Borgare

Nej det är nog inte bara en PR fråga

P J Anders Linder skriver i en krönika i SVD om varför han tror att ungdomar ratar alliansen. En fråga som säkert får en och annan borlig debattör att känna sig bekymrad för ser man till de senaste opinionsundersökningarna så ser läget dystert ut för alliansen när det gäller ungdomars stöd för borgerligheten.

Ur min synvinkel känns herr Linders förklaring till detta dystra läge väldigt krystad. Linder menar nämligen att svaret inte finns i sakfrågor eller i ”/…/ att de unga aktivt omfamnar de rödgröna”. Nej P J Anders Linder förklarar vist det hela med att det saknas en bild av vad regeringspolitiken går ut på. Det hela är alltså ett enda stort imageproblem för borgligheten. Så talar man om man inte tror att ungdomar kan eller vill bryr sig om att ta politisk ställning, utan som enbart lockas av ytlig reklam och PR kampanjer.

Själv är jag övertygad om att förklaringen till ungdomars brist på förtroende för alliansen beror just på den politik som de för och inte på grund av att de inte kunnat förpacka den samma i tillräckligt skinande paket.

Det är bara att titta på tre frågor som engagerar unga: miljön, ungdomsarbetslösheten och nätintegritet. På alla dessa tre områden saknar alliansen, och särskilt moderaterna all trovärdighet.

Miljöpolitiken bär sken av att vara mer ett offer för nödvändigheten än baserad på någon verklig övertygelse eller engagemang, där det enda partiet som tycks ha något genuint intresse av frågan är delar av centerpartiet.

Ungdomsarbetslösheten ligger den på rekordnivåer och alliansen tycks inte veta vad den ska göra och när de väl kommer med förslag så handlar de mest om att göra ungdomars vardag ännu otryggare, genom att till exempel undanta dem från LAS.

Och vad gäller nätintegritetsfrågorna så är det bara att nämna lite olika förkortningar likt IPRED och FRA eller minnas Reinfeldts löfte om att inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration.

Sen hjälper det förstås inte att sådana löften som höjt studiebidrag fortfarande inte infriats. Allt som allt är det kanske inte så konstigt att ungdomar inte känner så stort förtroende för den borgerliga alliansens politik. Och när rödgröna politiker visar genuint större intresse för dessa frågor så är det inte heller så konstigt att ungdomar håller sig till den vänstra sidan av den politiska planhalvan.

Jag kan i och för sig förstå om borgerliga debattörer hellre vill tro att det hela bara är ett imageproblem för då slipper man ju ta tag i den egna politiken, eller gud förbjuder, fundera över dess tillkortakommanden. För övrigt rekommenderar jag Johan Westerholms inlägg om varför han tänker rösta (S) och likt mig kryssa Åsa Westlund.

Borgarnas politik får kritik från alla håll

Aftonbladet läsare och finanspolitiska rådet tycks båda vara ense, alliansens arbetsmarknadspolitik håller inte måtten. Visserligen ska man inte jämföra äpplen med päron, eller statliga myndigheter med anonyma tyckare på en webbsida men det känns ju ändå på något sätt roligt för en socialdemokrat att notera att amatörtyckare och professionella dito kommit till ungefär samma slutsats och även om finanspolitiska rådet inte säger det öppet så luktar det ju att socialdemokratisk politik är bättre.

För mitt eget egos skull känns det särskilt bra att läsa att även finanspolitiska rådet delar min åsikt om att ökade kostnader inte är samma sak som en satsning. I något mer byråkratiska termer säger de att:

” Det är missvisande att presentera expansionen i jobb- och utvecklingsgarantin som en kraftfull aktiv satsning. Den är i stället en följd av att fler långtidsarbetslösa behöver försörjningsstöd.”

I sak är ju finanspolitiska rådets rekommendationer mycket lika de förslag som återfinns i socialdemokraternas skuggbudget, även om vissa skillnader finns. Östros ser hur som helst det hela som konstruktiv kritik frågan är bara hur Borg ser på det hela.

