Media

Missförstå inte twittrandet kära mediaforskare

14 april 2009 16:48

Henrik Oscarsson argumenterar i Expressen för att ”Politikernas twittrande är spel för gallerierna” och påpekar bland annat att:

Kortformatet räcker förstås inte till för en seriös diskussion: att resonera, förklara eller underbygga. En mycket stor andel av twittermeddelandena innehåller därför hänvisningar till dokument, nätsidor, filmer på Youtube eller egna längre blogginlägg!. Eftersom publiken själv kan välja vilket partitwitter man vill följa ger man fritt spelrum för samma socialpsykologiska mekanismer som existerar i bloggosfären. Medborgarna följer bara twitter från ledamöter eller partier som man gillar och där budskapen inte utmanar. Därmed slipper man obehaget att konfronteras med alternativa perspektiv eller motargument.

I sak har Henrik Oscarsson helt rätt och ändå har han totalt missat poängen.

Twitter är i första hand inte till för att föra längre och djupare diskussioner, det finns mycket bättre alternativ för sådan kommunikation. Twittrande är för mig ett sätt att kunna berätta för mina vänner och bekanta vad jag håller på med och tipsa om saker som jag tycker är intressant. Med twitter kopplat till min statusrad på Facebook och till ett flöde på min blogg kan den som vill hålla sig uppdaterad om vad jag gör och tänker i realtid, precis som jag kan hålla mig uppdaterad om vad de gör. Just i och med att mina vänner och andra, det vill säga publiken som Henrik Oscarsson skriver själva väljer vilka det vill följa vet jag att när jag skriver ett twitt så når det de personer som är intresserade av att läsa det. Eftersom att annars skulle de ju aldrig följa mina twitts. Direkt når den information jag vill sprida alla de som följer mig på twitter eller har mig som vän på facebook, sammantaget flera hundra. Och det är här twittrandet har ett värde för politiker eftersom det är ett mycket snabbt sätt att föra ut information till stora mängder av intresserade mottagare.

Om man tittar på Obama kampanjens användande av twitter så var det inte i förstahand för att vinna nya supportrar som man twittrade utan för att aktivera och peppa de supportrar man redan vunnit. De Obama supportrar som valde att följa honom kunde på detta sätt snabbt få information om vad som var på gång. De kunde sedan sprida den informationen vidare till sina bekanta för att på så sätt värva nya supportrar. Obamas konstanta uppdaterandet och personliga meddelandena förståss också en psykologisk effekt eftersom de fick supportrar att känna sig mer delaktiga i kampanjen. Det kommer bli mycket spännande att se hur Twitter kan användas när väl valkampanjerna drar igång.

Första testet blir ju nu inför EU-parlamentsvalet, där i alla fall de två kandidater jag stödjer är aktiva twittrare, Åsa Westlund och Ardalan Shekarabi.

För lite andra åsikter om det här med politikers twittrande rekomenderar jag s-buzz.

Wanja, orkanvindar i vattenglas

26 mars 2009 03:45

Jag måste erkänna att jag tycker att hettsjakten på Wanja Lundby-Wedin är närmast osmaklig. Som jag ser det är det här en storm i ett vattenglas. Är den verkligen rimligt att hon ska avgå som LO ordförande för att hon sitter med som en medlem i en styrelse som för 5 år sedan fattade ett beslut som gav en VD en ovanligt hög pension?
Ännu mer märkligt blir det ju när det börjar lukta som om detaljbeslutet om ersättningen till VD var ett ordförandebeslut.
Självklart kan man kritisera det beslut som togs och lika självklart är att man som styrelsemedlem är solidariskt ansvarig inför det tagna beslutet. Att Wanja tyvärr gjort saken ännu svårare för sig själv med sitt något mindre än optimala krishanterande kan man ju så klart också ha åsikter om. Men att kräva hennes avgång som LO ordförande är något magstarkt. Vist hon borde kanske hoppa av som styrelseledamot i AMF:s styrelse men i så fall borde väll ordförande gå först, och hur var det med Urban Bäckström han har ju inte heller förstått något?
I expressen så citeras någon läsare som menar att Wanja borde ha resserverat sig mot beslutet om VD’s pension, men enligt mig så tyder det enbart på brist på förståelse för hur styrelsearbete i allmänhet fungerar och hur ägandet i AMF i synnerhet är strukturerat. Bolaget är hälftenägt av LO och Svenskt Näringsliv. Om LO’s ordförande som representant i AMF styrelse hade reserverat sig mot ett beslut så skulle resten av LO’s representanter i princip tvingats reservera sig också. En styrelse fattar inte ett beslut om den ena av hälftenägarna bestämmer sig för att resservera sig mot beslutet. Eftersom LO inte gillar höga VD löner och ersättningar så borde de ju egentligen reservera sig mot samtliga beslut som leder till en hög ersättning men ett sådant agerande är inte konstruktivt, och i en styrelse som den i AMF skulle ett sådant agerande vara helt omöjligt.

