Om Bildt och att skilja på sak och person

21 juni 2010 16:51

Så kammaråklagare Magnus Elving vid internationella åklagarkammaren har inlett en förundersökning om folkrättsbrott i Sudan med koppling till Sverige. I detta fall en koppling som gäller Lundin Oils aktiviteter. Därmed så är Sveriges utrikesminister Carl Bildt, som var styrelseledamot under tiden som förundersökningen berör, en del av förundersökningen, och kan riskera att åtalas för just folkrättsbrott. Ett brott som har livstid i straffskalan.

Carl Bildt själv har viftat undan det hela med att det är valtider och den vanligen så sansade Mary X Jensen, tycks göra den kopplingen. Nu tror jag personligen inte att ifrågasättandet av Carl Bildt hade varit mindre om det inte varit valtider men egentligen handlar inte det här om Carl Bildt. Det vill säga det handlar inte om personen Carl Bildt utan om hans roll som Sveriges utrikesminister och därmed Sveriges, och vårröst och representant gentemot omvärlden.

För personen Carl Bildt gäller det vi brukar kalla oskuldspresumtion, det vill säga man är oskyldig till motsatsen är bevisat. Men för utrikesminister Carl Bildt blir det hela en förtroendefråga, ty politik är en förtroendebransch och detta gäller alldeles särskilt för utrikespolitik.

En god vän till mig, amerikan och diplomat brukar säga:

”When it comes to diplomacy Sweden punches over its weight”

Med detta menar han, att Sverige har en mycket starkare röst i internationella sammanhang än vad som vore rimligt om man exempelvis bara såg till våra ekonomiska och militära resurser. Grunden till denna starka position bygger i mångt och mycket på att Sverige har en stor trovärdighet och ett starkt förtroende internationellt. Och det råder knappast någon tvekan om att det finns en viss risk att förtroendet och trovärdigheten för Sverige i internationella sammanhang kan ta skada av att vår representant förekommer i en utredning för något så alvarligt som just folkrättsbrott.

Om Carl Bild fortsätter reppresentera oss så kan detta alltså innebära en skada för Sverige och därmed hela svenska folket. Detta egentligen oavsett om han är skyldig eller oskyldig. För i det här fallet räcker det med att det gått så långt som till en förundersökning för att hans lämplighet kan ifrågasättas. Till dess att Carl Bildt antingen friats från ett eventuellt åtal eller avförts från utredningen så är han alltså en allt annat än optimala representanten för Sverige. Precis på samma sätt som lämpligheten hos en finansminister skulle ifrågasättas om denne vara inblandad i en utredning om grov ekonomisk brottslighet.

Det är därför en ganska rimlig begäran att Carl Bildt bör kliva åt sidan och ta en time out, så länge som förundersökningen pågår. Hade det inte varit valtider tror jag också att Carl Bildt hade insett detta själv. Nu får frågan istället riktas till statsminister Fredrik Reinfeldt, utifall han anser att en person som är inblandad i en förundersökning om folkrättsbrott är en lämplig representant för Sverige.

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,, ,  och .

Och den som inte har råd?

21 juni 2010 10:21

Per Gudmundsson slår ett slag för privata sjukförsäkringar som lösningen för att hålla nere skatter.

Den uppenbara frågan blir förstås vad skall de som inte har råd med privat sjukförsäkring göra? Vilken vård skall dessa människor ha rätt till?

För den sorgliga sanningen är ju den att skälet till varför privata sjukförsäkring efterfrågas är att det finns en kvalitetskrav skillnad i vården. Kan du betala så får du bättre vård, eller omvänt, kan du inte betala får du sämre vård.

För framtiden är detta ett problem. Vad vi kan göra med vården riskerar att bli mer än vad vi har råd med, framför allt om skatterna skall fortsätta att sänkas. Då kommer privata sjukförsäkring att bli ett måste. För det stora flertalet blir det ingen större skillnad, det du får extra i fickan i form av lägre skatter äts upp av högre kostnader för de privata sjukförsäkringen. Men för de mer välbetalda, likt Per Gudmundsson, blir det lite extra i plånboken, för trots allt, välbetalda är inte sjukare än lågbetalda, snarare tvärt om. Vinsten kommer av att Per Gudmundsson slipper betala för de sjuka som inte har råd med en sjukförsäkring. Lite lägre skatt för de med goda inkomster betalas med att någon annan inte får den vård som behövs. Den enes bröd, nybakt och med färska räkor, blir bokstavligt den andres död.