Som student politiskt intresserad noterar jag att rådet föreslår en höjning av studiemedlet och en minskning av fribeloppet för att studenterna ska jobba mindre och plugga mer. Av min tid inom kårens studiebevakning minns jag att det fanns en klar korrelation mellan de som hoppade av utbildningar eller hade svårt att klara dem och de som jobbade mycket vid sidan av skolan. Tyvärr kommer studiefrågor inte att uppmärksammas så länge vi har en finanskris vilket är sorgligt.

Inte heller är det troligt att regeringen kommer att lyssna på finanspolitiska rådets rekomendationer om att bygga ut a-kassan, det vore poltiskt omöjligt för en regering som gick till val på att just förändra a-kassan med motiveringen att det skapade jobb. Eftersom a-kasseavgiften nu ökar är risken istället att ännu fler kommer lämna den och detta kommer att öka antalet socialbidragstagare vilket i sin tur ökar kostnaderna för komunerna. Med kommunala skattehöjningar och nedskärningar i skola och vård som ressultat.

Läs för övrigt Claeskrantz och ALLA DUMHETER! angående samma fråga.

Offen(s)iv vårbudget

Så kom äntligen en krisbudget som klarar av att tackla den ekonomiska kris som Sverige är mitt upp i. Tyvärr så är det inte den sittande borgliga alliansregeringen som presenterar den utan vi Socialdemokrater. Och det är synd för det enda som den borgliga alliansregeringen med finansminister Borg i spetsen presenterat är en tandlös budget utan några egentliga satsningar och totalt befriad på investeringar för framtiden.

Kanske var det därför som Borg och den borgliga alliansen valde att helt enkelt ljuga i en debattartikel och kalla en kostnadsökning för en satsning, antagligen fanns det inget annat sätt att få denna blåa budget för en nattsvart framtid att låta offensiv.

I rak kontrast står då vår egen röda vårbudget. Istället för att lägga sig platt som Borg och borgarna gör så är budgeten fylld med konkreta satsningar i form av allt från fler utbildningsplatser till upprustning av miljonprogram och investeringar i infrastruktur. Det är en sådan här krisbudget som Sverige behöver idag, de är nämligen denna sorts budgetar som pressenteras i andra europeiska länder och i USA  och det är denna sorts budget som konjunkturinstitutet efterfrågat. Den borgliga alliansregeringen har däremot valt en passiv politik och därför går det också sämre för Sverige än för Europa i övrigt. Det finns inget skäl till varför Sverige ska behöva hamna på efterkälken, vi borde vara bra rustade för denna finnanskris.

Självklart har borgliga bloggare inte varit sena med att hitta något som de kan kritisera i denna socialdemokratiska budget, och efter att ha tittat runt lite bland olika borgliga bloggare så syns att flera oroar och beklagar sig över Socialdemokratiska skattehöjningar på riksnivå och kallar detta oansvarigt.

Jag vet inte om borgliga debattörer och bloggare i allmänhet är dåliga på ekonomi eller om de bara inte ser följderna av sin egen regerings politik. För faktum är att den borgliga alliansregeringens agerande kommer att leda till skattehöjningar. Den borgliga alliansregeringen har nämligen flyttat kostnader från staten till kommunerna, allt för att ha råd med sina statliga skattesänkningar.

Alliansens höjning av kostnaden för a-kassan har gjort att fler än tidigare står oförsäkrade kommer kommunernas kostnader för socialbidraget att öka. Statens utgift för a-kassan har däremot minskat av samma skäl. På samma sätt har den borgliga alliansregeringen sänkt ersättningen för a-kassan vilket leder till lägre skatteinkomster för kommunerna. Till allt detta väljer regeringen att inte skjuta till några extra pengar till kommunerna detta år. Resultatet är att de kommuner som drabbas hårt av varsel får ännu sämre ekonomi än de annars skulle fått och tvingas till skattehöjningar och stora nedskärningar.

Självklart så drabbar dessa kommunala skattehöjningar inte de rikaste kommunerna och deras kommuninnevånare. Samma innevånare som fått största delen av det så kallade jobbskatteavdraget.

Ironiskt nog kan därmed en skattehöjning på riksplanet leda till lägre skatthöjningar för dig och mig eftersom kommunen vi bor i kanske slipper höja skatten.

