Pride <3

Pride, så var det återigen dags. Dags för pride park och pride house. Dags för en blandning av politiska utspel och vilda fester. Dags för vimlet av mänskor av alla det sorter och slag. Jag måste säga att jag älskar det.

Framför allt är det alla olika mänskor som jag gillar. Det finns allt från den stereotypa fjollan eller truckerflatan till han som ”jag skulle aldrig gissa att du var bög för du är ju så manlig” eller hon som ”va är du lesbisk men du ser ju typ helt vanlig ut”. Allt ifrån hon som hänger på Pride house, parken är ju för kommersialistisk, och som bara måste gå på seminariet ”Normkritisk pedagogik” synd bara att det krockar med ”Är det vår tur nu? Transpolitisk debatt”, till han som aldrig varit på Pride förut och tycker att alla män i läder är lite läskiga, ”fast han den blonda killen är ju så söt undra om jag vågar prata med han”. Från han som var en hon, till hon som var en han till hen som är hen men du kan kala mig Kim. Från den som är där för politisk agitation, till den som är där för att vara billig och villig och på jakt efter någon annan likasinnad. Från hon som är där varje år, och alltid på schlagerkvällen, till han som planerar att gå hela paraden i tolv centmeters klackar och kommer tvingas kliva upp vid sex för att hinna med hår, smink och att klämma i sig i korsetten.

Själv klarar jag inte av att gå i högklackat, och min outfit inför paraden är inte bestämde. Grönt, rött och guld var vist temat för det rödgröna tåget, får hitta på något på det temat.

För politik hör ju till Pride, alla partierna är där. Nå förutom Kristdemokraterna och det är ju synd för de styr ju alliansen hbt politik. För under pride står jag som socialdemokrat inte bara nära vänsterparitet och miljöpartiet, utan ofta även folkpartiet och till och med centerpartiet, hör och häpna till och med moderaterna kan jag hålla med ibland. Synd bara att folkpartiets HBT politik inte kommer bli verklig så länge verklighetens folk och alliansen får styra.

Nej nu bär det av till parken jag skall blåsa såpbubblor av helium. Ses där.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , och .

Pride pimpad blogg

Med anledning av att pride drar igång så har jag valt att pride pimpa bloggen lite. Färgglatt och överdrivet är temat ^^

om att kritiskt granska

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=2yhN1IDLQjo] Dagens debattartikel i DN av Gustav Fridolin, om hur man får det svar man vill i opinionsundersökningar, påminner mig allt för mycket klippet om ovan. 

En opinionsundersökning som ger stöd för ens sak, är ett säkert sätt att skapa uppmärksamhet. Med en opinionsundersökning i bagaget tycks nyhetsvärdet, i det man här att säga, öka. Det fascinerande och skrämmande i sammanhanget är att den yrkeskår som har till uppgift att kritiskt granska nyheter, så sällan tycks våra kapabla eller villiga att granska dessa undersökningar. Detta trotts att de ofta är beställda och betalade av ett eller annat särintresse. Jag kan tycka att medias inställning till opinionsundersökningar i huvud taget kännetecknas av ett bristande ifrågasättande och tveksamma tolkningar. Media är villiga att spinna en historia runt även små resultat, eller resultat som säger väldigt lite. Värderingen tycks vara att är det en opinionsundersökning, av vad än för slag, så finns det ett nyhetsvärde.

 Typexemplet på dessa tveksam värdering är alla dessa artiklar som skrivs efter någon webbundersökning. Eftersom urvalet för dessa undersökningar är allt annat än representativt för någon i huvud taget, inte ens för tidningens läsare eftersom långt ifrån alla svarar, samt att undersökningarna är lätta att manipulera borde nyhetsvärdet vara nästintill noll. Ändå skrivs artiklar baserade på dessa undersökningar med skrämmande regelbundenhet.

Ett annat exempel på att spinna artiklar på tveksamma opinionsundersökningar kom bara för några dagar sedan då de båda kvällstidningarna presenterade varsin undersökning som visade att förtroendet för statsministern minskat till följd av ”Litorinaffären”. Detta är ett resultat som nästintill är givet på förhand. Endast den mest fanatiska moderat, skulle säga sig ha fått ökat förtroende för statsministern på grund av att en av hans ministrar hoppar av några månader innan valet. I mina ögon förtjänar en opinionsundersökning som bekräftar detta inte mer än en notis.Tyvärr är denna mediala fascination över opinionsundersökningar ett demokrati problem, eftersom de ger en allt för stor fördel för kapitalstarka intressen. Opinionsundersökningar är trotts allt dyra. Samtidigt finns det ett allmänintresse av att veta vad folk tycker i frågor. Men likt all statistik så krävs tolkning. Denna tolkning borde tillhandahållas av samma media som publicerar dessa undersökningar. Trotts allt, kritiskt granskande är journalistens yrke.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om opinion, statistik och manipulation.

Varför bonus om det inte funkar?

Det finns väldigt mycket intressant man kan hitta på nätet. Klippet nedan är ett typexempel på vad man kan finna. Där berättar författaren Daniel H. Pink om den forskning som, kanske kontraintuitivt, visar att pengar är ett väldigt dåligt sätt att motivera folk till att prestera bättre. Utan tvärt om ofta leder till sämre prestation.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=u6XAPnuFjJc]

Klippet kändes relevant med tanke på debattartikeln i DN av unionen, som just diskuterar bonusar, eftersom den får mig att undra varför man som aktiebetalare skulle acceptera bonus system, när forskning talar för att det bara är skadligt?

Läs även andra bloggares åsikter om , och .

Långtidsarbetslösheten bland ungdomar har dubblerats

DN debatt skriver ett anttal statistiker om ungdomsarbetslösheten. Ett intressant inlägg som lyfter fram problematiken med den definition av arbetslöshet som används idag, när denna tillämpas på ungdomar.

Samtidigt förändrar inte mätmetoden något i sak. För oberoende av hur man mäter så är ungdomsarbetslösheten hög, hög jämfört med tidigare år, och hög jämfört med andra EU-länder, länder som använder samma sätt att mäta arbetslösheten.

Att ungdomsarbetslösheten här ökat är allvarligt men än mer allvarligt är egentligen att långtidsarbetslösheten bland ungdomar här ökat. Idag är det dubbelt så många ungdomar som varit arbetslösa i mer än ett halvår, än det var när Fredrik Reinfeldt och alliansen tillträdde enligt SCB, något som illustreras i bilden ovan.

Långtidsarbetslösheten är den mest förödande formen av arbetslöshet, särskilt för ungdomar som ännu inte fått in sin fot på arbetsmarknaden. Många av de förslag som socialdemokraterna och de rödgröna lagt fram, så som trainee platser och satsningar på komvux, och borttagande av arbetsgivaravgift är delvis riktade till denna grupp arbetslösa ungdomar.

Vad alliansen vill göra är mer oklart. Statsministern vill som bekant inte känna vid problemet medans centern och folkpartiet tycks mena att problemet antingen beror på LAS eller på att ungdomar tjänar för mycket. Förslag som snarare tycks tyda på att man inte analyserat problemet tillräckligt eftersom inget av dem tycks hjälpa den som är långtidsarbetslös.

För den som vill grotta ner sig i statistik om ungdomsarbetslösheten så rekommenderar jag ett blogginlägg jag publicerat tidigare, fyllt med finfina grader.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om arbetslöshetFredrik Reinfeldt,Mona Sahlinval 2010ungdommarsynvillor