Och det är det här som är det pris vi betalar när vi får lägre skatter. Ett pris vi redan betalar. Redan idag är det 30 000 färre anställda inom det som kallas välfärdens kärna. Självklart ingen slump, de skatter vi betalar går trots allt i huvudsak till välfärden, och man får vad man betalar för.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , ,

Mona for President

20 juni 2010 14:19

Bilden ovan är från Pride förra året taget precis efter att Sveriges förhoppningsvis nästa statsminister gett mig en komplimang för mina snygga gula byxor (ja det var pride man ska stå ut). Anledningen till bilden är att Liza Marklund idag kommit ur garderoben som Mona supporter, och i en artikel i expressen förklarar hon varför. Mycket läsvärt, även för den som inte alls gillar Mona, kanske till och med främst för den som inte gillar Mona.

Själv är jag sen länge varudeklarerad som bloggare för Mona. Och det beror inte på att Mona gillar mina byxor, utan för att  jag ärligt och uppriktigt tror att hon är den bästa tänkbara kandidaten till statsministerposten. Mona Sahlin är antagligen den politiker som har störst erfarenhet av regeringsarbete, med erfarenhet från ett stort antal departement, från arbetsmarknadsminister till miljöminister. Hon var med och städade upp Sveriges ekonomi efter 90-talskrisen, en uppstädning som är den direkta orsaken till varför Sverige idag har en av de starkaste ekonomierna i Europa.

Men det är inte detta som gör att jag gillar Mona, utan det faktum att hon, precis som Liza Marklund skriver, står ut. Jag gillar nämligen politiker som vågar bryta mot normen, och det har alltid Mona vågat. Att detta gjort att hon är hatad av extremhögern och sverigedemokrater vilka gör allt för att smutskasta henne, minskar knappast min respekt för henne, snare tvärt om.

Läs även andra intressanta åsikter om eller , och .

Centern börjar bli desperata.

18 juni 2010 19:48

Det märks att Centerpartiet är börjar bli desperat, när partiledaren kallar miljöpartiet för ”Värre än kommunister”. Och ju närmare valet vi kommer desto mer desperata utfall emot miljöpartiet lär vi få se.

[vodpod id=ExternalVideo.950556&w=425&h=350&fv=]

Centerpartiet vill gärna beskriva sig som ett grönt alternativ. I den egna världsbilden finns det två gröna partier, två partier med fokus på miljön, det egna Centerpartiet och så Miljöpartiet. Problemet för centerpartiet är att väljarna inte delar denna världsbild. För väljarna finns det ett tydligt grönt parti, miljöpartiet sedan finns det några andra partier som bryr sig om miljön, Centerpartiet är inte det främsta av dessa.

Frågar man väljarna, likt Sifo gjort, vilket parti som har den bästa politiken i miljö- och klimatfrågor så svarar en överväldigande majoritet miljöpartiet. Centerpartiet är inte andrahands alternativet, utan delar en i sammanhanget föga smickrande tredjeplats tillsammans med Socialdemokraterna. Faktum är att Centerpartiet inte ens är andrahandsval bland borgerliga väljare, utan den positionen innehas istället, med god marginal, av moderaterna. Miljöpartiet är ohotad etta även bland borgerliga väljare.

Utan väljarnas förtroende i miljöfrågor är det lätt att förstå varför partiet förlorat nästan var annan väljare och är närmast utplånat bland förstagångsväljare och stockholmsväljare. Nu ser det dessutom ut som om man inte bara riskerar förlora väljare till miljöpartiet utan nu även riksdagsledamöter. Jag har inte svårt att förstå Maud Olofssons och Centerpartiets desperation.

Läs även andras intressanta åsikter om , , , och .

Obegrliplig (C) logik

18 juni 2010 17:24

Ärligt talat är det någon som förstår hur Centerpartiet tänkt när det gäller kärnkraften? Idag försöker Centerbloggare och centerpartister springa häcken av sig för att få det att verka som om man inte precis gått emot det egna vallöftet när man nu röstat för en utbyggnad av kärnkraften.

Bortförklaringen tycks bygga på att det ändå inte kommer att bli någon ny kärnkraft och därför gör det inget att man tillåter ny kärnkraft. I sak kan man kanske ha rätt, det är tveksamt om det blir några nya kärnkraftverk till följd av det här beslutet, men logiken känns haltande, om man inte vill ha nya kärnkraftverk varför då rösta för ett beslut som tillåter det?

Beslutet tycks följa den ganska speciella centerpartistiska logiken som går ut på att göra saker som till synes verkar tvärt emot vad man vill uppnå, exempelvis:

Kanske inte så konstigt att centerpartiet anses vara riksdagens mest otydliga parti.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,