Idioti

Lagstiftning löser inget…

8 januari 2009 00:52

Apple meddelar att man ska avskaffa DRM skydden på sina musikfiler enligt DN och SVD (men inte på filmer eller ljudböcker). Något som i mitt tycke borde ha skett för länge sen. DRM skydd är ett otyg som gör den köpta musiken mindre användbar och därmed mindre önskvärd en den fildelade. Skall kommersiella alternativ någonsin konkurera ut fildelning så måste dessa minst erbjuda samma kvalite som det som går att ladda ner från fildelningsnätverken.

Samtidigt som detta händer så vill socialdemokraterna ha en hearing om IPRED eftersom man vill täppa till vissa luckor i lagstiftningen nämligen anonyma IP nummer och öppna nätverk. Tyvärr som socialdemokrat måste jag säga att partiet är ute och cyklar! Nu borde Karl Sigfrid bli glad.

Skall man genom lagstiftning försöka att stoppa fildelning få man vara bredd på att detta kommer leda till en sorts lagmässig kapprustning. För varje ny lag som stiftas kommer fildelare att hitta på nya innovativa tekniska lösningar för att komma runt lagstiftningen, eller för att minska risken för en fällande dom. För att täppa till denna lucka måste nya lagar skrivas och så är kapprustningen igång.

Skall vi genom lagstiftning någonsin få bort fildelning så kommer det att krävas i princip drakoniska lagar. Grunden till varför fildelning existerar är nämligen att de som fildelar inte ser det som ett brott. Eftersom en kopia på nätet nästan sker utan kostnad eller ansträngning så ser den vanliga mänskan inte något skäl till varför en CD skiva skall kosta flera hundra kronor. Skivbolagen media industrin måste istället lära sig hur man tjänar pengar på något som är nästan gratis. Det eller se till att det som säljs faktiskt har ett pris som köparen är villig att betala.

Lagstiftningsvägen kommer inte att fungera. Varje gång våra lagstiftare varit framme och försökt lagstifta bort fildelningen så kommer någon ny teknik som gör lagen verkningslös. Torrent teknik är ett exempel på detta. Sidor så som thepiratebay.org är svåra att komma åt lagvägen eftersom de inte själva lägger ut något upphovsrättskyddat material på sin sida utan själva uppladdandet och nedladdandet av upphovsrättskyddat material görs av, och direkt mellan de enskilda användarna. Samtidigt har det varit svårt att lagföra den enskilda fildelaren eftersom de dels är så många och dels för att det har varit svårt att få fram bevis. För att lösa detta kommer nu IPRED vilket skall göra det lättare att få fram information om vem som har ett vist IP nummer, vilket vanligen är den enda information som en utomstående kan få fram från en fildelare.

Problemet är att det inte slutar där. Än så länge har fildelarna inte behövt dölja sina IP nummer eftersom risken att åka fast har varit så liten. Om risken ökar kommer också intresset, att på olika sätt dölja sin identitet på nätet, att öka. Eftersom teknik som möjliggör detta existerar så är sannolikheten stor att denna kommer att användas mer än den gör idag. Skall politikerna täppa till denna lucka så måste man förbjuda denna sorts anonymiserande tjänster.

Självklart kommer en sådan lagstiftning inte lösa något. Annat än att just ta bort möjligheten att vara anonym på nätet. Särskilt inte som det existerar alternativa metoder att komma runt eventuella antifildelningslagar. En väldigt enkel metod är att öppna sitt trådlösa nätverk hemma vilket skulle göra att kopplingen mellan IP nummer och en enskild person försvinner. Men självklart kan då lagstiftaren förbjuda öppna nätverk eller möjligen göra ägaren till IP numret ansvarig för all trafik i det egna nätet varken den är egen eller inte.

Men även om lagstiftning täpper till dessa luckor så kommer det inte heller att lösa något. För liksom tekniken än alltid varit ett steg före lagstiftarna så det finns inget som tyder på att denna trend inte kommer att fortsätta. Nästa steg blir möjligen krypterad nedladdning där uppladdare och nedladdare inte vet vem som laddar från vem.

