Alliansen

Om borglig skattepopulism

Idag publicerar Socialdemokraternas ekonomisk-politisk talesperson Thomas Östros en debattartikel i SVD där han går till attack mot regeringens skattepolitik. Igår möttes även Anders Borg och Thomas Östros i en debatt i SVT:s Gomorron Sverige.

[vodpod id=Video.3315618&w=425&h=350&fv=]

Thomas Östros har samlat ihop alliansens olika förslag på skattesänkningar, på samma sätt som alliansen gärna samlar ihop de rödgrönas förslag, och låtet riksdagens utredningstjänst räkna ut hur mycket dessa skattesänkningar skulle kosta. Resultatet landar på en minskning av statens inkomster med sammanlagt 92,2 miljarder.  Motsvarande summering av de rödgrönas förslagna reformer ger enligt Anders Borg en ökad utgift på 35 miljarder.

Hur vi rödgröna skall finansiera våra reformer är något som Borg och Reinfeldt och övriga alliansvänner och debattörer gärna frågar oss, med spelat bekymmer för de offentliga finanserna, och frågar om vi tänker höja koldioxidskatten med 2 kronor som miljöpartiet föreslår, eller tänker vi höja bolagsskatten som vänsterpartiet säger? Senast i partiledardebatten mot Mona Sahlin var koldioxidskatten något som Reinfeldt gärna ville ha svar på. Hur alliansen själva tänker skrapa ihop 92,2 miljarder talar de däremot tyst om eller som Peter Andersson skriver:

”När någon talar om en ny reform krävs berättigade svar på hur det ska betalas. När någon kräver en sänkt skatt som minskar antal kronor i den gemensamma kassan är inte balansräkningens andra sida lika påpassad.”

Men frågan är berättigad. Sänker du skatten måste du också dra in på någon utgift. Annars tvingas du låna pengar för att bekosta det som tidigare bekostades av de skatter du nu sänkt. Du tvingas låna till skattesänkningarna. Det är inget konstig med det, samma principer gäller för staten som för den egna privatekonomin. Om du går ner i arbetstid och därför tjänar mindre så måste du dra ner på dina utgifter, annars tvingas du ta av dina sparpengar eller om du inte har några pengar sparade så tvingas du låna. Att leva på sparade pengar fungerar men att låna till löpande utgifter är inte långsiktigt hållbart; inte för Sverige och inte för din privatekonomi. Och 92,2 miljarder är mycket pengar som Thomas Östros skriver:

”Det motsvarar mer än kostnaden för hela rättsväsendet inklusive polisen, statens budgetkostnad för universitet och högskolor samt hela statens kulturbudget.”

Med alla dessa planerade skattesänkningar måste vi därför ställa oss frågan hur ska de betalas; vad är det alliansen vill dra in på? Tänker de försämra A-kassan ytterligare? Vill de införa än hårdare regler för sjukförsäkringen? Eller tänker de, som det låter på Anders Borg, fortsätta låna pengar och hoppas på att en framtida högkonjunktur för eller senare skall lösa problemet. Det senare känns inte ekonomiskt ansvarsfult.

Men med arbetslöshet på 9 % är det svårt att i huvud taget prata om ansvar för offentliga finanser, det är trotts allt arbete som skapar skatteintäkter. Regeringens hävdar därför att mer skattesänkningar är botemedlet mot arbetslösheten. De skattesänkningarna man redan har genomfört har också motiverats med att de skapar fler jobb. Men som Thomas Östros påpekar så finns det inget stöd för att detta fungerat. Snarare tvärt om.

Sverige har under finanskrisen klarat sig sämre än andra länder i Europa. Vi har högre arbetslöshet än Tyskland, något som är närmast unikt sedan öst- och väst- tyskland slogs ihop. Vi har till och med haft högre arbetslöshet än Finland, något som aldrig tidigare hänt så länge som arbetslöshetsstatistik har förts, och något som var sant så sent som i januari, just nu säger statistiken att vi har lika hög arbetslöshet både Sverige och Finland då båda hade 9 % arbetslöshet i februari. Och vi vet att delar av regeringens politik direkt har samband med den ökad arbetslöshet.

Försämringar i A-kassa och sjukförsäkringar, genomförda för att bekosta skattesänkningar, har ökat kommunernas kostnader för socialbidrag. På så sätt har regeringen flyttat över kostnader från staten till kommunerna. Resultatet av regeringens skattesänkningar är inte fler jobb utan 25 000 färre anställda inom offentlig sektor, färre lärare, färre vårdanställda.

