Val2010

En synd att journalister inte granskar opinionsmätningar

Som statistik och matematik fetischist förfasas jag rätt ofta av hur traditionell media och journalister handskas med statistik och opinionsundersökningar. Av det skälet känns dagens artikel på DN debatt, med titeln ”opinionsmätningar och medias sju dödssynder” väldigt upplyftande. I artikeln tar Jesper Strömbäck professor i journalistik och politisk kommunikation upp sju fel i hur journalister hanterar opinionsundersökningar och enligt mig är det en mycket läsvärd artikel.

Den första dödssynden som tas upp är frågan om representativa urval. Här menar Jesper Strömbäck att webbundersökningar i princip bör banlysas eftersom man inte har någon som helst koll på om de svarande är representativa för något över huvud taget. En sådan uppmaning känns extra passande just idag eftersom både Aftonbladet och Expressen så flagrant gör sig skyldiga till denna synd i sina artiklar efter partiledardebatten igår.

I båda artiklarna deklarerar man Fredrik Reinfeldt som segrare över Mona Sahlin i debatten igår, baserad på svaret på en webbundersökning på respektive tidnings hemsida. Förutom det uppenbara problemet att man inte kan veta att de som svarat på undersökningen ens har sett debatten så uppkommer problemet att man representativa urval och hur man därför kan tolka undersökningen.

För som sagt problemet med webbundersökningar är att man inte vet vilka som svarar på frågan. Det vill säga det går inte att avgöra om de som svarar på något sätt är en representativ grupp, eftersom det kan finnas vissa grupper som oftare svarar på webbundersökningar. Exempelvis brukar sverigedemokraterna vara gravt överrepresenterade i alla webbundersökningar, något de själva skryter med. Så brukar även piratpartister och borgerliga väljare vara överrepresenterade. Exempel på detta syns i resultatet ovan.

Att en borgerlig väljare är mer benägen att utmåla Reinfeldt som vinnare i vilken debatt som helst, även om personen i fråga inte ens sett debatten, är knappast något förvånansvärt konstaterande. På samma sätt som en socialdemokratisk väljare är mer benägen att stödja Mona. Men detta är sällan något som tidningarna redovisar eller problematiserar över trotts att de säkerligen är medvetna om det.

Ofta försöker tidningarna, så som Expressen och Aftonbladet i detta fall, helt enkelt komma undan detta problem genom att hävda att det svaret är representativt för ”tidningens läsare”. Men faktum är att även detta är fel eftersom alla läsare inte svarar på undersökningarna., och vissa läsare är mer benägna än andra att svara. Möjligen skulle man kunna påstå att mätningarna är representativa för de läsare under mätperioden väljer att svara på frågan. Men inte ens detta är säkert.

Det är nämligen så att det inte ens säkert att varje svar motsvarar en person. Oftast är det nämligen väldigt enkelt att lura dessa undersökningar så att du kan svar mer än en gång. Det mest extrema exemplet på detta var när Anonymous lyckades manipulera Times omröstning över de 100 mest inflytelserika personerna, på et sådant sätt att deras föredragna person kom först och ordnade övriga topp kandidaters så deras att initialbokstäverna blev ett meddelande.

Här kommer även den sista av dödssynderna, som Jesper Strömbäck beskriver, in. Nämligen att media inte tar opinionsmätningarna och deras påverkande förmåga på allvar. Eller möjligen ännu värre låtsas som att de inte har någon påverkan. Här är hur man exponerar en webbundersökning med tvivelaktig kvallite ett exempel men ett annat kan vara hur man blåser upp förändringen i en vanlig opinionsmätning men tonar ned en annan Tvättstugan har ett exempel på detta.

Det finns även en sensationslyssnad som gör att undersökningar som av ett eller annat skäl ger extra spännande resultat gärna lyfts fram. Kristdemokraterna kan ha förlorat en procentenhet och är plötsligt under 4 % spärren; de borgerlige kan ha ökat någon procentenhet samtidigt som de rödgröna tappat någon procent och plötsligt, ”är alliansen nästan ikapp”, enligt löpsedlarna. Inte sällan så är förändringen eller skillnaden som lyfts upp inte ens statistiskt säkerställd det vill säga den kan bero på slumpen, denna bristande förståelse för statistisk säkerhet är förövrigt dödssynd nummer två.

Men även om en förändring ser ut att vara statistiskt säkerställd så kan den bero på ren slump. Detta eftersom att statistiskt säkerställd i princip bara betyder att sannolikheten för att förändringen inte är orsakad av slumpen är 95%.  Varje månad kommer dock i alla fall fem opinionsundersökningar därför är det närmast statistiskt säkerställt att en av dessa undersökningar varje år kommer ha en förändring som beror på slumpen men som ändå är stor nog att anses statistiskt säkerställd. Vanligen får dessa undersökningar stort genomslag just på grund av att de avviker så mycket från de andra undersökningarna, trotts att det som sagt antagligen beror på slumpen.

