Integritet Och Upphovsrätt

Varför ska vi nu ha IPRED?

Polismetodutredningen föreslår att polisen skall kunna begära ut information om vem som har ett IP nummer även om brottet bara har böter i straffskalan. Detta skulle därmed göra att polisen kan jaga fildelare, eftersom deras brott normalt inte ger mer än böter.

Personligen ser jag inte detta som ett jättestort intrång på den personliga integriteten att polisen skall kunna få tillgång till denna information. Information av detta slag bör kunna hanteras av polismakten, dock anser jag självklart att enbart polismakten bör ha dessa befogenheter. Med andra ord IPRED bör rivas upp.

Har polisen befogenheter att bedriva jakt på fildelare så varför ska privata företag ha den möjligheten? Visserligen kommer inte polisen att prioritera fildelning lika högt som till exempel mord, och varför skulle de? Bristen på prioritering är självklart inget argument för att privata intressen skall få polisiära befogenheter. Lika lite som polisens oförmåga att lösa villainbrott är ett argument för att tillåta medborgargarden. Nej polisiär verksamhet skall bedrivas av polisen och inte av privata särintressen.

Åsikten är gammal men till dess att våra politiker tar sitt förnuft till fånga och gör det enda logiska med denna rent ut sagt idiotiska lag, det vill säga river upp, så antar jag att det bara är att påminna och påminna igen. Likt Cato den äldre får vi väll alla börja avsluta våra tal och inlägg med: För övrigt tycker jag att IPRED bör rivas upp.

Lagstiftning löser inget…

Apple meddelar att man ska avskaffa DRM skydden på sina musikfiler enligt DN och SVD (men inte på filmer eller ljudböcker). Något som i mitt tycke borde ha skett för länge sen. DRM skydd är ett otyg som gör den köpta musiken mindre användbar och därmed mindre önskvärd en den fildelade. Skall kommersiella alternativ någonsin konkurera ut fildelning så måste dessa minst erbjuda samma kvalite som det som går att ladda ner från fildelningsnätverken.

Samtidigt som detta händer så vill socialdemokraterna ha en hearing om IPRED eftersom man vill täppa till vissa luckor i lagstiftningen nämligen anonyma IP nummer och öppna nätverk. Tyvärr som socialdemokrat måste jag säga att partiet är ute och cyklar! Nu borde Karl Sigfrid bli glad.

Skall man genom lagstiftning försöka att stoppa fildelning få man vara bredd på att detta kommer leda till en sorts lagmässig kapprustning. För varje ny lag som stiftas kommer fildelare att hitta på nya innovativa tekniska lösningar för att komma runt lagstiftningen, eller för att minska risken för en fällande dom. För att täppa till denna lucka måste nya lagar skrivas och så är kapprustningen igång.

Skall vi genom lagstiftning någonsin få bort fildelning så kommer det att krävas i princip drakoniska lagar. Grunden till varför fildelning existerar är nämligen att de som fildelar inte ser det som ett brott. Eftersom en kopia på nätet nästan sker utan kostnad eller ansträngning så ser den vanliga mänskan inte något skäl till varför en CD skiva skall kosta flera hundra kronor. Skivbolagen media industrin måste istället lära sig hur man tjänar pengar på något som är nästan gratis. Det eller se till att det som säljs faktiskt har ett pris som köparen är villig att betala.

Lagstiftningsvägen kommer inte att fungera. Varje gång våra lagstiftare varit framme och försökt lagstifta bort fildelningen så kommer någon ny teknik som gör lagen verkningslös. Torrent teknik är ett exempel på detta. Sidor så som thepiratebay.org är svåra att komma åt lagvägen eftersom de inte själva lägger ut något upphovsrättskyddat material på sin sida utan själva uppladdandet och nedladdandet av upphovsrättskyddat material görs av, och direkt mellan de enskilda användarna. Samtidigt har det varit svårt att lagföra den enskilda fildelaren eftersom de dels är så många och dels för att det har varit svårt att få fram bevis. För att lösa detta kommer nu IPRED vilket skall göra det lättare att få fram information om vem som har ett vist IP nummer, vilket vanligen är den enda information som en utomstående kan få fram från en fildelare.

Problemet är att det inte slutar där. Än så länge har fildelarna inte behövt dölja sina IP nummer eftersom risken att åka fast har varit så liten. Om risken ökar kommer också intresset, att på olika sätt dölja sin identitet på nätet, att öka. Eftersom teknik som möjliggör detta existerar så är sannolikheten stor att denna kommer att användas mer än den gör idag. Skall politikerna täppa till denna lucka så måste man förbjuda denna sorts anonymiserande tjänster.

