Viktor Tullgren

Vill majoren centralisera betygssättningen?

Jan Björklund, major och kanske folkpartiets nye ledare, har beslutat att Sverige skall ha nationella prov i alla teoretiska ämnen. Från dagens tre nationella prov skall vi få tolv! Än har han dock inte bestämt om alla tolv skall ges varje år eller om bara hälften skall ges.

Den här idiotin, jo det är idioti och jag ska förklara varför sen, var förståss väntad. Eftersom Majoren vill införa en betygsskala med sex steg istället för dagens fyra, så måste han också på något sätt försäkra sig om att lika prestation ger samma betyg i olika skolor. Utan nationella betyg skulle det vara svårt. Men varför är det dåligt?

De nationella prov som redan funnits i svenska, engelska och matte, har redan till stora delar används för att sätta betyg. Det har snarare varit regel än undantag att du får samma betyg i ämnet som du får på det nationella provet. Med största sannolikhet kommer det bli lika dant med nationella prov i resten av ämnena.

Elever kommer att kräva att få samma betyg i ämnet som de gjorde på nationella provet. På samma sätt kommer föräldrarna ha svårt att acceptera att deras lilla, Fia, Petter, Ali eller Sara får sämre betyg än de presterade på provet. Samtidigt kommer lärarna ha svårt att sätta betyg än provet, eftersom att en skola helst inte vill bli känd som en skola som är för snälla med betyg. Det kommer finnas en press uppifrån att ha ungefär samma medelbetyg inom en skolla som medelbetyget på de nationella proven.

Resultatet är att vi kan säga adjö till de målbaserade betygen vi har idag. Dessa kommer ersättas av betyg som sätts genom en sorts examensprov. Istället för betyg som sätts efter nationellt uppsatta mål kommer vi får betyg som sätts efter nationellt uppsatta prov. Till slut kommer vi få en centraliserad betygssättning.

Tyvärr slutar det inte där. Risken är stor att lärare också kommer att anpassa sin undervisning för att få eleverna att klara sig så bra som möjligt på det nationella provet. Då kommer också undervisningen att förändras från att vara styrd av utbildningsplaner till att vara styrd av proven. Detta i sin tur kommer att begränsa skolors och lärares frihet att lägga upp undervisningen. Undervisningen kommer istället att bli mer likriktad, och mindre möjligheter kommer att finnas för alternativa undervisningsformer. Den pedagogiska utvecklingen kommer att stagnera och målet för undervisningen kommer att förskjutas från att rusta elever för framtiden till att rusta elever att klara ett prov.

Ok det sista är något av en domedagsprofetsisa. Och vi kan ju bara hoppas att det inte går så illa. Men det kommer gå delvis åt det hållet. Eleverna och föräldrarna kommer att se att nationella proven är viktiga för betygen och därför kommer de att kräva av lärarna att dessa lägger upp undervisningen på ett sådant sätt att eleverna får bra betyg på dessa. Så även om det inte blir fult så hemskt som jag beskrev, så kommer det bli mer åt det hållet.

Lärarnas och skolornas frihet att lägga upp undervisningen kommer att minska. Och därmed kommer variationen och möjligheten att välja den skola som passar eleven bäst att minsak. Resultatet blir en ofriare och mer likriktad skola. Är detta verkligen det som det liberala folkpartiet vill?

Det demokratiska dilemmat

Igår på TV4 så debatterade Mona mot sverigedemokraterna och nu börjar debatten om debatten. Jag läste just en annan blogg ”Dagens Anti-Opposition” där något högerspöke förklarar att ”Mona tog fajten…och knockades…” därefter följer slutsatsen att ”Den stora flykten från S har bara börjat…” nå det senare kanske sifo, temo eller demoskop kan ge klarhet i om det stämmer, det förra, tja frågan är kanske inte om hon van eller förlorade, utan vilka hon vinner och förlorar.
Som högerspöket bakom ”Dagens Anti-Opposition” så tydligt visar så har vissa på den politiska högerflanken bestämt sig för att stödja sverigedemokraterna och dess partiledare mot socialdemokraterna. Antagligen följer det här logiken att min fiendes fiende är min vän. Men här har vi problemet, sverigedemokraterna och borgarna är lika mycket fiender, om inte mer så, som socialdemokraterna och borgarna. För säga vad man vill om borgarna, och jag kan tänka mig att säga ganska mycket, men alla de borgliga partierna i riksdagen är i grunden demokratiska och den grundläggande ideologin bygger på att alla mänskor är lika mycket värda. Så är inte fallet med sverigedemokraterna.
Har i ligger risken med denna debatt. Mona kan antagligen med denna debatt vinna tillbaka socialdemokratiska röster som gått över till sverigedemokraterna, men risken är att hon i processen, får borgliga väljare att sympatisera med just sverigedemokraterna. Tyvärr ser vi redan att i takt med att högeralliansen sjunker ihop som en punkterad sufflé så flyr vissa väljare över från de demokratiska högerpartierna till det odemokratiska extremhögerpartiet sverigedemokraterna

Hur tusan tänker Borg nu?