Jag vet inte om journalisters brist på kritiskt granskande av statistik och opinionsundersökningar beror på bristande kunskap eller på något annat. Däremot skulle jag önska att tidningarna tog sin roll som granskare på allvar och även ifrågasatte just statistik och opinionsundersökningar, särskilt när undersökningarna är av tvivelaktig kvalité eller ger osannolika svar. Ett resultat som låter osannolikt är nämligen väldigt ofta just osannolikt.

Nåja till dess att traditionell media och de som är anställda för att kritiskt granska nyheter börjar göra sitt jobb antar jag att vi inom ny media tvingas granska dem och göra deras jobb.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , och

Tvättstugan för renare valrörelse

Så då var tvättstugan igång. Ett av de mer konkreta resultaten av Netroots lilla rekreationsresa till Bommersvik, det vill säga förutom fin fin film och linedance.

S-buzz skriver:

Tvättstugan är ett gemensamt initiativ från ett antal progressiva bloggare inom nätverket Netroots. Vi ska tillsammans  driva den här sajten under valrörelsen. Målet är att bemöta faktafel i framförallt traditionell media och eventuell ryktespridning som sker i den politiska debatten. Vi vill tvätta valrörelsen ren från felaktigheter som upprepats så många gånger att de upplevs som sanna.
Däremot delar vi inte den mediala uppfattningen att den här valrörelsen kommer att bli smutsigare än vanligt. Vi tror på styrkan i en hård och ärlig debatt. Vi har alla ett ansvar för tonläget. Detta är progressiva bloggares initiativ för att valrörelsen ska bli schysst.

Vi som står bakom Tvättstugan är:

Peter Andersson
Ulrika Falk
Peter Johansson

Fredrik Pettersson
Viktor Tullgren

Alexandra Einerstam
Peter Högberg
Marika Lindgren Åsbrink
Rosmarie Södergren
Johan Westerholm
Hannah Bergstedt
Björn Fridén

Claes Krantz
Victor Svedberg
Johan Ulvenlöv

Nå nu får vi bara se hur pass mycket som kommer behöva tvättas under denna valrörelse. Min förhoppning är att det blir få turer till tvättstugan, men tyvärr gissar jag att det kan bli fler än jag vill. Och jag som verkligen inte gillar att tvätta 🙁

Nåja ser att Victor Svedberg och Alexandra Einerstam för att inte säga Fredrik Pettersson och Peter Högberg och så klart Peter Johansson och Peter Andersson (det finns en viss överrepresentation av Peter inom Netroots) redan hunnit skriva om Tvättstugan. Så har även Martin Moberg och Krassman.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , ,

Mitt bidrag till valvinst

Jag missade dagens avspark för socialdemokraternas samtalskampanj på södertörns högskola. Hade gärna varit där men tyvärr hade jag blivit övertalad att vikariera som mattelärare på kvarnbergsskola. Så samtidigt som Mona höll tal försökte jag lära en grupp nior hemligheten bakom geometriska serier (även om de inte än vet att det är geometriska serier).

Johan Ulvenlöv går på sin blogg ut med en öppen fråga om vad vi bloggare inom Netroots nätverket kommer göra för att bidra i valrörelsen i denna samtalskampanj:

Mitt svar blir att jag självklart kommer fortsätta att trakassera min omgivning med min blogginlägg och i andra sammanhang när politiska frågor kommer upp, frekvensen lär dock öka och jag kanske till och med börjar producera film. Är det något som kommer tillkomma från min sida blir det deltagandet i mer fysiska aktiviteter, och sådana traditionella saker så som att stå i valstugor, 1 majtåg, pride och liknande.

Andra bloggare på temat är:

Peter Högberg och Peter Anderson
Johan Westerholm
och Kristian Krassman
Martin Moberg
och Stefan Wikén
Claes Krantz och Anna Vikström
Läs även Alexandra Einerstam, Storstad samt Kulturbloggen och andra bloggares åsikter om , och .

Mitt bidrag till valvinst

Jag missade dagens avspark för socialdemokraternas samtalskampanj på södertörns högskola. Hade gärna varit där men tyvärr hade jag blivit övertalad att vikariera som mattelärare på kvarnbergsskola. Så samtidigt som Mona höll tal försökte jag lära en grupp nior hemligheten bakom geometriska serier (även om de inte än vet att det är geometriska serier).

Johan Ulvenlöv går på sin blogg ut med en öppen fråga om vad vi bloggare inom Netroots nätverket kommer göra för att bidra i valrörelsen i denna samtalskampanj:

Mitt svar blir att jag självklart kommer fortsätta att trakassera min omgivning med min blogginlägg och i andra sammanhang när politiska frågor kommer upp, frekvensen lär dock öka och jag kanske till och med börjar producera film. Är det något som kommer tillkomma från min sida blir det deltagandet i mer fysiska aktiviteter, och sådana traditionella saker så som att stå i valstugor, 1 majtåg, pride och liknande.

Andra bloggare på temat är:

Peter Högberg och Peter Anderson
Johan Westerholm
och Kristian Krassman
Martin Moberg
och Stefan Wikén
Claes Krantz och Anna Vikström
Läs även Alexandra Einerstam, Storstad samt Kulturbloggen och andra bloggares åsikter om , och .

Ekonomiska intressen får moderatarna att inte redovisa ekonomiska intressen?

Den moderata justitieminister Beatrice Ask har nu satt ner foten och förklarat att svenska partier inte kommer att tvingas redovisa större privata donationer. Detta trotts att Sverige är ett av de få länder som inte har regler för redovisning av privata bidragsgivare, något som Europarådets enhet för korruption kritiserat Sverige för. Men eftersom Moderaterna och kristdemokraterna är emot en sådan redovisning så har nu regeringen sagt nej.

Att just moderaterna är emot en sådan redovisning är egentligen något underligt. Moderaterna är ett marknadsliberalt parti, och som sådant har man en stor tro till ekonomiska incitaments förmåga att styra tillgång och efterfrågan. Därför är det väldigt svårt för mig att förstå varför just moderaterna är emot att partier skall redovisa större privata donationer. Det borde vara ganska uppenbart, särskilt för någon som tror på marknadens makt, att större bidragsgivare kan antas ha en större förmåga än andra att påverka ett partis ställningstagande. Men detta är inte egentligen ett problem så länge vi väljare har en möjlighet att få reda på vilka dessa bidragsgivare är och därmed räkna ut vilka bevekelsegrunder de kan tänkas ha. Men om bidragsgivarna är hemliga så finns det alltså potentiella maktfaktorer som jag som väljare inte känner till.

Om jag ser till mitt eget parti socialdemokraterna så får detta stora bidrag från diverse fackliga organisationer, samt andra organisationer som traditionellt varit knutna till arbetarrörelsen. I redovisningen för 2008 så står redovisas allt ifrån kommunalarbetarförbundets bidrag på 3 179 300 kr till det det mer modesta bidrag av 300 kr från Fonus. Nu är det kanske ingen nyhet att facken och arbetarrörelsen har ett starkt inflytande över socialdemokratin, trott allt det var ju fackföreningsrörelsen som grundade socialdemokratin för över 120 år sedan. Men det är möjligt att följa pengarna och därmed se vilka som ger pengar, och vem vet kanske ligger det något skumt bakom svenska kyrkan i bros bidrag på 1000 kr?

Från moderaternas sida hänvisar man till valhemligheten som skäl till varför större privata bidrag inte skall redovisas, men det känns som en väldigt ihålig argumentation. Valhemligheten innebär ju att du som medborgare skall ha rätt att inte berätta vilket parti du har röstat. Därför går det att föra två teoretiska resonemang. Dels finns det inget som säger att du behöver rösta på ett parti som du skänker pengar till. Det är trotts allt möjligt att ge ekonomiskt bidrag till flera partier men enbart möjligt att rösta på ett. Men än viktigare, du har alltid ett val att inte skänka så mycket pengar att dit namn som bidragsgivare behöver redovisas. Om bidrag över 20 000 kr redovisas så kan du skänka 19 999 och därmed vara på den säkra sidan. Valhemligheten som sådan är alltså inte hotad däremot är nog moderata ekonomiska intressen hotade.

Nej förklaringen till varför just moderaterna är emot redovisning av större privata ekonomiska bidrag beror nog snarare på det faktum att partiet faktiskt har stora privata bidragsgivare. Bidragsgivare som sedan 2000 givit mer än 80 miljoner i bidrag. Bidragsgivare som helst inte vill få sitt namn redovisade och som därför skulle minska sina bidrag, så att dessa hamnade under gränsen för redovisning, ifall partierna skulle bli tvingade att redovisa större bidragsgivare. Skulle moderaterna tvingas redovisa större privata bidragsgivare så är risken stor att moderaterna skulle få mindre pengar. Vi kan anta att moderaterna är påverkade av sina ekonomiska intressen när man tar ställning emot en redovisning av större privata bidrag.Vi kan göra detta antagande eftersom vi kan anta hur dessa bidragsgivare kan tänka utan att för den skulle veta vilka de är. Och om moderaterna kan antas vara påverkade av sina bidragsgivares intressen i denna fråga är det allt annat än omöjligt att de skulle kunna vara påverkade i sitt ställningstagande i andra frågor. Men eftersom du och jag inte vet vilka dessa bidragsgivare är kan vi inte bilda oss en uppfattning om varför dessa personer stödjer moderaterna och i vilka åsikter de kan tänkas påverka moderata ställningstaganden.

Och då är vi tillbaka till det ursprungliga skälet till varför de politiska partierna borde redovisa större privata bidragsgivare och andra större bidragsgivare. Det handlar helt enkelt om att du och jag som väljare bör ha rätt att veta vilka intressen som kan antas ha inflytande över våra politikers ställningstagande.

Läs även Peter Andersson om moderaternas brist på öppenhet. Dessutom så tycker jag att Martin Mobergs fortsättning på frågan om varför de rödgröna vinner valet är väl värd att läsa. Läs även andra bloggares åsikter om , , och .