Två sidor av myntet, Sudan och Afghanistan

15 juni 2010 13:42

Upptäckten av värdefulla mineraler i Afghanistan kan ses som en god nyhet för en nation vars enda större inkomst kommit från opiumodling. Tyvärr lär svårigheter uppkomma utifall utvinningen av dessa resurser skall komma afghanska folket till del istället, för att leda till att föda konflikter och bidra med pengar för köp av vapen till talibaner och andra stridande fraktioner.

Det hela får mig att tänka på den diskusson som pågår angående Carl Bildts och Lundin Oils aktivitet i Sudan och de anklagelser om brott mot mänskligheten och folkrätten, som riktats mot Lundin Oil och därmed också mot Bildt så som dåvarande styrelseledamot. En diskussion som nu även uppmärksammats av en av USA:s största bloggar.

Sudan är ett land där värdefulla naturresurser snarare ökat konflikten och lidandet för befolkningen. Och för den som har intresse så finns en dokumentär nedan som beskriver konflikten och dess koppling till olja.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=zHiXq8ZombU]

För det är den andra sidan av myntet. Stora tillågar på naturresurser kan både vara en välsignelse och en förbannelse för en nation. Möjligheten finns att bygga upp ett välstånd i landet, men samtidigt så är det också så att kampen om kontroll av värdefulla naturresurser har varit en bidragande orsak till uppkomsten, förlängandet eller eskalerandet av fleratlet konflikter i världen varav några av de tydligaste exemplen återfinns i Afrika. Fosfat i Västsahara, diamanter i Sierra Leone, tantalum i Demokratiska Republiken Kongo eller olja i Sudan, är alla länder där rika naturtillgångar fört med sig ökat lidande för befolkningen.

Hade det inte varit för de stora fosfatfyndigheterna i Västsahara är det tveksamt om Marocko hade valt att invadera 1976, efter det att Spanien drog sig tillbaka. I Sierra Leone var inkomster från diamantfyndigheterna en huvudsaklig inkomstkälla för de olika stridande fraktionerna och detta bidrog utan tvekan till att förlänga konflikten. Och i Sudans fall, tycks oljefyndigheter i södra Sudan varit en stark orsak till varför konflikten spreds till, och eskalerade i, områden som tidigare varit relativt förskonade.

Och i den senaste konflikten är som sagt utrikesminister Carl Bildt insyltad, på grund av sitt engagemang i Lundin Oil, till den nivån att han nu anklagas för brott mot mänskligheten eller folkrättsbrott.

Företag, med mål att göra vinst på att exploatera naturresurser, i länder där det råder en konflikt blir ofrånkomligen en part i dessa konflikter. Och då inte en neutral part, eftersom företagets närvaro, och de inkomster som man ger upphov till, påverkar och formar själva konflikten.

Därför kan man utan tvekan ifrågasätta det etiska och moraliska i att, så som Lundin Oil, ge sig in i ett land där det närmast råder inbördeskrig och grova övergrepp sker, i syfte att tjäna pengar på att utvinna olja. För även om det inte är säkert att Lundin Oils agerande i sig utgör brott mot mänskligheten eller folkrättsbrott, så kan man inte varit omedveten om att handlingar av detta slag begicks under tiden man var aktiv i landet, och man bör i alla fall ha kunnat ana att detta i vissa fall hade kopplingar till den egna samarbetspartnern, den sudanesiska regeringen. Men intresset att göra vinst gör att vissa företag varken hör, ser eller säger något.

Det är också utifrån ett etiskt moraliskt perspektiv man kan ifrågasätta Carl Bildts engagemang i Lundin Oil. Har bildet verkligen inte hört eller sett något, och varför har han inte sagt något?

En anklagelse om folkrättsbrott eller brott mot mänskligheten måste vara den alvarligaste anklagelsen som någonsin riktats mot en svensk minister i modern tid. Och detta är inte den enda gången som Carl Bildts affärsengagemang kritiserats, även hans tidigare relation till Vostok Nafta har ifrågasatts.