Självklart kommer en sådan lagstiftning inte lösa något. Annat än att just ta bort möjligheten att vara anonym på nätet. Särskilt inte som det existerar alternativa metoder att komma runt eventuella antifildelningslagar. En väldigt enkel metod är att öppna sitt trådlösa nätverk hemma vilket skulle göra att kopplingen mellan IP nummer och en enskild person försvinner. Men självklart kan då lagstiftaren förbjuda öppna nätverk eller möjligen göra ägaren till IP numret ansvarig för all trafik i det egna nätet varken den är egen eller inte.

Men även om lagstiftning täpper till dessa luckor så kommer det inte heller att lösa något. För liksom tekniken än alltid varit ett steg före lagstiftarna så det finns inget som tyder på att denna trend inte kommer att fortsätta. Nästa steg blir möjligen krypterad nedladdning där uppladdare och nedladdare inte vet vem som laddar från vem.

Det som är faran med en sådan här lagstiftande är att varje ny lag kommer att minska friheten på nätet. Om detta sker utan att lagen ens har den effekt som är tänkt är detta skrämmande. I grund och botten är all lagstiftning som på detta sätt försöker skydda upphovsrätt och minska friheten på internet, nämligen ett hot mot yttrandefriheten och tryckfriheten. Det går faktiskt redan att se exempel på detta.

Den amerikanska motsvarigheten till IPRED (och några andra lagar) kallar DMCA, vilket står för Digital Millennium Copyright Act. Denna lag har redan använda av kristna så kallade creationister (personer som tror på den bibliska skapelseberättelsen och argumenterar emot Evolutionsteorin) för att stoppa kritik mot deras påståenden att jorden skapades för 10 000 år sedan och att detta är ett vetenskapligt faktum. Metoden de använder är att hävda att citerande av deras påståenden utgör ett copyright brott. Även om citerande inte är ett copyright brott så är DMCA utformad på ett sådant sätt att den som anklagas för copyrightbrott delvis måste bevisa sin oskuld, något som gjort DMCA till ett effektivt verktyg för creationister för att få tyst på kritiker.

Så det här är vart vi är idag. Vi är fast i denna cirkus eftersom lagstiftarna inte förstår sig på teknik och allt för gärna göra som skivbolagen och media industrin vill. Kanske är det dags att skriva arga brev till sina politiker?

I Guillous trädgård kommer körsbären med ett licensavtal

På en gård bor bonden Guillou och i hans trädgård växer många körsbärsträd. En dag kommer jag förbli och köper en hink med körsbär från bonden Guillou, jag ska nämligen baka en paj. Lite på skoj låter jag plantera kärnorna som blir över, och en dag har jag hela trädgården full med körsbärsträd.

Eftersom att bären från ett träd räcker gott för mig så låter jag mina grannar, vänner och alla andra som orkar och kommer förbi, plocka och äta av mina bär. Vissa av dessa som plockat sina bär tar med dem hem och planterar i sin trädgård och likt mig låter de vem som helst plocka och äta.

En dag kommer bonden Guillou, arg som ett bi, hem till mig och säger att jag och alla som ätit av bären i min trädgård har stulit från han…

I ett land för länge sen långt borta levde den visa mästaren Guillou. Denna man var en lärd herre som skapat mystiska krumelurer han kallar bokstäver med vilka kunskap och tal kan sättas på pränt. Lärda män och höga herrar kommer till mäster Guillou för att mot en guldpeng lära sig bokstävernas konst, en av dem är jag. Efter att ha lärt mig bokstävernas konst åker jag hem till min byggd och lär gratis mina vänner vad dessa bokstäver gör. Mina vänner lär upp sina vänner, och snart kan hela bygden bokstävernas konst och brev skickar vi mellan varandra.

En dag kommer ett hotfullt brev till mig från mäster Guillou där han skriver att jag och alla andra som jag lärt bokstäver stulit från mäster Guillou…

Jan Guillou är författare som skriver böcker, vissa av dessa böcker blir till talböcker på CD. Jag köper en CD och bränner den till mp3 för att ha i min mobil. Lite som en eftertanke delar jag med mig av mina mp3 filer på nätet. Mina vänner, deras vänner och andra kopierar mina mp3 filer och lyssnar på dessa i sina mobiler.

En dag skriver Jan Guillou en debattartikel i aftonbladet och säger att jag och mina vänner och alla andra som laddat ner har stulit från Jan Guillou…

Nej Guillou fildelning är inte stöld. Det är olagligt därför att det har våra lagstiftare sagt, men det är inte stöld. Det är möjligtvis olaga generositet

Aftonbladet

Drakonisk lagstiftning

Den grekiska lagstiftaren Drakon skall på 600-talet f.Kr ha låtit införa skriftliga lagar i Aten, för att ersätta den tidigare muntliga lagsamling som varit gällande. Historiskt är dessa lagar mest kända för den extrema obalansen som rådde mellan brott och straff. Genom att dödstraff utmättes även för ringa brott. Detta har gett upphov till uttrycket ”drakonisk lagstiftning” för att just beskriva sådan lagstiftning där tvångsmedlen eller straffet inte står i proportion till brottet.