Finansminister Anders Borg har i sin iver att montera ner de Svenska trygghetssystemen bestämt sig för att ge sig på bostadsbidraget. Hans idé tycks vara att ersätta det hela med ett högre barnbidrag för ensamstående föräldrar. Vad jag undrar är vad har han tänkt sig för studenter?
I Stockholm där hyran för en studentlägenhet kan vara så mycket som fyra tusen per månad för en etta är det omöjligt att ha råd att leva utan bostadsbidrag. Hur har Anders Borg tänkt kompensera studenterna?
Antagligen är tanken att studenterna inte ska bli kompenserade utan att fler studenter ska skaffa jobb vid sidan av pluggandet. Det är inget fel att studenter jobbar men det är inte säkert att det funkar. Vissa heltidsstudier är faktiskt hur konstigt det än låter på heltid, och då kan det vara svårt att både hinna med studier och jobb. Faktum är att i alla fall på där jag studerar, på KTH, är lätt att se sambandet mellan sidojobb och sämre studieresultat. Den grupp som klarar sig sämst och hoppar av oftast, är samma grupp som oftast försöker jobba vid sidan av studierna. På samma sätt är det också de studenter som har ekonomiskt stöd hemifrån som oftast klarar sig bäst i sina studier.
Egentligen är det inte så konstigt, egentligen borde nämligen alla studenter gå back varje månad, om man ser till konsumentverkets undersökningar. Anledningen till varför studenter klarar sig trotts allt beror ju på att vi oftast inte har så höga krav. Men några krav måste vi väll ändå få ha?

Ibland undrar jag varför vissa ger uttryck för de åsikter de gör när de har så uppenbart dåliga argument för dem.

I en debattartikel i DN med titteln ”SVT:s trovärdighet borta efter Fichtelius projekt” låter den gamla SVT profilen Lars Adaktusson ösa galla över sin tidigare arbetsgivare med hänvisning till Erik Fichtelius dokumentär ”ordförande Persson”.

Adaktussons argument sammanfattas i artikeln med att ”Problemet illustreras av det faktum att skyddet av statsministern kan ifrågasättas både när SVT, /…/, valt att publicera Göran Perssons uppgifter och i de fall där företaget inte kunnat publicera intressant information till följd av den träffade överenskommelsen om anonymitetsskydd.”

Den första av dessa invändningar, att SVT valt att publicera information man fått från Göran Persson anonymt är egentligen en rätt konstig invändning från någon som arbetat med journalistik i så många år som Adaktusson faktiskt gjort.

Vi har trotts allt har vi något som kallas meddelarfrihet i Sverige och att tillämpa denna grundlag även på Sveriges statsminister är kanske ovanligt men knappast olagligt eller omoraliskt. Man kan ju undra hur Adaktusson själv hade reagerat om Göran Persson valt att komma till honom som en anonym källa, skulle Adaktusson då vägrat ta emot informationen eller vägrat publicera den så länge statsministern ville vara anonym?

Den andra invändningen att SVT på något sätt gjort fel när man lovat att inte publicera information från intervjuserien utan Perssons tillåtelse är också en rätt konstig invändning från någon så media van som Adaktusson.

Att en dokumentärfilmare i något skede sitter på information som allmänheten skulle kunna ha ett intresse av att ta del av är egentligen inget ovanligt. Att dokumentärfilmaren ändå inte går ut med denna information innan dokumentären är klar är inte heller något ovanligt i många fall skulle en förtidig publicering av det material man har omöjliggöra arbetet med resten av dokumentären.
Om vi till exempel tar den dokumentärfilm som SVT gjorde som avslöjade JAS mutaffären. Det är uppenbart att journalisterna där länge satt på information som skulle ha varit intressant för allmänheten om den publicerat, men det är också uppenbart att hade den publicerats så hade resten av historien aldrig kommit fram. På precis samma sätt var det ju med intervjuerna av Göran Persson.

Självklart kunde SVT vid vilket ögonblick som helst ha brutit sin överenskommelse med Göran Persson och publicerat det han sagt i sina intervjuer. Men en sådan publicering hade åh andra sidan direkt resulterat i att Göran Persson hade slutat tala. Ingen av de spektakulära uttalandena som vi nu fått ta del av hade någonsin kommit till allmänhetens kännedom om SVT valt att bryta mot sin överenskommelse. Sen kan man ju alltid undra vad för sorts etik och moral Adaktusson förespråkar när han anser att SVT inte bör hedra ingångna avtal och löften?

Med så här dålig argumentation från Adaktusson undrar jag personligen vad hans motiv till att skriva debattartikeln var. Att meddelarfriheten och hemliga källor existerar i journalistvärden är ju knappast något som kan uppröra Adaktusson. Och att en dokumentärfilmare sitter på information som han, även om den är av allmänintresse, inte kan publicera innan dokumentären är klar kan knappast heller uppröra en så erfaren journalist som Adaktusson. Med andra ord kan han inte på allvar se så stora problem med SVT’s agerande som han ger uttryck för, vilket direkt leder till slutsatsen att Adaktusson har ett annat motiv bakom sin debattartikel än upprördhet över medias förfall. Frågan är bara vad för motiv. Är Adaktusson kanske avundsjuk på publiciteten Erik Fichtelius fått? Eller vill han gynna sin nye arbetsgivare TV 8 genom att sänka SVT? Eller vad?

”Rederiet”-färjan i sjönöd i Grekland – 1 600 ombord

Så står det på expressens hemsida. En snabb titt på DN säger ”Alla evakuerade från kryssningsfartyget” inte nog med att DN tycks vara snabbare med att uppdatera sig så märks det också rätt tydligt vilken målgrupp och vilken inställning till nyheter som de båda tidningarna har. Där DN lägger vikt vid den mänskliga tragedin, eller kanske snarare undvikandet av den, så tar Expressen fasta på att fartyget ”Sea Diamond” tidigare figurerade i tv serien ”Rederiet” under namnet ”Freja”.
Uppenbarligen tycker Expressen att det är viktigt för allmänheten att veta att dessa 1600 som är i sjönöd råkar vara i sjönöd på en båt som tidigare var med i en svensk såpopera. Kanske är man helt enkelt så cynisk att man anser att vi inte kommer att bry oss om vi inte vet att båten är en känd båt…