Integritet Och Upphovsrätt

Val vinns inte på barnpornografi

3 augusti 2010 00:03

Piratpartiet vill göra lagstiftningen kring barnpornografi till en valfråga skriver DN. Detta med anledning av att partiet idag släpper sitt valmanifest, där frågor så som rättssäkerhet och integritet givetvis står i fokus.

Min högst personliga teori, allt annat än vetenskapligt underbyggd, säger att ett krav på en förändring av barnpornografilagstiftningen knappast kommer att bli en valvinnare den 19 september. Därmed inte sagt att lagstiftningen inte borde förändras.

Att barnpornografi, så som de flesta av oss föreställer det, är förbjudet känns logiskt. Rör det sig om barn under 15 så är handlar det i sig om ett övergrepp när barnet blir utsatt för en sexuell handling, bilder och filmer blir då en dokumentation av ett övergrepp och själva spridningen av denna kan sägas vara en del av övergreppet. Nu finns det så klart även fall där själva motivet i sig inte är ett övergrepp, det kan vara barn som själva tagit bilder på sig själva eller barn över 15 där själva sexuella handlingen inte är något brott i sig. Men även i dessa fall kan man se spridningen av bilderna, och därmed också konsumtionen som ett sorts övergrepp. Eftersom det knappast ligger i barnets intresse att dessa bilder sprids fritt.

Det grundläggande faktumet i dessa fall är att det finns ett offer, någon person som drabbas. Mindre logiskt är då att även tecknade pornografiska bilder är förbjudna om en tecknade figure ser ut att inte vara myndig. För om den genomsnittlige konsumenten av riktig barnpornografi antagligen är vuxna män så är de troligen en helt annan grupp som gör sig skyldiga till de största innehavet av ”tecknad barnpornografi”.

Ett inte allt för osannolikt antagande är nämligen att den vanligaste konsumenten av ”tecknad barnpornografi” själv är ett barn, eller i alla fall tonåring. Det är nämligen i dessa grupper som det största intresset för japanska tecknade serier återfinns. Och alla japanska tecknade serier är inte bara gulliga och söta.

Japanska serier är, vilket alla vet, till bristningsgränsen fylld med söta skolflickor med stora rådjursögon. Precis som i verkligheten så är inte alla dessa tecknade skolflickor myndiga. Men precis som skolflickor i verkligheten har dessa flickor ändå sex, och givetvis visas det i vissa serier. Ibland har skolflickorna sex med varandra eller med intet ont anande skolpojkar, eller så, eftersom det här är japanska serier, blir de våldtagna av tentakelmonster från yttre rymden. Ibland är skolflickorna utbytta mot skolpojkar, med lika stora rådjursögon, som då antingen har sex med varandra, eller med nämnda skolflickor, eller så blir även de våldtagna av tentakelmonster från yttre rymden.

Nu är så klart inte bara japaner ansvariga för all den ”tecknade barnpornografi” som våra ungdomar riskerar att komma i kontakt med. En antagligen minst lika stor källa är all den slash fiction som finns på nätet. För den som är obekant med begreppet så är slash fiction oftast homoerotiska berättelser skrivna av fans, där huvudrollsinnehavarna är kända fantasifigurer. Ursprunget skall ha varit berättelser om kärlek mellan kapten Kirk och Spock från Star Trek. Vissa av dessa berättelser innehåller karaktärer som ännu inte blivit myndiga, så som historier om kärlek mellan Harry Potter och Lucius Malfoy. Vissa av dessa berättelser är illustrerade.

Riktigt vad våra lagstiftare hade rökt på när de kom fram till att även dessa tecknade alster skulle räknas som barnporr vet jag inte, men givetvis är det svårt att argumentera för att detta borde vara olagligt med någon sorts logik. Framför allt stämmer det dåligt överens med vad gemene man ser som barnpornografi.

Men trotts att det givetvis är hedervärt att kämpa för att inte en massa i princip oskyldiga tonåringar skall åka dit för innehav av barnpornografi, så som redan en stackars översättare gjort, så tror jag inte att detta kommer att leda till valvinst för pirat partiet. Riktigt så stor och viktig fråga är det nämligen inte.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , och .

Hur tänker FP i Landskrona?

