Media

Dahlbergs Jobbflum

2 juli 2009 19:30

Jag antar att man måste vara borgerlig för att förstå logiken i denna mening ”Det kommer aldrig att gå att utbilda eller ”investera” bort arbetslösheten.” Jag antar att man måste vara borgerlig för att säga något sådant dumt. Troligen måste man också vara borgerlig för att dessutom tro på det hela.

Meningen kommer ifrån en artikel i Expressen, med titeln Sahlins Jobbflum, skriven av Anna Dahlberg.

”Det är inte trovärdigt. Det kommer aldrig att gå att utbilda eller ”investera” bort arbetslösheten. Vi måste i stället ge fler människor en rimlig chans på den ordinarie arbetsmarknaden genom sådant som sänkta ingångslöner, en mer flexibel arbetsrätt och en fungerande yrkesutbildning. Vi måste se till att den privata tjänstesektorn kan expandera och suga upp en allt större andel av arbetskraften.”

Jag antar att Anna Dahlberg är fullständigt missat det faktum att tjänstesektorn generellt sett är kunskapsintensiv. Det finns självklart undantag och kanske tror Anna Dahlberg att tjänstesektorn enbart består av hushållsnära tjänster, frisörer och en och annan pizzabagare.

Ser man till vad tjänstesektorn själv önskar sig, och detta från en rapport författad av fack- och arbetsgivar- representanter inom tjänstesektorn, så är investeringar i infrastruktur och olika former av utbildnings och kunskapssatsningar det som man efterlyser. Inte sänkta ingångslöner eller flexiblare arbetsrätt.

Satsningar på utbildning är inte flum. Investeringar i infrastruktur och grön energi inte bara skapar jobb, de gör också att jobb som utförs blir mer värt. Varken hushållsnära tjänster eller låglönejobb är något som Sverige bör eller skall satsa på. Det är inget fel hushållsnära tjänster, det är inget fel att jobba för en låg lön men att tro att framtiden ligger i att satsa på dessa områden, det mina vänner, det är flum.

Håller med KD, TV avgift vart finns logiken?

25 juni 2009 23:34

Kan någon ge en bra förklaring till varför TV avgiften skall utgå per hushåll som har TV? Finns det någon som helt logik bakom det idag?

TV avgiften var säkert logisk på den tiden då en normal familj inte hade mer än en TV, den fortsatte på sitt sätt att vara logisk även när en familj kunde ha mer än en tv för även om du hade mer än en TV så fans det ändå bara två kanaler att titta på. Antalet TV apparater i familjen påverkade inte så mycket vad familjen kunde se på så mycket som var familjemedlemmarna kunde se det.

Idag, med en uppsjö av TV kanaler bara inom publik servis och ännu fler utanför kan man ju ställa sig frågan varför det skall finnas en avgift som skall betalas per hushåll som har TV-mottagare. Inte blir det enklare att förstå den dagen SVT börjar sända så mycket på webben att varje dator börjar räknas som en TV mottagare.

Nej jag kan inte förstå logiken. En familj två barn två föräldrar betalar en avgift. Skiljer sig föräldrarna ska de betala två. När barnen flyttar ut skall de betala fyra. Det är inte så att antalet tv tittare har ökat, och inte heller nödvändigtvis så att antalet tv apparater har ökat ändå skall avgiften betalas per hushåll.

Så för en gång skull håller jag med Krisdemokraterna, lägg tv avgiften på skatten.

Domedagsprofeter om välfärdens död

24 juni 2009 02:15

En debattartikel i DN skriven av Per Borg har lyckats engagera flertalet bloggar som jag med ojämna mellanrum läser. I artikeln argumenterar Per Borg för att ökade kostnader för välfärden kommer att tvinga oss att öka den privata finansieringen av välfärdstjänster. Kort och gott dags att införa privata sjukförsäkringar, skolavgifter och liknande. Vård, skola och omsorg skall inte längre vara något som vi medborgare solidariskt och gemensamt skall garantera varandra. En ganska drastisk förändring.

När nu Per Borg föreslår något så drastiskt kan man ju fråga sig vad det hela bygger på. Varför skall vi göra dessa förändringar? Jo hela artikelns argumentation bygger på en prognos av välfärdens kostnader 20 år in i framtiden. Redan här börjar jag känna en viss skepsis måste jag erkänna. Ekonomi är ju om möjligt, en mindre exakt vetenskap för prognoser än till och med metrologin så att profitsera om hur ekonomin skall se ut om två decennier känns ganska osäkert. Metrologerna på SMHI brukar ha problem med mer än fem dagar.

