resten av dokumentären.
Om vi till exempel tar den dokumentärfilm som SVT gjorde som avslöjade JAS mutaffären. Det är uppenbart att journalisterna där länge satt på information som skulle ha varit intressant för allmänheten om den publicerat, men det är också uppenbart att hade den publicerats så hade resten av historien aldrig kommit fram. På precis samma sätt var det ju med intervjuerna av Göran Persson.

Självklart kunde SVT vid vilket ögonblick som helst ha brutit sin överenskommelse med Göran Persson och publicerat det han sagt i sina intervjuer. Men en sådan publicering hade åh andra sidan direkt resulterat i att Göran Persson hade slutat tala. Ingen av de spektakulära uttalandena som vi nu fått ta del av hade någonsin kommit till allmänhetens kännedom om SVT valt att bryta mot sin överenskommelse. Sen kan man ju alltid undra vad för sorts etik och moral Adaktusson förespråkar när han anser att SVT inte bör hedra ingångna avtal och löften?

Med så här dålig argumentation från Adaktusson undrar jag personligen vad hans motiv till att skriva debattartikeln var. Att meddelarfriheten och hemliga källor existerar i journalistvärden är ju knappast något som kan uppröra Adaktusson. Och att en dokumentärfilmare sitter på information som han, även om den är av allmänintresse, inte kan publicera innan dokumentären är klar kan knappast heller uppröra en så erfaren journalist som Adaktusson. Med andra ord kan han inte på allvar se så stora problem med SVT’s agerande som han ger uttryck för, vilket direkt leder till slutsatsen att Adaktusson har ett annat motiv bakom sin debattartikel än upprördhet över medias förfall. Frågan är bara vad för motiv. Är Adaktusson kanske avundsjuk på publiciteten Erik Fichtelius fått? Eller vill han gynna sin nye arbetsgivare TV 8 genom att sänka SVT? Eller vad?

Vem tjänar på en lögn?

Jag blir upprörd och irriterad på aktuellt och tidningarna! Göran Persson har uppenbarligen sagt vissa saker i intervjuer för flera år sedan som folk idag påstår inte är sant. Media har redan bestämt sig för att Persson ljuger och alla andra (som oftast har något personligen att förlora om det persson sagt är sant) talar sanning. Jag fattar inte det.

Ser man logiskt på det så är det ju bara mer logiskt att Persson talar sanning och att de flesta andra såhär 10 år senare har glömt eller förträngt eller vägrar erkänna det som sägs. För varför skulle Persson ljuga i en intervju som han vet inte kommer sändas förän om flera år? Vad skulle vara poängen? Särskillt som han är så utlämnande och sanningsenlig i andra fall.

Låt oss vara logiker

Nu är det avgjort, salladsbaren i Göteborg säljs och därmed verkar den just nu rikskända konflikten mellan facket och en ensam restaurangägare vara till enda. David gav sig på Goliat men i detta fall så blev David misshandlad av den stora stygga Goliat. Eller i alla fall är det så här som fackmotståndarna med svenskt näringsliv i spetsen vill att vi ska se det.

Det här är ju ”fackligt övervåld”, som de ser det. En oskyldig stackars företagare har blivit helt orättvist angripen av en omänsklig fackförening. Eller?

Något jag inte fattat med denna konflikt är varför denna envisa vägran att skriva på ett kollektivavtal. Om det nu är som denna restaurangägare påstår att hon ger sina anställda bättre villkor en kollektivavtalet då undrar jag vad är problemet?

För om vi antar att denna restaurangägare är en tänkande och rationell varelse vad är då motivet till denna vägran? Som jag ser det finns det enbart två möjliga skäl ekonomiska eller politiska, och i båda fallen är fackets agerande mer logiskt än hennes. Låt mig förklara.

Om vi antar att hon på något sätt tjänar mer pengar på att inte skriva under kollektivavtalet så skulle detta kunna förklara hennes envishet. Men detta är enbart möjligt om hennes villkor faktiskt inte är lika bra som fackets något som hon hävdar att de är. Om de är lika bra då kan hon ju samtidigt inte ha något ekonomiskt skäl till att vägra. Men om det avtal hon erbjuder är sämre än kollektivavtalet ja då är ju fackets agerande inte bara förklarligt utan dessutom helt oklanderligt.

Om vi istället antar att skälet är rent politiskt. Låt oss anta att hon inte gillar kollektivavtal och fackföreningar. Kanske är hon radikal nyliberal eller bara antifacklig. Hur som helst är hennes agerande i så fall ett politiskt ställningstagande och en utmaning riktad direkt mot facket. Och i så fall är det ju rätt självklart att facket inte kommer att backa ut från en sådan utmaning. Jag menar varför skulle de? Med en stundande avtalsrörelse som riskerar att bli blodig finns det inga som helst skäl för dem att se mellan fingrarna bara för att en restaurangägare inte gillar facket. Med andra ord så är fackets agerande igen helt förklarligt medan vi kan fråga oss varför restaurangägaren agerade som hon gjorde.

Slutsatsen vi kan dra är att om hon hade några rationella skäl att vägra skriva på ett kollektivavtal så har facket agerat rätt. Och om hon inte hade det, ja då är ju frågan om vi ska klandra facket för en stackars restaurangägares irrationella handlande.