Ekonomi

Varför bonus om det inte funkar?

12 juli 2010 02:09

Det finns väldigt mycket intressant man kan hitta på nätet. Klippet nedan är ett typexempel på vad man kan finna. Där berättar författaren Daniel H. Pink om den forskning som, kanske kontraintuitivt, visar att pengar är ett väldigt dåligt sätt att motivera folk till att prestera bättre. Utan tvärt om ofta leder till sämre prestation.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=u6XAPnuFjJc]

Klippet kändes relevant med tanke på debattartikeln i DN av unionen, som just diskuterar bonusar, eftersom den får mig att undra varför man som aktiebetalare skulle acceptera bonus system, när forskning talar för att det bara är skadligt?

Läs även andra bloggares åsikter om , och .

Förändrad fastighetsskatt ökar rörligheten

26 maj 2010 10:05

Jag sitter just och lyssnar på Thomas Östros som går igenom socialdemokraternas förslag till ändring av fastighetskatten. Jag skriver ändring av fastighetsskatten och inte återinföra, eftersom fastighetsskatten, i motsatts mot vad de fyra borgerliga partiledarna lovade innan valet, aldrig avskaffades. Fastighetskatten bytta bara namn och sattes ett tak på, eller som lagrådet skrev i sin remiss till regeringens förslag:

“Som framgår av remissen råder inte någon tvekan om att fastighetsavgiften statsrättsligt i sin helhet utgör en skatt. Något argument för att den nya fastighetsskatten ändå bör betecknas avgift förs inte fram i remissen. Det är angeläget att en pålaga som de facto utgör en skatt också benämns skatt /…/”

Resultatet av den borgerliga förändringen av fastighetsskatten har främst varit att de med högt värderade villor fått mycket lägre skatt. Samtidigt har skatten, för den som väljer att flytta ökat, något som resulterat i inlåsningseffekter och minskad rörlighet. Det senare är något som kritiserats av villaägarna och effekten visats i en studie från KTH.

De rödgröna planerar att göra tre förändringar utifall man vinner valet i höst.

  • Rättvisa: De som har de dyrare villorna värda över cirka sex miljoner (dvs. ett taxeringsvärde om 4,5 miljoner eller mer) kommer att få höjd skatt. Begränsningsregeln utvidgas så att fler småhusägare omfattas och skyddas av höjningen. Vår begränsningsregel innebär att ingen ska betala mer än 4 % av sin inkomst i fastighetsskatt för sitt permanentboende.
  • Neutralitet: Fastighetsskatten för hyresfastigheter och bostadsrättsföreningar sänks från 0,4 till 0,22 procent. Neutraliteten mellan olika boendeformer utreds och åtgärder vidtas .
  • Rörlighet: Uppskovsskatten och begränsningen för uppskov tas successivt bort, givet att det statsfinansiella läget så tillåter och att det finansieras på ett fördelningspolitiskt acceptabelt sätt.

Just den sista punken, rörligheten är ett av de stora problemen med den förändring av fastighetsskatten som alliansen införde. Skälet till detta är att alliansen, för att finansiera taket i fastighetsskatten, införde ett tak på hur stort uppskov av reavinstskatt som var möjligt, samt införde en ränta på detta uppskov.

Där man tidigare kunde skjuta upp beskattningen av den vinst som gjordes vid försäljning av ens bostad, förutsatt att man investerade denna vinst i en ny bostad, finns numera ett tak på uppskovet som för 2010 uppgår till 1 450 000 kr. På detta belopp tas dessutom ut en skatt på motsvarande 0,5 % av det uppskjutna beloppet.

Låt oss se hur detta drabbar exempelvis en barnfamilj i Stockholm som väljer att flytta från en mindre bostad till en större. Har familjen bott några år i sin bostad är det relativt troligt att bostaden numera är värd mer än den köptes för. Låt oss säga att familjen gör en vinst på 2 000 000 kr vid försäljning. Eftersom vinsten är över 1 450 000 kr så måste familjen betala reavinstskatt på 550 000 kr, skatten är 22% av vinsten alltså 121 000 kr. Därtill kommer att familjen kommer att årligen betala 7250 kr i ränta på sin uppskjutna vinst. Det blir med andra ord en väldigt dyr affär att flytta.