För som Morgan Johansson, vår tidigare folkhälso- och socialtjänstminister, påpekar på sin blogg är det inte första gången någon försökt förutspå framtida välfärdskostnader. Förra gången överskattade prognosen kostnaden med 300 miljarder. Ändå är en sådan stor miss inte något att förvånas över. Prognoser av det här slaget bygger allt som oftast nämligen på att man extrapolerar historisk data och applicerar det på framtiden. Visserligen försöker ta med så mycket data som möjligt men ändå finns det alltid en massa obekanta. I detta fall är en av de största obekanta, teknikutvecklingen. Vi vet att medicinteknisk framsteg kommer att påverka den framtida kostnad för till exempel vården men vi har ingen som helt möjlighet att säga hur mycket. Därför blir resultatet av såna här prognoser inte allt för exakt.

Att prognosen inte är exakt betyder inte att den inte har ett värde. Som jag ser det kan det här vara en bra fingervisning över vart vi kanske är på väg, och därmed bör vi vara uppmärksamma på att det här är ett problem vi kanske kommer behöva ta tag i. Där delar jag helt slutsatsen som bloggen Ekonomistas presenterar.

Jag kan däremot inte se något som helst skäl till att drabbas av panik och börja genomföra stora förändringar i välfärdens finansiering av det slag som Per Borg föreslår. Inte när enda motiveringen är en osäker prognos. Dessutom kan jag inte hålla med slutsatsen att ända lösningen är att öppna upp för större mått av privat finansiering av välfärden, istället frågar jag mig, likt SSK bloggen varför inte skattehöjningar är möjliga? Trotts allt, ökad privat finansiering handlar ju om att vi ska betala mer för välfärd eftersom vi har råd. Men har vi råd att betala mer för välfärd privat, kan vi ju lika gärna betala mer för välfärd genom skatten.

Expressens ledare laddar med Tomhylsor

14 juni 2009 15:59

Expressens Anna Dahlberg utnämner i en ledare försvarsminister Sten Tolgfors till den bästa försvarsminister som Sverige har haft på mycket länge. Själv tror jag att det enbart är på expressens ledarsida som någon skulle få för sig att framföra en sådan åsikt utan att vara djupt ironisk. Inte ens Svenska Dagbladets ledarsidor, som annars är kända för sin alternativa verklighetsbeskrivning, skulle få för sig att påstå att Tolgfors hör till gruppen bra försvarsministrar.

Sen Tolgfors tog över som försvarsminister har försvarsmakten till stora delar underordnats finansdepartementet, skolministern har varit mer framträdande i försvarsfrågor än försvarsministern, stridsflygplan för miljarder har varit planerade att sakna krypterad kommunikation och som grädde på moset har försvarsberedningen inte sammanträtt på ett år.

Räcker det med stolligheter? Nej tyvärr inte, nu ska Sverige också överge pliktförsvaret. Det kanske är en god idé, vem vet, men borde man inte vänta med ett sådant beslut till dess att Pliktutredningen är färdig? Eftersom det ännu inte finns någon som helst bra bild över vad ett avskaffande av det nuvarande värnpliktsförsvaret till förmån för ett professionellt försvar skulle kosta. Risken känns uppenbar för nya svarta hål något som Officersförbundet varnat för.

Försvarspolitik om något är en nationell angelägenhet, och innan man river upp och bygger om bör man se till att få en stark enighet i riksdagen. Ett beslut måste kunna hålla även efter ett regeringsskifte. Detta är knappast något som finns idag, och den som är ansvarig för det är faktiskt försvarsminister Sten Tolgfors. Bara det faktumet, undantaget alla andra skandaler och misslyckanden diskvalificerar Tolgfors från att kvalificera bland de bästa försvarsministrarna. De övriga skandalerna och misslyckanden gör snarare att han kvalificerar bland de sämsta.

Men det är klart Expressens ledarredaktion lever väll i sin egen verklighet. En verklighet där en försvarsminister kallad Tomhylsan kan vara den bästa försvarsministern.

Läs även Monaforpresident.

Kan politiska journalister inte räkna?

13 juni 2009 18:24

Så politikerbloggen skickar ut en enkät till 6500 förtroendevalda socialdemokrater. Ungefär 1500 av dessa bryr sig ens om att svara på den och av dessa säger ungefär en fjärdedel att de har lågt förtroende för Mona.

Politikerbloggen översätter detta till att en var fjärde s-politiker har lågt förtroende för Mona Sahlin. Sen förs det hela vidare i Expressen.

Visserligen säger de ju att kunskaperna inom matematik försämras men uppenbarligen är läget närmast akut bland journalister. För ärligt talat en fjärdedel av 1500 är ungefär 375 personer, och utav den samlade tillfrågade gruppen utgör dessa enbart ungefär 6 %. Så sanningen är att av de tillfrågad s-politikerna har 6 % har lågt förtroende för Mona Sahlin resten har antingen större förtroende för henne eller har inte svarat.

Det mest talande resultatet tycks faktiskt vara att ”Tre av fyra S-politiker bryr sig inte om svara på politikerbloggens enkät”. Samt möjligen att politikerbloggens Niklas Svensson samt hela expressenredaktionen borde läsa om grundskolematten.