Mest anmärkningsvärt i sammanhanget är egentligen den totala bristen på reaktioner från den politiska högern. Regeringen har än så länge talat tyst om detta, regeringsbloggarna har kollektivt duckat, och Carl Bildt har som enda officiella uttalande valt att hänvisa till en rapport skriven av Lundin Oil själv. Det är ganska anmärkningsvärt med tanke på att krav på avgång annars brukar väckas bara en minister är misstänkt för att inte betalt TV avgift eller köpt Toblerone på kontokortet. En anklagelse om folkrättsbrott är i sammanhanget några magnituder värre och borde gett upphov till mer av en reaktion.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,  och .

Men Sifo hade fel i juni 2006

13 juni 2010 02:33

Noterar att Sifos senaste opinionsundersökning ger utropar alliansen till ledare. Ett för en socialdemokrat oroande resultat. Hur pass mycket vikt man skall lägga vid undersökningen så som en profetia över valutgången är dock något osäkert

SvD väljer att höja trovärdigheten genom att påpeka att Sifos junimätning har lyckats förutsäga valvinnaren elva gånger av tretton. Vad man dock inte berättar är att inför förra valet, där alliansen van, så misslyckades Sifo med att förutsäga alliansens seger. Istället noterade man en ledning för de rödgröna med 1,6 procentenheter. Nu var inte Sifo ensamma, faktum är att med undantag av SCB var det bara Synovate-Temo som i juni 2006 lyckades pricka rätt valvinnare, dock hade Synovate-Temo förutspått de rödgröna som vinnare så sent som månaden innan.

Huruvida man kan dra någon slutsats av allt detta är tveksamt. Nära blocken ligger så nära varandra som de gör just nu får opinionsmätningarna svårt att ge några tillförlitliga svar. Naturligt då mätnoggrannheten inte är tillräckligt stor för att kunna särskilja två jämna block.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , ,

SvD osaklig när Mona granskas

11 juni 2010 23:03

SvD:s så kallade faktakoll har totalt förlorat sin trovärdighet i och med att man helt osakligt ger Mona Sahlin gult ljus påståendet att ungdomsarbetslösheten är 30 procent. Motiveringen från SvD till det gula ljuset är att denna statistik även innehåller studenter som söker jobb, och att SvD menar att heltidsstudenter inte kan anses vara arbetslösa.

Låt oss börja med att konstatera att Mona Sahlin i detta fall hänvisar till den officiella svenska arbetslöshetsstatistiken så som den rapporteras av både SCB och Eurostat. Den definition som används där är samma för hela EU och följer de riktlinjer som är uppställda av FN organet ILO. Enligt denna internationella definition räknas även heltidsstuderande som söker arbete så som arbetslösa.

Detta påstående av Mona härstammar från en debattartikel i Aftonbladet där hon skriver att:

”Regeringen har misslyckats med jobben. Ungdomsarbetslösheten överstiger 30 procent och är bland de högsta i Europa. Nu är 190.000 ungdomar mellan 15 och 24 år arbetslösa i Sverige. Det är en ökning med 31.000 under det senaste året – och med närmare 100.000 sedan valet år 2006 (säsongsrensat 58.000).”

Granskar vi detta citat så ser vi att det i huvudsak kan sammanfattas med tre påståenden:

  • Ungdomsarbetslösheten är hög.
  • Sveriges ungdomsarbetslöshet är bland det högsta i Europa.
  • Sveriges ungdomsarbetslöshet har ökat sedan förra året och sedan valet 2006.

Samtliga dessa påståenden är tveklöst sanna. Ungdomsarbetslösheten är hur man än väljer att räkna den hög, detta oberoende av om man använder officiella definitionen av ungdomsarbetslöshet eller om man använder sig av någon annan.

Men eftersom vi nu använder samma definition i Sverige som i övriga EU så är det väldigt lätt att konstatera att Sveriges ungdomsarbetslöshet är bland de högsta i Europa. Då spelar det ingen roll att denna statistik innefattar studerande eftersom statistiken i övriga Europa gör det samma.

Och oberoende av hur man räknar så är det helt sant att ungdomsarbetslöshet ökat, antingen om man mäter andelen arbetslösa ungdomar eller antalet, inkluderande eller exkluderande studenter.

Det är närmast häpnadsväckande att SvD anser att när Mona Sahlin hänvisar till officiell statistik vilken följer en internationellt uppställda definition, så är inte detta nog för att de ska anse att hon talar sanning.

Särskilt anmärkningsvärt blir det när man samtidigt ger Anders Borg grönt ljus för ett påstående om ”Sysselsättningen ligger på 50 000 högre än 2006.” Anders Borg väljer här att jämföra sysselsättningen helåret 2006 med helåret 2009, och använder man just denna jämförelse så är påståendet sant, men man kan på väldigt goda grunder ifrågasätta denna jämförelse. Under hela 2009 så minskade nämligen sysselsättningen, men genom att använda genomsnittet över hela året så verkar sysselsättningen högre än vad den var när Anders Borg gjorde jämförelsen, vilket var i april 2010. Eftersom att sysselsättningen dessutom ökade under hela 2006 så betyder genomsnittet att delar av den sysselsättningsökning som skedde 2006 inte räknas in. Alltså får Anders Borg genom ett smart val av jämförelsepunkter en maximal ökning av sysselsättningen. Trotts denna tveksamhet så väljer SvD att ge honom grönt ljus med hänvisning till att:

”I den politiska debatten väljer givetvis partierna att referera till den statistik som förstärker de egna argumenten.”

När Mona Sahlin gör just detta, men till skillnad från Anders Borg inte gör någon tvivelaktig jämförelse utan enbart hänvisar till officiell statistik så som den definieras i enlighet med internationell standard, då anser däremot SvD att hon inte förtjänar grönt ljus. Enda slutsatsen vi kan dra är att för socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin gäller andra krav enligt SvD en vad som gäller för en moderat finansminister. Patetiskt enligt mig.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , ,

Desperation på högersidan

11 juni 2010 20:11

Jag måste erkänna att jag roas storligen av högerbloggarnas desperata försök till självbedrägeri. Med anledning av den senaste opinionsundersökningen har borgerliga bloggare och den ”oberoende” liberala tidningen DN, försökt bortförklara att SCB:s senaste undersökning som ju visar en helt annan opinionsledare än vad borgerligheten skull önska. Nu ska man självklart inte överdriva betydelsen av någon enskild opinionsmätning men är det någon undersökning som man ska ta på lite extra allvar är det just SCB:s majmätning. Skälet är dels storleken men också att den, till skillnad från andra opinionsinstitut lyckats med bedriften att alltid förutsäga det vinnande blocket.

Riktigt intressant blir det om vi tittar på mätningarna som publicerades i maj och juni inför förra valet. Fram till och med maj 2006 hade alliansen haft övertag jämfört med de rödgröna men så i mitten av maj publicerade Demoskop en undersökning som visade att det rödgröna blocket plötsligt tagit över ledartröjan. Därefter började mätning efter mätning att visa samma sak, de rödgröna leder, Göran Persson skulle kunna sitta kvar. Så sa resterande maj-mätningar och så sa mätningarna som kom under juni. Mitt bland dessa mätningar kom SCB:s stora opinionsmätning som gick tvärt emot övriga mätningar och gjorde klart att även om skillnaden var liten så var alliansen fortfarande i ledning. Och mycket riktigt SCB fick återigen rätt, övriga institut hade fel.

Situationen är väldigt lik idag, men med den skillnaden att det är betydligt färre mätningar som denna gång utropar alliansen till vinnare än det då var som felaktigt pekade på en rödgrön vinst. För den som är intresserad så finns en sammanställning ovan av samtliga undersökningar sedan valet 2002.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , och de .

Eller hela kostnaden för försvaret

11 juni 2010 18:12

Svenska Dagbladets ledarsida har idag grävt ner sig i ett närmast meningslös matematiskt tankeexperiment signerat skattebetalarna. Oklart varför, har skattebetalarnas förening räknat ut hur länge som hela välfärden skulle kunna drivas om man konfiskerade alla miljonärers inkomster utöver vad de redan betalar i skatt, och kommer fram till att denna lilla skara bara skulle ha råd att driva Sveriges hela offentliga sektor tio dagar längre per år.

Nå tio dagar låter inte så mycket men om man säger att en sådan konfiskering skulle öka statens inkomster med 42,1 miljard, vilket motsvarar hela försvarsbudgeten, eller hela statens kommunikationsbudget (vägar, järnvägar, IT etc), så låter det antagligen lite annorlunda.

Men hur som helst så känns uträkningen något meningslös då det knappast finns någon som föreslagit att miljonärer skall få mer än dubblerad skatt.

Läs även andra bloggares åsikter om , och dålig .