Alliansen

[citation needed]

2 februari 2010 00:32

Bilden ovan kommer från min favoritserie XKCD och kändes ovanligt passande med tanke på att statsministern tvingades backa om sitt påstående om 100 000 i ökad sysselsättning, vilket jag bloggade om igår kväll. I princip samtlig traditionell media har skrivit om det, med början tycks det i P1:s Studio Ett. Förklaringen till Reinfeldts fakta miss tycks ha varit att han jämfört sysselsättningssiffror för gruppen 16-64 åringar 2006 med sysselsättningssiffror för 15-74 åringar 2009.

Reinfeldt skyller som vanligt på någon annan när det är fel och nu är det vist de som tagit fram underlaget inför debatten som klantat sig. Johan Westerholm ser här ett mönster som kan spåras till regeringens övergripande problem med hafs och slafs vid genomförande av reformer så som, FRA-lagen, sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, instegsjobben och nu senast värnplikten. Om regeringen inte orkar att ordentligt utreda så stora reformer så varför ska man förvänta sig att de orkar faktakolla uppgifter inför en partiledardebatt?

Nu är ju inte det här det enda påståendet från vår käre statsminister Fredrik Reinfeldt som jag skulle vilja sätt [citation needed] bakom. I duellen i Agenda mot Mona Sahlin, så påstod han exempelvis att det var ganska vanligt ute i världen att ha högre skatt för pensionärer än för arbetare, ett påstående som vid en närmare granskning tycks ha lika lite med verkligheten att göra som att sysselsättningen ökat med 100 000 personer.

Reinfeldt är heller inte ensam i alliansen med att ha lite svårt med vad som är sant och vad som inte är det. Alliansfritt Sverige noterar att även Göran Hägglunds påstående om att ”Vi har gjort de största satsningarna som någonsin har förekommit i Sverige vad gäller infrastruktur” inte tycks stå upp för en granskning. Vi kan ju också minnas Anders Borgs försök att beskriva en utgiftsökning på 10 miljarder till följd av högre arbetslöshet som en satsning.

Jag skulle rekommendera alliansen att försöka vara lite mer noggranna med att kolla sina fakta för det är allt för många här ute på nätet som annars kan faktakolla åt dem.

What do you want me to do? LEAVE? Then they'll keep being wrong!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , och .

Om partiledardebatt och Reinfeldts nya favoritord

20 januari 2010 12:05

Sitter och lyssnar på riksdagens partiledardebatt och noterar att Reinfeldts nya favoritord tycks vara fusköverenskommelse. Fusköverenskommelse definierar Reinfeldt som att vilja utreda en fråga innan man genomför en större reform. Med tanke på hur hans egen alliansregering skött exempelvis a-kassan men kanske främst sjukförsäkringsfrågan måste han kanske ha just den inställningen. För trotts allt är det något som karakteriserar alliansregeringens hantering av just sjukförsäkringen så är det att man undvikt allt vad utredningar och remisser heter, med följd att man tvingas lappa och laga in i det sista.

Nu ska man väll ta Reinfeldts kritik och nya favoritord för vad det är. En desperats mans sista försök att kunna hitta något att  kritisera motståndaren för. Jag tror nämligen inte att det finns någon vid sina sinnens fulla bruk som egentligen tycker att det är en god idé att hasta fram en stor reform och lansera den utan utredningar och med minimal remisstid. Faktum är att jag inte ens tror att Fredrik Reinfeldt själv tror på sin egen kritik. Att alliansregering under Fredrik Reinfeldts ledning medvetet undvikt allt vad utredningar och remisser heter handlar om att man velat genomföra sina reformer så snabbt och så tidigt som möjligt. Strategin har antagligen varit att om obekväma reformer genomförs tidigt i mandatperioden så kommer media och väljarna glömt bort dem när valet väl kommer.

