Så var Marjor Björklund igång igen. Som vanligt är det något som ska förbjudas, bestraffas eller regleras. I detta fall är det möjligheten till att läsa upp gymnasiebetyg på konvux som skall förbjudas.
Jag kan förstå hur han och andra tänker. Elever skall vara tvingade att lära sig första gången och inte kunna komma tillbaka och komplettera bara för att de var för lata för att plugga när de gick på gymnasiet Det hela är för att citerar majoren själv ett slöseri med samhällets resurser. Som vanligt tänker Björklund fel.
Det Majoren som vanligt glömmer är att skolungdomar faktiskt är mänskor som växer. Lathet är nämligen inte det enda skälet till varför elever inte får de betyg som de kanske skulle velat ha, eller som de kanske senare upptäcker att de behöver. Så mycket annat händer under ens uppväxt som kan påverka det betyg man får. Allt ifrån mobbning, kärlek och tragedier till föräldrar som aldrig själva gått på gymnasiet kan göra att du inte får just det MVG du behövde.
Jag kan bara se på min egen gymnasietid. Jag hade i princip topp betyg i alla ämnen (med undantag för språk) ända fram till sista terminen i gymnasiet, då jag till och med lyckades få G i matte E. En ganska starkt bidragande orsak till att sista terminen blev något sämre akademiskt än de andra var att jag plötsligt råkade inse att jag gillade killar och dessutom råkade få min första pojkvän. Man kan väll säga att jag fick lite annat att tänka på den där sista terminen. Nu spelade det inte så stor roll eftersom jag ändå kom in på det program jag ville komma in på, men hade jag velat bli till exempel läkare som min far så hade den terminen antagligen förstört mina möjligheter.
Och det är det här som är poängen. En liten händelse under de ändå traumatiska år som är ungomen bör inte förhindra dig från att nå dina drömmar. Om du inser att din dröm är att bli läkare, arkitekt, ekonom eller samhällsbyggare varför ska då samhället säga att det får du inte bara för att du inte insåg det när du var 16?
Som jag ser det är det bara positivt om folk är villiga att kämpa för att nå sina mål, och att läsa upp kurser på konvux är att kämpa för att nå sina mål och sina drömmar, det är något som samhället bör stödja inte motarbeta. Major Björkliunds mål tycks vara att krossa drömmar. Tacksamt nog ser jag att varken Expressens eller Aftonbladets läsare håller med Majoren i hans strävan.
Läs även: Monaforpresiden och Yvonne Ruwaida.
Eftersom några kommenterat och frågat om Högskoleprovet så tänkte jag göra några förtydliganden.
Självklart har man alltid möjlighet att skriva högskoleprovet, eller för den delen möjlighet att tenta upp ett betyg. Det finns dock en viss skillnad mot att läsa upp ett betyg och att tenta upp det eller att skriva ett högskoleprov. Både högskoleprovet och tentering handlar om att du vill få din kunskap prövad eller omprövad. Att läsa upp ett betyg innebär att du faktiskt försöker lära dig något nytt. Om jag fick G i svenska A för att min kunskap just var på G nivå så kanske jag måste sätta mig i skolbänken igen och läsa och plugga för att min kunskap och mitt betyg skall nå upp till nivån för ett MVG. Om jag däremot bara hade en orättvis lärare, eller valde att skolka lite för mycket så kanske jag egentligen har kunskap för ett MVG och då är det bara för mig att tenta upp betygen. Men för rätt många är det faktiskt så att man får ett G därför att ens kunskaper är just på G nivå och inte på MVG, och ska man då höja sig behöver man också läsa upp betygen.
För övrigt vill jag påpeka att vad gäller högskoleprovet så är det en egen kvotgrupp. För populära utbildningar kan det krävas att du har toppresultat i både högskoleprovet och betyg för att ha en chans att komma in. Du ökar nämligen dina chanser om du finns i flera grupper. Men fortfarande har möjligheten att skriva högskoleprovet inget att göra med möjligheten att faktiskt kunna öka sin kunskap genom att läsa om ett ämne. För trotts allt så är ju tanken att om du får ett högre betyg så ska det tyda på att du även kan mer. Skulle det inte vara så att högre betyg tydde på större kunskap vore det ju helt meningslöst att ha betyg som ett urvalsinstrument i huvud taget. Men det är klart huruvida betyg skall vara ett urvalsinstrument för högre studier är en annan fråga.
Om min målsättning är att mäta min egen vikt, så inser jag nog ganska snart att en badrumsvåg är ett mycket bättre mätinstrument än en termometer (även om det är fullständigt möjligt att mäta sin egen vikt med hjälp av en termometer). Hur fingradig skalan på vågen behöver vara beror på vad jag ska ha informationen till. Vill jag följa min vikt dagligen behöver jag i alla fall ha en våg som visar hekton, meddans om jag bara väger mig någon gång då och då så kanske det räcke om jag bara vet hur många kilon jag väger. Om jag bara vill veta vem som väger mest, jag eller min bror, så kanske jag inte behöver några grader alls utan en balansvåg räcker.