2 februari 2010 18:42

Jag läser med både skräck och fårvåning hur en Folkpartist från Landskrona i en debattartikel skäller ut skolinspektionen och skolverket, samt uppenbarligen också Stockholm, för att Skolinspektionen inte gillar idén att Landskrona vill kunna drogtesta barn i skolan.

Torkild Strandberg, för så heter denna folkpartist, menar att han inte kan förstå varför skolinspektionen stoppar dessa drogtest då de enligt Torkild är frivilliga att delta i. Både föräldrar och barn måste ju ge sitt samtycke innan ett test genomförs, och då kan det ju inte vara något problem. Själv tycker jag att argumentationen haltar väldigt grovt.

Låt oss anta att drogtestet verkligen är helt frivilligt, och ingen yttre press förekommer.

Vi kan då anta att det är två sorters grupper som kommer tacka nej till drogtestet:

  • Barn som använder droger och inte vill bli upptäckta.
  • Barn som tycker att drogtestet är obehagligt eller integritetskränkande.

På samma sätt kan vi tänka oss två sorters grupper som kommer att tacka ja till ett drogtest:

  • Barn som brukar inte använder droger och inte anser att testet är obehagligt eller integritetskränkande.
  • Barn som går på droger och vill bli upptäckta.

I denna hypotetiska situation kan vi alltså dra slutsatsen att man enbart kan upptäcka de barn som vill bli upptäckta. Men dessa kan nog då lika gärna upptäckas om man helt enkelt pratar med dem. Samtidigt har man helt i onödan testat en massa barn som inte använder droger.

Men sanningen är att det kommer att finnas en yttre press. För varför skull man vilja genomföra drogtest om man bara skulle kunna upptäcka de barn som frivilligt vill bli upptäckta? Det här innebär att de barn som tackar nej för att de anser att testet är obehagligt eller integritetskränkande kommer att misstänkliggöras om de väljer att inte ställa upp på att testas.

Dessa barn kommer alltså hamna i en omöjlig ställning antingen tvingas de utstå obehaget att gå igenom drogtestet mot sin egentligen vilja. Eller om de står fast vid sin inställning så utsätts de för obehaget att bli misstänkliggjorda.

Som jag ser det finns det inga som helst skäl för att utsätta barn för det här. Särskilt inte i skolan eftersom att skolan skall vara en trygg miljö. Har man ett så stort problem med droganvändning bland skolbarn i Landskrona så att man menar att en sån här åtgärd är motiverad bör man nog fundera både en och två gånger på vad de bakomliggande orsakerna är och hantera dem istället. Varför är det just Folkpartister som är så tända på att använda piskor och tvångsmedlem mot skolbarn?

Läs även andra bloggares åsikter om , och .

Ökad kontroll av post för trygghet och säkerhet

31 augusti 2009 13:06

På väg till skolan läser jag idag i Metro om hur posten blivit en stor distributör av droger. Framför allt är det unga som på detta sätt får tillgång till droger på detta sätt, något som är oroande då enkelheten rimligtvis gör att fler ungdomar prövar på dessa tyngre droger. Sen tidigare vet vi posten även används för att leverera så kallade lagliga droger, det vill säga preparat som ännu inte hunnit narkotika klassas. Steget från laglig drog till olaglig är inte så stort och när tillvägagångssättet för att införskaffa preparaten är densamma är det lätt att ta klivet.

Postens distributionssystem har sen tidigare också används för diverse terrorist attentat. Mest välkänt är säkerligen Antrax breven som spreds i USA. Även om brev inte innehöll bakteriesporer så skapade dessa brev obehag och rädsla. Mer klassisk form av terror har utövats genom brevbomber, ett terrorredskap som används enda sedan postens införande och förekom i Sverige första gången redan 1904.

Att brev används till dessa illegala aktiviteter är en följd av anonymiteten som avsändaren åtnjuter och det faktum att ingen kontroll av innehållet sker. Så förutom som distributionsväg för droger och terror så används brev även för att framföra anonyma hot.

