Tankar Och Funderingar

Valfrihetens baksida

Ju rikare föräldrar – desto bättre betyg, så säger Lärarnas riksförbund i DN och menar att valfriheten är orsaken.

Slutsatsen känns inte särskilt förvånansvärd, tillåter man människor att välja fritt kan man inte förvånas av att resultatet beror på de val som dessa människor gör. Om dessa människor dessutom har olika förutsättningar, och möjligheter, att göra ett informerat val, kommer denna ojämlikhet givetvis reflekteras i de val som görs, och därmed i resultatet av dessa.

Det enklaste sättet att hantera detta skulle givetvis vara att begränsa valfriheten. Utan möjlighet att göra ett val försvinner givetvis problemet med att vissa kommer göra ”fel” val. Men nu är detta inte en möjlig lösning, eftersom vi medborgare råkar gilla vår valfrihet och därför inte kommer att välja de politiker som vill begränsa den. Trotts att vi ogillar det jämlika resultat som vårat fira val leder fram till.

Alternativet som återstår är att på olika sätt försöka motverka de skillnader som uppstår, vilket är vad bland annat Ylva Johansson föreslår. Det här är egentligen att försöka hantera symptomen snarare än problemet. För problemet är inte valfriheten egentligen, utan de ojämlika förutsättningar som resulterar i de ojämlika valen.

Den logiska slutsatsen borde alltså vara att göra något för att jämna ut de klyftor och ojämlikheter som finns i samhället till att börja med.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , och .

Noterat från mobilen

Noterar att delar av netroots gjort prasselmedias jobb. Läsvärt enligt mig. För övrigt är detta inlägg mest ett sett att testa mobil bloggande.

Hur många tänker på värnskatten?

Ärligt talat hur många tänker på värnskatten när de funderar över utbildning? Jag kan i alla fall säga att mitt val att studera till civilingenjör på KTH var totalt befriat från funderingar över hur skattesystemet ser ut.

Någonstans borde det finnas någon hejd på hur skattefixerad man kan vara. Men uppenbarligen tycks både Folkpartiet och Saco se detta som hämmande för ungas intresse att utbilda sig. Själv är jag övertygad att låga studiemedel och brist på studentbostäder har en mycket större och mer omedelbar effekt än eventuella funderingar över vad en extra 5 % beskattning på inkomster över 532 100 kr kommer att ha för effekt flera år efter studierna.

Däremot kan jag helt hålla med Folkpartiet och Saco om att dagens skattesystem behöver ses över. Sedan införandet av jobbskatteavdraget och en speciell skatt för pensionärer så har Sveriges inkomstskattesystem blivit närmast intill obegripligt. Även en mattenörd likt mig själv har svårt att förstå sig på nuvarande inkomstskattesystemet om det är någon som undrar varför så rekommenderar jag denna någon att läsa den här beskrivningen av formlerna bakom skattesystemet.

Tyvärr har vår kära stadsminister Reinfeldt slängt ingen dörren för alla tänkbara breda uppgörelser angående skattesystemet. Så att så länge han sitter kvar som stadsminister får vi nog se oss om i stjärnorna efter något ny överhalning av skattesystemet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Björklund erkänner det Reinfeldt förnekar

Noterar att Jan Björklund nu erkänner att ungdomsarbetslösheten är ett problem och att den är högre än i andra länder. En ungdomsarbetslöshet som vår moderata stadsminister Fredrik Reinfeldt kallar en synvilla under Svenskt Näringslivs framtidsmöte på Älvsjömässan. Man kan undra vad det betyder att statsministern försöker förneka ett problem samtidigt som skolministern gör utfästelser om miljardreformer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , och .

Långtidsarbetslöshet är ingen synvilla

Igår uppmärksammade mängder av bloggar statsminister Fredrik Reinfeldts något förvånande citat om att ungdomsarbetslösheten bara är en illusion:

”Den är en skapad synvilla. Hälften av de vi kallar arbetslösa är heltidsstudenter. Jag är inte övertygad om att de kallar sig arbetslösa. De här siffrorna används för att skrämma upp…”

Det här är dock inte första gången statsministern gjort underliga uttalanden vad gäller ungdomsarbetslösheten. I en artikel i sydsvenska dagbladet skall Reinfeldt ha förklarat ungdomsarbetslösheten med att ungdomar inte söker jobb, en teori som i sig själv är fel eftersom den som inte söker jobb inte heller räknas som arbetslös:

”- Det är en myt att det inte finns arbete att söka i svåra tider. Det finns alltid lediga platser. Också i lågkonjunktur byter folk jobb.
– En viktig orsak till att många ungdomar inte får jobb är att de
inte söker jobb.”