Jag använder Stockholm som exempel eftersom 50 % av uppskoven finns i Stockholm. Vilket är skälet till att denna skatt fått smeknamnet stockholmsskatten.

Eftersom att dessa kostnader bara uppkommer när man väljer att flytta så minskar detta folks benägenhet att flytta. Resultatet, minskad rörlighet på bostadsmarknaden. Man kan självklart tycka att det är trist att betala skatt för ens boende, men faktum är att bostaden också är en investering som det går att göra en rätt ordentlig vinst på. För att inte bostäder skall bli ett skattefrälse behöver denna vinst på ett eller annat sätt beskattas, på samma sätt som vinst från andra källor beskattas. I slutändan är det då bättre att beskatta denna vinst redan i förväg, genom en skatt på taxeringsvärde, än att ta ut en skatt när fastigheten säljs. Vi vill nämligen ha rörlighet på bostadsmarknaden, och en försäljningsskatt hämmar denna rörlighet.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , och .

Jobb i exakt fokus, möjligt mode

29 oktober 2009 00:43

Så var den socialdemokratiska partikongressen igång. Inled med ett tal av partiledaren Mona Sahlin, som sig bör på en partikongress. Det är rätt uppenbart att Monas prioritet är jobben, den intresserade bör läsa Johan Westerholm mycket läsvärda analys på temat.

Expressen skriver att Mona attackerar moderaterna när hon med hjälp av alliansens egen definition av utanförskap påpekar att detta utanförskap har ökat med 70 000 personer sedan alliansen tog över. Just det här med att förklara hur många fler eller färre som som skulle den egna eller motsidans politik presterar tycks ha blivit något av politiskt mode.

Tidigare har ju både Fredrik Reinfeldt och framför allt Anders Borg varit förtjusta i att med stor exakthet deklarera precis hur många nya jobb som alliansen politik kommer ge upphov till; eller att med lika stor exakthet förklara hur många jobb som kommer gå förlorade med rödgrön politik. Det senare anser de sig kunna mäta med sådan exakthet att Borg i sin rapport över de rödgröna budgeterna förklarar att en 40 öres höjning av bensinskatten kommer att leda till exakt 500 färre jobb, en otroligt imponerande ekonomisk förutsägelse; en som vilken ekonomipristagare som helst skulle känna sig stolt över.

Nu har även Maud Olofsson valt att följa modet och förklarar tvärsäkert i en debattartikel på Newsmill att den rödgröna politiken leder till 140 000 färre jobb, ungefär 110 000 färre jobb än vad Anders Borg förutspår men så kan ju inte alliansen vara överens om allt.

När det gäller förutsägelser är Maud Olofsson med andra ord mycket exakt, när det gäller siffror som rör det som händer idag är hon däremot något mindre exakt. Dock hävdar hon bestämt att:

”Trots den globala ekonomiska krisen är därför sysselsättningen idag högre än när vi tillträdde.”

Ett påstående som närmast skulle kunna kallas att en lögn men klart riktigt lögnaktigt är det ju inte, om man mäter sysselsättning i absoluta tal, det vill säga hur många enskilda individer som är sysselsatta så har faktiskt sysselsättningen ökat. Faktum är att ca 11 000 fler är sysselsatta nu än 2006 och det är ju bra. Men det är klart det är ett väldigt ovanligt sätt att mäta sysselsättning, kanske främst eftersom ett lands befolkning tenderar att förändras och i Sveriges fall finns det ungefär 200 000 fler svenska invånare idag än 2006, och ungefär exakt lika många fler i arbetsför ålder. Av detta skäl brukar det flesta länder räkna sysselsättning relativt andelen som kan sysselsättas, och räknar man på det sättet så har det gått käpprätt åt helvete sen 2006, tyvärr.

För mer intressant läsning lite blandade taggar , , , och .