Det som är faran med en sådan här lagstiftande är att varje ny lag kommer att minska friheten på nätet. Om detta sker utan att lagen ens har den effekt som är tänkt är detta skrämmande. I grund och botten är all lagstiftning som på detta sätt försöker skydda upphovsrätt och minska friheten på internet, nämligen ett hot mot yttrandefriheten och tryckfriheten. Det går faktiskt redan att se exempel på detta.

Den amerikanska motsvarigheten till IPRED (och några andra lagar) kallar DMCA, vilket står för Digital Millennium Copyright Act. Denna lag har redan använda av kristna så kallade creationister (personer som tror på den bibliska skapelseberättelsen och argumenterar emot Evolutionsteorin) för att stoppa kritik mot deras påståenden att jorden skapades för 10 000 år sedan och att detta är ett vetenskapligt faktum. Metoden de använder är att hävda att citerande av deras påståenden utgör ett copyright brott. Även om citerande inte är ett copyright brott så är DMCA utformad på ett sådant sätt att den som anklagas för copyrightbrott delvis måste bevisa sin oskuld, något som gjort DMCA till ett effektivt verktyg för creationister för att få tyst på kritiker.

Så det här är vart vi är idag. Vi är fast i denna cirkus eftersom lagstiftarna inte förstår sig på teknik och allt för gärna göra som skivbolagen och media industrin vill. Kanske är det dags att skriva arga brev till sina politiker?

De vise har talat

1 juni 2007 11:12

I en artikel på DN Debatt har ett antal namnkunniga politiker med Alf Svensson, Thorbjörn Fälldin och Ingegerd Troedsson i spetsen på ett klart och logiskt sätt förklarat varför bögar och flator inte skall få gifta sig. De förklarar att samkönat äktenskap strider mot det ”biologiska faktum att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion”. När nu så namnkunniga politiker, för att inte tala om en före detta statsminister nu sagt hur det skall vara så är det ju självklart att vi myste lyssna och lyda.

Äktenskap skall vara till för reproduktion, och i logikens namn borde även samkönade men sterila par förbjudas att ingå äktenskap, liksom självklart kvinnor som genomgått klimakteriet. Trotts allt kan inte äldre kvinnor få barn, så självklart borde dessa inte få hota det heliga äktenskapet genom att gifta sig.

Ja det är faktiskt det här som Alf Svensson, Thorbjörn Fälldin och resten av artikelförfattarna säger. Men man undrar ju om det var det som de tänkte när de skrev artikeln. Själv får jag direkt associationer till en bunt gamla politiska mumier, kvarlevor från ett annat millennium som nu reser sig ur sina kryptor för att försvara det heligaste.

Tyvärr för dessa ädla politiker, finns det ett hål i deras argumentation som är stort nog för att man skall kunna segla en oljetanker genom det. De har in, på något sätt, kunnat förklara varför ett samkönat par inte borde få ingå äktenskap. Bara för att barn kan bli till i ett heterosexuellt äktenskap betyder ju inte det att samkönade par inte ska få ingå äktenskap. För trotts allt, så vida man inte vill vara konsekvent i sin inställning till att äktenskapet är till för reproduktion och därmed just förbjuda sterila par och kvinnor efter klimakteriet att gifta sig, ja då kan man inte hävda att samkönade äktenskap skall förbjudas. Att göra så vore då inget annat än hyckleri, och enda motivationen för att göra det skulle var just homofobi, inget annat.

Vill majoren centralisera betygssättningen?

3 maj 2007 08:06

Jan Björklund, major och kanske folkpartiets nye ledare, har beslutat att Sverige skall ha nationella prov i alla teoretiska ämnen. Från dagens tre nationella prov skall vi få tolv! Än har han dock inte bestämt om alla tolv skall ges varje år eller om bara hälften skall ges.

Den här idiotin, jo det är idioti och jag ska förklara varför sen, var förståss väntad. Eftersom Majoren vill införa en betygsskala med sex steg istället för dagens fyra, så måste han också på något sätt försäkra sig om att lika prestation ger samma betyg i olika skolor. Utan nationella betyg skulle det vara svårt. Men varför är det dåligt?