Detta anonyma och oövervakade brev skickande är därmed ett hot mot både demokratin och ungdomen. Åtgärder måste därför tas för att öka trygghet och säkerhet samt förhindra detta illegalt användande av posten. Lösningen står att finna i de åtgärder som redan tagits för att öka trygghet och säkerhet på nätet och vid användande av digital kommunikation. I likhet med datalagringsdirektiet bör även avsändare och mottagare av samtliga brev lagras. Lämpligen genom att avskaffa postlådor och låta all inlämnande av brev ske hos postens ombud, för att skicka brev behövs då legitimation visas och avsändarens personnummer skrivs på utsidan av brevet. Centralt lagras sedan avsändare och mottagare i ett register. Här kan också samtliga brev röntgas och alla misstänkta paket öppnas och undersökas. Genom en civil rättslig process bör intressenter kunna begära ut information om avsändare och mottagare i de fall någon lag brutits.

När vi redan har vidtagit mått och steg för att säkra nationens säkerhet genom FRA och Datalagringsdirektivet, och skyddat ungdomen från det olagliga piratkopierandets gissel genom IPRED är det nu dags att ta nästa logiska steg i trygghet och säkerhetens namn.

Reformera upphovsrätten, ytterligare ett skäl

13 augusti 2009 11:00

Att upphovsrätten behöver reformeras borde vara något som varje politiker förstod. Lagstiftningen är inte anpassad för dagens teknik eller för dagens samhälle. I skuggen av Pirat Bay rättegången har mycket av diskussionen handlat om fildelning denna fråga är dock inte den enda som förtjänar uppmärksamhet när det gäller problemen med upphovsrätten. Oxfords bibliotek uppmärksammar i en artikel i DN det problem som uppstår nu när Google försöker digitalisera litteratur. Problemet uppstår med de verk där upphovsmannen är okänd eller där det på andra sätt är oklart vem som innehar rättigheterna till verket. Eftersom ingen finns att tillfråga kan biblioteket inte ge tillåtelse att låta Google lägga ut dessa verk på nätet.

Reformer är inte synonymt med att avskaffa upphovsrätten, och faktum är ju att inte ens Pirat Partiet förespråkar något sådant (även om det ibland låter så på mediadebatten). Men i likhet med mer eller mindre samtliga politiska ungdomsförbund ser man att dagens upphovsrätt inte fungerar när den skall tillämpas över nätet.

Det gäller att inte glömma bort vad varför upphovsrätten existerar. Det är inte för att berika från skivindustrin, filmbolagen och bokförläggarna. Nej målet har alltid varit att sprida och stödja kultur. Upphovrätten precis som patenträtten är en särlagstiftning som ger en part, uppfinnaren eller upphovsmannen större rättigheter än denna skulle ha annat fall. Motiveringen till varför denna lagstiftning i huvud taget finns är för att samhället vill stödja inovationer och sprida kultur.

Utan patenträtten skulle uppfinnare så långt som möjligt försöka hålla sina upptäckter hemliga vilket skulle leda till att många upptäckter går förlorade när uppfinnaren en dag dör. För att motverka detta gör samhället en deal med uppfinnaren att i gengäld mot att uppfinnaren gör sin upptäckt tillgänglig får denna ett tidsbegränsat monopol.

Ungefär samma tanke återfinns inom upphovsrätten, utbyte mot att upphovsrättsinnehavaren får ett tillfälligt monopol på sina skapelser så ska denne uppmuntras att fortsätta skapa. Hur länge ett verka har varit skyddat har genom tiden förlängts. Från att ursprungligen ha varit ett tiotal år är skyddet nu författarens livstid plus minst 50 år. Att denna skyddstid hela tiden förlängts är inte så konstigt. upphovsrättsinnehavarnas önskan att tjäna pengar har nämligen gått hand i hand med samhällets intresse av att maximera tillgängligheten för de kreativa skapelserna. Så länge någon har rätt till en bok ligger det i rättsinnehavarens intresse att se till att den finns i tryck och går att köpa. Men när ingen har rättigheterna till en bok så finns det ingen som specifik har intresse av att boken finns i tryck. Visserligen kan ett förlag välja att ge ut boken, om den är populär, men det skall mycket till för att ett förlag skall ex göra reklam för boken eftersom att risken alltid är att ett annan förlag börjar parasitera på reklamen genom att ge ut samma bok.

