Ekonomi, Statistik Och Andra Siffror

250 meter, 223 miljoner kr och 255 tusen själar

DN debatt gör idag Stockholms Handels kammare och Socialdemokraterna i landstinget gemensam ska och kritiserar alliansens planer på att bygga 250 meter spårvagnsspår till priset av 228 miljoner kronor, en kostnad nära 1 miljon kronor per meter. Ett oerhört slöseri som visar prov på närmast katastrofal omdömeslöshet. Inte blir det hela bättre av att alliansen valt att stryka projektet att bygga ut tunnelbanan till norra stationsområdet och karolinska sjukhuset eftersom de ansåg att det projektet skulle blivit för dyrt!

Nu är det visserligen inte första gången som alliansen i landstinget slösar mer skattebetalarnas pengar på korkade idéer, i våras var det debaclet med Sodexo och maten i sjukvården och vårdval Stockholm där läkare tjänar mer på att behandla friska än sjuka. Nå åter till denna landstings alliansens senaste dumhet. I artikeln noterar författarna att:

”Trafiklandstingsrådet Christer Wennerholm verkar tycka att tunnelbanenätet är färdigbyggt. Det är en mycket märklig inställning när vi vet att tunnelbanan är den mest populära kollektivtrafiken med en miljon resor varje dag.”

Jag får väll bara hålla med artikelförfattarna om att en sådan inställning är märklig, särskilt om man betänker att sedan sista utbyggnaden av tunnelbanan avslutades 1994 (sträckan Bagarmossen-Skarpnäck) så har Stockholms läns befolkning växt med över en kvarts miljon mänskor, det vill säga ungefär antalet invånare i Malmö stad. Men det är klart alliansen föredrar kanske att bygga fler bilvägar?

Hur mycket lånar regeringen för din skattesänkning?

Den krassa verkligheten är att Sverige som nation går back. Vi spenderar mer än vad vi drar in och lever på kredit. Ekonomistyrningsverket förutspår att Sverige kommer tvingas låna ungefär en kvarts biljon på två år vilket är riktigt mycket pengar (ungefär motsvarande kostnaden för tio södra länken). Över tre år, så kommer regeringen att låna ungefär 2000 kronor per arbetande person i Sverige varje månad, detta bör jämföras med att alliansen skryter med att de skattesänkningar man nu genomför och har genomfört har gett  1500 kr mer i  månaden till den ”vanliga arbetaren”. Det bör kanske också påpekas att Ekonomistyrningsverkets prognos publicerades innan Fredrik Reinfeldt förvandlades till pojken med guldbyxorna och började lova både skattesänkningar och mer pengar till kommuner, polis och annat roligt, vilket betyder att det faktiska lånebehovet riskerar bli ännu högre!

Men faktum är att Sverige faktiskt har råd att gå back så här mycket just nu, vi har råd att låna miljarder för tillfället, detta eftersom att Sveriges ekonomi tack vara 12 år av ansvarsfullt socialdemokratiskt styre har mycket stabila finanser. Vi har råd att tillfälligt leva på kredit. Faktum är att det antagligen är klokt att tillfälligt gå back för att pumpa in pengar i ekonomin så att den åter vaknar till liv, spritter till och börjar röra sig.

Nyckelordet här är dock tillfälligt. Låt mig upprepa, att tillfälligt gå back har vi råd med, tillfälliga stimulanser är klokt. Problemet är att största orsaken till att Sverige går back just nu är att alliansregeringen har sänkt skatten utan att dra ner på utgifterna. Alliansregeringen har sänkt skatten och fortsätter sänka skatten.

Tillhör man den borgerliga planhalvan så gillar man skattesänkningar och det är väll helt okej. Det är ju trotts allt för att vi har olika åsikter som vi har demokrati. Men vad som oroar mig är att man i ett läge av ekonomisk kris, när tillfälliga stimulanser vore klokt beslutar alliansregeringen sig istället för att genomföra permanenta inkomstminskningar. För eller senare behöver alltså ekonomin hamna i balans och då undrar jag, vad kommer alliansen att spara in på? Vad kommer man att skära ner? Hur ska man göra för att få plus och minus att gå ihop? Jag är rädd för att det kommer krävas en rödgrön regering för att återigen städa upp efter oklokt och oansvarigt borgerligt slösande.

Calmfors vs Borg round 2

Det av professor Lars Calmfors ledda Finanspolitiska rådet, upprättat av Anders Borg själv för att granska regeringens egna politik, har sedan finanskrisen började haft en helt annan åsikt än regeringen om hur Sveriges finanser borde skötas. Rådet kritiserade i maj i år regeringen för att inte satsa tillräckligt för att få Sverige ur krisen. Nu när regeringen till viss del lyssnat på denna kritik så kritiseras professor Lars Calmfors regeringen igen, men denna gång för de planerade ofinansierade skattesänkningarna som regeringen föreslagit.

