Alliansen

Helt om Hus(m)ark

4 december 2009 20:59

Sent skall syndaren vakna. Det kan knappast undgått någon att alliansregeringen varit utsatt för en veritabel storm i media och opinion på grund av deras absurda regler som tvingar svårt sjuka att söka jobb. När reglerna klubbades i riksdagen valde de borgerliga ledamöterna att applådera, men efter kritiken de senaste dagarna har det blivit svårt att försvara de absurda reglerna.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=UrPySwpE1v8&feature=player_embedded]

Ryggmärgsreflexen från alliansen när kritik förs fram har som vanligt varit att försöka hitta någon att skylla på. Men efter som den naturliga syndabocken försäkringskassan, enbart tolkat de lagar som alliansen låtit skriva dem, tvingades idag plötsligt alliansen och socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (m) att backa och göra ändringar i lagen. Något en samlad opposition är tacksam för.

Gunnar Axén (m) ordförande i socialförsäkringsutskottet kommenterar det hela med att:

Vi tyckte att det var tydligt i lagstiftningen där det står att personer med mycket allvarliga sjukdomar ska kunna ha sjukpeng under obegränsad tid. Och inte ens Försäkringskassan pekade på att det skulle vara något problem när lagtexten gick på remiss för lite drygt ett år sedan. Man hade ju kunnat hoppas på att myndigheten hade uppmärksammat oss på att det fanns en sådan här lucka eller lapsus. Men ytterst är ansvaret givetvis vårt. Vi är bara människor trotsa allt.

Uppenbarligen tycks Axén ha missat det faktum att dåvarande chefen för Försäkringskassans Inger Efraimsson valde att avgå i protest mot regeringens hårdare regler. Uppenbarligen glömmer också Axén att SKL i sin remiss till regeringens proposition om hårdare regler för sjukskrivning menade att förslaget inte var tillräckligt genomarbetet och att tre veckor, ja just det tre veckors, remisstid var för lite:

Inledningsvis vill SKL framhålla att vid reformer av sjukförsäkringen är det grundläggande att sjukförsäkringen är rättssäker, effektiv och förutsebar för att den ska uppfattas som rättvis och legitim. Det föreliggande förslaget är mot denna bakgrund inte tillräckligt genomarbetat.

Det är även SKL:s uppfattning att remisstiden (tre veckor) är oacceptabelt kort och att den pågående trenden mot allt kortare berednings- och beslutsprocesser – inklusive korta remisstider – är mycket olycklig. Detta riskerar att leda till brister såväl beträffande beslutens kvalité som deras demokratiska förankring.

Ett ödmjuka tipps till regeringen, för att i framtiden slippa att misslyckas så här kapitalt, skulle ju vara att dels borde börja lyssna på remissinstanserna ,det är ju trotts allt därför det finns. Men framför allt se till att remissinstanserna har tid nog att pressentera en bra remiss.

Läs även andra bloggares intressant åsikter om , , och .

Män(s)klig eller o(m)änsklig politik?

30 november 2009 18:08

Senaste dagarna har nyheter om hur alliansen, med Fredrik Reinfeldt i spetsen, försämrar sjukförsäkringen varit återkommande i media. Studenter och nyanställda skall få lägre ersättning och de som är deltidssjukskrivna skall tvingas ta tjänstledigt för att bli deltidsarbetslösa. Alla som vart sjua för länge skall sluta vara sjukskrivna och istället bli arbetslösa. En helt vettlös politik men Reinfeldt själv försvarar försämringarna och den ovärdiga behandlingen som man nu utsätter sjuka mänskor för med att:

”I den stora förändring som nu görs och som har syftet att sluta att dölja en del av vår arbetslöshet, finns det säker de som upplever att förändringen är jobbig eller till och med kommer i kläm. Jag har aldrig sett någon förändring av det här slaget som inte medför det.”

Egentligen handlar allt om medmänsklighet. Vi vet alla att vi kan drabbas av arbetslöshet eller sjukdom. Det kan vara något litet som är orsaken. Ett fästingbett, med borrelia och sedan hjärnhinneinflammation som följd resulterar i kronisk huvudärk så som för William Hemberg. Antingen kan man se den som att samhället bör kunna ta hand om de som drabbas av olycka och erbjuda, trygghet, rehabilitering och stöd. Väl medvetna om att vi alla kan hamna i samma situation kan vi acceptera att kostnaden för denna medmänsklighet är en börda vi alla få bära genom skattesedeln. Eller så kan man som Veles, 25 en läsare på Aftonbladet mena att:

”Nu kan utnyttjandet och parasiterandet sluta. det är självklart att detta är det rättvisaste, men det borde kombineras med sänkta arbetsgivaravgifter och skatter”

Alliansen sällar sig i handling till denna åsikt. Alliansen anser nämligen att William skall sluta vara sjukskriven, inte för att han är frisk utan för att han varit sjuk för länge. William skall enligt alliansen ut och söka jobb. Detta trotts att han har ett redan. Enligt alliansen erbjuds han:

”/…/ möjligheten att istället för att vara passivt sjukskriven på halvtid delta i en individuellt anpassad arbetslivsinriktad rehabilitering på halvtid (och få ersättning på A-kassenivå via Aktivitetsstödet för den halvtiden).”

