Media

Sunda stadsfinanser, spara på krutet…

9 juni 2009 18:06

Så presenteras åter igen svarta siffror från Arbetsförmedlingen. Fler blir arbetslösa men några förslag för att ändra på det hela kommer inte från rosenbad. Likt prins John kramar Borg krampaktigt sin penningpåse, eller nå det som finns kvar efter att han gett bort resten genom ofinansierade skattesänkningar.

Jag tycker inte att det borde vara allt för svårt att förstå vad som borde göras, och jag är inte ensam i mitt tyckande. Samtliga experter och institut är ju eniga om att Sverige behöver investera sig ut ur den kris vi nu är i. Förklaringen till varför regeringen inte lyssnar är, som jag skrivit om förut, att den borgliga regeringen är livrädd för att hamna i en situation där de kanske måste höja skatten.

Livrädda, inte för att en skattehöjning skulle vara en katastrof eller på något sätt skulle få svensk ekonomi att haverera, även om Borg och Reinfeldt gärna vill få det att låta som om så skulle vara fallet. Utan livrädda för att det skulle det vara en katastrof för moderaterna inför nästa riksdagsval om de tvingades backa från sina vallöften. För tvingas man höja skatten så är det närmast att säga att vår moderata politik inte håller, socialdemokraterna hade rätt.

Istället upprepas mantrat om sunda statsfinanser och att spara på krutet, både av Borg och Reinfeldt och av borgliga debattörer även om pratet om sunda statsfinanser, likt allt som mässas, låter ihåligt särskilt när man som borgarna gjort sänkt skatten för lånade pengar. Förhoppningen från borgarna är väll att om man upprepar mantrat tillräckligt många gånger så blir det hela sant. Likt Stig Helmer Ohlsson som upprepar ”jag kan flyga jag är inte rädd. Jag kan flyga jag är inte rädd…” upprepar nu borgarna i kör ”Sunda stadsfinanser, spara på krutet. Sunda stadsfinanser, spara på krutet…”

Men när mer än en tiondel av arbetskraften och en fjärdedel av ungdomarna är arbetslösa undrar jag, vad är det man ska ha krutet till? Hur nära en katastrof vill borgarna att vi ska vara innan de bränner av sitt krut och vad säger att en stor smäll då skulle vara bättre än en mindre kontrollerad krevad idag?

Nej med denna våg av friställningar är det nog dags att varsla den Reinfeldt och den borgliga regeringen. Dags att de blir av med jobbet innan du och jag blir det.

Hur man s(m)ygsänker klimatambitionerna

31 maj 2009 21:46

Reinfeldt pratar just nu på SVT om att vi ska vara kostnadseffektiva när det gäller klimatsatsningar. Om vi med mindre pengar kan göra något bättre i ett annat land så ska vi göra det där istället för att göra det i Sverige.

Jag kan hålla med det om det målet skulle mätas i kronor. Det vill säga om vi räknar fram att vi med X kronor kan minska koldioxidutsläppet med ex 40% i Sverige men genom att satsa delar av dessa X kronor i investeringar utomlands kan minska utsläppet med mer än 40% så är det så klart bra. Problemet med Reinfeldts löning är att han vill sätta ett utsläppsmål i % och sedan dra ner på kostnaden. Så istället för att minska utsläppen i detta exempel med mer än 40% för X kronor vill man minska utsläppen med 40% för mindre än X kronor. Med andra ord ett sätt att sänka ambitionerna på klimatområdet.

Det här är förstås en skillnad mellan de rödgröna partierna och aliansen men tyvärr tror jag det är svårt att förklara.

Nej det är nog inte bara en PR fråga

31 maj 2009 19:01

P J Anders Linder skriver i en krönika i SVD om varför han tror att ungdomar ratar alliansen. En fråga som säkert får en och annan borlig debattör att känna sig bekymrad för ser man till de senaste opinionsundersökningarna så ser läget dystert ut för alliansen när det gäller ungdomars stöd för borgerligheten.

Ur min synvinkel känns herr Linders förklaring till detta dystra läge väldigt krystad. Linder menar nämligen att svaret inte finns i sakfrågor eller i ”/…/ att de unga aktivt omfamnar de rödgröna”. Nej P J Anders Linder förklarar vist det hela med att det saknas en bild av vad regeringspolitiken går ut på. Det hela är alltså ett enda stort imageproblem för borgligheten. Så talar man om man inte tror att ungdomar kan eller vill bryr sig om att ta politisk ställning, utan som enbart lockas av ytlig reklam och PR kampanjer.

Själv är jag övertygad om att förklaringen till ungdomars brist på förtroende för alliansen beror just på den politik som de för och inte på grund av att de inte kunnat förpacka den samma i tillräckligt skinande paket.

Det är bara att titta på tre frågor som engagerar unga: miljön, ungdomsarbetslösheten och nätintegritet. På alla dessa tre områden saknar alliansen, och särskilt moderaterna all trovärdighet.

Miljöpolitiken bär sken av att vara mer ett offer för nödvändigheten än baserad på någon verklig övertygelse eller engagemang, där det enda partiet som tycks ha något genuint intresse av frågan är delar av centerpartiet.

Ungdomsarbetslösheten ligger den på rekordnivåer och alliansen tycks inte veta vad den ska göra och när de väl kommer med förslag så handlar de mest om att göra ungdomars vardag ännu otryggare, genom att till exempel undanta dem från LAS.

Och vad gäller nätintegritetsfrågorna så är det bara att nämna lite olika förkortningar likt IPRED och FRA eller minnas Reinfeldts löfte om att inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration.

