Fredrik Reinfeldt lanserade idag från sin turné buss ett jobbcoachförslag, en satsning på 3 miljarder för 31.000 platser i coachning, praktik och utbildning där den största enskilda delen är 13 300 fler jobbcoachplatser. Jämfört med de rödgörnas 100 000 nya jobb, praktik- och utbildningsplatser känns det något magert. Man kan också ställa sig frågan vad denna vår statsministers övertro på jobbcoacher beror på.

Samtidigt som detta utspel görs så skriver den moderata partisekreteraren Per Schlingmann en artikel på politikerbloggen där han försöker hävda att man klarat finanskrisen bra.

Natten till den 15 september 2008 ansökte anrika Lehman Brothers om konkurs, detta brukar sägas vara den definitiva starten för finanskrisen. Sedan dess har denna kris varit Fredrik Reinfeldt och alliansregeringens ständiga förklaring för allt som gått dåligt sedan dess. Ändå försöker moderaternas partisekreteraren Per Schlingmann och statsminister Fredrik Reinfeldt hävda att man klarat krisen bra.

Det här är för att formulera mig enkelt skitsnack. Jämfört med övriga europa har Sverige klarat sig sämre än genomsnittet och att klara sig sämre än genomsnittet kan knappast betecknas som bra.

Att Sverige klarat krisen sämre än Europa i genomsnitt och sämre än Euroländerna i genomsnitt är rätt enkelt att visa. Med utgång från att krisen startade under andra halvan av 2008, kan vi se hur stor den relativa ökningen av arbetslösheten varit i Sverige sedan dess och jämföra detta med motsvarande förändring för Europa i genomsnitt samt för Euroländerna. Grafen nedan visar hur många gånger störe arbetslösheten är jämfört med andra kvartalet 2008 det vill säga precis före krisen bröt ut.

Som synes i grafen ovan är jämförelsen inte smickrande för Sveriges del. Precis som Mona Sahlin påpekade under sitt tal i tanto har arbetslösheten ökat snabbare i Sverige än i Euroländerna och EU i genomsnitt. Det är svårt att se hur Fredrik Reinfeldt och alliansregeringen kan bortförklara dessa siffror, särskilt som vårt grannland Finnland i sammanhanget klarat sig bättre. Visserligen är arbetslösheten i Finland högre än övriga Euroländer men den är ändå lägre än genomsnittet för EU.

Hade Fredrik Reinfeldt lyckats med att i alla fall bara se till att arbetslösheten i Sverige ökade i samma takt som Euroländerna, hade 25 000 färre varit arbetslösa idag. Det vill säga hade Reinfeldt och alliansen lyckats med att bara öka arbetslösheten så mycket som Euroländerna i genomsnitt så hade det gjort större nytta än detta sena jobbcoachförslag.

Intressant? Läs även Marikas inlägg om ekonomisk voodoo samt Peter Högberg och Martin Moberg om moderaternas plötsliga oro för synvillor, samt andras åsikter om jobb, moderaterna, Fredrik Reinfeldt, bussar och voodoo.

Kan Hillevi Engström inte räkna? Är matematisk inkompetens symptomatiskt för allianspolitiker? Kan man som moderat bli arbetsmarknadspolitisk talesman utan att ha klarat av grundskolematten?

Frågorna känns relevanta sedan Hillevi Engström likt ett antal allianspolitiker före henne, påståt att de rödgröna vill gör det ”dubbelt så dyrt att anställa unga”.

Hillevi Engström hänvisar här till de rödgrönas förslag om att ta bort den halvering av arbetsgivaravgiften för den som har en ungdom anställd och istället ta bort arbetsgivaravgiften för praktik och trainee platser samt för den som anställer en långtidsarbetslös ungdom.

Att ta bort halveringen av arbetsgivaravgiften kommer inte att gör det dubbelt så dyrt att anställa unga. Vilket kan visas trivialt med hjälp av lite mellanstadiemattematik. Jag har försökt förklara det här förut med tyvärr var jag nog inte tillräckligt pedagogisk så låt mig göra detta övertydligt så att även Hillevi Engström kan förstå.

Idag är arbetsgivaravgiften 15,49 % för ungdomar under 26 år, för övriga är den 31,42 % alltså dubbelt så hög. Ger jag en lön på 100 kr så blir min anställningskostnad 115,49 kr idag, med det rödgröna förslaget blir den istället 131,42 kr. Vill vi räkna ut hur mycket dyrare detta är så dividerar vi 131,42 kr med 115,49 kr vilket ger 1,137 eller med andra ord 13,7 % dyrare. Väldigt långt ifrån dessa 100 % dyrare som Hillevi Engström påstår.

