Studier

Tyvärr MUF kan inte alla studenter arbeta extra

Moderata Studenters riksordförande, Erik Persson, har idag i SVD en replik till Stockholms Universitets Studentkårs (SUS) debattinlägg angående studenters ekonomi. Enligt någon sorts moderat mall försöker Erik Persson göra detta till en fråga om arbete kontra bidrag, vilket leder till att han förespråkar ett höjt fribelopp (beloppet du får tjäna innan studiemedlet minskar) istället för höjda studiemedel. Detta trotts att enligt SUS:s skulle 60 % av studenterna föredra höjt studiemedel framför höjt fribelopp.

Personligen tycker jag att Erik Perssons inlägg vittnar om en rätt bristfällig analys. Att höja fribeloppet hjälper utan tvekan viss studenter, men en sådan reform hjälper inte alla studenter. Tyvärr finns det nämligen stora grupper av studenter som inte alls, eller till ganska liten del, skulle dra nytta av höjda fribeloppsgränser. I det här fallet talar jag inte om grupper baserad på sådant som kön eller klass, moderater tenderar ju att inte vilja tro på dessa grupper, utan om grupper baserade på vilken utbildning man läser. Det råkar nämligen vara så att studenter vid olika utbildningar spenderar olika mycket tid på att studera, och därför skiljer det sig också hur mycket tid som man kan lägga ner på att arbeta.

Högskoleverket har i sin enkätundersökning studentspegeln ett antal frågor som handlar om vad studenter lägger sin tid på. Grafen ovan visar hur mycket tid studenter vid civilingenjörsutbildningar samt samhällsvetenskapliga och juridiska utbildningar själva anser sig spenderar på att studera. Som synes är det en markant skillnad mellan den tid som en civilingenjörsstudent, likt mig själv, och en samhällsvetare lägger på sina studier.  Skillnader som också får utslag i hur mycket tid studenterna lägger på att arbeta vid sidan av sina studier.

Grafen ovan visar alltså hur mycket tid som studenterna uppskattar att de lägger på att lönearbeta.  Som synes är förhållandet ungefär motsatsen mot tiden som spenderas på att studera. Framför allt är det viktigt att notera att antalet civilingenjörsstudenter som inte lönearbetar i huvud taget är ungefär 70 % att jämföra med 40 % för samhällsvetenskapliga studenter. Sambandet är egentligen inte så svårt att förstå. Det är i längden inte möjligt för de flesta att lägga ner en heltid på att studera och utöver det även jobba. Under ett kortare tag klara man säkerligen av att kombinera men under fem års tid så är det få som orkar med. Resultatet blir till slut antingen att man ger upp sidojobbet eller ger upp studierna. Det senare finns det för övrigt intern statistik från KTH som visar på ett samband mellan just avhopp från studierna och extraarbete.

Jag skulle påstå att det är minst lika viktigt att utbilda civilingenjörer som det är att utbilda exempelvis statsvetare eller advokater.  Och nu är knappast civilingenjörer ensamma med att faktiskt spendera en heltid med sina studier, faktum är att de existerar inom alla akademiska områden. Av det skälet så drar jag också slutsatsen att det vore bättre att satsa på höjda studiemedel eftersom detta är något som kommer alla studenter till del. Trotts allt bör de som faktiskt studerar heltid kunna göra detta.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om , , , och

Apropå avskaffandet av kårobligatoriet.

Så var det dags igen, kårobligatoriet skall återigen avskaffas men denna gång kan vi anta att beslutet faktiskt genomförs. Det är självklart positivt att tvångsanslutningen till studentkårerna upphör, vad som är mer tveksamt är den ekonomiska kompensation som regeringen föreslår. Utredningen som regeringen lät göra anser att ersättningen borde vara ungefär tre gånger högre än vad regeringen föreslår.

Som jag ser det är den här snålheten helt obefogad och risken är mycket stor att den i slutändan leder till högre kostnader för universiteten.

Vad jag är rädd för är att kårerna, framförallt på mindre universitet och högskolor kommer att dö ut, eller marginaliseras då deras ekonomi havererar. Sannolikt kommer då universiteten tvingas ta över vissa av de uppgifter som idag sköts av studentkårerna. Skolorna kommer dock aldrig att kunna genomföra arbetet lika billigt som kårerna har kunnat göra.

Hur man än ser på frågan så gör nämligen studentkårerna ett arbete som behöver göras, och kårerna gör arbetet väldigt billigt. Den arvoderade personalen som finns jobbar för nästan inga pengar alls (tro mig jag har varit arvoderad), och mycket arbete görs helt ideellt. Skall någon annan ta över arbete kommer de att behöva ha anställd personal för att ersätta dels kårens arvoderade personal och dels för att ersätta delar av de ideellt engagerade detta kommer att kosta mycket mer.

Risken blir alltså att universiteten, till en högre kostnad än idag, tvingas ta över delar av det arbete som kårerna har gjort, alternativt väljer man att stödja sina kårer ekonomiskt, eftersom det är något billigare. Resultatet blir i båda fallen att en kostnad att läggas över på universiteten och i båda fallen kommer studenternas inflytande att minska.

Var det detta som var Lejonborgs och Co:s plan?

Hur tusan tänker Borg nu?

Finansminister Anders Borg har i sin iver att montera ner de Svenska trygghetssystemen bestämt sig för att ge sig på bostadsbidraget. Hans idé tycks vara att ersätta det hela med ett högre barnbidrag för ensamstående föräldrar. Vad jag undrar är vad har han tänkt sig för studenter?
I Stockholm där hyran för en studentlägenhet kan vara så mycket som fyra tusen per månad för en etta är det omöjligt att ha råd att leva utan bostadsbidrag. Hur har Anders Borg tänkt kompensera studenterna?
Antagligen är tanken att studenterna inte ska bli kompenserade utan att fler studenter ska skaffa jobb vid sidan av pluggandet. Det är inget fel att studenter jobbar men det är inte säkert att det funkar. Vissa heltidsstudier är faktiskt hur konstigt det än låter på heltid, och då kan det vara svårt att både hinna med studier och jobb. Faktum är att i alla fall på där jag studerar, på KTH, är lätt att se sambandet mellan sidojobb och sämre studieresultat. Den grupp som klarar sig sämst och hoppar av oftast, är samma grupp som oftast försöker jobba vid sidan av studierna. På samma sätt är det också de studenter som har ekonomiskt stöd hemifrån som oftast klarar sig bäst i sina studier.
Egentligen är det inte så konstigt, egentligen borde nämligen alla studenter gå back varje månad, om man ser till konsumentverkets undersökningar. Anledningen till varför studenter klarar sig trotts allt beror ju på att vi oftast inte har så höga krav. Men några krav måste vi väll ändå få ha?