Borgare

Vill majoren centralisera betygssättningen?

3 maj 2007 08:06

Jan Björklund, major och kanske folkpartiets nye ledare, har beslutat att Sverige skall ha nationella prov i alla teoretiska ämnen. Från dagens tre nationella prov skall vi få tolv! Än har han dock inte bestämt om alla tolv skall ges varje år eller om bara hälften skall ges.

Den här idiotin, jo det är idioti och jag ska förklara varför sen, var förståss väntad. Eftersom Majoren vill införa en betygsskala med sex steg istället för dagens fyra, så måste han också på något sätt försäkra sig om att lika prestation ger samma betyg i olika skolor. Utan nationella betyg skulle det vara svårt. Men varför är det dåligt?

De nationella prov som redan funnits i svenska, engelska och matte, har redan till stora delar används för att sätta betyg. Det har snarare varit regel än undantag att du får samma betyg i ämnet som du får på det nationella provet. Med största sannolikhet kommer det bli lika dant med nationella prov i resten av ämnena.

Elever kommer att kräva att få samma betyg i ämnet som de gjorde på nationella provet. På samma sätt kommer föräldrarna ha svårt att acceptera att deras lilla, Fia, Petter, Ali eller Sara får sämre betyg än de presterade på provet. Samtidigt kommer lärarna ha svårt att sätta betyg än provet, eftersom att en skola helst inte vill bli känd som en skola som är för snälla med betyg. Det kommer finnas en press uppifrån att ha ungefär samma medelbetyg inom en skolla som medelbetyget på de nationella proven.

Resultatet är att vi kan säga adjö till de målbaserade betygen vi har idag. Dessa kommer ersättas av betyg som sätts genom en sorts examensprov. Istället för betyg som sätts efter nationellt uppsatta mål kommer vi får betyg som sätts efter nationellt uppsatta prov. Till slut kommer vi få en centraliserad betygssättning.

Tyvärr slutar det inte där. Risken är stor att lärare också kommer att anpassa sin undervisning för att få eleverna att klara sig så bra som möjligt på det nationella provet. Då kommer också undervisningen att förändras från att vara styrd av utbildningsplaner till att vara styrd av proven. Detta i sin tur kommer att begränsa skolors och lärares frihet att lägga upp undervisningen. Undervisningen kommer istället att bli mer likriktad, och mindre möjligheter kommer att finnas för alternativa undervisningsformer. Den pedagogiska utvecklingen kommer att stagnera och målet för undervisningen kommer att förskjutas från att rusta elever för framtiden till att rusta elever att klara ett prov.

Ok det sista är något av en domedagsprofetsisa. Och vi kan ju bara hoppas att det inte går så illa. Men det kommer gå delvis åt det hållet. Eleverna och föräldrarna kommer att se att nationella proven är viktiga för betygen och därför kommer de att kräva av lärarna att dessa lägger upp undervisningen på ett sådant sätt att eleverna får bra betyg på dessa. Så även om det inte blir fult så hemskt som jag beskrev, så kommer det bli mer åt det hållet.

Lärarnas och skolornas frihet att lägga upp undervisningen kommer att minska. Och därmed kommer variationen och möjligheten att välja den skola som passar eleven bäst att minsak. Resultatet blir en ofriare och mer likriktad skola. Är detta verkligen det som det liberala folkpartiet vill?

Hur tusan tänker Borg nu?

14 april 2007 22:37

Finansminister Anders Borg har i sin iver att montera ner de Svenska trygghetssystemen bestämt sig för att ge sig på bostadsbidraget. Hans idé tycks vara att ersätta det hela med ett högre barnbidrag för ensamstående föräldrar. Vad jag undrar är vad har han tänkt sig för studenter?
I Stockholm där hyran för en studentlägenhet kan vara så mycket som fyra tusen per månad för en etta är det omöjligt att ha råd att leva utan bostadsbidrag. Hur har Anders Borg tänkt kompensera studenterna?
Antagligen är tanken att studenterna inte ska bli kompenserade utan att fler studenter ska skaffa jobb vid sidan av pluggandet. Det är inget fel att studenter jobbar men det är inte säkert att det funkar. Vissa heltidsstudier är faktiskt hur konstigt det än låter på heltid, och då kan det vara svårt att både hinna med studier och jobb. Faktum är att i alla fall på där jag studerar, på KTH, är lätt att se sambandet mellan sidojobb och sämre studieresultat. Den grupp som klarar sig sämst och hoppar av oftast, är samma grupp som oftast försöker jobba vid sidan av studierna. På samma sätt är det också de studenter som har ekonomiskt stöd hemifrån som oftast klarar sig bäst i sina studier.
Egentligen är det inte så konstigt, egentligen borde nämligen alla studenter gå back varje månad, om man ser till konsumentverkets undersökningar. Anledningen till varför studenter klarar sig trotts allt beror ju på att vi oftast inte har så höga krav. Men några krav måste vi väll ändå få ha?

Debatt

20 mars 2007 01:15

Idag sändes första debatten mellan den nye statsministern och den nye oppositionsledaren, eller med andra ord första debatten mellan Fredrik och Mona. Den första debatten av många.

