Skola Och Utbildning

Apropå avskaffandet av kårobligatoriet.

2 mars 2009 20:54

Så var det dags igen, kårobligatoriet skall återigen avskaffas men denna gång kan vi anta att beslutet faktiskt genomförs. Det är självklart positivt att tvångsanslutningen till studentkårerna upphör, vad som är mer tveksamt är den ekonomiska kompensation som regeringen föreslår. Utredningen som regeringen lät göra anser att ersättningen borde vara ungefär tre gånger högre än vad regeringen föreslår.

Som jag ser det är den här snålheten helt obefogad och risken är mycket stor att den i slutändan leder till högre kostnader för universiteten.

Vad jag är rädd för är att kårerna, framförallt på mindre universitet och högskolor kommer att dö ut, eller marginaliseras då deras ekonomi havererar. Sannolikt kommer då universiteten tvingas ta över vissa av de uppgifter som idag sköts av studentkårerna. Skolorna kommer dock aldrig att kunna genomföra arbetet lika billigt som kårerna har kunnat göra.

Hur man än ser på frågan så gör nämligen studentkårerna ett arbete som behöver göras, och kårerna gör arbetet väldigt billigt. Den arvoderade personalen som finns jobbar för nästan inga pengar alls (tro mig jag har varit arvoderad), och mycket arbete görs helt ideellt. Skall någon annan ta över arbete kommer de att behöva ha anställd personal för att ersätta dels kårens arvoderade personal och dels för att ersätta delar av de ideellt engagerade detta kommer att kosta mycket mer.

Risken blir alltså att universiteten, till en högre kostnad än idag, tvingas ta över delar av det arbete som kårerna har gjort, alternativt väljer man att stödja sina kårer ekonomiskt, eftersom det är något billigare. Resultatet blir i båda fallen att en kostnad att läggas över på universiteten och i båda fallen kommer studenternas inflytande att minska.

Var det detta som var Lejonborgs och Co:s plan?

Folkpartiet borde inte få bedriva skolpolitik

2 februari 2009 09:55

Efter att ha drabbats av ren intellektuell härdsmälta föreslår en arbetsgrupp inom Folkpartiet att grundskoleelever med utländsk bakgrund inte lägre skall kunna få ämnesundervisning på sitt hemspråk. Detta betyder till exempel att matteundervisning inte längre skulle få bedrivas på arabiska. Idé kan, om man ska vara diplomatisk, enbart beskrivas som populistisk.

Självklart är det så att om man minskar tiden som en elev exponeras för svenska språket så kan detta minska inlärningshastigheten. Samtidigt måste man också inse att det är enklare att ta till sig ny information om man kan göra det på ett språk man behärskar. Dessa två delar måste vägas mot varandra.

För många elever är matematiken svår nog utan att man ska behöva lära sig den på ett språk man kanske inte behärskar. Det blir lite som att lära sig knyta skorna med tumvantar på. På samma sätt är det med engelska, att lära sig ett främmande språk genom ett annat främmande språk är inte heller särdeles enkelt. De flesta svenskar anser sig säkert vara ganska bra på engelska, men åk till England och gå en kurs i spanska och se hur bra det går. Eller om du vill ha en ännu större utmaning, åk till Iran och försök lära dig gammelarabiska på persiska.

Det här betyder inte att man måste bedriva, engelska eller matteundervisning på hemspråket men alternativet borde finnas där. Här kommer också min poäng; det bör vara den pedagogiska expertisen på varje skola, det vill säga lärare och rektorer, som avgör hur undervisningen skall bedrivas. Inte klåfingriga populistiska politiker från ett parti som försöker sno åt sig några extra förvirrade själars röster för att rädda sig från att närma sig 4 % spärren.

Uppdatering I: Eftersom jag fick en fråga av Fredrik Viberg om vad den pedagogiska expertisen centralt säger så tänkte jag länka till två rapporter:
Myter om tvåspråkighet
Att läsa och skriva

Uppdatering II: tacksamt nog tycks inte resten av regeringen ha samma åsikter som folkpartiet.

Hur vi löser problemet med skolan

30 januari 2009 14:08

Skolverket har publicerat en undersökning som visar att resultatet i svenska skolan går tillbaka. Även om situationen inte är så fruktansvärd som major Björklund påstår så är det ändå alarmerande. Informationen är dock inte ny. KTH gör varje år en undersökning på vilka mattekunskaper de nyantagna har och trenden har varit att eleverna kan mindre och mindre.

Självfallet försöker olika politiker komma med lite alla möjliga olika lösningar. Björklund har gjort sig känd för att påstå att problemet har att göra med ordning och reda och gärna backat upp detta med påhittade siffror. Själv tror jag att lösningen på problemet är enklare än så.

Jag skulle påstå att största problemet i skolan är att lärarna får för dåligt betalt.

Man brukar säga att man får vad man betalar för. Detta är självklart en sanning med viss modifikation då det även är möjligt att få kvallitet för mindre summor. Men är en jakt på extrapriser är oftast inte bästa sättet att garantera lågvarig kvallitet, trotts det är det ungefär vad Sverige förväntar sig inom skolvärden.

En lärarutbildning är en akademisk utbildning som tar ungefär ett halvt decennium att klara av, ändå är lönen jämfört med andra yrken med lika lång utbildning mycket lägre. År 2007 var till exempel genomsnittliga lönen för gymnasielärare 26 100 att jämföra med 36 600 för civilingenjörer eller 45 700 för jurister. Jämför vi med andra nordiska länder så noterar vi också att Svenska lärare har lägst lön med undantag för Island. Enligt Finlands Svenska Lärarförbund tjänar en finsk gymnasielärare i ungefär 12 % mer än sin svenska kollega. Finland är ju intressant just för att vår kära skolminister gärna jämför med svenska skolan med den finska.

Låga löner för lärare leder till att begåvade studenter väljer att utbilda sig till annat än lärare, inte för att de inte skulle vilja bli lärare utan för att det är för dålig ekonomi i det. Bristen på utbildade lärare gör också att vi har stora mängder med outbildade lärare, vilket ofta leder till sämre utbildning.

På KTH finns ett program kallat civilingenjör-lärare, tanken är att studenterna både skall utbildas till civilingenjörer samtidigt som de får en lärarexamen. Av de jag pratat med som går detta program är det bara en bråkdel som kan tänka sig att jobba inom skolvärlden, förklaringen är alltid att lönen är för dålig.

Skall vi få kvalitet i skolan måste vi också se till att belöna de lärare som gör jobbet. Annars kommer inget att förändras.

Uppdaterat: för övrigt kan jag inte sluta att irritera mig på SVD:s rubriksättning, artikeln om skolverkets rapport heter ”Björklund får rätt av skolverket”. Vilket är en kommentar till debbaten i höstas om Björklunds felaktiga användande av statistik som togs upp av P1:s granskning ”Kris i skolan?”. Men kritiken i den artikeln handlade inte om huruvida Sverige hade backat utan om vi till exempel hade störst problem med ordning, något som björklund påstått. För det är ju här kritiken mot Björklunds skolpolitik kommer in. Alla ser vi att skolan inte mår bra, men i det betyder inte att vi håller med majoren i hans analys om varför det inte går bra.

Du får vad du betalar för

4 april 2008 01:47

På DN’s ledarsida önskar man idag att utbildning skall premieras. Framför allt vill man ha större lönespridning.

Lönespridning har i sig inget egenvärde, men eftersom utbildning kostar. Dels i form av lån och dels i form av utebliven inkomst. Så måste man ju inse att brist på lönespridning leder till en inkomstspridning. Eftersom inkomsten i detta fall blir lägre sett under ett liv. så i detta fall bestraffas de som utbildar sig, eller ska vi säga de som utbildar sig "fel" dvs som till sjuksköterskor.

