Viktor Tullgren

Kan politiska journalister inte räkna?

13 juni 2009 18:24

Så politikerbloggen skickar ut en enkät till 6500 förtroendevalda socialdemokrater. Ungefär 1500 av dessa bryr sig ens om att svara på den och av dessa säger ungefär en fjärdedel att de har lågt förtroende för Mona.

Politikerbloggen översätter detta till att en var fjärde s-politiker har lågt förtroende för Mona Sahlin. Sen förs det hela vidare i Expressen.

Visserligen säger de ju att kunskaperna inom matematik försämras men uppenbarligen är läget närmast akut bland journalister. För ärligt talat en fjärdedel av 1500 är ungefär 375 personer, och utav den samlade tillfrågade gruppen utgör dessa enbart ungefär 6 %. Så sanningen är att av de tillfrågad s-politikerna har 6 % har lågt förtroende för Mona Sahlin resten har antingen större förtroende för henne eller har inte svarat.

Det mest talande resultatet tycks faktiskt vara att ”Tre av fyra S-politiker bryr sig inte om svara på politikerbloggens enkät”. Samt möjligen att politikerbloggens Niklas Svensson samt hela expressenredaktionen borde läsa om grundskolematten.

(M)arknadslösningar i vården och varför det är dömt att misslyckas

13 juni 2009 15:40

Att den borgliga alliansen är fylld med politiker som har en närmast religiös tilltro till marknadslösningar är väll knappast något nytt. Oberoende av om en marknadslösning passar eller inte, så ska den införas eftersom det är det ideologiskt korrekta utifrån den borgliga synvinkeln. I Stockholm har vi under den senaste mandatperioden fått genomlida det senaste borgliga experimentet inom grenen tillyxade marknadslösningar i form av det som så vackert kallas Vårdval Stockholm. En lösning som nu resulterat i att privata vårdcentralerna nu kan maximera sin vinst genom att ge vård till friska patienter. Allt bekostat av skattepengar så klart.

Den grundläggande principen i en marknadslösning är att matcha tillgång och efterfrågan genom en varierad prissättning. När efterfrågan ökar går priset upp vilket dels minskar efterfrågan och dels ökar tillgången, och den som betalar bäst får det den efterfrågar. Systemet är i grunden självreglerande med undantag för att det ibland kan haverera, drabbas av bubblor eller sättas ur spel på grund av monopol och liknande.

Att införa marknadslösningar för vården är däremot dömt att misslyckas. För det första bör vi inte ha en vård där efterfrågan regleras genom att priset för patienten går upp. Men vad viktigare är, så bör inte vården i huvud taget vara efterfrågande styrd. Bara för att jag vill ha vård betyder det inte att jag behöver få vård. Istället bör vård ges efter behov.

Vist kan detta låta krasst men faktum är att trotts att det säkert känns bra att få tala med en läkare, och om jag varit en aktiv vårdväljare, lyckas få antibiotika utskriven för en simpel höstsnuva så finns det inget som helst behov för denna vårdinsatts. Jag kunde lika gärna gått ner till närmaste apotek och efter två minuters samtal med den kompetenta apotekaren blivit hänvisad till att köpa ett paket Alvedon och lite nässpray.

Ironiskt nog blir marknadslösningen ännu sämre när man som i vårdval Stockholm inte låter patienterna betala mer för mer kostsam vård. Eftersom man tar bort denna centrala del i varje marknadslösning så får havererar systemet fullständigt. Resultatet är nu att vårdcentralerna tjänar mest pengar på att erbjuda vård till friska patienter. Logiken är självklart väldigt enkel. Eftersom ersättningen per patient är densamma oberoende om patienten är sjuk eller frisk, så tjänar man ju mer på att ta emot en patient som man faktiskt inte behöver göra något med. Prata lite med patienten, lyssna lite på hjärtat, låt patienten hosta och skriv sen ut ett recept. Inga prover, remisser eller komplicerade diagnoser. Sjuka patienter måste man däremot ta hand om vilket tar mer tid och kräver mer resurser.

När systemet premierar vård av friska patienter, när den enskilda läkaren tjänar mer på att göra så få provtagningar som möjligt och på att förkorta varje patientbesök så mycket som möjligt, är risken överhängande att kvalliten på vården blir sämre. För faktum är att inför man ett ekonomiskt styrsystem så kommer verksamheten som regleras att anpassa sig till de krav som råder. Vi har redan sett exempel på sådant i Stockholm.

Alla dessa problem kommer av att den borgliga landstingsledningen försöker tvinga på en marknadslösning på ett område där det faktiskt inte passar. Sen kan man som Filippa Reinfeldt försöka försvara galenskapen med att tillgängligheten ökat, vilket stämmer men då bara för att man plötsligt låter läkare ta emot och behandla patienter som i huvudtaget aldrig skulle behövt träffa en läkare.

Nej vården bör inte regleras med halvbakade marknadslösningar och Filippa Reinfeldt borde inte i huvudtaget få ha något med vården i Stockholm att göra.

Sunda stadsfinanser, spara på krutet…

9 juni 2009 18:06

Så presenteras åter igen svarta siffror från Arbetsförmedlingen. Fler blir arbetslösa men några förslag för att ändra på det hela kommer inte från rosenbad. Likt prins John kramar Borg krampaktigt sin penningpåse, eller nå det som finns kvar efter att han gett bort resten genom ofinansierade skattesänkningar.

Jag tycker inte att det borde vara allt för svårt att förstå vad som borde göras, och jag är inte ensam i mitt tyckande. Samtliga experter och institut är ju eniga om att Sverige behöver investera sig ut ur den kris vi nu är i. Förklaringen till varför regeringen inte lyssnar är, som jag skrivit om förut, att den borgliga regeringen är livrädd för att hamna i en situation där de kanske måste höja skatten.

Livrädda, inte för att en skattehöjning skulle vara en katastrof eller på något sätt skulle få svensk ekonomi att haverera, även om Borg och Reinfeldt gärna vill få det att låta som om så skulle vara fallet. Utan livrädda för att det skulle det vara en katastrof för moderaterna inför nästa riksdagsval om de tvingades backa från sina vallöften. För tvingas man höja skatten så är det närmast att säga att vår moderata politik inte håller, socialdemokraterna hade rätt.

Istället upprepas mantrat om sunda statsfinanser och att spara på krutet, både av Borg och Reinfeldt och av borgliga debattörer även om pratet om sunda statsfinanser, likt allt som mässas, låter ihåligt särskilt när man som borgarna gjort sänkt skatten för lånade pengar. Förhoppningen från borgarna är väll att om man upprepar mantrat tillräckligt många gånger så blir det hela sant. Likt Stig Helmer Ohlsson som upprepar ”jag kan flyga jag är inte rädd. Jag kan flyga jag är inte rädd…” upprepar nu borgarna i kör ”Sunda stadsfinanser, spara på krutet. Sunda stadsfinanser, spara på krutet…”

Men när mer än en tiondel av arbetskraften och en fjärdedel av ungdomarna är arbetslösa undrar jag, vad är det man ska ha krutet till? Hur nära en katastrof vill borgarna att vi ska vara innan de bränner av sitt krut och vad säger att en stor smäll då skulle vara bättre än en mindre kontrollerad krevad idag?

Nej med denna våg av friställningar är det nog dags att varsla den Reinfeldt och den borgliga regeringen. Dags att de blir av med jobbet innan du och jag blir det.

Vill du singla slant om regeringsmakten?

8 juni 2009 14:19

Piratpartiet har just lyckats få in en parlamentariker i europaparlamentet, något som ju känns rätt spännande. Även om jag personligen inte röstade på dem så kan jag se en fördel med att de kommer in och kan lyfta de frågor som de står för, den mediala uppmärksamhet de fått är bara den en seger i sig. Integritetsfrågor är något som allt för länge försvunnit i debatten och eftersom jag egentligen är tillräckligt integritetsfanatisk för att anse att vårt system med personnummer baserad på födelsedatum är en horribel konstruktion så är det klart att jag tycker att det är positivt när sådana här frågor blir uppmärksammade.

Efter att nu framgångsrikt äntrat europaparlamentet hissar piraterna segel igen och sätter kurs emot riksdagen. Målet att få spela ut Mona mot Fredrik i ett parti av vem vill bli statsminister. Och även om jag som sagt kan se en nytta av dem i europaparlamentet så måste jag säga att vi kan inte låta riksdagen och regeringsmakten bli tagen gisslan av piraterna. Det enda som jag kan se som mer skrämmande än en riksdag med piratpartiet som vågmästare skulle vara en riksdag med sverigedemokraterna på samma post.

Missförstå mig rätt, jag menar inte att jag vill jämföra ett i grunden antidemokratiskt parti som sverigedemokraterna med ett enfrågeparti som piratpartiet, men de har det gemensamt att de i princip kan offra allt för att få gehör för sina frågor. En regering vars makt bygger på ett enfrågepartis nycker är så instabil att den inte ens borde försöka bli regering, det är att be om en regeringskris.

Det som känns hoppfullt är att våra kära medborgare antagligen förstår det samma. För uppenbarligen visar vallokalsundersökningar att enbart en tredjedel av de som röstade på piratpartiet säger att de skulle rösta på samma parti i ett riksdagsval. Efter att ha snackat med lite kompisar som röstade på piraterna så ser jag ungefär samma mönster. Några skulle aldrig rösta på piraterna i ett riksdagsval, andra skulle kunna tänka sig det om de innan valet lovade att de skulle stödja deras block.

Svenskarna är nog inte riktigt redo för att spela vem vill bli statsminister, vi vill nog helst få vara med och bestämma det. Så min förhoppning och tro är att piratpartiet kommer att gå ungefär samma öde till mötes som Junilistan och andra EU raketer. För ärligt talat vill du singla slant om regeringsmakten?

EU, Moderater och Spanien backar

3 juni 2009 12:06

I expressen och på TV4:as hemsida kan vi idag läsa att moderaterna backar i Novusopinions senaste undersökningen. Jag har tidigare skrivit att jag inte ger så mycket för dessa opinionsundersökningar, i alla fall inte som kvantitativa mätningar men samtidigt har min Te kopp inte gett några indikationer på att moderaterna skulle ha något starkt dolt stöd.

I expressen förklaras tappet med att moderaterna saknar spännande kandidater. Och det kan man nog helt klart hålla med om. Toppnamnet Gunnar Hökmark är väll ungefär lika upphetsande som en rotfyllning och resten av kandidaterna är nästan helt osynliga. Nu ska jag väll ärligt erkänna att Marita Ulvskog inte heller är den mest spännande kandidat som socialdemokratin kunnat engagera, men här finns ändå en skillnad, med Marita vet vi vad vi får och hon backas upp av en hel rad spännande namn allt ifrån min favorit kandidat Åsa Westlund till Ardalan Shekarabi och inte att förglömma Evin Cetin som lyckats förvandla i stort sett var enda pizzeria i stockholmsområdet till en valstuga. Samtliga dessa kandidater har lyckats synas och byggt en plattform på egna meriter.

Det närmaste moderata svaret är Christoffer Järkeborn vars bild finns uppsatt lite här och var, inte för att jag vet vad mannen står för men hans kampanjebild ser mest ut som en reklam för synsam något som uppenbarligen uppmärksammats av en kreativ själ.

Så därför är det kanske inte så konstigt att moderaterna backar särskilt som andra borgliga partier säkerligen känns mer lockande för att inte tala om piratpartiet. Den folkpartistiska bondmoran Marit Paulsen tycks i alla fall locka väljare lika bra går det tacksamt nog inte för den krisdemokratiska kreationisten Ella Bohlin men piratpartiet är fortsatt planterat på runt 6% vilket skulle kunna ge dem hela två parlamentariker.

Från det ena till det andra så noterar jag glatt att även Spanien backar, i detta fall så gäller frågan vart ESS skall läggas och nu tyder allt på att Lund blir platsen. För den som inte vet vad ESS är så kan det enklast och med en grov förenkling beskrivas som ett mikroskop på massiva doser av steroider, ungefär vad en Belgian blue är för en chiuaua. Eftersom materialforskning är nära besläktat för att inte säga går in i det som jag studerar så tycker jag så klart att detta är extra spännande. Det är sådant här som behövs för och ett mycket bra exempel på vad europasamarbetet kan leda till. För det är inte troligt att Sverige någonsin skulle kunnat satsa på en sådan här leksak om vi inte varit en del av EU.