Erbjudas eftersom att om han inte tar denna möjlighet får han ingen ersättning alls. Individuell eftersom att alla som varit sjukskrivna ”för länge” tvingas ut i denna cirkus. Ja just ja, och glöm inte, eftersom A-kassan generellt sätt är lägre än sjukpenningen så kan William glädja sig åt att få lite mindre pengar när han nu erbjuds denna påtvingade möjlighet. William måste vara tacksam för denna möjlighet som alliansen nu erbjuder han. Ett kallt, hårt, och cyniskt hanterande av mänskor, men Veles, 25 gillar detta, trotts allt kommer ju de sjuka sluta parasitera så skatterna kan sänkas.

I rak motsatts står det förslag som idag pressenteras av de rödgröna partiledaran på SvD:s Brännpunkt. Förslaget kallas lite snyggt för ”en dörr in”. Förslaget är att skapa att samla Arbetsförmedlingens, Försäkringskassans och delar av kommunernas insatser för sjuka och arbetslösa i en och samma organisation på kommunnivå. Detta med mål att faktiskt kunna skapa en individuell handlingsplan utformat efter individen. Istället för att som alliansen tvina ut sjuka mänskor i en administrativ cirkus bara för att de varit sjuka för länge.

För bland de som är sjukskrivna så finns det de som skulle kunna återgå i jobb efter omskolning eller med rätt stöd. Men det finns också, en väldig stor grupp som faktiskt är sjukskrivna för att de inte klarar av att jobba på grund av sin sjukdom och ingen omskolning eller några jobbcoacher i världen kommer kunna ändra på det, däremot kanske rätt medicinering och rehabilitering kan. Alliansen behandlar dessa lika, och när de varit sjukskrivna för länge, så får det räcka, reumatiker, astmatiker, cancer eller kronisk huvudvärk kvittar lika har man varit sjukskriven länge nog är man frisk och skall söka jobb.

Alliansen och dess företrädare försvarar detta vansinne med floskler så som att ”arbetslinjen står mot bidragslinjen”. En mer medmänsklig politik som de rödgröna föreslår är med andra ord en bidragslinje, och den kalla hårda linje som alliansen företräder är arbetslinjen.

Arbetslinje, inte för att alliansens linje skapat jobb, för det har den inte. Arbetslösheten har skjutit i höjden, men det skylls självklart på finanskrisen; en smått fånig ursäkt eftersom att den inte på något sätt förklara varför Sverige för första gången i historien lyckats få högre arbetslöshet än Finland (och lyckats passera EU genomsnittet). Arbetslinjen inte för att den skapar jobb utan för att alliansen säger att det är arbetslinjen.

Den borgerliga nedmonteringen av försäkringskassan och a-kassan resulterar nu i fler socialbidragstagare. Och ett stort personligt lidande för de mänskor som hamnar i kläm. Personer som faktiskt är sjuka på riktigt men inte blivit friska på tid. Personer som är för sjuka för att jobba men för friska för att vara sjuka. En ny grupp mänskor träder fram, de försäkringslösa. Man kunde tycka att till och med med en moderat statsminister borde Sverige ha råd med medmänsklighet, men uppenbarligen inte 2009.

Läs även andra bloggares åsikter om , , och .

2,3 miljoner för en tandvårdsklinik, är inte det billigt?

29 oktober 2009 13:26

Landstinget har beslutat att sälja tio av folktandvårdens kliniker till ett privat bolag för det modest priset av 23 miljoner, dvs 2,3 miljoner per klinik (ungefär priset för en två i Stockholm). Beslutet klubbades i Landstingsstyrelsens produktionsutskott där Maria Wallhager sitter ordförande. Maria är annars mest känd för att ha sjabblat bort en utförsäljning för 1,6 miljarder, något som ledde till krav på hennes avgång. Dessa krav menade Maria var överdrivna eftersom hon inte sjabblat med flit utan enbart av klantighet. Vi är allt tacksamma för att hon fortfarande sitter kvar och kan få så bra betalt för våra gemensamt ägda tandvårdskliniker.