Det är säkert någon av alliansens PR mänskor som kommit på denna briljanta strategi. Och det är fullständigt möjligt att det hela skulle ha fungerat om det nu inte var för att regeringen tvingats återkomma gång på gång till sina reformer och lappa och laga. Som bekant tvingades man i sista minuten göra förändringar av sjukförsäkringen, precis innan julen, eftersom man plötsligt insåg att vid årsskiftet skulle de reformer man genomfört innebära att cancersjuka patienter inte längre skulle anses som sjuka utan de skulle tvingas ut och söka jobb. En sådan panikåtgärd hade aldrig behövts om förslaget hade utretts från början, och om regeringen hade lyssnat på sina remissinstanser.

Man kan förstås tycka att om man genomför reformer som påverkar tusentals människors liv, människor som redan befinner sig i en utsatt situation, så vore det självklart att innan man genomför några förändringar så har man noggrant tänkt igenom förslagen. Nu valde inte alliansregeringen den vägen och har därför rätteligen fått massiv kritik för följderna av deras val och deras efterföljande misslyckanden. Men eftersom alliansregeringen valde att inte utreda och remittera innan man sjösatte sina reformer så tvingas alliansregeringen, och då främst dess ledare Fredrik Reinfeldt, att försvara det egna valen.

Reinfeldts nya favoritord, fusköverenskommelse, skall givetvis ses ur denna synvinkel. Har man klantat till det och skall försvara sig kan man som Reinfeldt dra sig till minnes det gamla ordspråket ”anfall är bästa försvar” och helt enkelt angripa motståndaren. Så när de rödgröna pressenterar ett förslag till hur man vill rätta till de problem som alliansen skapat med sin sjukförsäkringspolitik så låter alliansen någon PR firma hitta på ett ord som gör sig bra i en one liners, så att Fredrik Reinfeldt kan försöka att paketera ett ansvarsfullt agerande likt det som de rödgröna föreslår som fusköverenskommelser. Så talar den store statsmanen i en borgerlig regering. Ett skäl som något för att helt enkelt byta till en rödgrön regering, och till en statsminister som inte är man. Så kanske vi kan få en regering som tänker efter före och inte ser utredningar och remisser som ett bevis för fusköverenskommelser.

Intressant? Läs även andra bloggares, likt Peter Anderssons och Kent Perssons åsikter om , , , , ,

Den frånvarande ledaren

10 januari 2010 22:57

En ledare i DN skriven av Peter Wolodarski har gett upphov till längre inlägg hos några av mina favoritbloggare, nämligen Peter Andersson, Johan Westerholm och Claes Krantz. Samtliga dessa tre bloggare och den gode Wolodarski ifrågasätter Fredrik Reinfeldts agerande och ledarskap med avseende på hur frågor så som sjukförsäkringsdebatten och andra kontroversiella frågor skötts. Och även om jag delvis håller med så tror jag egentligen inte att det hela handlar om bristande ledarskap så mycket som en politisk strategi som inte tycks fungera helt ut.

Fredrik Reinfeldts mål har redan från början varit att inte bara bli vald till statsminister utan att också bli omvald. Har man som mål att förändra Sverige i en mer borgerlig inriktning så räcker det inte med att göra politiska mellanspel någon gång med ett decenniums mellanrum, man måste lyckas behålla makten under ett längre tag. Att Fredrik Reinfeldt håller sig undan kontroversiella frågor är i min mening en medveten strategi för att nå detta mål.

Jag skulle nämligen vilja påstå att ett starkt skälen till varför Fredrik Reinfeldt har ett så stort personligt förtroende som han ändå har är för att han undviker att associera sig med kontroversiella frågor. Det är annars svårt att förklara varför svenska folkets förtroende för han som person är så pass mycket större än svenska folkets förtroende för den regering han leder. Att själv ta äran när det går bra, men låta andra ta smällen när det går dåligt är förstås en smart strategi om önskar bli associerad med framgång.

Om vi nu antar att detta resonemanget är sant, så kan vi även anta att Reinfeldts agerande är styrt av detta. Det är ingen tvekan om att Reinfeldt medvetet håller sig undan kontroversiella frågor. Hans agerande är för mycket ett mönster för att vi skulle kunna anta att det hela bara skulle vara en slump. Vi kan därför anta att motivet till att Reinfeldt hållit sig undan kontroversiella frågor är för att bygga ett förtroendekapital. Tanken har nog varit att ett stort förtroende för Reinfeldt som person skall smitta av sig på valresultatet. Och till viss del så tycks detta faktiskt vara sant.