Sverige behöver inte mer av en medicin som inte fungerar. Skattesänkningar är inte någon mirakelmedicin som löser alla problem från arbetslöshet till rättvisa och jämställdhet, även om moderaterna alltid tycks tro detta.

[vodpod id=Video.3316091&w=425&h=350&fv=%26rel%3D0%26border%3D0%26]

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Läs även andra intressanta bloggares åsikter om , , , , och .

Lagrådets betyg på Björklunds skollag IG, ytterligar hafs och slaffs

Idag sågar lagrådet, skolminister Jan Björklund och alliansens förslag till ny skollag. I byråkratiska ordalag ifrågasätter lagrådet huruvida lagen i huvud taget är färdig nog att lämnas över till lagrådet:

Lagrådet får närmast intrycket av att många av de noterade bristerna, som här enbart beskrivits med ett fåtal exempel, beror på att en tillräckligt noggrann genomgång inte har gjorts innan förslaget lämnades över till Lagrådet.

Johan Westerhom brukar ofta på det han kalla sånt här för regeringens hafs och slafs. En rätt bra benämning på den närmast notoriska vana som denna regering har; att lägga fram ofärdiga, obearbetade eller bristfälligt utredda förslag. För det här är inte första gången som regeringen får kritik baserad på att ett förslag inte är färdigarbetat, det är inte heller andra gången.

Faktum är att det är tredje gången bara denna vecka som regeringen får kritik baserad på att man inte klarat av att utreda eller bereda sina förslag innan man lägger fram dem. Dels så kritiserar fackförbundet ST regeringen i en artikel på DN debatt, för att de felbedömt de utförsäkrades vårdbehov. Det visar sig nämligen, hör och häpna, att de som varit sjukskrivna i över ett år faktiskt oftast även är sjuka. Något som regeringen inte räknat med.

Från ett helt annat håll nämligen värnpliktsrådet så kommer kritik mot regeringen hanterar förändringen av försvaret. Kritiken går ut på att regeringen tycks missat att Sverige har en en lag om anställningsskydd, LAS. Vilken omöjliggör den plan för kontraktsanställda soldater som skall ersätta värnplikten efter 2010. Detta medför att LAS måste anpassas med avseende på försvaret; en sådan lag kan tidigast vara på plats 2012. Sverige kommer alltså inte ha ett fungerande system för personalförsörjning under minst två år. Hur en regering, där vissa partier vill hävda att LAS är roten till allt ont, kan missa att lagen existerar och orsaka problem är faktiskt bortom min förmåga att förstå. Proppositionen om försvarets personalförsörjningen är redan försenad till april, vilket betyder att den kommer pressenteras enbart några månader innan värnplikten avskaffas, det i sig ett misslyckande eftersom försvaret då kommer ha mycket kort tid på sig att anpassa sig till de nya reglerna. Försvarsmaken behöver knappast fler problem orsakade av bristande förarbete från regeringens sida.

Lägg nu till dessa två lagrådets sågning av förslag till ny skollag. Noteras bör att kritiken inte bygger på att regeringen så att säga har fel åsikt. Utan baseras på att regeringen på ett oskickligt sätt försöker genomföra sina idéer (sen om dessa idéer är bra eller dåliga är en annan fråga).

Det är en sak att jag som socialdemokrat tycker att alliansregeringen allt som oftast styr skutan Sverige åt fel håll. Men även när alliansen väljer en annan kurs än den jag skulle välja så ursäktar detta inte att de glömmer kolla upp väderutsikterna och lämnar sjökort och plotter hemma för att istället navigerar efter ett utdrag ur telefonkatalogen.

Det är inte för mycket begärt att Sveriges regering, även när det sitter en moderat statsminister vid rodret, skall klara av att ordentligt utreda och arbeta igenom sina förslag innan de blir lag.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , ,

Därför förlorar alliansen

Igår skrev Alexandra Einerstam ett mycket läsvärt inlägg om varför hon ansåg att de rödgröna kommer att vinna valet. Jag tänkte vända lite på det hela och försöka förklara varför jag tror att alliansen kommer att förlora valet. För även om jag tror att valet blir jämt, så tror jag att vi rödgröna vinner och detta implicerar ju att alliansen måste förlora. Så eftersom Alexandra nu levererat förklaringen till varför vi rödgröna vinner så saknas en förklaring till varför alliansen kommer att förlora. Jag känner mig därmed tvingad att leverera en, om inte annat så för symmetrins skull.