De nationella prov som redan funnits i svenska, engelska och matte, har redan till stora delar används för att sätta betyg. Det har snarare varit regel än undantag att du får samma betyg i ämnet som du får på det nationella provet. Med största sannolikhet kommer det bli lika dant med nationella prov i resten av ämnena.

Elever kommer att kräva att få samma betyg i ämnet som de gjorde på nationella provet. På samma sätt kommer föräldrarna ha svårt att acceptera att deras lilla, Fia, Petter, Ali eller Sara får sämre betyg än de presterade på provet. Samtidigt kommer lärarna ha svårt att sätta betyg än provet, eftersom att en skola helst inte vill bli känd som en skola som är för snälla med betyg. Det kommer finnas en press uppifrån att ha ungefär samma medelbetyg inom en skolla som medelbetyget på de nationella proven.

Resultatet är att vi kan säga adjö till de målbaserade betygen vi har idag. Dessa kommer ersättas av betyg som sätts genom en sorts examensprov. Istället för betyg som sätts efter nationellt uppsatta mål kommer vi får betyg som sätts efter nationellt uppsatta prov. Till slut kommer vi få en centraliserad betygssättning.

Tyvärr slutar det inte där. Risken är stor att lärare också kommer att anpassa sin undervisning för att få eleverna att klara sig så bra som möjligt på det nationella provet. Då kommer också undervisningen att förändras från att vara styrd av utbildningsplaner till att vara styrd av proven. Detta i sin tur kommer att begränsa skolors och lärares frihet att lägga upp undervisningen. Undervisningen kommer istället att bli mer likriktad, och mindre möjligheter kommer att finnas för alternativa undervisningsformer. Den pedagogiska utvecklingen kommer att stagnera och målet för undervisningen kommer att förskjutas från att rusta elever för framtiden till att rusta elever att klara ett prov.

Ok det sista är något av en domedagsprofetsisa. Och vi kan ju bara hoppas att det inte går så illa. Men det kommer gå delvis åt det hållet. Eleverna och föräldrarna kommer att se att nationella proven är viktiga för betygen och därför kommer de att kräva av lärarna att dessa lägger upp undervisningen på ett sådant sätt att eleverna får bra betyg på dessa. Så även om det inte blir fult så hemskt som jag beskrev, så kommer det bli mer åt det hållet.

Lärarnas och skolornas frihet att lägga upp undervisningen kommer att minska. Och därmed kommer variationen och möjligheten att välja den skola som passar eleven bäst att minsak. Resultatet blir en ofriare och mer likriktad skola. Är detta verkligen det som det liberala folkpartiet vill?

Ibland undrar jag varför vissa ger uttryck för de åsikter de gör när de har så uppenbart dåliga argument för dem.

7 april 2007 13:55

I en debattartikel i DN med titteln ”SVT:s trovärdighet borta efter Fichtelius projekt” låter den gamla SVT profilen Lars Adaktusson ösa galla över sin tidigare arbetsgivare med hänvisning till Erik Fichtelius dokumentär ”ordförande Persson”.

Adaktussons argument sammanfattas i artikeln med att ”Problemet illustreras av det faktum att skyddet av statsministern kan ifrågasättas både när SVT, /…/, valt att publicera Göran Perssons uppgifter och i de fall där företaget inte kunnat publicera intressant information till följd av den träffade överenskommelsen om anonymitetsskydd.”

Den första av dessa invändningar, att SVT valt att publicera information man fått från Göran Persson anonymt är egentligen en rätt konstig invändning från någon som arbetat med journalistik i så många år som Adaktusson faktiskt gjort.

Vi har trotts allt har vi något som kallas meddelarfrihet i Sverige och att tillämpa denna grundlag även på Sveriges statsminister är kanske ovanligt men knappast olagligt eller omoraliskt. Man kan ju undra hur Adaktusson själv hade reagerat om Göran Persson valt att komma till honom som en anonym källa, skulle Adaktusson då vägrat ta emot informationen eller vägrat publicera den så länge statsministern ville vara anonym?

Den andra invändningen att SVT på något sätt gjort fel när man lovat att inte publicera information från intervjuserien utan Perssons tillåtelse är också en rätt konstig invändning från någon så media van som Adaktusson.