Sen hjälper det förstås inte att sådana löften som höjt studiebidrag fortfarande inte infriats. Allt som allt är det kanske inte så konstigt att ungdomar inte känner så stort förtroende för den borgerliga alliansens politik. Och när rödgröna politiker visar genuint större intresse för dessa frågor så är det inte heller så konstigt att ungdomar håller sig till den vänstra sidan av den politiska planhalvan.

Jag kan i och för sig förstå om borgerliga debattörer hellre vill tro att det hela bara är ett imageproblem för då slipper man ju ta tag i den egna politiken, eller gud förbjuder, fundera över dess tillkortakommanden. För övrigt rekommenderar jag Johan Westerholms inlägg om varför han tänker rösta (S) och likt mig kryssa Åsa Westlund.

Idag ringde jag hallå P3

29 maj 2009 11:20

Såhär runt 10 tiden så sänds hallå p3 i radiokanalen p3, dag ställdes frågan om vem eller vad man ska rösta på i EU valet. Jag satt och funderade ett tag på om jag skulle våga ringa men sen kom jag på att varför inte vad är det värsta som kan hända?

Sagt och gjort slog jag numret 099 51 00 och fick snabbt prata med någon som frågade mig om vad jag tyckte och så. Efter att ha förklarat att jag bestämt mig för att kryssa Åsa Westlund och varför så meddelade de att de skulle ringa upp mig snart så jag fick vara med i programmet.

Några minuter senare ringer det och jag får för första gången i mitt liv prata live i radio, nervöst.

Det var spännande att vara med, och förutom att förklara lite snabbt varför jag valde Åsa Westlund som min kandidat så försökte jag också förklara varför det spelar roll vem vi sänder även om vi bara har ungefär 20 parlamentariker av 785 vilket ju kan ses som försvinnande få.

Men få parlamentariker är inte samma sak som inga parlamentariker, och i EU parlamentet i mycket större grad än i svenska riksdagen är det viktigt att de parlamentariker som vi väljer till parlamentet är duktiga på att övertyga andra parlamentariker. Parlamentet är ett myller av stora och små partier från hela Europa och inte ens inom partigrupperna finns det några klara gemensamma åsikter. Allt måste diskuteras och kompromissas fram mellan partierna och de enskilda parlamentarikerna inom partigruppen men också inom hela parlamentet. Därför kan också en ensam parlamentariker i en partigrupp få en stark ställning om hon eller han kan övertyga hela sin grupp att ställa sig bakom det förslag eller den åsikt som hon eller han driver. Jag är helt övertygad om att Åsa är just en sådan person och tycker att hon redan visat prov på att kunna få socialdemokraterna i Europa med på det gröna tåget så därför vill jag att hon ska få ytterligare fem år på sig för att fortsätta driva sin kamp och se vilka mer frågor hon kan få igenom. Peter Andersson skriver annars bra på sin blogg om varför han kommer att rösta (S) och kryssa Åsa och socialdemokraterna. Får väll sätta mig och skriva en likadan åsiktsförklaring själv sen.

Får väll annars avsluta med några ord som en vän till mig brukar använda ”jag pratar i radio alltså finns jag”.

Ditt fokus är inte mitt fokus

28 maj 2009 11:06

Lite då och då vågar jag mig, likt den modiga äventyraren jag är, in i den borgliga fantasivärld som utgörs av svenska dagbladets ledarsidor. Här i denna mörkblåa värld råder andra logiska lagar än vad vi oftast är vana vid. Fria fantasier ses som självklara sanningar, personangrepp och osakliga argument som klar logik. I detta träsk av borgerlig sörja hittar jag idag en kort liten artikel signerad Sanna Ryman. I fem patosladdade stycken försöker Sanna Ryman driva sin tes om att socialdemokrater i allmänhet och Marita Ulvskog i synnerhet försöker flytta fokus i de frågor där Sanna Ryman anser att den socialdemokratiska politiken är ”/…/ful eller fel”.

Som exempel nämnder Sanna Ryman LAS, vilken hon menar leder till ”reellt utanförskap/…/” vilket socialdemokrater, och då särskilt Marita Ulvskog låter ”/…/ ursäktas med trygghet”

Men faktum är ju att ur ett socialdemokratiskt perspektiv så handlar LAS om just trygghet. Trygghet i att veta vilka regler som gäller på arbetsmarknaden, så att du inte riskerar att förlora jobbet bara för att chefen inte tycker om dig, kanske för att du vågar ta strid för dina rättigheter. Trygghet i att veta att maken att avgöra om du ska få jobba kvar inte ensamt vilar i händerna på ditt företags ledning. Trygghet i att veta att om inte facket och arbetsgivaren kan komma överens så finns det en klar och tydlig tågordning enligt vilken uppsägningar skall göras.

Att Sanna Ryman saknar förmågan att förstå att en och samma företeelse, så som LAS, kan ses ur mer än en synvinkel är rent ut sagt skrämmande. Har Sanna Rayman totalt missat att det är de olika synvinklarna som är grunden till varför vi har demokrati? Om alla såg alla problem och alla företeelser ur samma synvinkel och på samma sätt som Sanna Rayman ja då skulle vi ju kunna avskaffa det här med demokrati och istället låta Sanna själv utse allas vår kejsare. För om man är överens om vad problemet är, och hur man ska se på problemet så brukar det bara finnas ett sätt att angripa det. Poängen är att vi mänskor oftast inte är överens om vad problemet är eller från vilken vinkel vi ska se på det. När finansklipparen på Lidingö ser problemet som att hans villa beskattas för hårt, ser den ensamma morsan i Hässelby problemet som att hon inte har råd med nya vinterkläder till barnen om hon samtidigt skall betala den höjda a-kasseavgiften.

Så Sanna Ryman, att vi socialdemokrater flyttar fokus beror på att vi har ett annat fokus.