Ekonomi, Statistik Och Andra Siffror

Kan politiska journalister inte räkna?

politikerbloggen skickar ut en enkät till 6500 förtroendevalda socialdemokrater. Ungefär 1500 av dessa bryr sig ens om att svara på den och av dessa säger ungefär en fjärdedel att de har lågt förtroende för Mona.

Politikerbloggen översätter detta till att en var fjärde s-politiker har lågt förtroende för Mona Sahlin. Sen förs det hela vidare i Expressen.

Visserligen säger de ju att kunskaperna inom matematik försämras men uppenbarligen är läget närmast akut bland journalister. För ärligt talat en fjärdedel av 1500 är ungefär 375 personer, och utav den samlade tillfrågade gruppen utgör dessa enbart ungefär 6 %. Så sanningen är att av de tillfrågad s-politikerna har 6 % har lågt förtroende för Mona Sahlin resten har antingen större förtroende för henne eller har inte svarat.

Det mest talande resultatet tycks faktiskt vara att ”Tre av fyra S-politiker bryr sig inte om svara på politikerbloggens enkät”. Samt möjligen att politikerbloggens Niklas Svensson samt hela expressenredaktionen borde läsa om grundskolematten.

EU, Moderater och Spanien backar

I expressen och på TV4:as hemsida kan vi idag läsa att moderaterna backar i Novusopinions senaste undersökningen. Jag har tidigare skrivit att jag inte ger så mycket för dessa opinionsundersökningar, i alla fall inte som kvantitativa mätningar men samtidigt har min Te kopp inte gett några indikationer på att moderaterna skulle ha något starkt dolt stöd.

I expressen förklaras tappet med att moderaterna saknar spännande kandidater. Och det kan man nog helt klart hålla med om. Toppnamnet Gunnar Hökmark är väll ungefär lika upphetsande som en rotfyllning och resten av kandidaterna är nästan helt osynliga. Nu ska jag väll ärligt erkänna att Marita Ulvskog inte heller är den mest spännande kandidat som socialdemokratin kunnat engagera, men här finns ändå en skillnad, med Marita vet vi vad vi får och hon backas upp av en hel rad spännande namn allt ifrån min favorit kandidat Åsa Westlund till Ardalan Shekarabi och inte att förglömma Evin Cetin som lyckats förvandla i stort sett var enda pizzeria i stockholmsområdet till en valstuga. Samtliga dessa kandidater har lyckats synas och byggt en plattform på egna meriter.

Det närmaste moderata svaret är Christoffer Järkeborn vars bild finns uppsatt lite här och var, inte för att jag vet vad mannen står för men hans kampanjebild ser mest ut som en reklam för synsam något som uppenbarligen uppmärksammats av en kreativ själ.

Så därför är det kanske inte så konstigt att moderaterna backar särskilt som andra borgliga partier säkerligen känns mer lockande för att inte tala om piratpartiet. Den folkpartistiska bondmoran Marit Paulsen tycks i alla fall locka väljare lika bra går det tacksamt nog inte för den krisdemokratiska kreationisten Ella Bohlin men piratpartiet är fortsatt planterat på runt 6% vilket skulle kunna ge dem hela två parlamentariker.

Från det ena till det andra så noterar jag glatt att även Spanien backar, i detta fall så gäller frågan vart ESS skall läggas och nu tyder allt på att Lund blir platsen. För den som inte vet vad ESS är så kan det enklast och med en grov förenkling beskrivas som ett mikroskop på massiva doser av steroider, ungefär vad en Belgian blue är för en chiuaua. Eftersom materialforskning är nära besläktat för att inte säga går in i det som jag studerar så tycker jag så klart att detta är extra spännande. Det är sådant här som behövs för och ett mycket bra exempel på vad europasamarbetet kan leda till. För det är inte troligt att Sverige någonsin skulle kunnat satsa på en sådan här leksak om vi inte varit en del av EU.

Ljuger Borg? Eller är ökad kostnad = satsning?