Inför valet 2006 så sa Fredrik Reinfeldt att:

”Vinner vi i höst kommer vi i valet 2010 att mätas utifrån om vi fått fram fler jobb”

Jag måste erkänna att jag tror att den analysen är rätt och därför tror jag att alliansens misslyckade jobbpolitik, och de ökade klyftor som den gett upphov till kommer att bli alliansen fall nu i september.

Det är ett faktum att om målet med alliansens så kallade jobbpolitiken är att skapa fler jobb så har man misslyckats. Hur man än väljer att mäta så når man samma resultat, arbetslösheten har ökat, utanförskapet har ökat, sysselsättningen har minskat, vill man i huvud taget hitta någon siffra som pekar ens i närheten av ett positivt resultat måste man ta till ett statistiskt trixande i den högre skolan. Nu kan man, så som alliansen gärna gör, skylla detta på finanskrisen. Men detta förändrar inte det faktum att man har misslyckats. Även om en global finanskris kan anses vara en giltig ursäkt, och även om jag klart kan erkänna att det inte finns något bevis för att en rödgrön regering skull lyckats bättre, så förändrar fortfarande inte detta det faktum att alliansens så kallade jobbpolitik har misslyckats med sitt uttalade syfte att skapa fler jobb. Något alliansen så kallade jobbpolitik däremot lyckats med är att öka klyftorna i samhället, något som också varit meningen.

Skall man vara krass så bygger nämligen alliansens så kallade jobbpolitik på att öka klyftorna i samhället. Det är det man både i teorin och praktiken syftar på när man talar om att det skall löna sig bättre att jobba. Löna sig bättre än att inte jobba, än att vara sjuk, arbetslös eller pensionerad.

Diagrammet ovan, som jag skamlöst har snott från Marika Lindgren Åsbrinks ypperliga blogg Storstad, bygger på data från SCB och tydliggör på ett pedagogiskt sätt resultatet av alliansens politik. För de flesta har den disponibla inkomstetern ökat men ökningen har generellt varit större procentuellt sätt för de med högre inkomster, för den femtedel av befolkningen med lägst disponibel inkomst har den minskat. De som har mer har fått mer, de som har minst har fått än mindre. Det ingen tvekan om att på den här punkten har alliansens politik lyckats. Lyckts med att öka klyftorna.

Rent konkret är de ökade klyftorna ett resultat av alla de impopulära, och ofta ogenomtänkta reformer som alliansen drivit igenom. Reformer som resulterat i försämringar i a-kass, försämringar i sjukförsäkring, och att Sverige fått den närmast världsunika ordningen att pensionärer betalar högre skatt än de som arbetar. Men alla de här reformerna har motiverats med att det varit en essentiell del av alliansen så kallade jobbpolitik. En jobbpolitik som ju dock misslyckats med att skapa jobb.

Om man skall tro alliansen så skall man så klart inte tolka det faktum att jobbpolitiken inte skapat några jobb som ett bevis för att politiken inte fungerar. Nej enligt dem så är det ju så att om vi rödgröna hade fått styra så skulle det varit ännu färre jobb. Jobbpolitiken har med denna argumentation förhindrat jobb från att försvinna som annars skulle försvunnit. Nu har ju alliansen så klart väldigt svårt att hitta några som helst bevis för detta, utan vi får helt enkelt lita på vad de säger. Vi rödgröna hävdar ju förstås att de har helt fel men jag tvingas ju ärligt erkänna att vi har ungefär lika svårt att hitta bevis för detta. Kvar står det faktum att i brist på fler jobb är ökad klyftor det enda som alliansens så kallade jobbpolitik gett upphov till.

Ökade klyftor är ingen valvinnare i Sverige. Riksdag & Departement genomförde lagom till jul en opinionsundersökning som klart visade att svenska folket ogillar ökade klyftor. Nio av tio var emot att klyftorna ökade och varannan ville att de skulle minska. Och som sagt det är ingen tvekan om att alliansens jobbpolitik lett till ökade klyftor. Jag skulle inte tro det talar till alliansens fördel.

Jag tror på ett solidariskt samhälle, det är därför jag är socialdemokrat. Jag tror på ett samhälle där vi gemensamt försöker minska klyftorna, och hjälpa de som har det sämst. Jag har aldrig trott på devisen att hungriga vargar jagar bäst eller att högre klyftor skall leda till fler jobb. Och det verkar som om svenska folket, i brist på några som helst bevis för att alliansen så kallade jobbpolitik skapat nya jobb, inte heller tror på en politik som leder till ökade klyftor. Svenska folket tycks istället tro på solidaritet. Och detta mina vänner är varför jag tror vi rödgröna vinner valet.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , och .
Jag har placerat min blogg i Södermalmbloggkartan.se!