Expressen: 1, 2 SVD: 1, 2, 3 DN: 1

Imponerande att någon tar 4chan på allvar

4 februari 2009 17:34

4chan

Jag vill inte på något sätt försvara 21 åringen som nu är misstänkt för hoten mot skolan i Eskilstuna. Men jag kan inte undvika att tycka att det är imponerande att någon i huvud taget tar 4chan på allvar. Fast det är klart om det finnas något ställe där en psykiskt rubbad mänska skulle hänga så är det just 4chan.

För de som inte riktigt är bevandrade i Internets subkulturer och mer färgglada baksida kan 4chan kräva en viss förklaring. Sidan dvs 4chan.org, är ett bildforum ursprungligen dedikerad till manga . Användare lägger upp bilder och för diskussioner precis som vilket annat forum som helst. Det som egentligen kan sägas vara unikt för 4chan är hur primitivt det egentligen är, vilket bland annat resulterar i att majoriteten av alla inlägg görs anonymt.

Just det här hotet antar jag blivit publicerad i det som brukar beskrivas som /b/ eller med andra ord den delen av forumet som inte har några regler (förutom förbud mot barnporr, vissa former av olagligt innehål, samt invasioner av andra forum). Wikipedia citerar flertalet bra beskrivningar av /b/:

” Douglas said of the board, ”reading /b/ will melt your brain”, and cited Encyclopedia Dramatica’s definition of /b/ as ”the asshole of the Internet”.[4] Mattathias Schwartz of The New York Times likened /b/ to a ”a high-school bathroom stall, or an obscene telephone party line”,[26] while Baltimore City Paper wrote that ”/b/ is the kid with a collection of butterfly knives and a locker full of porn … in the high school of the Internet”.[13] Wired describes /b/ as notorious.[27]”

Att 21 åringen säger att det hela var ett skämt, blir enbart logiskt om man just kommer ihåg att skämtet gjordes på /b/ och inte i något normalt sammanhang. Vad /b/ har att säga om hotet mot skolan i Eskilstuna? Tja se själva…

Feministisks analys i all ära

24 januari 2009 01:57

Jag skulle vilja påstå att jag är feminist, även om just det ordet har blivit väldigt laddat (något som ur en feministisk synvinkel inte är så konstigt). Men analyser av det slag som pressenteras i DN under rubriken ”Plågsam backlash. I ’Let’s dance’ räcker det att ha snopp” gör mig bebryllad.

Självklart finns det vissa korn som är vettiga i stil med:

”När Tobias Carlsson gör ett strålande jobb med koreografin som passar Elisabet Höglund fantastiskt får han höra det och inte har jag några invändningar mot det. Men. När turen kom till ”Sveriges starkaste man” var det ingen som lade märke till hur hans partner Annika Sjöö hade trollat med honom.”

Men så mycket mer av värde hittar jag inte. Att Kitty Jutbring skulle få dåliga poäng av juryn på grund av att hon ”/…/ kommer med rappa svar och väljer sina egna kläder/…/” känns taget ur luften om man nu faktiskt sett programmet. För feministisks analys i all ära men faktum är att Kitty inte dansar utan stampar.

SVT chef upptäcker nyhetsmedia vinklar historier

23 januari 2009 15:25

Välkommen till verkligheten Annie Wegelius. Man skulle kunna tro att någon som arbetar med media skulle vara medveten om nyhetsmedians vinklande av historier. Att opartiskt granska är knappast något som nyhetsmedia idag har som någon större prioritet, snarare vill man hitta en story. Och en story är alltid en berättelse.

I det mediala narrativet krävs enkla arketyper, en god en ond, vinnare eller förlorare, förtryckta och förtryckare, starka och svaga, mer komplicerade förhållanden gör sig inte så bra i tabloidformat. Och självklart ju högre upp någon är desto roligare är det att se den falla.