Allt det här betyder förståss att jag tror mer på den offensiva budget som Mona Sahlin och Thomas Östros pressenterat och den insikt som denna bygger på än den borgliga alliansregeringens passiva budget. Men med tanke på att Borg helst pratar väder när han snackar om ekonomi så är det kanske inte så konstigt att skillnaden blir så stor mellan det röda och det blåa alternativen.

Hatten av för Mona.

Ser att SVD:s Lena Hennel oroar sig för att vi rödgröna inte kommer kunna komma överens om en budget inför nästa år. Det känns som att analysen missar det faktum att vi socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister  lyckades komma överens om en hel massa budgetar mellan 1998 och 2006 det lär knappast bli svårare nu när vi pratar ihop oss i förväg.

Ljuger Borg? Eller är ökad kostnad = satsning?

Anders Borg kallar en ökning av kostnaden för a-kasse ersättning och övriga bidrag till arbetssökande, samt ökade kostnader för lönegaranti på grund av ökade konkurser för en satsning. I SVD kan vi läsa att:

”Regeringen vill öka på anslaget för arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd med drygt 10 miljarder kronor för 2009 och anslaget för ersättning från lönegarantin med 781 miljoner kronor, enligt förslaget till tilläggsbudget.”’

Den här ökningen kallar Borg för en satsning.

”I vårpropositionen som vi presenterar i dag satsas 10 nya miljarder kronor på arbetsmarknadspolitiken.” – DN Debatt

Sanningen är att detta inte så mycket en satsning som en ökad kostnad, regeringen och Borg ljuger alltså. Det är nämligen så att regeringen förutspår att antalet arbetslösa kommer att öka liksom antalet konkurser. Därmed får regeringen en ökad kostnad på 7,6 miljarder  just för a-kassan och 2,4 miljarder för aktivitetsstödet på grund av den ökade arbetslösheten.  På grund av ökade konkurserna ökar kostnader för lönegarantin med 0,7 miljarder . Det blir just den så kallade satsningen på 10 miljarder något som hamnar på det föga spännande utgiftsområde 14 Arbetsmarknad i budgeten. Borgs satsning är alltså bara en kostnadsökning!

På samma sätt påstår också regeringen att man ökar antalet platser i jobb- och utvecklingsgarantin med över 200 000 platser men detta är inte så konstigt eftersom att du per automatik hamnar i jobb- och utvecklingsgarantin om du varit utan jobb i mer än ett år. Regerings ökning är alltså ett sätt att säga att 200 000 fler får det tveksamma nöjet att vara arbetslösa i över ett år.

Nåja själv ska jag i år satts mer på mitt boende tack vara en hyreshöjning.

Läs mer på Johan Sjölanders blogg.

Bra Filippa så bra det går med vården

Det går bra för vården i Stockholm under ledning av vår käre Filippa Reinfeldt. Först måste karolinska universitetssjukhuset göra sig av med 900 personer, och nu så vägrar sjukhusen att ta emot remisser från vårdcentraler. Logiken är enkel från sjukhusens sida. Klarar ett sjukhus inte av att uppfylla kraven i vårdgarantin (30 dagars väntan för att träffa en speciallist och 90 för operation) så riskerar sjukhuset böter. Vill sjukhuset inte få böter, men vet med sig att man inte klarar av kraven är det mest logiska att inte ta emot remissen. Patienten blir någon annans problem.

Det här är det system som borgarna i regeringen och borgarna i ladstinget har byggt upp. Logiskt men tyvärr inte fungerande. Och så säger Filippa att hon är skeptisk till agerandet och:

Jag tycker inte att vårdgarantin fört med sig något negativt, men det kan finnas delar där det uppstått missförstånd.

Jag tror att de som får sin remiss bollad mellan olika sjukhus inte kommer hålla med och faktum är att agerandet dikteras av de regler som hon varit med och skapat.

Antagligen har vi ungefär vi något som kan jämföras med La Fontaines fabel om björnen och trädgårdsmästaren. För i bästa fall är det här ett uttryck för vad vi kallar en björntjänst. För jag tror inte att fru Reinfeldt och resten av alliansen velat skapa en sån här situation men eftersom man inte gett vården de resurser som behövs så är det här resultatet. Skattesänkningar går först när borgare styr.