Även om alliansen som helhet backat i opinionsmätningarna sedan valet 2006 så har moderaterna som parti stått relativt stilla. Nu finns det självklart andra förklaringar än partiledarens personliga förtroende som är orsak till att moderaterna inte tappat väljare. Exempelvis så är säkerligen det faktum att det är moderaterna som dominerar regeringen och att det är moderaternas politik som till största delen genomförs i ännu högre grad något som stärker moderaterna, men samtidigt också försvagar de andra borgerliga partierna.

Det är med andra ord mycket möjligt att Fredrik Reinfeldts strategi att hålla sig borta från svåra och kontroversiella frågor inte nått hela vägen fram. Men tanken kan från början ha varit god.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Analys en natt

11 december 2009 02:09

Så idag, eller nå egentligen igår, kom SCB’s stora opinionsundersökning. En massa intressant har skrivits av diverse bloggare och media. Själv har jag suttit och pluggat inför en tenta, men eftersom jag hela tiden blivit distraherad av diverse funderingar så känner jag att jag måste skriva av mig lite.

Dagens resultat där de rödgröna får majoritet i den största av de opinionsundersökningar som genomförs är förstås mycket glädjande. Intressant är också att notera att denna undersökning är gjord före det att den senaste sjukpenningsskandalen briserade. Med andra ord moderaterna har inte blivit bestraffade för den negativa press de fått de senaste veckorna.

Kent Persson (m) påpekar i sin blogg att dagens resultat för moderaterna på 26,2% innebär att man tangerar föra valresultatet, ett resultat som historiskt var ett mycket bra resultat för moderaterna. Därför är det så klart svårt att se dagens resultat som ett misslyckande för moderaterna, något som annars både DN’s Henrik Brors och SvD’s Lena Hennel föreslår.

Nej jag håller helt med Kent Persson, resultatet av SCB’s stora opinionsundersökning kan inte riktigt ses som ett stort misslyckande för just moderaterna. Mer allvarligt, om man ser till föregående valresultat, är situationen för de borgerliga småpartierna.

Lite enkel matematik säger oss att om moderaterna tangerar sitt tidigare resultat så måste hel den borgerliga nedgången beror på att småpartierna, FP, KD och C tillsammans backat. Och vist är det så, inte bara tillsammans utan vart och ett av partierna har backat. Jämfört med valet så har Folkpartiet förlorat 13% av sina väljare, Kristdemokraterna har förlorat 27% av sina, och centerpartiet har förlorat hela 37% av sina väljare.

Ser man till väljarströmmarna så förlorar kristdemokraterna väljare till socialdemokraterna. Folkpartiet förlorar väljare till både socialdemokraterna och miljöpartiet. Centerpartiet blöder både åt höger och vänster då väljare går likväl till socialdemokraterna och miljöpartiet som till moderaterna och folkpartiet.

Allians för Sverige, så viktig för den borgerliga enigheten och valsegern har inte givit utdelning för de mindre allianspartierna. Delvis kan detta skyllas på den moderata dominansen i regeringen. Kanske är lite av problemet just enigheten. När alliansens partiledare bakom stängda dörrar förhandlar fram alliansens politik och sedan gemensamt och eniga pressenterar den så finns det inte mycket rum för diversifiering mellan partierna. För en väljare blir det då också svårt att se någon direkt skillnad mellan partierna. Om alla fyra allianspartier bara är allmänborgerliga, vad finns det då för skäl att rösta på något annat än det parti som syns och hörs mest? Det vill säga moderaterna.

För socialliberala väljare finns knappast några alternativ, både centern och folkpartiet har vandrat högerut och kristdemokraterna var aldrig ett alternativ. Alternativen har varit att gå över till det rödgröna blocket eller till moderaterna. Och ser vi till väljarströmmarna så är det exakt de alternativ som väljarna valt.

Jag har skrivit tidigare att jag tror att alliansen kommer att ha svårt att vinna utifall man inte lyckas med att lyfta de mindre partierna. Att moderaterna ensamma skall lyckas vinna valet känns osannolikt.

Nå nu räcker det med analys, tillbaka till att plugga inför tentan.