Nu är som sagt inte Hillevi Engström ensam med att ha påstått detta. Även Adam Cwejman, Magnus Andersson, Charlie Weimers och Niklas Wykman d v s samtliga alliansens ungdomsordföranden liksom den centerpartistiska riksdagsledamoten Annie Johansson och min favorit bland centerpartistiska bloggare Elias Giertz, har alla påstått samma sak. Elias kan ursäktas han är 14 år, men övriga borde vara kapabla till att räkna procent.

För vist är det lite pinsamt att moderaternas arbetsmarknadspolitisk talesman inte klarar av mellanstadiematte?

Nu är det klart att anställer du någon som är långtidsarbetslös så blir ju situationen något annorlunda med det rödgröna förslaget. Då betalar du ju ingen arbetsgivaravgift alls. Vilket alltså gör det 13,41 % billigare än idag och hela 23,9 % billigare än att anställa en vuxen, men den delen glömde ju Hillevi Engström bort.

Fast det är klart kanske är Hillevi, Adam, Magnus, Charlie, Niklas och Annie inte matematiskt inkompetenta utan bara lögnare?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om inkompetens, alliansen, moderaterna, lögner, matematik

I spåret av butlerdebatten har RUT åter släpats ut och dammats av. Centerpartiets favoritreform som hyllas i den borgerliga ekokammaren. För några dagar sedan påstod Företagarna att skälet till varför RUT avdraget behövs är att skattenivån i Sverige generellt är för hög. Jag påstår att detta är rent skitsnack, men om vi antar att detta är sant så kan man ju ställa sig frågan, hur mycket måste skatten sänkas för att detta skall motsvara den rabatt som RUT ger?

RUT ger möjlighet för ett avdrag om 50 procent av kostnaden för en köpt tjänst. Så om jag i dag köper en städtjänst, stryktjänst, tvättjänst eller liknande för låt säga 390 kr, vilket mottsvarar priset för en timmes städning hos företaget Hemfrid, så kommer jag att betala 195 kr, övriga 195 kommer betalas av övriga skattebetalare.

Med en kostnad på 390 kr betyder detta att 78 kr utgörs av moms. Företaget får alltså in 312 kr. Om vi antar att materialkostnader och liknande är relativt låga för den tjänst jag köpt så kommer de mesta av dessa 312 kr att betalas ut som lön för den som utför tjänsten. Idag ligger arbetsgivaravgiften på 31,42 procent vilket betyder att om hela detta belopp på 312 kr är anställningskostnader så kommer 75 kr att utgöra arbetsgivaravgiften. Därmed kommer 237 kr betalas ut som lön. Om vi antar att vår städare bara betalar kommunalskatt, och vi ignorerar sådant som jobbskatteavdrag och fribelopp, så kommer 75 kronor av dessa 237 att betalas in i skatt. Av mina 390 kr så hamnar alltså 162 kr i fickan hos min hushållsnära tjänst.

Om vi vill få ner kostnaden till 195 kr utan rutavdrag och utan att vår hushållsnära tjänst får en sämre levnadsstandard måste vi alltså sänka skatten ganska ordentligt. Faktum är att moms och arbetsgivaravgift måste avskaffas helt och kommunalskatten skulle behöva sänkas till ungefär 13 %.

Men nu uppstår ett vist problem, det är uppenbart att vissa av dessa skatter faktiskt direkt är kopplade till förmåner som denna vår hushållsnära tjänst gärna vill ha. Exempelvis står arbetsgivaravgiften för pension, sjukförsäkring, föräldraförsäkring, efterlevnadspension och arbetsskadeförsäkring. Givetvis vill vår hushållsnära tjänst behålla dessa och om inte skatterna betalar för dessa så måste vår hushållsnära tjänst köpa motsvarande skydd med hjälp av sin lön. Eftersom att levnadsstandarden inte skall sänkas måste vi alltså kompensera för dessa genom att höja lönen. Frågan är givetvis hur mycket som en sådan här tjänst kostar om den är privat.

Utav de 75 kr som vår hushållsnära tjänst betalar i arbetsgivaravgift utgörs 50 kr avgift till dessa tjänster. Låt oss säga att ett privat företag kan göra detta för halva den kostnaden. Givetvis är detta överdrivet, så mycket mer effektiv är inte privata företag, men låt oss anta det ändå. Då behöver vår hushållsnära tjänst få en löneförhöjning på 25 kr för att betala för sin försäkring.

Detta betyder att vår hushållsnära tjänst nu får en lön efter skatt på 187 kr, men för att hålla kostnaden under 195 kr måste nu kommunalskatten sänkas till 4 %. Med 4 % i kommunalskatt kan vi säga hejdå till sådant som fri sjukvård och fri skola, vi kan glömma hemtjänst och dagis, endast sådant som snöröjning och gatusopning kommer att kvarstå.

Alltså återstår att höja lönen för vår hushållsnära tjänst än mer för att kompensera för skolavgifter, sjukförsäkringar, dagisavgifter, inkomstförsäkringar och alla andra kostnader som förut betalats genom skatten men som nu måste betalas privat. Exempelvis går en privat sjukförsäkring för en 42 årig kvinna bosatt i Baltimore på ungefär 2 700 kr per månad förutsatt att hon inte röker och dagis kostar någonstans mellan 30 000 till 120 000 kr per år, kostnaden lär knappast bli lägre i Sverige. Höjer vi lönen för att även täcka upp för dessa tjänster blir kostnaden långt över 195 kr även om vi även väljer att avskaffa kommunalskatten. I vilket fall även snöröjning och gatusopning blir något att minnas.

Vad vi ser av detta är att det inte är skatterna som är orsaken till att hushållsnära tjänster inte är konkurrenskraftiga. För även om vi totalt avskaffar samtliga skatter så blir inte kostnaden så låg som de nu blir med hjälp av RUT avdraget. Istället är det vår förväntade levnadsstandard som gör att kostnaderna skjuter i höjden. För även en hushållsnära tjänst förväntar sig att få fri sjukvård, fri skola och en bra pension. Och oberoende av skattesats kommer denna förväntade levnadsstandard att höja priset på hushållsnära tjänster långt över det som RUT idag sätter priset till.

Om RUT är nödvändigt för att denna hushållsnära bransch skall överleva, så beror det inte på att beskattningen är för hög utan på att produktiviteten är för låg. En timmes städning, diskning eller tvättning ger helt enkelt inte tillräckligt mycket städat hus, diskad disk, eller tvättad tvätt för att det skall vara värt pengarna för de allra flesta. Det blir endast det om andra är med och betalar för att din disk skall diskas eller din tvätt skall tvättas. Ja om inte din hushållsnära tjänst kan tänka sig att dra ner på sin levnadsstandard för det tveksamma nöjet att städa ditt hem, men det vill vi ju inte. Alltså måste vi andra betala hälften av din städning, är det verkligen det som skatten skall användas till?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om RUT, buttler, Centerpartiet och skatter.

Mona Sahlin och Thomas Östros presenterar idag på DN debatt ett mål om att minska antalet långtidsarbetslösa med 90 000 personer, vilket skulle betyda att en procent av arbetskraften skulle vara långtidsarbetslös. En välkommen målsättning särskilt med tanke på att andelen långtidsarbetslösa har ökat.

För det är inte bara så att arbetslösheten generellt sett ökat utan den har även förändrats. Idag har ungefär 30 procent av de arbetslösa varit arbetslösa i 27 veckor eller mer, motsvarande siffra var 22 procent under samma kvartal 2006.

Faran i detta är att personer som varit länge utan ett arbete har svårare att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Hög andel långtidsarbetslöshet betyder alltså att fler riskerar att bli permanent utslagna och därför är det extra viktigt att hantera denna form av arbetslöshet. Regeringen Reinfeldt och den borgerliga alliansen har dock än så länge talat tyst om just denna ökade långtidsarbetslöshet. Antagligen för att man inte vill kännas vid den. Alternativt så skyller man den, liksom arbetslösheten i stort på den globala finanskrisen.

Och vist är det så att denna globala finanskris haft en del i detta men som Mona Sahlin och Thomas Östros korrekt påpekar så har arbetslösheten ökat mer i Sverige än i Europa generellt. Detta kan visas på flertalet sett, exempelvis går det att se att sedan andra kvartalet 2008, alltså precis före finanskrisen, har arbetslösheten i Sverige ökat med 43 procent motsvarande ökning för hela EU är 41 procent och för Euroländerna är ökningen enbart 35 procent. Det här betyder med andra ord att Sverige klarat sig sämre än andra europeiska länder, och rätt mycket sämre än Euroländerna.

Då regeringen Reinfeldt och alliansen gick till val på att minska arbetslösheten måste detta misslyckande att hantera finanskrisens effekt på sysselsättningen anses extra alvarligt. För givetvis är det ett misslyckande om övriga Europa klarat att hantera krisen bättre i genomsnitt än vad Sverige har gjort. Trotts allt resten av Europa har också drabbats av denna globala finanskris. Globala var ju ordet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om arbetslöshet, val 2010 och socialdemokraterna.