Kanske har också lönenivån något med kvalitet att göra? Eller är det för långt att gå? Kanske får man vad man betalar för och låga löner till sjuksköterskor kan ju leda till sämre vård möjligen?

Låt mig göra en jämförelse med lärare. Jan Björklund jämför gärna Svenska skolans prestationer med Finland. Vilket förståss är intersant, och lite olika slutsatser dras. Vår kära skolminister har uppenbarligen dragit slutsatsen att vad skolan behöver är mer disciplin. Men kanske är det som behövs högre lön. Trotts allt jämfört med Finland har Svenska lärare mycket lägre lön, framför allt blir skillnaden större med tiden.

Kanske får man vad man betalar för.

Vill majoren centralisera betygssättningen?

3 maj 2007 08:06

Jan Björklund, major och kanske folkpartiets nye ledare, har beslutat att Sverige skall ha nationella prov i alla teoretiska ämnen. Från dagens tre nationella prov skall vi få tolv! Än har han dock inte bestämt om alla tolv skall ges varje år eller om bara hälften skall ges.

Den här idiotin, jo det är idioti och jag ska förklara varför sen, var förståss väntad. Eftersom Majoren vill införa en betygsskala med sex steg istället för dagens fyra, så måste han också på något sätt försäkra sig om att lika prestation ger samma betyg i olika skolor. Utan nationella betyg skulle det vara svårt. Men varför är det dåligt?

De nationella prov som redan funnits i svenska, engelska och matte, har redan till stora delar används för att sätta betyg. Det har snarare varit regel än undantag att du får samma betyg i ämnet som du får på det nationella provet. Med största sannolikhet kommer det bli lika dant med nationella prov i resten av ämnena.

Elever kommer att kräva att få samma betyg i ämnet som de gjorde på nationella provet. På samma sätt kommer föräldrarna ha svårt att acceptera att deras lilla, Fia, Petter, Ali eller Sara får sämre betyg än de presterade på provet. Samtidigt kommer lärarna ha svårt att sätta betyg än provet, eftersom att en skola helst inte vill bli känd som en skola som är för snälla med betyg. Det kommer finnas en press uppifrån att ha ungefär samma medelbetyg inom en skolla som medelbetyget på de nationella proven.

Resultatet är att vi kan säga adjö till de målbaserade betygen vi har idag. Dessa kommer ersättas av betyg som sätts genom en sorts examensprov. Istället för betyg som sätts efter nationellt uppsatta mål kommer vi får betyg som sätts efter nationellt uppsatta prov. Till slut kommer vi få en centraliserad betygssättning.

Tyvärr slutar det inte där. Risken är stor att lärare också kommer att anpassa sin undervisning för att få eleverna att klara sig så bra som möjligt på det nationella provet. Då kommer också undervisningen att förändras från att vara styrd av utbildningsplaner till att vara styrd av proven. Detta i sin tur kommer att begränsa skolors och lärares frihet att lägga upp undervisningen. Undervisningen kommer istället att bli mer likriktad, och mindre möjligheter kommer att finnas för alternativa undervisningsformer. Den pedagogiska utvecklingen kommer att stagnera och målet för undervisningen kommer att förskjutas från att rusta elever för framtiden till att rusta elever att klara ett prov.

Ok det sista är något av en domedagsprofetsisa. Och vi kan ju bara hoppas att det inte går så illa. Men det kommer gå delvis åt det hållet. Eleverna och föräldrarna kommer att se att nationella proven är viktiga för betygen och därför kommer de att kräva av lärarna att dessa lägger upp undervisningen på ett sådant sätt att eleverna får bra betyg på dessa. Så även om det inte blir fult så hemskt som jag beskrev, så kommer det bli mer åt det hållet.

Lärarnas och skolornas frihet att lägga upp undervisningen kommer att minska. Och därmed kommer variationen och möjligheten att välja den skola som passar eleven bäst att minsak. Resultatet blir en ofriare och mer likriktad skola. Är detta verkligen det som det liberala folkpartiet vill?