Att en dokumentärfilmare i något skede sitter på information som allmänheten skulle kunna ha ett intresse av att ta del av är egentligen inget ovanligt. Att dokumentärfilmaren ändå inte går ut med denna information innan dokumentären är klar är inte heller något ovanligt i många fall skulle en förtidig publicering av det material man har omöjliggöra arbetet med resten av dokumentären.
Om vi till exempel tar den dokumentärfilm som SVT gjorde som avslöjade JAS mutaffären. Det är uppenbart att journalisterna där länge satt på information som skulle ha varit intressant för allmänheten om den publicerat, men det är också uppenbart att hade den publicerats så hade resten av historien aldrig kommit fram. På precis samma sätt var det ju med intervjuerna av Göran Persson.

Självklart kunde SVT vid vilket ögonblick som helst ha brutit sin överenskommelse med Göran Persson och publicerat det han sagt i sina intervjuer. Men en sådan publicering hade åh andra sidan direkt resulterat i att Göran Persson hade slutat tala. Ingen av de spektakulära uttalandena som vi nu fått ta del av hade någonsin kommit till allmänhetens kännedom om SVT valt att bryta mot sin överenskommelse. Sen kan man ju alltid undra vad för sorts etik och moral Adaktusson förespråkar när han anser att SVT inte bör hedra ingångna avtal och löften?

Med så här dålig argumentation från Adaktusson undrar jag personligen vad hans motiv till att skriva debattartikeln var. Att meddelarfriheten och hemliga källor existerar i journalistvärden är ju knappast något som kan uppröra Adaktusson. Och att en dokumentärfilmare sitter på information som han, även om den är av allmänintresse, inte kan publicera innan dokumentären är klar kan knappast heller uppröra en så erfaren journalist som Adaktusson. Med andra ord kan han inte på allvar se så stora problem med SVT’s agerande som han ger uttryck för, vilket direkt leder till slutsatsen att Adaktusson har ett annat motiv bakom sin debattartikel än upprördhet över medias förfall. Frågan är bara vad för motiv. Är Adaktusson kanske avundsjuk på publiciteten Erik Fichtelius fått? Eller vill han gynna sin nye arbetsgivare TV 8 genom att sänka SVT? Eller vad?

Surrealism och högt spel

27 mars 2007 00:45

Det här måste vara ett sällsynt djur i den svenska avtalsskogen. Fackförbund och arbetsgivare som är överens men ändå tvingas det till konflikt. Historien är egentligen bara absurd, arbetsgivarorganisationen Svensk Handels och dess fackliga motpart Handels var överrens om ett treårigt avtal bara för att vara med om att Svenskt Näringsliv går in och tvingar arbetsgivaren att stranda förhandlingarna. Nu tvingas alltså facket att ta till stridsåtgärder mot en arbetsgivare som man inte egentligen har en konflikt med. Samtidigt måste medlingsinstitutet blanda sig i leken för att medla mellan två parter som redan är överense.

Om Svenskt Näringsliv tyckte att spektaklet i Göteborg med den numera vitt kända salladsbaren Wilde and Fresh var vad man ville kalla fackligt övervåld så undrar man ju vad de vill kalla detta? Själv kan jag komma på en massa saker att kalla det, för det mesta är det synonymer till ordet dumhet. Svenskt Näringsliv hävdar att de sa nej till det avtal som Svensk Handels och Handels förhandlat fram eftersom att det skulle ge för hög löneökning. Men jag undrar, borde inte arbetsgivarna inom Svensk Handels vara kapabla att själva bestämma vad de har råd med för löneökning? Det är ju torrots allt de som skall betala den? En intressant fråga är också, hade motsattsen varit möjlig, att låt oss säga att LO hade gett handels bakläxa och sagt att, nej ni måste förhandla fram ett bättre avtal även om ni och era medlemmar är nöjda? Vad hade det blivit för rubriker i tidningarna då?

Nej vi får hoppas att allt löser sig annars kommer jag nog skicka ett tackbrev till Urban Bäckström och tacka för en förstörd påsk.