Drakon själv skall ha anmärkt angående sitt liberala användande av dödstraff att: "det förhindrar smärre brott; för grövre brott kan jag inte tänka mig något hårdare straff"

Denna logik tycks alliansen ha tagit till sig.

I sin oförmåga att förstå sig på fildelning och för att gå de stora skivbolagen till mötes föreslår man nu en lagstiftning som inte kan beskrivas som något annat än drakonisk.

Förslaget är:

  • Vid misstanke om brott mot upphovsrätten skall skivbolaget eller motsvarande kunna kräva ut information om den enskilde användaren av internättleverantören.

Detta är skrämmande eftersom den låter skivbolagen fritt begära ut upplysningar om enskilda användare bara dessa misstänks för fildelning. Man låter med andra ord dessa få agera poliser själva. Skillnaden är att skivbolagen knappast lär ha samma inställning till saker så som rättsäkerhet eller integritet. Resultatet lär bli att vi, precis som i USA, får en massa ungdomar som blir stämda på fantasibelopp för att de kopierat några ringsignaler och ett par album av Britney Spears. Samtidigt som vi andra kommer få privat information utlämnad till kleti och pleti bara därför att vi kanske har fildelat.

Proportionen mellan integritetskränkning kontra ”brottets” natur är obefintlig. Det misstänkta brottet i detta fall kan nämligen vara att ha kopierat en låt vars värde är mindre än 10 kr.

I en motion föreslår en av våra riksdagsledamöter vad vi kan anta är nästa steg och detta steg är faktiskt ännu läskigare. Här föreslår man i princip att vid misstanke om att du kopierat en låt vars värde är under 10 kr så skall polisen få ta sig in i ditt hem och beslagta din dator. Vart är proportionen i det? Anser någon att integritetskränkningen att få sitt hem genomsökt av polis och sin egendom beslagtagen är motiverat av ett brott som egentligen inte är värre än att ta med sig en bläckpenna hem från jobbet [något som ju egentligen kan klassas som stöld].

För det är detta som krävs. Genom den vanligaste fildelnings metoden idag (dvs genom torrents) så är det oftast inte möjligt att visa att en enskild person delar mer än en låt. Skall lagstiftningen därför fungera så skall husrannsakan därför göras möjligt redan vid en enskild delad låt.

Att ens kommer på tanken att föreslå något så här korkat tyder på att de saknar någon som helst kontakt med verkligheten. Precis som med FRA debaclet så är man här igen ute och cyklar när det gäller både hur internet och medborgarnas integritet.

Den här lagen borde skrotas innan den ens införs och de borgliga riksdagsledamöterna borde skickas på en kurs i etik och moral enbart för att ha övervägt en sån här lagstiftning.

SVD | DN | Aftonbladet

 [En liten tanke. Möjligheten att göra husrannsakan enbart om man kan visa misstanke om fildelning kan förståss användas av polisen för att undersöka helt andra brott. Låt säga att polisen tror att någon är håller på med ekonomisk brottslighet men man saknar tillräckliga bevis för en husransakan. Ja då räcker det ju med att sonen eller dottern i familjen laddar några filmer från nätet och vipps har polisen rätt att gå in och genomföra en husrannsakan. Om man i samband med undersökningen av detta brott mot upphovsrätten ”råkar” hitta bevis för andra brott så måste ju polisen ingripa mot dessa också… Polisen lär säkert bli lyckliga.]

Klart ingen laddar ner bara för att det är olagligt…

I en artikel i DN idag visar till och med IFPI att de förstår sig på varför folk laddar ner…

"Magnus Mårtensson på svenska Ifpi, skivbranschens organisation, tror att många illegala fildelare i Sverige skulle övergå till legala tjänster om de fanns. – Den stora mängd som fildelar gör det inte för att det är olagligt utan för att det är enkelt, säger han"

Vilket förståss är något som är helt [jävla] självklart. Inga så kallade nätpirater laddar ner musik bara för att det är olagligt. Folk laddar ner för att de vill lyssna på musiken, se på filmen eller läsa boken.

Lika självklart är det ju att enkelheten är en av de viktigaste skälen. Priset är förståss viktigt, men folk skulle vara villiga att betala förutsatt att det var enkelt. Därför är ju idiotier så som DRM skydd och andra lika fåniga påhitt bara ett sätt för musikindustrin att skrämma bort sina kunder. Kanske börjar de förstå det?