Läs även andra bloggares åsikter om , och .

”Snälla ministern snabbt är inte alltid rätt”

9 december 2009 15:16

Jag ser just nu på riksdagens debatt om sjukförsäkringen, titeln till inlägget är ett citat av miljöpartiets Gunvor G. Ericson, nyss uppmanade Veronica Palm (S) socialminister Christine Husmark Persson (M) att släppa prestigen och ”göra om och göra rätt”. Det här är en uppmaning som upprepas av de rödgröna, och som förts fram förut. Uppmaningen kommer dock att falla för döva öron. Regeringen har bestämt sig och om man så måste lappa och laga båten när den redan är till sjöss så ska man likt förbannat ge sig ut i stormen. Just därför så skall nu förslaget kompletteras bara tre veckor innan dess att det träder ikraft. Vänsterpartiets LiseLotte Olsson förutspår dessutom att regeringen kommer tvingas att komplettera kompletteringen.

Ärligt talat vad är det här för pajaserier som alliansen håller på med? Regeringen och dess företrädare Husmark Persson har haft all möjlighet att ta in information och förbättra förslaget långt innan det att det träder ikraft. Det har funnits tydliga signaler från remissinstanserna om vad regeringens förslag kommer att få för effekter. Husmark Persson måste själv ha förstått detta senast för tio månader sedan (om inte tidigare). Trots det så reagerar inte regeringen för än en debattartikel publiceras i DN. Då ska plötsligt förslaget göras om.

En följd av denna panikartade förändring är att myndigheterna som skall hantera detta kommer att få minimalt med tid för att anpassa handläggningen. IDG beskriver hur detta får till effekt att A-kassornas samarbetsorganisation, SO, inte kommer hinna genomföra nödvändiga förändringar av sitt IT system för att detta skall kunna hantera de nya reglerna.

”SO menar att den tid a-kassorna har på sig att förbereda och genomföra de föreslagna ändringarna, som kommer att innebära förändringar av a-kassornas handläggningssystem, är oacceptabelt kort. För att handläggningssystemen ska kunna byggas om med tillfredsställande säkerhet krävs i vart fall en tid på sex månader från att alla förutsättningar för ändringarna är klara – det vill säga från att alla oklarheter kring förslaget är undanröjda”

Istället för sex månader kommer SO att ha tre veckor (som dessutom infaller under de alltid så högproduktiva jul och nyårs veckorna). Resultatet av detta blir att dessa 17 000 som nu kastas ut från sjukförsäkringen kommer att tvingas hanteras manuellt, och ändå skall dessa få sin ersättning i Januari lovar Sven-Otto Littorin.

Kunde det inte nu vara dags att göra som Veronica Palm föreslår och helt enkelt släppa prestigen och lägga det här förslaget på is och sedan komma tillbaka med ett mer genomarbetat förslag. För en sak har alliansen helt rätt i och det är att det systemet som fanns tidigare inte var bra, om detta är även de rödgröna helt överens. Men det finns inget skäl i världen att ersätta ett dåligt system med ett sämre.

Mer läsvärt:
– Mona Sahlin skriver i Aftonbladet.
– Oppositionskommentarer av de rödgröna i Svd
– De anställda på FK kräver ursäkt.

DN: 1, 2. Expressen: 1, 2. Aftonbladet: 1, 2. SvD: 1
Fler nya blogginlägg:

– Peter Andersson om ”Regering som vet och följer eller elaka statstjänstemän på F-kassan?”
– Peter Högberg om ”orkanen i välfärdens hus”.
– Annarkia om ”Riv upp, gör om, gör rätt”.
– Anna Vikström om skrivningar i S-budgeten och att regeringen visste..
– Roger Jönsson om att regeringen visste men struntade..
– Rasmus Lenefors om det hjärtlösa i hela…affären…
– Jimmy Jansson om lögner…
– Johan Westerholm om fler lögner och hjärta hos FK?
– Claes Krantz om regeringen tänker….
– Alliansfritt Sverige om sanningsord från en avgången ordförande..
– Karin B om tomten Reinfeldts gåva till …folket..’
– SSK-bloggen om en febrig regering

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , och .