Både samhället och upphovsrättsinnehavaren har därmed haft ett intresse av att förlänga upphovsrätten, samhället för att böcker och andra kreativa verk skall fortsätta vara tillgängliga, och upphovsrättsinnehavaren för att de tjänar mer pengar. Men i och med internetts intåg, så är samhällets och upphovsrättsinnehavaren intresse inte längre samma. Samhällets intresse ligger i att göra kulturen tillgänglig och göra så att så många som möjligt så enkelt som möjligt kan ta del av den. Via nätet kan vi idag just ge tillgång till enorma mängder av kultur, exempelvis fildelning gör redan detta. Problemet är att med dagens lagstiftning är detta inte lagligt.

Ur spridningssynpunkt vore det därför positivt om upphovsrätten inte fanns i huvud taget, men ur skapande synpunkt behövs upphovsrätten för att uppmana till kulturellt skapande, samt göra de möjligt för dem som vill att leva på sitt skapande. Det skälet kan dock aldrig motivera varför upphovsrätten skulle fortsätta att gälla mer än ett halvsekel efter det att upphovsmannen dött. Man skulle därmed kunna säga att det ligger i samhällets intresse att ha en så kort skydds tid som möjligt.

Det viktiga med det hela är att utan att ens diskutera olaga fildelning, nätpirater eller huruvida jag borde ha rätt att ladda ner saker gratis, en debatt som inte tycks leda någonstans, så kan vi konstatera att upphovsrätten i sin nuvarande form skapar problem. Eller med andra ord, dags för reformer.

Intressant?

Upphovsrätt vem tjänar på den?

22 maj 2009 22:09

Mikael Popovic, som själv pressenterar sig som musikkreatör, musikutbildare och bloggare, skriver på SVD opinion ett inlägg i fildelardebbaten där han med lite logiska krumbukter försöker förklara varför fildelning är stöld. resonemanget tycks bygga på

Vad Popovic tycks missa är att upphovsrätten inte är någon sorts självklar skapelse utan en politisk produkt vars existens enbart kan försvars så länge samhället tjänar på den. Upphovsrätten i likhet med patenträtten ger nämligen skaparen ett tidsbegränsat monopol och inskränker senare ägare av verkets rättigheter.

Köper jag en bil eller en gräsklippare, så står det mig fritt att göra vad jag vill med det jag köpt. Jag kan välja att hyra ut dem mot betalning, jag kan måla om den och sälja den, eller helt enkelt ta isär den och bygga något annat av den, något som jag senare säljer. Köper jag däremot en bok eller en cd-skiva så är mina rättigheter däremot kringskurna av just upphovsrätten. Jag har inte rätt att hyra ut boken eller skivan, jag kan inte förändra den och sälja den, och jag får inte plocka isär den och skapa något nytt av den. Upphovsrätten ger alltså upphovsmannen större rättigheter än han normalt skulle ha haft om det han skapat inte ansågs vara ett kreativt verk.

Det är egentligen intressant det där med hur gränsen ser ut. Om jag designar en och massproducerar den och någon konstnär väljer att måla en tavla som föreställer min bil, så är det helt okej. Om jag däremot tar den bilden och gör ett tygmönster av den med vilken jag klär min bils säten ja då har jag antagligen begått ett upphovsrättsbrott. På samma sätt om jag köper en potatis och sedan planterar den kan jag skapa kopior av potatisen, kopior som jag sedan kan fortsätta kopiera och sälja. Gör jag samma sak med ett musikstycke så blir jag stämd på miljonbelopp.

Den här skillnaden kan egentligen bara försvaras med att det gynnar samhället att konstnärer och kreatörer får ett sorts monopol på sina produkter. Precis som med pattent systemet. Det finns ingen annan högre logisk eller moralisk grund som annars kan motivera denna särställning.

Det är också här som alla kritik mot upphovsrätten har sin grund. Kritiker stora som små menar nämligen att upphovsrätten i dess nuvarande form inte gynnar samhället lika mycket som en revision av upphovsrätten skulle göra. Om upphovsrättslobbyn och dess supportrar inte kan bemöta denna kritik på ett trovärdigt sätt så kommer de ha svårt att vinna gehör för sina åsikter. För faktum är att oberoende av alla logiska krumbukter så är inte kopiering samma sak som stöld.