Om partiledardebatt och Reinfeldts nya favoritord

20 januari 2010 12:05

Sitter och lyssnar på riksdagens partiledardebatt och noterar att Reinfeldts nya favoritord tycks vara fusköverenskommelse. Fusköverenskommelse definierar Reinfeldt som att vilja utreda en fråga innan man genomför en större reform. Med tanke på hur hans egen alliansregering skött exempelvis a-kassan men kanske främst sjukförsäkringsfrågan måste han kanske ha just den inställningen. För trotts allt är det något som karakteriserar alliansregeringens hantering av just sjukförsäkringen så är det att man undvikt allt vad utredningar och remisser heter, med följd att man tvingas lappa och laga in i det sista.

Nu ska man väll ta Reinfeldts kritik och nya favoritord för vad det är. En desperats mans sista försök att kunna hitta något att  kritisera motståndaren för. Jag tror nämligen inte att det finns någon vid sina sinnens fulla bruk som egentligen tycker att det är en god idé att hasta fram en stor reform och lansera den utan utredningar och med minimal remisstid. Faktum är att jag inte ens tror att Fredrik Reinfeldt själv tror på sin egen kritik. Att alliansregering under Fredrik Reinfeldts ledning medvetet undvikt allt vad utredningar och remisser heter handlar om att man velat genomföra sina reformer så snabbt och så tidigt som möjligt. Strategin har antagligen varit att om obekväma reformer genomförs tidigt i mandatperioden så kommer media och väljarna glömt bort dem när valet väl kommer.

Det är säkert någon av alliansens PR mänskor som kommit på denna briljanta strategi. Och det är fullständigt möjligt att det hela skulle ha fungerat om det nu inte var för att regeringen tvingats återkomma gång på gång till sina reformer och lappa och laga. Som bekant tvingades man i sista minuten göra förändringar av sjukförsäkringen, precis innan julen, eftersom man plötsligt insåg att vid årsskiftet skulle de reformer man genomfört innebära att cancersjuka patienter inte längre skulle anses som sjuka utan de skulle tvingas ut och söka jobb. En sådan panikåtgärd hade aldrig behövts om förslaget hade utretts från början, och om regeringen hade lyssnat på sina remissinstanser.

Man kan förstås tycka att om man genomför reformer som påverkar tusentals människors liv, människor som redan befinner sig i en utsatt situation, så vore det självklart att innan man genomför några förändringar så har man noggrant tänkt igenom förslagen. Nu valde inte alliansregeringen den vägen och har därför rätteligen fått massiv kritik för följderna av deras val och deras efterföljande misslyckanden. Men eftersom alliansregeringen valde att inte utreda och remittera innan man sjösatte sina reformer så tvingas alliansregeringen, och då främst dess ledare Fredrik Reinfeldt, att försvara det egna valen.

Reinfeldts nya favoritord, fusköverenskommelse, skall givetvis ses ur denna synvinkel. Har man klantat till det och skall försvara sig kan man som Reinfeldt dra sig till minnes det gamla ordspråket ”anfall är bästa försvar” och helt enkelt angripa motståndaren. Så när de rödgröna pressenterar ett förslag till hur man vill rätta till de problem som alliansen skapat med sin sjukförsäkringspolitik så låter alliansen någon PR firma hitta på ett ord som gör sig bra i en one liners, så att Fredrik Reinfeldt kan försöka att paketera ett ansvarsfullt agerande likt det som de rödgröna föreslår som fusköverenskommelser. Så talar den store statsmanen i en borgerlig regering. Ett skäl som något för att helt enkelt byta till en rödgrön regering, och till en statsminister som inte är man. Så kanske vi kan få en regering som tänker efter före och inte ser utredningar och remisser som ett bevis för fusköverenskommelser.

Intressant? Läs även andra bloggares, likt Peter Anderssons och Kent Perssons åsikter om , , , , ,

EMU

14 januari 2010 19:33

Centerpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna går i Dagens Nyheter ut med en debattartikel som i korthet går ut på att de anser att frågan om ett svenskt EMU medlemskap skall utredas under nästkommande mandatperiod. Min egen reaktion är ungefär ”ja men vist varför inte utreda frågan det skadar väll ändå ingen”. Däremot är jag inte helt klar över varför deras önskan om en utredning under nästkommande mandatperiod motiverar en debattartikel i DN, kanske är det för att dessa tre partier, som annars är splittrade i sin inställning till EMU i alla fall vill visa att de är ense om något.

Däremot kan jag inte för mitt liv förstå vad artikelförfattarna menar med:

Ett svenskt euromedlemskap är inte en fråga om höger och vänster. Däremot är det en fråga om ledarskap och om vår syn på Europasamarbetet. Där skiljer sig blocken åt i dag. Våra partier har olika historia i frågan, men nu är vi överens om att det är dags för en ny debatt när vi närmar oss tioårsdagen av folkomröstningen 2003. Den behöver starta genom att vi tar reda på hur verkligheten faktiskt ser ut och vilka konsekvenserna blivit av att Sverige stått utanför euron. På så sätt kan vi på ett ansvarsfullt sätt ge utrymme för reflektion i en viktig fråga. Socialdemokraterna, vars ledare förespråkar ett svenskt medlemskap, har hittills lovat hålla dörren stängd under hela den kommande mandatperioden. Hur länge ska Sahlin av partitaktiska skäl låta Vänsterpartiet och Miljöpartiet få blockera en saklig debatt i en viktig fråga?

Mig veterligen har Mona Sahlin aldrig sagt nej till att utreda ett euromedlemskap under nästkommande mandatperiod. Det man sagt är att hon anser att man bör respektera resultatet av folkomröstningen 2003 och därför inte genomföra en ny innan 2014 men någon utredning har hon mig veterligen inte sagt varken bu eller bä om. För trotts allt är det någon som vilt skulle protestera mot att genomföra en ny utredning? Jag tror knappast att varken Socialdemokraterna, Miljöpartiet eller ens Vänsterpartiet skulle tycka att en utredning av EMU frågan under nästa mandatperiod skulle vara särskilt kontroversiellt. Det enda partiet som tycks ha en stark åsikt i denna fråga är det av allianspartierna som inte skrivit under debattartikeln.

För hela alliansen är nämligen inte med på tåget. Ett parti, Folkpartiet, valde att stå utanför när man skrev denna debattartikel, Folkpartiet anser nämligen att frågan inte behöver utredas utan att en ny folkomröstning bör hållas redan 2011. Detta krav, har man signalerat, tänker man göra till valfråga.

Nu råkar Folkpartiet dock vara det enda parti som vill ha en folkomröstning under nästa mandatperiod. De övriga borgerliga partierna vill ju uppenbarligen enbart utreda frågan och de rödgröna partierna har gjort klart att de inte förespråkar en folkomröstning redan under nästa mandatperiod. Så varför denna kritik mot Mona är berättigat är bortom min förmåga att förstå. Men det är klart när man nu har lyckats få in en artikel på DN debatt så måste man väll ta chansen. Eller som Krassman skriver i sitt blogginlägg i frågan.

Jag kan inte sluta att förundras över att de tre skribenterna inte kan dra sig för att kasta lite skit på Socialdemokraternas partiordförande Mona Sahlin, inte ens i en fråga som denna. De menar nämligen att eftersom Socialdemokraterna inte förespråkar en folkomröstning under den kommande mandatperioden, vilket det borgerliga blocket inte heller gör i dagsläget, så har hon blockerat en saklig debatt i en viktig fråga. Ni får faktiskt ursäkta mig en smula, men vad fan är det för jävla skitprat. Tycker gott den borgerliga alliansen kan bilda sig en egen uppfattning innan den pekar finger och begär att andra skall ha en åsikt om deras. Gör gärna en utredning ni, återkom sedan när ni har en uppfattning.

Läs även Alliansfritt Sverige som avslöjar att detta inte är första gången borgarna gör detta utspel. Eller varför in Johan Westerholm: ”Om euron”, Peter Högberg: ”Hur länge gäller en folkomröstning?” eller Peter Andersson: ”Euro ja, frågan är när”
samt andra bloggares åsikter om, , och .

2005 är idag enligt borgerliga bloggare eller hur man kan glömma att kolla sina källor och bete sig som en fårskock

13 januari 2010 22:36

Sällan gör sig mänskligt flockbeteende bland bloggare sig så tydligt som idag. Likt ett lämmeltåg har den ena borgerliga bloggaren efter den andra rusat för att göra sig till åtlöje.

För just idag har en hel bunt borgerliga bloggare citerar idag en artikel ur expressen som handlar om hur en LO-sektion i Trelleborg lät arbetslösa på en kurs diska, städa och baka bullar som de sedan inte fick äta upp själva. Självklart helt förkastligt agerat av LO-sektionen i Trelleborg. Men vad som är så enormt humoristiskt är att ”nyheten” som samtliga dessa borgerliga bloggare länkar till är publicerad den 21 oktober 2005!

Exempelvis skriver CUF:s Förbundsordförande Magnus Andersson:

Men när man själv visar upp sig så är det inte särskilt imponerande. I Trelleborg har man utfört ”jobbsökarkurser” åt arbetsförmedlingen, med uppemot 15 arbetssökanden per dag. Dessa har utnyttjats för att städa toaletter, baka åt fackpamparna och diska efter fikat. Det fanns inte ens datorer att söka jobb från på plats.

Hans partikamrat Per Ankersjö (C) citerar honom och hakar på:

Läser hos Magnus Andersson om hur LO arrangerat ”jobbsökarkurs” där deltagarna fått koka kaffe, diska och städa åt fackpamparna på LO-kansliet. Det har dessutom skett i sådan omfattning att man inte behövt anlita ordinarie lokalvårdare. Man har därmed undanträngt riktiga arbetstillfällen samtidigt som man skott sig på det offentliga.

Samtidigt har man rasat mot bemanningsföretag.

Hur är det man säger… dubbelmoral är dubbelt så bra som vanlig moral?

Förvånansvärt många är centerpartister så som Karl Hellberg (C), Annie Johansson (C), Johan Petterson (C) men även Mary X Jensen (M), Anna Köning Jerlmyr (M) har hakat på.

I sin iver att smutskasta LO har alltså alla dessa borgerliga bloggare missat att denna så kallade nyhet är mer än 4 år gammal. Dess politiska betydelse borde med andra ord vara relativt liten. Men när vi nu ändå är inne på historia så tänkte jag att denna lilla film kan vara på sin plats.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=GMUCRllfoIY]

Läs även andra bloggares åsikter om , , och .

Den frånvarande ledaren

10 januari 2010 22:57

En ledare i DN skriven av Peter Wolodarski har gett upphov till längre inlägg hos några av mina favoritbloggare, nämligen Peter Andersson, Johan Westerholm och Claes Krantz. Samtliga dessa tre bloggare och den gode Wolodarski ifrågasätter Fredrik Reinfeldts agerande och ledarskap med avseende på hur frågor så som sjukförsäkringsdebatten och andra kontroversiella frågor skötts. Och även om jag delvis håller med så tror jag egentligen inte att det hela handlar om bristande ledarskap så mycket som en politisk strategi som inte tycks fungera helt ut.

Fredrik Reinfeldts mål har redan från början varit att inte bara bli vald till statsminister utan att också bli omvald. Har man som mål att förändra Sverige i en mer borgerlig inriktning så räcker det inte med att göra politiska mellanspel någon gång med ett decenniums mellanrum, man måste lyckas behålla makten under ett längre tag. Att Fredrik Reinfeldt håller sig undan kontroversiella frågor är i min mening en medveten strategi för att nå detta mål.

Jag skulle nämligen vilja påstå att ett starkt skälen till varför Fredrik Reinfeldt har ett så stort personligt förtroende som han ändå har är för att han undviker att associera sig med kontroversiella frågor. Det är annars svårt att förklara varför svenska folkets förtroende för han som person är så pass mycket större än svenska folkets förtroende för den regering han leder. Att själv ta äran när det går bra, men låta andra ta smällen när det går dåligt är förstås en smart strategi om önskar bli associerad med framgång.

Om vi nu antar att detta resonemanget är sant, så kan vi även anta att Reinfeldts agerande är styrt av detta. Det är ingen tvekan om att Reinfeldt medvetet håller sig undan kontroversiella frågor. Hans agerande är för mycket ett mönster för att vi skulle kunna anta att det hela bara skulle vara en slump. Vi kan därför anta att motivet till att Reinfeldt hållit sig undan kontroversiella frågor är för att bygga ett förtroendekapital. Tanken har nog varit att ett stort förtroende för Reinfeldt som person skall smitta av sig på valresultatet. Och till viss del så tycks detta faktiskt vara sant.

Även om alliansen som helhet backat i opinionsmätningarna sedan valet 2006 så har moderaterna som parti stått relativt stilla. Nu finns det självklart andra förklaringar än partiledarens personliga förtroende som är orsak till att moderaterna inte tappat väljare. Exempelvis så är säkerligen det faktum att det är moderaterna som dominerar regeringen och att det är moderaternas politik som till största delen genomförs i ännu högre grad något som stärker moderaterna, men samtidigt också försvagar de andra borgerliga partierna.

Det är med andra ord mycket möjligt att Fredrik Reinfeldts strategi att hålla sig borta från svåra och kontroversiella frågor inte nått hela vägen fram. Men tanken kan från början ha varit god.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Hur man valde Dogen av Venedig

10 januari 2010 18:35

Bilden ovan föreställer Leonardo Loredan doge av venedig från 1501 fram till sin död 1521. Nu kanske man kan undra varför denna sedan länge död man pryder ett blogginlägg på en blogg som till största delen handlar om politik. Nå svaret är att Alliansfritt Sverige, den eminenta sidan dedikerad till att göra Sverige alliansfritt, har beslutat sig för att lotta ut böcker. Böcker är trevligt och för att vara med i lotteriet så måste jag länka till dem, därför gör jag det.

Såå varför denna doge? Jo lottningsmetoden Alliansfritt Sverige använder får mig nämligen att tänka på hur det gamla Venedig gick till väga för att välja en ny Doge. Metoden för den som inte spenderar ohälsosamt mycket tid vid wikipedia eller nedgrävs i historisk litteratur gick till ungefär på följande sätt.

Utifrån de som hade rätt att välja Doge lottades 30 personer fram. Dessa lottades därefter ner till 9. Dessa 9 valde sedan 40 personer vilka i sin tur lottades ner till 12 personer som valde 25 perssoner. Dessa 25 lottades ner till 9 som valde 45 personer. Dessa 45 lottades ner till 11, som valde 41 som i sin tur valde Dogen. Enkelt eller hur?

Denna procedur introducerad 1268 av Ruggero Zorzi, användes fram tills den Venetianska republikens fall 1797, det vill säga något över ett halvt millennium. Uppenbarligen ersatte den val process en tidigare enklare modell där man först valde 4 personer som i sin tur valde 41 som därefter valde Dogen. Nu kan man ju självklart ställa sig frågan varför man skall tillämpa ett sånt här komplicerat valsystem men uppenbarligen måste det ha funnits någon poäng eftersom det användes så länge. Faktum är att det finns en vetenskaplig artikel som just utreder fördelarna med systemet, vilket i sig visar att det alltid finns någon som inte kan låta bli att försöka besvara frågan varför.

Om du tyckte detta var intressant läs även andra bloggare som skriver om och .