Att mingla med diktaturer

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=_NXAwxdUEec]

Ovanstående är en film producerad av Alliansfritt Sverige, med anledning av avslöjandet igår om att Sveriges regeringen, med moderata handelsministern Eva  Björling i spetsen hjälper till att sälja övervakningssystem till Libyen för att dessa skall kunna jaga flyktingar som tar sig över medelhavet.

Vad som upprör mig är inte att man handlar med Libyen. Att Sverige säljer betong, mobiltelefonsystem, eller hjälper till att starta upp banksystem är inte ett problem. Snarare är det nog på lång sikt bara positivt. På bloggen Apelsineld har Ola Berg skrivit ett mycket läsvärt inlägg i ämnet.

Nej vad som upprör mig är att Sverige säljer ett system med det uttalade syftet att hjälpa en diktatur att kränka de mänskliga rättigheterna. För det är just det som är argumentet som statliga rymdbolaget för fram som skäl till att Libyen skall köpa detta övervakningssystem.

Att Sverige har strikta regler för att reglera till vem och vad vi säljer vapensystem är just för att Sverige inte skall stödja regimer att bryta mot mänskliga rättigheter och internationella lagar. För i de fall när svenska vapen används för att begå moraliskt tvivelaktiga handlingar så svärtar det av sig på Sverige. Nu händer det förstås att vi ändå händer det förstås att affärer genomförs som är moraliskt tvivelaktiga, så som att sälja stridsflygplan till Thailand precis efter en militärkupp. Men inte ens när vi säljer vapensystem till tvivelaktiga regimer så gör vi det med det uttalade syftet att hjälpa dem att kränka mänskliga rättigheter!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , och

Sverige säljer vadå till vem?

[vodpod id=Video.2982910&w=425&h=350&fv=]

Sverige säljer vadå till vem? Det var exakt min tanke när jag fick höra nyheten i SVT att Sverige säljer havsövervakningssystem till Libyen, vars uttalad syfte i detta fall är att spåra flyktingar på väg från Libyen, och att detta sker med handelsministerns goda minne och välsignelse. Jag är inte säker på om jag riktigt har hunnit smälta det här än. Det är så urbota korkat att det närmar sig gränsen för .

Bakgrunden för den som missat det hela är att Italien har ett avtal med diktaturen Libyen, som går ut på att flyktingar på väg från Libyen till Italien skall fiskas upp på havet och tas tillbaka till Libyen för att där låsas in på obestämd tid. För denna tjänst betalar Italien pengar till Libyen. Sveriges officiella inställning är att vi är emot detta avtal. Till saken hör också att Libyen inte har ratificerat flyktingkonventionen och därför behandlar flyktingarna på ett rent ut sagt vidrigt sätt, för den som vill läsa mer rekommenderar jag Alliansfritt Sveriges inlägg.

Min fråga är hur kan handelsminister Ewa Björling (m) försvara det här? Hur kan regeringen försvara det här? Vad anser statsministern om det här? Har han förtroende för sin handelsminister och delar han hennes inställning i att det är rätt att sälja system för att övervaka flyktingar till Libyen?

Jag kan förstå att inte rymdbolagets chef, det statliga företag som producerar systemet, är insatt i den politiska situationen i Nordafrika. Jag kan förstå att han är omedveten om det avtal som finns mellan Libyen och Italien och vilka konsekvenser detta får för flyktingarna. Trotts allt det är inte riktigt hans uppgift även om man kan tycka det är naivt.

Däremot kan jag inte för mitt liv förstå hur Sveriges handelsminister kan försvara det här dumheterna! Som minister, där till på utrikesdepartementet så borde hon vara väl informerad om vad för land Libyen är och hur de behandlar flyktingar. Och med tanke på intervjun i Aktuellt så är hon insatt men anser på något helt ologiskt sätt att det ska främja kampen för mänskliga rättigheter. Helt ärligt var hennes förklaring inte riktigt logisk så jag är inte säker på om hon själv ens förstår vad hon menade.

Jag skulle gärna vilja ha någon sorts förklaring över varför Sverige behöver sälja dessa system till just Libyen. Jag skulle bli väldigt glad om denna förklaring kom från någon i regeringen, och eftersom att handelsministern uppenbarligen inte klarar av att formulera denna förklaring så får väll någon annan av ministrarna göra det.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , och