Miljö

Slutdebatt i SVT, lite tankar om miljön

4 juni 2009 23:11

För oss alla finns det frågor inför EU valet som vi ser som extra viktiga. För mig är miljöfrågor de helt klart viktigaste vilket helt klart är ett starkt skäl till varför jag tänker rösta (S) och kryssa Åsa Westlund. Förklaringen till varför jag ser miljön som viktigast är att även om jobb, kollektivavtal och integritetsfrågor är andra frågor som jag ser som mycekt viktiga så kan dessa hanteras på nationell nivå, klimatet måste hanteras på europanivå. Sen är det klart när det gäller jobb och miljö så står de ju knappast i motsattförhållande till varandra.

Miljöfrågorna var självfallet en del av SVT:s slutdebatt inför EU valet, och samtliga partier försökte som Carl Schlyter uttryckte det spela miljöpartister. Nu håller jag personligen inte med honom om att miljöpartiet på något sätt har monopol på miljöfrågorna eller ens har rätt svar på alla miljöfrågor. Men han har helt klart rätt i att alla partierna försökte hävda att de tar miljön på allvar.

Men man märker ändå en viss skillnad i inställning till miljön. Gunnar Hökmark menar att vi på den rödgröna sidan inte är trovärdig när vi vill mer än vad moderaterna och deras konservativa kollegor nere i Bryssel vill. Förklaringen är att då hade man aldrig nått så långt som man gjort nu.

Vad Hökmark missar enligt mig är vad som ska vara målsättningen. Vi kanske inte når hela vägen men genom att säga att så här långt är vi redo att gå, så sätter vi press på andra länder att närma sig oss. För Sverige är inte det enda landet där en klimatdiskussion pågår, det är en fråga som engagerar människor i Europa ända från Warszawa till Lissabon, och säger svenska parlamentariker att vi vill gå längre så blir det svårt för de tyska eller irländska parlamentarikerna och regeringarna att säga att de inte tar klimathotet på lika stort allvar.

Sen är det klart att i slutändan kommer vi att tvingas till kompromisser, men bara för att vissa krafter (läs den europeiska högern) inte vill gå längre betyder inte det att vi måste ha samma låga målsättning.

Från det ena till det andra angående klimatdebatten. I slut debatten idag påpekade Sören Wibe att när man bränner skog eller liknande så släpper man även ut koldioxid även om statistiken inte förändras men att klimatet inte läser statistik. Det känns lite som att vi inte kommer sakna Sören i EU parlamentet för tyvärr så verkar han inte förstå sig på det här med varför fossila bränslen är farliga. För visserligen är det så att när vi bränner skogsråvaror så släpper vi ut koldioxid, precis som när vi andas, men så länge som lika mycket ny skog växer upp som den vi bränner så kommer den nya skogen ju att ta upp koldioxid varvid det hela enbart blir ett kretslopp. Att bränna skogsråvaror blir ju bara ett problem om andelen skog på jorden minskar. Olja och kol är istället skog som växte för 250 miljoner år seden och den kommer inte växa upp igen.

Till slut vill jag bara avsluta med att citera min rätt opolitiska pojkvän som efter ett av Ella Bolins anföranden utbrister, ”kan inte hon bara hålla tyst hon säger ju bara massa fina ord!”

För ett längre referat från en min kära vän Victor föreslår jag att du läser hans blogginlägg på Mona for president. Och för ännu fler lästipps se s-buzz.

SVD: 1 2 DN: 1 2 Expressen: 1 2 Aftonbladet: 1 2

Hur man s(m)ygsänker klimatambitionerna

31 maj 2009 21:46

Reinfeldt pratar just nu på SVT om att vi ska vara kostnadseffektiva när det gäller klimatsatsningar. Om vi med mindre pengar kan göra något bättre i ett annat land så ska vi göra det där istället för att göra det i Sverige.