Samma kritik har som bekant framförts även av oss rödgröna, kontentan tycks åter igen vara att den finansiella expertisen föredrar en socialdemokratiskt politik, då man i likhet med oss anser att det är oansvarigt att låna till skattesänkningar mitt i en lågkonjunktur av sällan skådat slag.

Som student politiskt aktiv noterar jag annars igen att Lars Calmfors anser att man bör höja studiemedlen något som är mycket efterlängtat.

Inte helt pålitlig udersökning ger SD 5.6%

Jag kunde inte undgå att notera något underligt med United Minds senaste undersökning där SD får sisådär 5,6%. I den förra mätningen som publicerades precis efter EU valet lät United Minds intervjua runt 2000 personer i denna undersökning är bara runt 1000 tillfrågade. Antingen tyder detta på att United Minds bytt metod, vilket skapar ett problem vid jämförelse med tidigare undersökning, eller så har man haft ett närmast katastrofalt bortfall i undersökningen.

Om det senare skulle vara fallet det så är undersökningen inte värd så mycket och det skulle vore journalistiskt oansvarigt av Aftonbladet att publicera den. Fast det är klart nu ska man ju inte hoppas för mycket på den granskande förmågan hos kvällstidningsjournalister då artikelförfattaren helt felaktigt påstår att SD blir vågmästare, något som inte är fallet eftersom KD faller ur riksdagen enligt mätningen. Räknat i mandat skulle Reinfeldt tvingas lämna rosenbad, även om han skulle kunnat tänka sig att regera med stöd av Sverigedemokraterna.

Nu anser jag dock att man ska just denna opinionsundersökning på allt för stort allvar. En undersökning gjord mitt i sommaren, genom nätenkäter, och om till råga på allt tillhör de mindre undersökningarna (1000 tillfrågade jämfört med de större på runt 2000), kan antas vara mindre exakt.

Sommarundersökningar är i allmänhet opålitliga då det finns ett stort bortfall bland de tillfrågade. Detta bortfall är inte fördelat jämt över befolkningen. Vissa personer är nämligen mer benägna än andra att resa bort eller på annat sätt bli onåbara under sommaren. Det är mer troligt att personer med god ekonomi är bortresta än någon med sämre. Det är mer troligt att en person anställd inom mer traditionell industri är ledig under det som kallas industrisemestern än någon anställd inom exempelvis handeln. Eftersom partisympatier även varierar i dessa grupper så blir undersökningen mer osäker. Arbetslösa som grupp röstar exempelvis annorlunda än personer med arbete. Undersökningen har som det heter en bias. På samma sätt så ger nätenkäter en bias då vissa personer är mer benägna att svara på nätenkäter än andra.

Då denna undersökning dessutom är en av de mindre så är det också mer troligt att just denna undersökning avviker från det opinionsläge som den försöker mäta. Sammantaget gör det hela att jag även i detta fall litar mer på min tekopp och det som tesumpen visar där.

Familjeföretagare jo jag tackar

Jag kan inte undvika att tycka att det är roligt att Antonia Ax:son Johnson, väljer att titulera sig själv som familjeföretagare. Inte för att hon ljuger, men det känns nog som om hela Axel Johnson Gruppen vars hel eller delägda företag omsätter 50 miljarder kronor enligt wikipedia är lite mer än ett vanligt familjeföretag.

Men det är klart att kalla sig kapitalist (vilket ju är en annan beskrivning av samma sak) kanske inte skulle passat så bra för att höja trovärdigheten i den egna argumentationen.

Sen måste jag väll erkänna att jag delvis håller med henne. Att använda AP-fonderna för politisk styrning av marknaden är inte helt lyckat. Inte för att marknaden inte behöver styrning, för är det något som finanskrisen visat så är det ju att marknaden inte klarar av att sköta sig själv. Inte heller handlar det om att jag ser något ideologiskt fel med politisk styrning av marknaden, något som Ax:son Johnson däremot gör. Men syftet med AP fonderna är trotts allt att förvalta våra pensionspengar och inte att vara regeringens förlängda arm. Det blir trotts allt rätt rörigt om AP fonderna skall få nya uppdrag och direktiv varje gång vi byter regeringe, risken skulle ju vara att fonderna glömmer bort vad det är de egentligen skall syssla med, och det vill vi ju inte.

För övrigt rekomenderar jag detta inlägg av Bengt Silfverstrand.