Apple meddelar att man ska avskaffa DRM skydden på sina musikfiler enligt DN och SVD (men inte på filmer eller ljudböcker). Något som i mitt tycke borde ha skett för länge sen. DRM skydd är ett otyg som gör den köpta musiken mindre användbar och därmed mindre önskvärd en den fildelade. Skall kommersiella alternativ någonsin konkurera ut fildelning så måste dessa minst erbjuda samma kvalite som det som går att ladda ner från fildelningsnätverken.
Samtidigt som detta händer så vill socialdemokraterna ha en hearing om IPRED eftersom man vill täppa till vissa luckor i lagstiftningen nämligen anonyma IP nummer och öppna nätverk. Tyvärr som socialdemokrat måste jag säga att partiet är ute och cyklar! Nu borde Karl Sigfrid bli glad.
Skall man genom lagstiftning försöka att stoppa fildelning få man vara bredd på att detta kommer leda till en sorts lagmässig kapprustning. För varje ny lag som stiftas kommer fildelare att hitta på nya innovativa tekniska lösningar för att komma runt lagstiftningen, eller för att minska risken för en fällande dom. För att täppa till denna lucka måste nya lagar skrivas och så är kapprustningen igång.
Skall vi genom lagstiftning någonsin få bort fildelning så kommer det att krävas i princip drakoniska lagar. Grunden till varför fildelning existerar är nämligen att de som fildelar inte ser det som ett brott. Eftersom en kopia på nätet nästan sker utan kostnad eller ansträngning så ser den vanliga mänskan inte något skäl till varför en CD skiva skall kosta flera hundra kronor. Skivbolagen media industrin måste istället lära sig hur man tjänar pengar på något som är nästan gratis. Det eller se till att det som säljs faktiskt har ett pris som köparen är villig att betala.
Lagstiftningsvägen kommer inte att fungera. Varje gång våra lagstiftare varit framme och försökt lagstifta bort fildelningen så kommer någon ny teknik som gör lagen verkningslös. Torrent teknik är ett exempel på detta. Sidor så som thepiratebay.org är svåra att komma åt lagvägen eftersom de inte själva lägger ut något upphovsrättskyddat material på sin sida utan själva uppladdandet och nedladdandet av upphovsrättskyddat material görs av, och direkt mellan de enskilda användarna. Samtidigt har det varit svårt att lagföra den enskilda fildelaren eftersom de dels är så många och dels för att det har varit svårt att få fram bevis. För att lösa detta kommer nu IPRED vilket skall göra det lättare att få fram information om vem som har ett vist IP nummer, vilket vanligen är den enda information som en utomstående kan få fram från en fildelare.
Problemet är att det inte slutar där. Än så länge har fildelarna inte behövt dölja sina IP nummer eftersom risken att åka fast har varit så liten. Om risken ökar kommer också intresset, att på olika sätt dölja sin identitet på nätet, att öka. Eftersom teknik som möjliggör detta existerar så är sannolikheten stor att denna kommer att användas mer än den gör idag. Skall politikerna täppa till denna lucka så måste man förbjuda denna sorts anonymiserande tjänster.
Självklart kommer en sådan lagstiftning inte lösa något. Annat än att just ta bort möjligheten att vara anonym på nätet. Särskilt inte som det existerar alternativa metoder att komma runt eventuella antifildelningslagar. En väldigt enkel metod är att öppna sitt trådlösa nätverk hemma vilket skulle göra att kopplingen mellan IP nummer och en enskild person försvinner. Men självklart kan då lagstiftaren förbjuda öppna nätverk eller möjligen göra ägaren till IP numret ansvarig för all trafik i det egna nätet varken den är egen eller inte.
Men även om lagstiftning täpper till dessa luckor så kommer det inte heller att lösa något. För liksom tekniken än alltid varit ett steg före lagstiftarna så det finns inget som tyder på att denna trend inte kommer att fortsätta. Nästa steg blir möjligen krypterad nedladdning där uppladdare och nedladdare inte vet vem som laddar från vem.
Det som är faran med en sådan här lagstiftande är att varje ny lag kommer att minska friheten på nätet. Om detta sker utan att lagen ens har den effekt som är tänkt är detta skrämmande. I grund och botten är all lagstiftning som på detta sätt försöker skydda upphovsrätt och minska friheten på internet, nämligen ett hot mot yttrandefriheten och tryckfriheten. Det går faktiskt redan att se exempel på detta.
Den amerikanska motsvarigheten till IPRED (och några andra lagar) kallar DMCA, vilket står för Digital Millennium Copyright Act. Denna lag har redan använda av kristna så kallade creationister (personer som tror på den bibliska skapelseberättelsen och argumenterar emot Evolutionsteorin) för att stoppa kritik mot deras påståenden att jorden skapades för 10 000 år sedan och att detta är ett vetenskapligt faktum. Metoden de använder är att hävda att citerande av deras påståenden utgör ett copyright brott. Även om citerande inte är ett copyright brott så är DMCA utformad på ett sådant sätt att den som anklagas för copyrightbrott delvis måste bevisa sin oskuld, något som gjort DMCA till ett effektivt verktyg för creationister för att få tyst på kritiker.
Så det här är vart vi är idag. Vi är fast i denna cirkus eftersom lagstiftarna inte förstår sig på teknik och allt för gärna göra som skivbolagen och media industrin vill. Kanske är det dags att skriva arga brev till sina politiker?