Rödgrön

Men tänk på allt de inte lovar att inte göra!

4 maj 2010 18:09

Allianspartierna ger sig ut på tågturné och passar på att pressentera nio vallöften. Till skillnad från vad som är brukligt, att pressentera vad man tänker göra, så väljer alliansen, i sin outgrundliga visdom, att pressentera nio vallöften över vad man inte tänker göra. Antagligen är syftet med löftena att lugna medborgarna, medborgare som kanske trotts allt fått för sig att alliansen tänker höja skatter eller stänga kärnkraftverk. Men jag känner mig allt annat än lugn; ty kan jag som medborgaren verkligen känna mig lugn om detta bara är de heliga löftena för vad man inte tänker gör. Frågan måste ställas; betyder detta att det man inte lovar att man inte tänker göra är sådan som man kanske kommer att göra? I så fal finns det en stor avsaknad av löften, exempelvis:

  • Alliansen lovar inte att man inte tänker starta krig mot lämpligt valt grannland för att under Jan Björklunds ledning ge sig ut för att expandera Sveriges gränser och återupprätta stormaktsväldet.
  • Alliansen lovar inte att man inte tänker skicka Anders Borg till Las Vegas för att satsa hela statsbudgeten på rött i ett försök att snabbt göra sig av med statsskulden.
  • Alliansen lovar inte att man inte tänker jämna Gamla Stan och Kungliga Slottet med marken för att på dess plats uppföra ett gigantiskt parkeringsgarage till Fredrik Reinfeldts ära.

Faktum är att alliansen inte ens lovar att man inte tänker höja bensinskatten. Medborgare känn oron och skräcken över allt alliansen inte lovat att den inte tänker göra!

Andra har också mer eller mindre intressanta åsikter om , , och .

Om partiledardebatt och Reinfeldts nya favoritord

20 januari 2010 12:05

Sitter och lyssnar på riksdagens partiledardebatt och noterar att Reinfeldts nya favoritord tycks vara fusköverenskommelse. Fusköverenskommelse definierar Reinfeldt som att vilja utreda en fråga innan man genomför en större reform. Med tanke på hur hans egen alliansregering skött exempelvis a-kassan men kanske främst sjukförsäkringsfrågan måste han kanske ha just den inställningen. För trotts allt är det något som karakteriserar alliansregeringens hantering av just sjukförsäkringen så är det att man undvikt allt vad utredningar och remisser heter, med följd att man tvingas lappa och laga in i det sista.

Nu ska man väll ta Reinfeldts kritik och nya favoritord för vad det är. En desperats mans sista försök att kunna hitta något att  kritisera motståndaren för. Jag tror nämligen inte att det finns någon vid sina sinnens fulla bruk som egentligen tycker att det är en god idé att hasta fram en stor reform och lansera den utan utredningar och med minimal remisstid. Faktum är att jag inte ens tror att Fredrik Reinfeldt själv tror på sin egen kritik. Att alliansregering under Fredrik Reinfeldts ledning medvetet undvikt allt vad utredningar och remisser heter handlar om att man velat genomföra sina reformer så snabbt och så tidigt som möjligt. Strategin har antagligen varit att om obekväma reformer genomförs tidigt i mandatperioden så kommer media och väljarna glömt bort dem när valet väl kommer.

Det är säkert någon av alliansens PR mänskor som kommit på denna briljanta strategi. Och det är fullständigt möjligt att det hela skulle ha fungerat om det nu inte var för att regeringen tvingats återkomma gång på gång till sina reformer och lappa och laga. Som bekant tvingades man i sista minuten göra förändringar av sjukförsäkringen, precis innan julen, eftersom man plötsligt insåg att vid årsskiftet skulle de reformer man genomfört innebära att cancersjuka patienter inte längre skulle anses som sjuka utan de skulle tvingas ut och söka jobb. En sådan panikåtgärd hade aldrig behövts om förslaget hade utretts från början, och om regeringen hade lyssnat på sina remissinstanser.

Man kan förstås tycka att om man genomför reformer som påverkar tusentals människors liv, människor som redan befinner sig i en utsatt situation, så vore det självklart att innan man genomför några förändringar så har man noggrant tänkt igenom förslagen. Nu valde inte alliansregeringen den vägen och har därför rätteligen fått massiv kritik för följderna av deras val och deras efterföljande misslyckanden. Men eftersom alliansregeringen valde att inte utreda och remittera innan man sjösatte sina reformer så tvingas alliansregeringen, och då främst dess ledare Fredrik Reinfeldt, att försvara det egna valen.