Jag kan hålla med det om det målet skulle mätas i kronor. Det vill säga om vi räknar fram att vi med X kronor kan minska koldioxidutsläppet med ex 40% i Sverige men genom att satsa delar av dessa X kronor i investeringar utomlands kan minska utsläppet med mer än 40% så är det så klart bra. Problemet med Reinfeldts löning är att han vill sätta ett utsläppsmål i % och sedan dra ner på kostnaden. Så istället för att minska utsläppen i detta exempel med mer än 40% för X kronor vill man minska utsläppen med 40% för mindre än X kronor. Med andra ord ett sätt att sänka ambitionerna på klimatområdet.

Det här är förstås en skillnad mellan de rödgröna partierna och aliansen men tyvärr tror jag det är svårt att förklara.

Kärnkraft bör varken byggas ut eller avskaffas innan 2020

7 februari 2009 02:32

Jag gillar inte den kärnkraftsdebatt som nu blossat upp. Skyttegravarna har grävts och blocken bankar på varandra med patos argument, helt klart inte min bild av en konstruktiv debatt. För mig känns nämligen klimat- och kärnkraftsfrågan för viktig för att behandlas som en rent taktisk fråga. Så här kommer början på vad som kommer bli en längre serie av inlägg om just kärnkraften.

Låt oss börja med lite fakta. Ungefär hälften av Sveriges energitillförsel består av fossila bränslen i form av kol och koks (5,7%), naturgas (2,1%) och olja (41,8%) tillsammans utgör de alltså 49,5% av den totala energitillförseln. Förnyelsebar energi utgör runt 37% och kärnkraften ca 13%. Ser vi på ren elproduktion samt fjärvärme utgör kärnkraften nästan 40% vilket även är ungefär det samma som värdet för vattenkraften. Vindkraften utgör i detta fall mindre än 1%. Grafen nedan visar eenergitillförsel i TWh.

sveriges energitillförsel

Sveriges energitillförsel i TWh uppdelad efter produktions, källa SCB och Energimyndigheten årlig energibalans 2006-2007

Skall vi ersätta de fossila bränslena måste vi alltså på något sätt genom ökad energitillförsel eller genom effektivisering tillgodogöra oss motsvarande en fördubbling av övrig energitillförsel, en ökning med 100% med andra ord. Skall vi samtidigt ersätta kärnkraften så skulle alternativet, dvs förnyelsebar energi behöva ökas med 169%. Nu antar jag i detta exempel att ingen ökning av förbrukning sker, något som inte är helt realistiskt.

Kungliga vetenskapsakademin förutspår att den svenska bioenergin kan ökas med ungefär 40% på sikt, och inom 50-100 år med ytterligare 20% med hjälp av bättre skogsvård. I första skedet skulle det ge ungefär 46 TWh. Lägger vi till detta en ökning av vindkraften med 30TWh som föreslås av regeringen så skulle vi kunna ersätta den svenska kärnkraften då denna enbart svarar för ca 67 TWh, frågan är om detta är vad vi borde satsa på?

Om målet är att minska koldioxidutsläppen så borde den ökning som sker inom förnyelsebar energi, inte användas för att ersätta nuvarande kärnkraft. Ökningen av förnyelsebar energi skulle nämligen, utan andra åtgärder, kunna tillåta en minskning av fossila bränslen med motsvarande 30%, vilket skulle innebära att fossila bränslen skulle stå för runt 35% av energin istället för 50% idag.

Bör vi då bygga ut kärnkraften? Om målet är att få en förändring innan 2020 så är en satsning på kärnkraften helt fel väg att gå. Ser vi till Finland så skulle deras nybyggda kärnkraftsverk Olkiluoto-3 vara igång i år men har blivit försenad och kommer igång tidigast 2011, planer finns att bygga en fjärde reaktor som då kan vara igång tidigast 2020, och där har vi problemet för svensk del. Skall en ny reaktor byggas i Sverige kommer denna inte ha någon som helst effekt på svensk energiproduktion för än efter 2020 med andra ord så kan den inte hjälpa till att uppnå några som helst miljömål till dess. Peter Eriksson och Mona Shalin har därmed helt rätt när de säger att vi behöver förnyelsebar energi nu, istället för kärnkraftsel senare.

Frågan är dock vad ska vi göra efter 2020? Det är egentligen då som utmaningen kommer, att genomföra den första biten av en omställning är relativt enkelt, att fortsätta efter det att bioenergin och vindkraften är utbyggd blir däremot svårare. Dessutom kommer de svenska kärnkraftsverken att börja falla för ålderssträcket från och med 2032 vilket innebär att lagom till 2020 måste vi ha bestämt oss en gång för alla vad vi ska göra för att ersätta nuvarande reaktorer.

Vi bör vara öppna för att ersätta nuvarande kärnkraft med ny kärnkraft efter 2020. Men inte nödvändigtvis med samma sorts kärnkraft som vi har idag. Beslut om detta behöver däremot inte tas nu men jag skulle i alla fall önska att våra politiker idag började föra en mer öppen och konstruktiv diskussion om kärnkraften. Och framför allt hur vi ska ersätta den energi som dagens reaktorer ger efter 2032 och framåt.

DN: 1, 2, 3 SVD: 1, 2

Kärnkraften igen

30 januari 2009 13:11

Jag är inte någon större supporter av krisdemokraterna. De brukar allt för ofta vara helt fel ute, antingen på grund av tveksamma ideologiska skäl eller på grund av ren populism. Det förra kan exemplifieras med deras inställning till könsneutralt äktenskap och det senare med deras vallöfte om att sänka bensinskatten.

Idag kommer ett utspel om kärnkraften, där Kd väljer att ompröva sitt kärnkraftsmotstånd. Något som känns mycket välkommet. Man vill inför dock en liten brasklapp i det att man vill införa ett tak på antalet reaktorer (förslagsvis oförändrat).

Jag måste säga att det senare förstår jag mig inte riktigt på rent praktiskt men jag kan förstå det ur ett politiskt perspektiv. Det är antagligen lättare att få folk att acceptera något som i princip kan ses som bevarande av nuvarande ordning än något som ses som en större förändring.

Diskussionen om kärnkraften har allt för länge präglats av den folkomröstningen som genomfördes nästan tre decennier sedan, detta trotts att 3,5 miljoner av dagens röstberättigade inte fick rösta 1980.

Det jag hoppas på är att det blir möjligt med någon sorts blocköverskridande uppgörelse om kärnkraften. Liksom jag hoppas på en liknande uppgörelse vad gäller skola och försvaret. Vissa frågor kräver förankring, en förankring som överlever regeringsskiften.

Ja vi behöver kärnkraft men får den nog inte

15 januari 2009 18:12

Vattenfall vill bygga fler reaktorer och man får hoppas att våra politiker kan bestämma sig för vad Sverige faktiskt ska göra med kärnkraften. Det vettigaste vore att bygga ut eftersom det är svårt att se hur enbart förnyelsebara energikällor ska kunna ersätta våra fossila energikällor.

Man måste vara något av en extremoptimist, kanske med enbart begränsad kontakt med verkligheten om man ska tro att beroendet av fossila bränslen kan brytas utan kärnkraften. Tittar vi på bilden ovan över jordens energiförbrukning uppspaltat efter ursprung ser vi att fossila bränslen står för en överdrivet stor del av energin vi använder. Förnybar energi står för en mycket litet del av den energi vi använder, även kärnkraften står bara för en mindre del. Skall vi kunna bryta beroendet av fossila bränslen är det inte realistiskt att tro att vi samtidigt också kommer kunna avskaffa kärnkraften.

Tyvärr kommer antagligen inte våra politiker att ha modet att gå på denna linje. Istället kommer Sverige att importera el från länder som har och bygger ut sin kärnkraft (så som Finland). Kollektivt hyckleri kallar jag sådant, men det är ju inget ovanligt…