Borgare

Om sociala medier och förvirrat högerfolk

Det var länge sen jag skrev ett blogginlägg, jag har haft något av en bloggtorka följd av semester men första måndagen på det nya året känns som en bra dag att avbryta det hela. Dessutom har jag lovat mig själv att öka på skrivandet, ett sorts nyårslöfte om inte annat, trotts allt är det ju valår. Som en god vän av klara och mätbara mål är min målsättning att uppnå ett genomsnitt som överstiger ett blogginlägg per dag fram till och med valet. Får se hur det går.

Passande i sammanhanget är att SvD har en artikel på temat sociala medier. Kent Persson, Johan Westerholm och Peter Andersson har självklart alla skrivit tänkvärda inlägg om det hela.

Själv roas jag just nu av den värdekonservativa kolumnisten Elise Claesons kolumn också den i SvD. Lite kortfattat tycks Elise Claeson mena att socialister (dit räknar hon uppenbarligen allt från diktaturens Rumänien till svenska socialdemokrater) hatar mänsklig närhet och familjen eftersom att folk hellre har bilder på sina barn än på sina fackliga ombud i sin plånbok. Men trotts att socialister, förklädda till genusfeminister försökt krossa kärnfamiljen och civilsamhället med hjälp av skatter så har de misslyckat. Detta beror på hormonet oxytocin som skapar starka mor-barn-band och frisätts vid sex och kramar och därför bör Sverige införa skattelättnader för gifta.

En sån här tokrolig argumentation går förstås lätt att såga vid fotknölarna men jag tror faktiskt inte att jag kan undergräva hennes trovärdighet mer än jag redan gjort genom att sammanfatta hennes budskap. För den som ändå vill läsa en sågning så rekommenderar jag Johan Sjölanders inägg.

Någon annan har säkert skrivit något om , ,

Humor i komentar till regeringens budget

I våras kritiserades regeringen hårt för sin passiva krispolitik. Oppositionen, facken, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting, Konjunktur Institutet och Finanspolitiska rådet, var samtliga av meningen att regeringen behövde satsa mycket mer kraftigt för att stimulera ekonomin. Då viftade Anders Borg och regeringen bort kritiken och kallade allt krav på satsningar för oansvarigt istället försökte man i en debattartikel förpacka kostnadsökningar, för bland annat a-kassan, som en arbetsmarknadspolitisk satsning.

Nu inför höstbudgeten ansåg sig plötsligt ha både råd och behov av massiva satsningar, man ansåg även att detta var ansvarsfullt, framför allt ser regeringen det som mycket klokt att låna ett antal miljarder de närmaste åren för att sänka skatten. Att det bästa botemedlet mot vad vi alla hoppas är en tillfällig lågkonjunktur är permanenta skattesänkningar finansierade med hjälp av lån är onekligen en intressant inställning och finanspolitiska rådet kommenterar det hela, i sin kommentar till höstbudgeten, med ett vackert utslag av torr byråkratisk humor.

”Tidigare har regeringen argumenterat kraftigt emot tillfälliga finanspolitiska stimulanser med motiveringen att de lätt blir permanenta. En liknande argumentation återfinns i budgetpropositionen.3 Mot den bakgrunden är det inte helt lätt att förstå det stora inslaget av permanenta, ofinansierade reformer i budgetpropositionen. Risken för att åtgärder som aviseras som permanenta också blir det måste rimligen vara betydligt större än att åtgärder som aviseras som tidsbegränsade ska bli det.”

Vackert eller hur?

Läs även andra bloggares åsikter om , , och .

Spyr galla på Skytte

I vanlig ordning är Göran Skytte ute och lallar runt i sin egen värld. En mycket mörk och skrämmande värld, där logik och logisk analys är något man ska se ner på och förkasta.

Nu senast har Göran Skytte kommit på att följande citat från Lars Ohly bevisar att Lars är kommunist och därmed enligt Göran Skytte en ond mänska:

”Förorterna brinner för att alltför många i dagens Sverige inte känner att de har någon chans i livet.”

För oss andra, som lever i den verkliga världen betyder detta att Lars Ohly förstår att symptom och sjukdom inte är samma sak. Och att ungdomar som känner sig som en del av samhället inte tar till hobby att bränna bilar och kasta sten på brandkåren. Göran Skytte förstår inte detta utan anser att dessa ungdomar är onda mänskor. Det beror på att Göran Skyttes idoler är Joseph McCarthy och George W. Bush.

Osvuret är bäst appropå Anna Anka

Lyxhustrun Anna Ankas artikel på newsmill har som bekant gjort succé. Artikeln är i sig själv helt klockren, ett retoriskt mästerverk av sällan skådat slag.

Nu har Anna Anka kommit på att hon vill bli politiker och menat att moderaterna eller kristdemokraterna skulle passa bra för henne. Något som närmast tycks göra Moderatkvinnornas ordförande Magdalena Andersson förskräckt och låter hälsa att:

”Det finns nog inte något parti i Sverige som skulle passa henne med tanke på de åsikter hon framför i sin debattartikel, säger moderatkvinnornas ordförande Magdalena Andersson, till Expressen.se.”

Men se osvuret är bäst Magdalena Andersson för i samma artikel låter kristdemokraternas partisekreterare Lennart Sjögren hälsa att fru Anka är hjärtligt välkommen i kristdemokraterna.

Jimmie drömmer om att få sälja sig

I samma veva som Aftonbladet stoppar sverigedemokraterna från att annonsera i den egna tidningen så drömmer Jimmie Åkesson, sverigedemokraternas partiledare om att få komma in i riksdagen och bli vågmästare. Drömmen är att kunna dela ut ett statsministerskap i utbyte mot en strängare invandrarpolitik. Och när man har något att sälja så vill man så klart ha så många potentiella köpare. Men det finns ett litet problem för sverigedemokraterna i deras strävan att bli den statsministermakare de så gärna vill bli, och det är att för att vara en vågmästare måste man närmast befinna sig mellan de två grupper som man vill sälja sig till. Men det gör inte sverigedemokraterna.

vag

För varför skulle en rödgrön regering söka stöd hos sverigedemokraterna? Det finns fyra borgerliga partier som ligger närmare politiskt än vad sverigedemokraterna gör så varför skulle Mona Sahlin sträcka sig hela vägen över till den yttersta högerkanten för att få stöd för en rödgrön regering? Folkpartiet, centerpartiet, moderaterna, eller till och med kristdemokraterna skulle vara ett bättre vall.

För Fredrik Reinfeldt så är situationen något annorlunda. I sin strävan att bli den första borgerliga statsministern någonsin som lyckas efterträda sig själv skulle ett samarbete med sverigedemokraterna möjligen kännas frestande. Särskilt som det minsta allianspartiet, kristdemokraterna, vacklar farligt nära 4% spärren och riskerar att falla ur, inte så konstigt då deras partiledare sedan sommaren upptagen med att jaga väderkvarnar.

Kanske är det denna frestelse som gör Fredrik Reinfeldt så stressad, när journalister frågar honom om han kan tänka sig att luta mot sverigedemokraterna för att få fortsätta regera, att han börjar hallucinera och tala i tungor. Klart är i alla fall att även om Reinfeldt lite halvhjärtat, efter avslutat tungomålstalande, sagt att han inte tänker samarbeta med sverigedemokraterna så tycks ett samarbete med just sverigedemokraterna vara enda sättet att få fortsätta regera enligt de senaste opinionsundersökningarna.