Reinfeldts nya favoritord, fusköverenskommelse, skall givetvis ses ur denna synvinkel. Har man klantat till det och skall försvara sig kan man som Reinfeldt dra sig till minnes det gamla ordspråket ”anfall är bästa försvar” och helt enkelt angripa motståndaren. Så när de rödgröna pressenterar ett förslag till hur man vill rätta till de problem som alliansen skapat med sin sjukförsäkringspolitik så låter alliansen någon PR firma hitta på ett ord som gör sig bra i en one liners, så att Fredrik Reinfeldt kan försöka att paketera ett ansvarsfullt agerande likt det som de rödgröna föreslår som fusköverenskommelser. Så talar den store statsmanen i en borgerlig regering. Ett skäl som något för att helt enkelt byta till en rödgrön regering, och till en statsminister som inte är man. Så kanske vi kan få en regering som tänker efter före och inte ser utredningar och remisser som ett bevis för fusköverenskommelser.

Intressant? Läs även andra bloggares, likt Peter Anderssons och Kent Perssons åsikter om , , , , ,

Jimmie drömmer om att få sälja sig

17 september 2009 21:18

I samma veva som Aftonbladet stoppar sverigedemokraterna från att annonsera i den egna tidningen så drömmer Jimmie Åkesson, sverigedemokraternas partiledare om att få komma in i riksdagen och bli vågmästare. Drömmen är att kunna dela ut ett statsministerskap i utbyte mot en strängare invandrarpolitik. Och när man har något att sälja så vill man så klart ha så många potentiella köpare. Men det finns ett litet problem för sverigedemokraterna i deras strävan att bli den statsministermakare de så gärna vill bli, och det är att för att vara en vågmästare måste man närmast befinna sig mellan de två grupper som man vill sälja sig till. Men det gör inte sverigedemokraterna.

vag

För varför skulle en rödgrön regering söka stöd hos sverigedemokraterna? Det finns fyra borgerliga partier som ligger närmare politiskt än vad sverigedemokraterna gör så varför skulle Mona Sahlin sträcka sig hela vägen över till den yttersta högerkanten för att få stöd för en rödgrön regering? Folkpartiet, centerpartiet, moderaterna, eller till och med kristdemokraterna skulle vara ett bättre vall.

För Fredrik Reinfeldt så är situationen något annorlunda. I sin strävan att bli den första borgerliga statsministern någonsin som lyckas efterträda sig själv skulle ett samarbete med sverigedemokraterna möjligen kännas frestande. Särskilt som det minsta allianspartiet, kristdemokraterna, vacklar farligt nära 4% spärren och riskerar att falla ur, inte så konstigt då deras partiledare sedan sommaren upptagen med att jaga väderkvarnar.

Kanske är det denna frestelse som gör Fredrik Reinfeldt så stressad, när journalister frågar honom om han kan tänka sig att luta mot sverigedemokraterna för att få fortsätta regera, att han börjar hallucinera och tala i tungor. Klart är i alla fall att även om Reinfeldt lite halvhjärtat, efter avslutat tungomålstalande, sagt att han inte tänker samarbeta med sverigedemokraterna så tycks ett samarbete med just sverigedemokraterna vara enda sättet att få fortsätta regera enligt de senaste opinionsundersökningarna.

Skattehöjningar sänker skatten

18 maj 2009 00:40

Vid första anblicken är nog titeln till det här blogginlägget ologiskt, en paradox i formen av en alliteration. Förklaringen är dock väldigt enkel. Efter partiledardebatten idag skriver DN att:

”Rödgröna visade ny enighet – för höjda skatter”

Rubriken hänvisade till att Mona, Lars och Maria var mer eller mindre överens om att statliga skattehöjningar kommer komma av ett regeringsskifte.

DN undrar ”/…/ om deras nyfunna enighet att höja skatterna lockar väljarna.” vilket så klart är en intressant frågeställning. Framför allt beror det nog på vad denna skattehöjning leder till. Och här kommer så klart lösningen på paradoxen.

Om en statlig skattehöjning leder till en förbättring av a-kassan (högre ersättning och fler som har råd att vara med) så kommer detta innebära en kostnadsminskning för kommunerna. Om en statlig skattehöjning också leder till att kommunerna kan få ett större statligt stöd så leder detta till en ytterligare förbättrad kommunal ekonomi. Båda dessa gemensamt kan förutom att gör det möjligt för kommunerna att inte skära ner på skolan, vården och omsorgen också göra att kommuner som idag har det kärvt slipper höja skatten. Alternativt att kommuner som redan hunnit höja skatten kan sänka den igen. Frågan är om det inte lockar väljare?

För som jag tidigare skrivit om så har den politik som förs av den borgliga regeringen inneburit att kommunerna fått högre kostnader. Kostnader som kommer sig av att fler går på socialbidrag på grund av att fler saknar a-kassa, och av att a-kassan är lägre vilket ger lägre skatteintäkter för kommunerna.

Så de rödgröna är inte bara överens om att det kommer bli statliga skattehöjningar vid ett regeringsskifte vi är också ärliga med att vi för en sådan politik. Frågan är om den borliga alliansen ärligt kommer att erkänna att deras politik leder till högre skatter i kommunerna?