Demoskops undersökningar, spännande men…

Demoskop pressenterar idag en opinionsundersökning som fått väldigt stor uppmärksamhet. Förklaringen till uppmärksamheten är att den ger alliansregeringen ledningen. Något som gett upphov till stor glädje bland alliansväljare och supportrar, de har ju sällan så mycket att glädjas över.

Från ett journalistiskt perspektiv är antagligen Demoskops opinionsundersökningar de mest spännande. Spännande därför att de uppvisar ovanligt stor variation mellan sina undersökningar. Det här gör deras mätningar till en utmärkt källa för dramatiska rubriker.

Ovanstående bild är tagen från Novus och visar skillnaden mellan alliansen och oppositionen enligt de olika opinionsinstitutens mätningar. Som synes hoppar Demoskop väldigt mycket mellan olika undersökningar. Faktum är att förändringen i blockskillnad mellan två på varandra följande Demoskop mätningar sedan januari 2007 är 4,27 %-enheter i genomsnitt, med en standardavvikelse på 2,90 %-enheter. Demoskop ser alltså en relativt stor förändring motsvarande att 300 000 väljare byter block varje månad. Jämför man med exempelvis Skop, vars undersökningar bygger på en jämförbar storlek av tillfrågade personer (ungefär 1000 st), ser man dessa har en genomsnittlig förändring av blockskillnaden på 1,93 %-enheter med en standardavvikelse på 1,40 %-enheter. Novus, vilkas undersökningar typiskt sett frågar ut dubbelt så många som Skop och Demoskop, visar ungefär lika stora förändringar som Skop, genomsittet är 2,01 %-enheter med en standardavvikelse på 1,61 %-enheter.

Vad jag vill säga med detta är egentligen bara att mer förvånansvärda resultat från just Demoskop bör tas med en stor nypa salt till dess de kan verifieras av något annat opinionsinstitut. En rekommendation som även diverse statsvetare fört fram. Det skulle nämligen inte förvåna mig om nästa mätning ger ett helt annat utfall.

För övrigt noterar jag att  Expressen har fel i sina rubriksättningar när man hävdar att alliansen är förbi. Rent statistiskt är skillnaden mellan blocken, 1,8 %-enheter, på tok för liten för att skall kunna säga att det ena blocket är större än det andra. En mer korrekt rubriksättning borde alltså vara att alliansen är ikapp enligt denna opinionsundersökning.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , och .

Men tänk på allt de inte lovar att inte göra!

Allianspartierna ger sig uttågturné och passar på att pressentera nio vallöften. Till skillnad från vad som är brukligt, att pressentera vad man tänker göra, så väljer alliansen, i sin outgrundliga visdom, att pressentera nio vallöften över vad man inte tänker göra. Antagligen är syftet med löftena att lugna medborgarna, medborgare som kanske trotts allt fått för sig att alliansen tänker höja skatter eller stänga kärnkraftverk. Men jag känner mig allt annat än lugn; ty kan jag som medborgaren verkligen känna mig lugn om detta bara är de heliga löftena för vad man inte tänker gör. Frågan måste ställas; betyder detta att det man inte lovar att man inte tänker göra är sådan som man kanske kommer att göra? I så fal finns det en stor avsaknad av löften, exempelvis:

  • Alliansen lovar inte att man inte tänker starta krig mot lämpligt valt grannland för att under Jan Björklunds ledning ge sig ut för att expandera Sveriges gränser och återupprätta stormaktsväldet.
  • Alliansen lovar inte att man inte tänker skicka Anders Borg till Las Vegas för att satsa hela statsbudgeten på rött i ett försök att snabbt göra sig av med statsskulden.
  • Alliansen lovar inte att man inte tänker jämna Gamla Stan och Kungliga Slottet med marken för att på dess plats uppföra ett gigantiskt parkeringsgarage till Fredrik Reinfeldts ära.

Faktum är att alliansen inte ens lovar att man inte tänker höja bensinskatten. Medborgare känn oron och skräcken över allt alliansen inte lovat att den inte tänker göra!

Andra har också mer eller mindre intressanta åsikter om , , och .

När argumenten tryter, desperation.

”När argumenten tryter tar nävarna vid”, säger det gamla ordspråket. Lite mer filosofiskt och i större skala, menade Carl von Clausewitz att krig enbart var ”en förlängning av politiken med andra medel”. Idag skulle man kanske kunna säga att när de sakliga argumenten tar slut slänger man skit. Eller i alla fall Toblerone metaforer.

”Det är ren Tobleronepolitik. Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket”
– sade han Mats Odell.

När argumenten tryter, flytta fokus, tala om person istället för politik. Kan vi inte finna argument så svärta ner motståndaren. Gräv upp något privat, gräv upp något gammalt, gräv upp något lik och släpa ut det ut garderoben visa upp det igen och låt oss slänga skit på varandra istället för att diskutera politik.

Jag antar att det var ett utslag av ren desperation som fick Mats Odell att dra ner debatten på denna lågstadienivå. För nog har Odell skäl att vara desperat. Hans eget parti guppar upp och ner kring fyraprocentsspärren. Hans allianspartner centerpartiet befinner sig i fritt opinions fall. Och hans arbetsgivare, regeringen och alliansen har legat i underläge i opinionsundersökningarna sedan hösten då de blev valda. Klart att gubben känner en viss desperation. Han riskerar ju inte bara att förlora jobbet utan också få se sitt eget parti utplånas. Vist kan vi man förlåta Mats Odell för hans sned steg, för hans fadäs, men det förutsätter förstås att han ber om förlåtelse. Det gör han inte.

Så då kanske det är dags för oss väljare att ställa frågan om det är på den här nivån vi vill att debatten skall föras? Är det så här vi vill att våra ministrar och folkvalda, våra politiska företrädare skall bemöta varandra?

Kan gissa min åsikt?

När Anders Borg idag går ut och hävdar att en höjning av bensinskatten med 49 öre kommer att kosta tusentals jobb, så befinner sig debatten på en nivå jag är bekväm med. Det handlar om att väga fördelar och nackdelar mot varandra. Att lyfta fram det mans ser som dåligt i motsidans förslag, och det man ser som bra i sitt eget. Det handlar om att beskriva följderna, visionerna och tankarna bakom sina egna ställningstaganden. Det handlar kort och gott om politiken, men inte om personen.

Men vist kan vi prata om personen. Kan man verkligen lita på en finansminister som med hästsvans och ring i örat ser mer ut som en sjörövare i kostym än en pålitlig ekonom? Vill vi verkligen ha en pirat som tar hand om statens pengar?

Nå, det kanske inte var något vidare karaktärsmord. Pirater har nog inte den rätta negativa klangen. Svenska folket väljer ju till och med att skicka ett piratparti till maktens korridorer i Bryssel. Men knarkare, det kanske har mer av rätt klang? För har inte Anders Borg erkänt att han prövade marijuana när han var yngre? Och ville han inte släppa knarket fritt förut? Var det inte någon på regeringskansliet som anhölls misstänkt för narkotika försäljning, vem sålde han till kan man undra? Kanske är hela regeringen knarkare, kanske sitter de och röker på när de hittar på sin budget. Det är ganska lätt att sänka ner nivån på en debatt. Jag skulle kunna fylla ett helt blogginlägg med invektiv. Och jag är amatör, tänk vad den professionelle kan göra.

Att hålla en hög nivå på debatten är desto svårare. Men våra ministrar och riksdagsledamöter är professionella. Det blir man när man får lön, och våra riksdagsledamöter får ganska mycket lön, mycket mer än mig, ungefär fem gånger så mycket mer än mig, men så är jag ju bara student. Våra ministrar får ännu mer, dubbelt så mycket som riksdagsledamöterna. En minister är helt klart professionell, kanske borde man då också kunna kräva av en minister att han agerar professionellt?

Vad tycker du?

Intressant? Andra bloggare om , , , , och så klart .

Och varför kritiserade (C) inte SL:s prishöjning?

Noterar att centern likt alliansens lilla arga terrier har tagit sikte på Miljöpartiet och ger sig på de gröna av de rödgröna med mer och mindre sakliga argument. Maud Olofsson kritiserar exempelvis miljöpartiet och påstår att med Miljöpartiets politik kommer det för en normal familj kosta 2 000 kronor mer per år att köra bil.

Som stockholmare noterar jag att det är ungefär lika mycket dyrare som SL:s månadskort blivit för en normalfamilj. När alliansen tillträdde höjdes månadskortet från 620 kr till 690 kr, med två vuxna och ett månadskort i månaden blir detta en kostnadsökning på 12 * 2 * (690 – 670) = 1 680 kr, alltså ungefär samma kostnadsökning som Maud nu varnar för.

Undra varför Maud och de så kallade gröna Centerpartiet inte gick ut i media och protesterade när alliansen i Stockholm höjde biljettpriset?

Läs även andra bloggares åsikter interesanta om , , , och

Diskrepans

Jag noterar en viss diskrepans mellan resultatet av de senaste sifo-undersökningarna vad gäller förtroendet i jobbfrågan. Enligt Sifo har väljarna större förtroende för moderaterna än socialdemokraterna i frågan om jobben och arbetslösheten. Samtidigt visar en annan sifo-undersökning att väljarna har större förtroende för en rödgrön regering när det gäller samma frågor än en borgerlig regering.

Riktigt vad man ska dra för slutsatser av detta är svårt att säga. Dock anser jag att den slutsats som pressenteras i expressen av den S-märkte statsvetaren Stig-Björn Ljunggren kan ifrågasättas:

”Ljunggren tror att Socialdemokraterna tappat i förtroende på grund av samarbete med Vänstern och Miljöpartiet.
– Socialdemokraterna är inte ensamma längre. Vi förknippar inte Miljöpartiet med sysselsättning utan miljö, och Vänsterpartiet förknippar vi mest med offentlig sektor.”

Eftersom laget, de rödgröna, har större förtroende än jaget, de enskilda partierna, så får jag svårt att se samarbetet som skälet till att socialdemokraterna tappat förtroende. Snarare tror jag att skillnaden återfinns bland antalet osäkra väljare i de båda undersökningarna. I undersökningen där frågan gäller enskilda partier är 33 % av de tillfrågade osäkra, i frågan om vilket block är enbart 18 % osäkra. En möjlig tolkning är därför att flertalet väljare vet vilket block de anser har bäst jobb politik men däremot är osäkra över vilket parti inom blocket som faktiskt är bäst.

Läs även andra bloggares åsikter om och .