Det var länge sen jag skrev ett blogginlägg, jag har haft något av en bloggtorka följd av semester men första måndagen på det nya året känns som en bra dag att avbryta det hela. Dessutom har jag lovat mig själv att öka på skrivandet, ett sorts nyårslöfte om inte annat, trotts allt är det ju valår. Som en god vän av klara och mätbara mål är min målsättning att uppnå ett genomsnitt som överstiger ett blogginlägg per dag fram till och med valet. Får se hur det går.
Passande i sammanhanget är att SvD har en artikel på temat sociala medier. Kent Persson, Johan Westerholm och Peter Andersson har självklart alla skrivit tänkvärda inlägg om det hela.
Själv roas jag just nu av den värdekonservativa kolumnisten Elise Claesons kolumn också den i SvD. Lite kortfattat tycks Elise Claeson mena att socialister (dit räknar hon uppenbarligen allt från diktaturens Rumänien till svenska socialdemokrater) hatar mänsklig närhet och familjen eftersom att folk hellre har bilder på sina barn än på sina fackliga ombud i sin plånbok. Men trotts att socialister, förklädda till genusfeminister försökt krossa kärnfamiljen och civilsamhället med hjälp av skatter så har de misslyckat. Detta beror på hormonet oxytocin som skapar starka mor-barn-band och frisätts vid sex och kramar och därför bör Sverige införa skattelättnader för gifta.
En sån här tokrolig argumentation går förstås lätt att såga vid fotknölarna men jag tror faktiskt inte att jag kan undergräva hennes trovärdighet mer än jag redan gjort genom att sammanfatta hennes budskap. För den som ändå vill läsa en sågning så rekommenderar jag Johan Sjölanders inägg.
Någon annan har säkert skrivit något om sociala medier, familj, konservatism