Anders Borg kallar en ökning av kostnaden för a-kasse ersättning och övriga bidrag till arbetssökande, samt ökade kostnader för lönegaranti på grund av ökade konkurser för en satsning. I SVD kan vi läsa att:

”Regeringen vill öka på anslaget för arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd med drygt 10 miljarder kronor för 2009 och anslaget för ersättning från lönegarantin med 781 miljoner kronor, enligt förslaget till tilläggsbudget.”’

Den här ökningen kallar Borg för en satsning.

”I vårpropositionen som vi presenterar i dag satsas 10 nya miljarder kronor på arbetsmarknadspolitiken.” – DN Debatt

Sanningen är att detta inte så mycket en satsning som en ökad kostnad, regeringen och Borg ljuger alltså. Det är nämligen så att regeringen förutspår att antalet arbetslösa kommer att öka liksom antalet konkurser. Därmed får regeringen en ökad kostnad på 7,6 miljarder  just för a-kassan och 2,4 miljarder för aktivitetsstödet på grund av den ökade arbetslösheten.  På grund av ökade konkurserna ökar kostnader för lönegarantin med 0,7 miljarder . Det blir just den så kallade satsningen på 10 miljarder något som hamnar på det föga spännande utgiftsområde 14 Arbetsmarknad i budgeten. Borgs satsning är alltså bara en kostnadsökning!

På samma sätt påstår också regeringen att man ökar antalet platser i jobb- och utvecklingsgarantin med över 200 000 platser men detta är inte så konstigt eftersom att du per automatik hamnar i jobb- och utvecklingsgarantin om du varit utan jobb i mer än ett år. Regerings ökning är alltså ett sätt att säga att 200 000 fler får det tveksamma nöjet att vara arbetslösa i över ett år.

Nåja själv ska jag i år satts mer på mitt boende tack vara en hyreshöjning.

Läs mer på Johan Sjölanders blogg.

Metrologen Borg eller varför metaforer är farligt

Att enkelt förklara något så komplicerat som den nuvarande ekonomiska situationen är ironiskt nog ingen enkel uppgift. Knappt ens experterna förstår helt vad som händer och ska man försöka beskriva läget för någon som inte är expert behöver man ta till liknelser eller metaforer för att förenkla resonemangen. Vi beskriver nämligen gärna komplexa fenomen genom att jämföra dem med något annat. Genom metaforer och bilder gör vi en komplex värd greppbar.

Självklart leder detta också till vissa biverkningar eftersom hur vi beskriver ett problem påverkar hur vi föreslår att det ska lösas. Det låter kanske inte så extremt konstigt egentligen. Om vi beskriver ett problem som en sjukdom som äter upp kroppen inifrån så blir det ju något ologiskt om man föreslår att lösningen är att vänta ut problemet. Om problemet beskrivs som att vi har valt fel väg så blir den logiska lösningen att backa tillbaka och göra rätt, inte att gasa på.

Regeringen med Borg i spetsen beskriver gärna finanskrisen i form av olika vädermetaforer och metaforer kopplade till väder eller naturfenomen . Man talar om ”konjunktur moln” och ”finansiell storm”. Man talar om ”skit år”. Man ser inga ”vårtecken” och läget är ”nattsvart” Mer indirekt använder man ord som gärna associeras med metrologi så som ”prognos” och ”utsikter”. Men vad gör man då när det är dåligt väder? Man revar segel, söker trygga hamnar och vädrar ut stormen. Beskriver man ett problem som dåligt väder är det lätt att föreslå passiva lösningar för trotts allt vädret kan man ju inte påverka.

Om det ovan är den retoriska analysen av hur regeringen borde handla utifrån hur de själva beskriver problemen så är det ju inte särskilt förvånande att de faktiskt agerar just så som man skulle förvänta. För regeringen är passiv. Vid alla turer så har regeringen varit sent ute och enligt både expertis i form av KI, svenskt näringsliv och SKL och oppositionen så bör regeringen göra mer.

Här kommer också en skillnad. Oppositionen använder andra ord för att beskriva det ekonomiska läget. Man talar i högre grad om kris. Arbetslösheten galopperar, skenar eller så är det massarbetslöshet. Här blir ju också lösningarna annorlunda. Beskriver man ett problem som en kris så blir ju inte en trovärdig lösning att rida ut stormen, man rider ju vanligen inte ut en kris. Nej är det kris då behövs krispaket, krisåtgärder och allmänt aktivt handlande, vilket är just vad den Rödgröna alliansen föreslår.

Aftonbladet: 1, 2

Låt oss jämföra opinionsundersökningar

Idag har vi tre opinionsundersökningar publicerade i de stora tidningarna. Detta känns som uppgjort för lite amatörmässiga jämförelser. Så det är vad jag gjort ovan. Data från Novus, Sentio och Sifo tillsammans med en enkel medelvärdesbildning. Ett påpekande om medelvärdet är att denna inte på något sätt måste vara mer exakt än de enskilda mätningarna den är inkluderad som en jämförelse.

statistik09_2

Något som är intersant är att Sifo avviker mest från de övriga undersökningarna samt från medelvärdet. Om detta beror på stor skillnad i mätmetod eller om det är en tillfällig skillnad är en intressant fråga. Det gör ju om inte annat nästa Sifo mätning något mer intressant, kommer den fortsatt visa på likande värden eller kommer den närma sig de övriga mätningarna?

Opionsundersökningar är inte så exakta som media gärna gör gällande. Man rapporterar gärna en förändring mellan två mätningar som en förändring av opinionen trotts att skillnaden kan beror på ren slump. Nu ska jag väll inte ha allt för stora krav på vetenskapliga metoder eller någon större förhoppning på någon större förståelse för statistik. Eller klart förståelsen kanske finns men cyniskt så inser media att det blir en bättre story om man är lite mer kreativ i sin tolkning av statistiken.

Sen kan man ju också göra som svenska dagbladets ledarredaktion och helt enkelt ignorera de undersökningar som inte passar in med den världsbild man vill se. Och istället skriva en ledare, där man sjunger regeringens lov och förutspår en gyllene framtid för densamma, baserat på den i sammanhanget mest avvikande av undersökningarna och även den som ger regeringen bäst resultat.
Att denna undersökning är mest avvikande är förståss inget som betyder att just denna måste vara fel, men själv sätter jag nog större tilltro till de två mer samstämmiga undersökningarna. Detta tills jag har skäl att tro annat.

Något som är intressant med svenskans ledare är att man inte i huvud taget berör det faktum att i just Sifos mätning så kommer sverigedemokraterna in i riksdagen. Detta betyder att för att en borglig regering skall kunna regera utan stöd av just sverigedemokraterna måst dessa öka sitt stöd med ungefär 6 % enheter vilket intressant nog är ungefär vad som krävs för att behålla makten även i de andra undersökningarna (om vi antar att man tar röster från oppositionen).

Eftersom att siffror är så skojiga valde jag att göra en liten trendtabell över opinionsläget baserad på data från Novus Opinion. Att jag valde Novus beror enbart på att TV4 publicerat deras data lättillgängligt.

statistik09

En sak som syns ganska tydligt är det dramatiska tapp i stöd som de borgliga småpartierna lidit. Efter valet förlorade småpartierna sammantaget runt 6-7% enheter, och stödet för dem sammantaget har därefter varit ganska stabilt. Inom denna grupp har det självklart varierat lite varefter partierna kannibaliserat på varandra. Som jämförelse har vänsterpartiet och miljöpartiet sammantaget ökat sakta men säkert.

Likt den profet jag är förutspår jag nu att skall alliansen ha någon som helst chans att vinna valet 2010 behöver man få upp stödet för småpartierna. Att moderaterna ensamma skall kunna vända det här underläget ser jag som osannolikt.

Som socialdemokrat ser jag det däremot som mycket positivt att det samlade stödet för vänsterpartiet och miljöpartiet närmar sig stödet för de borgliga småpartierna.