Humor i komentar till regeringens budget

28 oktober 2009 01:00

I våras kritiserades regeringen hårt för sin passiva krispolitik. Oppositionen, facken, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting, Konjunktur Institutet och Finanspolitiska rådet, var samtliga av meningen att regeringen behövde satsa mycket mer kraftigt för att stimulera ekonomin. Då viftade Anders Borg och regeringen bort kritiken och kallade allt krav på satsningar för oansvarigt istället försökte man i en debattartikel förpacka kostnadsökningar, för bland annat a-kassan, som en arbetsmarknadspolitisk satsning.

Nu inför höstbudgeten ansåg sig plötsligt ha både råd och behov av massiva satsningar, man ansåg även att detta var ansvarsfullt, framför allt ser regeringen det som mycket klokt att låna ett antal miljarder de närmaste åren för att sänka skatten. Att det bästa botemedlet mot vad vi alla hoppas är en tillfällig lågkonjunktur är permanenta skattesänkningar finansierade med hjälp av lån är onekligen en intressant inställning och finanspolitiska rådet kommenterar det hela, i sin kommentar till höstbudgeten, med ett vackert utslag av torr byråkratisk humor.

”Tidigare har regeringen argumenterat kraftigt emot tillfälliga finanspolitiska stimulanser med motiveringen att de lätt blir permanenta. En liknande argumentation återfinns i budgetpropositionen.3 Mot den bakgrunden är det inte helt lätt att förstå det stora inslaget av permanenta, ofinansierade reformer i budgetpropositionen. Risken för att åtgärder som aviseras som permanenta också blir det måste rimligen vara betydligt större än att åtgärder som aviseras som tidsbegränsade ska bli det.”

Vackert eller hur?

Läs även andra bloggares åsikter om , , och .

Hur mycket lånar regeringen för din skattesänkning?

19 september 2009 22:09

Den krassa verkligheten är att Sverige som nation går back. Vi spenderar mer än vad vi drar in och lever på kredit. Ekonomistyrningsverket förutspår att Sverige kommer tvingas låna ungefär en kvarts biljon på två år vilket är riktigt mycket pengar (ungefär motsvarande kostnaden för tio södra länken). Över tre år, så kommer regeringen att låna ungefär 2000 kronor per arbetande person i Sverige varje månad, detta bör jämföras med att alliansen skryter med att de skattesänkningar man nu genomför och har genomfört har gett  1500 kr mer i  månaden till den ”vanliga arbetaren”. Det bör kanske också påpekas att Ekonomistyrningsverkets prognos publicerades innan Fredrik Reinfeldt förvandlades till pojken med guldbyxorna och började lova både skattesänkningar och mer pengar till kommuner, polis och annat roligt, vilket betyder att det faktiska lånebehovet riskerar bli ännu högre!

Men faktum är att Sverige faktiskt har råd att gå back så här mycket just nu, vi har råd att låna miljarder för tillfället, detta eftersom att Sveriges ekonomi tack vara 12 år av ansvarsfullt socialdemokratiskt styre har mycket stabila finanser. Vi har råd att tillfälligt leva på kredit. Faktum är att det antagligen är klokt att tillfälligt gå back för att pumpa in pengar i ekonomin så att den åter vaknar till liv, spritter till och börjar röra sig.

Nyckelordet här är dock tillfälligt. Låt mig upprepa, att tillfälligt gå back har vi råd med, tillfälliga stimulanser är klokt. Problemet är att största orsaken till att Sverige går back just nu är att alliansregeringen har sänkt skatten utan att dra ner på utgifterna. Alliansregeringen har sänkt skatten och fortsätter sänka skatten.

Tillhör man den borgerliga planhalvan så gillar man skattesänkningar och det är väll helt okej. Det är ju trotts allt för att vi har olika åsikter som vi har demokrati. Men vad som oroar mig är att man i ett läge av ekonomisk kris, när tillfälliga stimulanser vore klokt beslutar alliansregeringen sig istället för att genomföra permanenta inkomstminskningar. För eller senare behöver alltså ekonomin hamna i balans och då undrar jag, vad kommer alliansen att spara in på? Vad kommer man att skära ner? Hur ska man göra för att få plus och minus att gå ihop? Jag är rädd för att det kommer krävas en rödgrön regering för att återigen städa upp efter oklokt och oansvarigt borgerligt slösande.