Läs även Alliansfritt Sverige samt andra bloggares åsikter om , , och .

Jobb i exakt fokus, möjligt mode

29 oktober 2009 00:43

Så var den socialdemokratiska partikongressen igång. Inled med ett tal av partiledaren Mona Sahlin, som sig bör på en partikongress. Det är rätt uppenbart att Monas prioritet är jobben, den intresserade bör läsa Johan Westerholm mycket läsvärda analys på temat.

Expressen skriver att Mona attackerar moderaterna när hon med hjälp av alliansens egen definition av utanförskap påpekar att detta utanförskap har ökat med 70 000 personer sedan alliansen tog över. Just det här med att förklara hur många fler eller färre som som skulle den egna eller motsidans politik presterar tycks ha blivit något av politiskt mode.

Tidigare har ju både Fredrik Reinfeldt och framför allt Anders Borg varit förtjusta i att med stor exakthet deklarera precis hur många nya jobb som alliansen politik kommer ge upphov till; eller att med lika stor exakthet förklara hur många jobb som kommer gå förlorade med rödgrön politik. Det senare anser de sig kunna mäta med sådan exakthet att Borg i sin rapport över de rödgröna budgeterna förklarar att en 40 öres höjning av bensinskatten kommer att leda till exakt 500 färre jobb, en otroligt imponerande ekonomisk förutsägelse; en som vilken ekonomipristagare som helst skulle känna sig stolt över.

Nu har även Maud Olofsson valt att följa modet och förklarar tvärsäkert i en debattartikel på Newsmill att den rödgröna politiken leder till 140 000 färre jobb, ungefär 110 000 färre jobb än vad Anders Borg förutspår men så kan ju inte alliansen vara överens om allt.

När det gäller förutsägelser är Maud Olofsson med andra ord mycket exakt, när det gäller siffror som rör det som händer idag är hon däremot något mindre exakt. Dock hävdar hon bestämt att:

”Trots den globala ekonomiska krisen är därför sysselsättningen idag högre än när vi tillträdde.”

Ett påstående som närmast skulle kunna kallas att en lögn men klart riktigt lögnaktigt är det ju inte, om man mäter sysselsättning i absoluta tal, det vill säga hur många enskilda individer som är sysselsatta så har faktiskt sysselsättningen ökat. Faktum är att ca 11 000 fler är sysselsatta nu än 2006 och det är ju bra. Men det är klart det är ett väldigt ovanligt sätt att mäta sysselsättning, kanske främst eftersom ett lands befolkning tenderar att förändras och i Sveriges fall finns det ungefär 200 000 fler svenska invånare idag än 2006, och ungefär exakt lika många fler i arbetsför ålder. Av detta skäl brukar det flesta länder räkna sysselsättning relativt andelen som kan sysselsättas, och räknar man på det sättet så har det gått käpprätt åt helvete sen 2006, tyvärr.

För mer intressant läsning lite blandade taggar , , , och .

Humor i komentar till regeringens budget

28 oktober 2009 01:00

I våras kritiserades regeringen hårt för sin passiva krispolitik. Oppositionen, facken, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting, Konjunktur Institutet och Finanspolitiska rådet, var samtliga av meningen att regeringen behövde satsa mycket mer kraftigt för att stimulera ekonomin. Då viftade Anders Borg och regeringen bort kritiken och kallade allt krav på satsningar för oansvarigt istället försökte man i en debattartikel förpacka kostnadsökningar, för bland annat a-kassan, som en arbetsmarknadspolitisk satsning.

Nu inför höstbudgeten ansåg sig plötsligt ha både råd och behov av massiva satsningar, man ansåg även att detta var ansvarsfullt, framför allt ser regeringen det som mycket klokt att låna ett antal miljarder de närmaste åren för att sänka skatten. Att det bästa botemedlet mot vad vi alla hoppas är en tillfällig lågkonjunktur är permanenta skattesänkningar finansierade med hjälp av lån är onekligen en intressant inställning och finanspolitiska rådet kommenterar det hela, i sin kommentar till höstbudgeten, med ett vackert utslag av torr byråkratisk humor.

”Tidigare har regeringen argumenterat kraftigt emot tillfälliga finanspolitiska stimulanser med motiveringen att de lätt blir permanenta. En liknande argumentation återfinns i budgetpropositionen.3 Mot den bakgrunden är det inte helt lätt att förstå det stora inslaget av permanenta, ofinansierade reformer i budgetpropositionen. Risken för att åtgärder som aviseras som permanenta också blir det måste rimligen vara betydligt större än att åtgärder som aviseras som tidsbegränsade ska bli det.”

Vackert eller hur?

Läs även andra bloggares åsikter om , , och .