En av de skiljelinjer som blev tydlig var inställningen till miljön. Där Mona ansåg att det var viktigt och nödvändigt att Sverige är ett föregångsland, var den borgliga statsministern nöjd med att Sverige gick i takt med andra länder. Framför allt fick vi ju inte gå före för det kunde äventyra jobben.

Det är egentligen sorgligt, men världen över verkar högern vara av inställningen att andra ska gå före, miljön är kanske viktig men inte lika viktig som ekonomi och liknande. Att borgarna i Sverige ändå pratar miljö, och att Moderaterna vill återuppfinna sig som det nya miljöpartiet, har inget att göra med att de plötsligt fått upp ögonen för den globala uppvärmningen eller något sådant. Nej skälet är att man har insett att man håller på att förlora väljare, och då kanske lite ny miljöpolitik kan vinna lite röster.

Borgarnas intresse för miljön är med andra ord inte äkta. Det finns ingen vilja att gå före och förändra men däremot en insikt i att de måste göra något för att tysta pöbeln. Där socialdemokratin ser miljön som ett prioriterat område därför att själva miljön engagerar och klimatförändringar skrämmer, så ser borgarna miljön enbart som prioriterad eftersom att makt lockar och deras dåliga opinionssiffror skrämmer.

Vi kommer aldrig att se en höger som lanserar reformer på miljöområdet som går längre än vad socialdemokratin skulle gå. Högern har varken engagemanget eller visionerna att se varför miljön är viktig, eller förstå varför det är meningsfullt att Sverige, som ju har möjligheterna, går före.

Möjligen kan man få Borgarna att förstå om de kan se ekonomiska möjligheter i det hela. Tyvärr är antagligen högerns fantasi för begränsad för att de skall kunna förstå att om Sverige går före, ställer högre krav och hjälper till att utveckla nya tekniker så kommer svenska företag ha en möjlighet att vara världsledande på just miljöteknik och därmed får vi en möjlighet att tjäna pengar på bättre miljö.

Tyvärr är det ändå rätt sorgligt att enbart en utsikt att tjäna pengar eller risken att förlora röster kan få en högerregering att tänka på miljön. På nått sätt tycker man att det borde vara självklart att prioritera miljön.

Konsten att mäta

14 mars 2007 01:35
Nu ska vi få fler betyg, regeringen vill pinka revir även inom skolvärden och bak i kulisserna skymtar vi som vanligt Jan Björklund som gör sig färdig att kliva ut på scenen och presentera ytterligare ett meningslöst förslag i sitt försök att verka duktig. Det är som gjort för att skapa rubriker, media kommer älska det hela, det är så konkret och man kan ju ha massa debatter om det. Att förslaget är helt meningslöst kommer ju inte stoppa någon.
För det är just vad förslaget är, meningslöst. Vad spelar det egentligen för roll om vi har tre godkända betyg eller fem?
Någon skulle säkert säga att det blir rättvisare för nu kan vi lättare se skillnad på betygen. Någon som idag har G+ kommer ju få samma betyg som någon som har G- även om G+ är bättre. Och vist med fler steg kommer ett G+ och ett G- att bli olika betyg. Men samtidigt kommer ett annat problem att förvärras och det är orättvisan som uppkommer när den ene får VG- och den andre G+ för skillnaden där är liten men ger helt olika betyg, och tyvärr beror det ofta på vilken lärare man har om man får VG- eller ett G+. Om det idag är svårt att få två lärare eller två skolor att ge samma betyg för samma arbetsinsatts så kommer detta bara bli värre med fler steg.
Tyvärr är det där rätt ointressant, att exaktare gradering leder till svårare mätning är självklart. Om jag vill veta vad jag väger kan jag bara genom att titta mig i baddrumsspegeln säga i vilket tiokilosintervall jag ligger (i mitt fall någonstans mellan 60-70kg) men om jag vill veta vad jag väger i kilo måste jag ställa mig på en våg. På samma sätt hade vi bara två betygssteg, godkänd och icke godkänd, skulle det vara rätt enkelt att sätta betyg, medans om vi hade hundra steg så skulle det vara snudd på omöjligt.
Det som egentligen är det mest sorgliga är att detta i huvud taget är en politisk fråga. Varför skall politiker i huvud taget vara inblandade och detaljstyra något sådant som antalet betygssteg. Det som politiker borde diskutera är vad vi skall ha betygen till, sedan borde det vara upp till skolverket eller någon annan expertis att anpassa graderingen så att den bäst svarade mot de mål som politikerna satt med betygen, samt kontinuerligt utvärdera och förändra graderingen så att de svarade mot de satta målen. För som det är nu när politikerna både bestämmer vad betygen skall användas till och hur de skall se ut så är risken stor att de istället för att ge lärarna en tumstock för att mäta hur långa eleverna är kommer att ge dem en våg men likt förbannat kräva att mäter hur längden

Diskoteksfred

27 februari 2007 18:23

För en gångs skull håller jag med Carl Bildt. Han skall vist ha tyckt att fler diskotek var ett sätt att skapa fred. Och jag kan inte annat än hålla med om det. Det känns trotts allt som om få människor skulle klara av att ena dagen klä sig i festkläder och andra dagen sätta på sig uniform och mörda de man dansade med dagen innan.

Ju mer olika folk umgås desto svårare lär de ha att döda varandra.