Att en stadsminister som gick till val på att minska arbetslösheten nu kommer med undanflykter för att slippa se ungdomsarbetslösheten känns inte direkt förtroendeingivande. Därtill är det en väldigt dålig bortförklaring för den ökande ungdomsarbetslösheten. Samtidigt som fler ungdomar går arbetslösa, så är det nämligen färre av dessa som är heltidsstuderande. Under 2009 var det ungefär 40 procent av de arbetslösa ungdomarna som var heltidsstuderande, en minskning med 3 procentenheter från föregående år.

Vad som är än allvarligare än att arbetslösheten ökat bland ungdomar är att även arbetslöshetens art har förändrats. Andelen långtidsarbetslösa ungdomar har växt ordentligt. Och häri ligger den stora faran, eftersom att ju längre man går arbetslös desto svårare är det att åter komma in på arbetsmarknaden.

Jämför man första kvartalet 2007, då Reinfeldt tog makten, med första kvartalet i år har andelen ungdomar som varit arbetslösa i mer än ett halvår fördubblats, och motsvarar idag 34 000 personer. Även andelen ungdomar som varit arbetslösa i mellan en månad och ett halvår har ökat, sammanlagt motsvarar båda dessa grupper 96 000 ungdomar. Däremot har andelen arbetslösa ungdomar som får jobb inom en månad förhållit sig i princip konstant. Detta betyder att hela den ökningen av arbetslösheten som skett har skett har lett till ökad långtidsarbetslöshet, det här är inget man bör vifta undan med att det är en synvilla.

Tyvärr är det ju det som Reinfeldt gör, och det här avspeglar sig också väldigt konkret i regeringens politik. Det mest absurda exemplet på detta är att arbetslösa ungdomar inte kan få tillgång till aktivt stöd av arbetsförmedlingen för än de varit arbetslösa i tre månader. Vidare har man inte heller tillgång till stöd för start av näringsverksamhet om man är yngre än 25 år. Reinfeldts alliansregering anser alltså att det bästa botemedlet mot ungdomsarbetslöshet är tre månaders passivitet. Här skiljer sig Fredrik Reinfeldt gravt mot Mona Sahlin och de rödgröna som tvärtom menar att det viktigaste är att sätta in åtgärder direkt. Och med de starka finanser som staten ändå har, tack vare att Sverige har bedrivit en ansvarsfull finanspolitik sedan Göran Persons dagar som finansminister, så finns det inga skäl till att snåla på stödet för ungdomar.

Dock är förutsättningen för att man skall komma till rätta med den ökande ungdomsarbetslösheten att man i ett första steg acceptera att den faktiskt existerar, och att den är ett problem. Men med en statsminister som hävdar att ungdomsarbetslösheten är en synvilla, och att den hur som helst ändå beror på att ungdomar inte söker jobb, är det svårt att se hur nuvarande alliansregeringen skall kunna hantera problemet i huvud taget. För effektiv behandling krävs trotts allt en viss sjukdomsinsikt.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , ,

Uppdaterad

Efter en fråga av Anders Nillsson så tänkte jag meddela att all statistik är hämtad från SCB:s statistikdatabas, med undantag för statistiken om anden studenter som del av arbetslösheten så är statistiken baserad på SCB:s kvartalsdata. Att jag väljer att räkna andelen studenter  på årsbasis beror på att nivån varierar mycket kraftigt över året. Se bild nedan:

Som synes är andelen som högst under första och andra kvartalet och minst under tredje kvartalet, vilket beror på ökningen av andelen antalet ungdomar som söker sommarjobb. Detta får effekter på hela arbetslöshetsstatistiken för ungdomar och vilken visar att arbetslösheten är som högst under andra kvartalet, det vill säga april – juni, då flest ungdomar söker sommarjobb. Den ökning som sker är då i princip relaterad till den korta arbetslösheten, långtidsarbetslösheten uppvisar inte samma säsongs betonade variation. Se bild nedan: